Jag är ständigt på jakt efter att sätta min fot i ett nytt land, se mer av världen. Men varför är antalet länder så viktigt för mig? Varför denna hets om siffror?
Jag är halvvägs till den magiska gränsen om att besöka 100 länder. Jag slår på stort – Namibia är mitt 50:e land. Jag har i många år haft en förkärlek till att räkna länder och att besöka nya ställen hellre än att åka tillbaka till favoriter. Det handlar inte om siffran för siffrans skull. Det handlar om innehållet och vilka erfarenheter besök i femtio olika länder i fem kontinenter ger.
Jag tror att det i grunden handlar om att jag vill känna mig som är världsvan person. En person som har lite hum och med egna erfarenheter kan relatera till omvärlden. När Bolivias inrikesminister blev skjuten då han försöker tala med demonstranter några månader efter att vi kom hem och när vattnet i La Paz tog slut under hösten så var det tack vare min vecka i Bolivia som jag intresse läste om nyheterna. Jag är inte alls lika uppmärksam eller nyfiken på när motsvarande saker händer i Costa Rica.
Det går verkligen att förvärva sig den här kunskapen och referenspunkterna på andra sätt. Läsa böcker och se på film till exempel, men inget av detta har jag någonsin varit ett stort fan av, jag somnar så fort jag försöker! Det är långt ifrån hur jag är när jag reser – då är jag mer än vaken.
Mitt sätt att resa
Tänk att det finns så många sätt att resa på. Vissa gillar att resa genom att uppleva mycket av lite på djupet medan andra föredrar lite av mycket på ytan. Flytta till ett annat land och bli en av de som bor där. Resa långsamt och stanna länge på ett och samma ställe, anamma kulturen. Skrapa på ytan och få en hint och en känsla men inte så mycket mer än så. Allt har sin charm och även om jag helt klart lutar mer åt lite av mycket så trivs jag med att resa på ett varierat sätt.
Jag känner ofta att nytt känns mer värt än att åka tillbaka men efter mina dagar i Sydafrika känner jag tvärtom. Jag känner mig långt ifrån klar med det landet. Jag vill mer än gärna åka tillbaka för att bredda och fördjupa min erfarenhet av ett så mångfacetterat och intressant land. Historien, politiken, naturen, äventyren, stad och landsbygd. Förstå betydelsen av klasskillnaderna, möta en ung framtidsinriktad generation som vill förändra och förbättra och så ännu fler möten med locals.
Mina 50 länder
Det kan tyckas skrytsamt men jag är stolt över de 50 olika länder i fem olika kontinenter som jag besökt. Det finns dessutom en ganska god spridning om jag får säga det själv. 25 länder inom Europa och 25 länder utanför. Mellanöstern, Västafrika och Centralamerika är vita fläckar som måste fyllas under de närmaste fem åren!
De här 50 länderna har jag besökt:
Afrika: Uganda, Tanzania, Kenya, Egypten, Sydafrika, Namibia
Asien: Vietnam, Malaysia, Japan, Sydkorea, Taiwan, Kina, Hongkong, Singapore, Sri lanka
Europa: Sverige, Schweiz, Danmark, Norge, Cypern, Grekland, Tyskland, Ryssland, Slovakien, England, Spanien, Belgien, Frankrike, Italien, Vatikanstaten, Monaco, Island, Tjeckien, Finland, Estland, Österrike, Nederländerna, Polen, Litauen, Lettland
Nordamerika: USA, Kanada, Kuba
Oceanien: Australien, Nya Zeeland
Sydamerika: Argentina, Chile, Bolivia, Peru, Ecuador
Vilken restyp är du? Lite av mycket eller mycket av lite? Ständigt på jakt efter nytt eller förtjust i att komma tillbaka och ta upp utforskandet där du var sist?
p.s Mitt egentligen mål är 155 länder och dit är det ju minst sagt en bra bit till. Jag får kämpa vidare!
Lämna ett svar