Norrland, älskade halva Sverige. I samma stund som allt fler är nyfikna på den oändliga naturen blir den stereotypa bilden än starkare. Vad är Norrland och vem ser egentligen sig själv som norrlänning?
Jag är inte först med att tänka de här tankarna men viktiga frågor behöver upprepas och ständigt ljussättas. Det handlar om begreppet Norrland.
Gör ett besök i kolonin Norrland
Jag blev stolt och illa till mods när jag läste att Norrland fanns med på plats tolv på Vagabonds lista över resmål 2020. Stolt för att jag tycker att Norrland har otroligt mycket att erbjuda och ännu mer potential. Illa till mods för att det som beskrivs som Norrland är en stereotyp bild som klumpas ihop på samma sätt som Afrika. Jag är inte ute efter att kritisera just Vagabond utan snarare problematisera användningen av begreppet som sådant. Det är det många som gör både medvetet och slarvigt, mig själv inräknat.
På 1500-talet utsåg Gustav Vasa Gästrikland och områdena norrut till Sveriges egen koloni. Detta arv, och många andra faktorer, gör att Norrland ofta än idag behandlas som Sveriges egen kolon. En del av Sverige med naturresurser att nyttja och platser att besöka för rekreation. Sanningen är att Norrland är nettoproducent och försörjer övriga Sverige men trots detta beskrivs som ett område med kommuner som behöver bidrag från svenska staten för att gå runt. Det är så missvisande!
Det riktiga Norrland – vad är ens det?
Att prata om Norrland innebär att sätta ord på 60 procent av Sveriges yta och hemmet för 12 procent av Sveriges befolkning. Har du någonsin hört någon som kommer från eller ska resa till Götaland eller Svealand? Det som målas som upp som Norrland är ofta stillheten, de oändliga skogarna och vidderna. Det ensliga, avbefolkade, sluttande planet med sämre och sämre samhällsservice. Älgarna, hjortronen och älvarna. Den vackra naturen, det eviga ljuset och det eviga mörkret. Det är långt ifrån den vardag som många människor lever i. De flesta bor i de större städerna Umeå, Gävle, Sundsvall, Östersund, Luleå och så vidare. Väldigt få driver skogsbruk och bondgårdar, de allra flesta pendlar som alla andra och försöker få vardagen att fungera.
Ibland pratas det om det riktiga Norrland där exempelvis inte Gästrikland skulle ingå. Jag antar att en då inte heller syftar på de större städerna utan på landsbygden, inlandet, urskogarna. Det som kommer upp när en bildgooglar Norrland. Vidder, vatten och vägar.
Att prata om något som mer riktigt än det andra är lika fientligt som att prata om att det mer eller mindre riktigt i Afrika. Allt i Norrland är Norrland. Punkt. Om vi nu ens ska använda Norrland som begrepp. Jag är inget fan av att prata om Afrika som någon egen helhet heller. Det blir bara missvisande och felaktiga bilder i huvudet på oss.
Norrland är mycket mer än geografisk yta
Att prata om Norrland skulle inte vara något problem om det som alltid, av alla, åsyftades var en geografisk yta. Men Norrland är så mycket mer än så. Det är en identitet. Det går att vara norrlänning och det går att prata norrländska. Även om ytterst få som jag känner själva skulle säga att de pratar norrländska. Det är ett epitet som folk utifrån, som inte bor eller är från Norrland, sätter på de exotiska personerna från denna norra landsända. Har ni träffat någon götlänning eller någon som pratar svealändska?
När då Norrland beskrivs med generaliserade ordalag så är det inte bara ett försök att sammanfatta landskapet utan även av identiteten och det är då det det blir så fel. Många Umeåbor har mer gemensamt med Göteborgare än invånarna i Skravsjöby 23 mil bort. Min brist på kunskap har garanterat fått mig att klumpa ihop både områden, människor och vitt skilda kulturer runt om i världen. Det är svårt att veta vad som är känsligt så det viktiga blir att vara ödmjuk inför ens egen dåliga koll.
Norrlandsturismens fram- och baksidor
Jag tror som många andra att turism är en av lösningarna för att fler ska kunna bo på landsbygden och i inlandet långt ifrån stora städer. Möjligheterna är näst intill oändlig för den kreativa. Det kräver entreprenörer som ser potential, kapital som någon vill investera och politisk vilja.
Det kommer innebära att många kan bo kvar och leva ett bättre liv med mer tillgång till vår gemensamma välfärd.. Men också att många kommer vara otroligt obekväma när en busslass med kineser kommer till en by som vill uppleva tystnaden och ljuset. Som samtidigt vill passa på att se hur ett liv på landet är och fungerar och invånarna kommer känna sig allmänt uttittade. Precis så som många ur- eller lokalbefolkningar känner när vi svenskar reser runt i världen för att se hur risodlingarna frodas. Ombytta roller som kommer skapa skav men kanske också lite mer förståelse och ödmjukhet.
Tips till dig som ska resa i Norrland
Så när du under 2020 och alla år framöver besöker Norrland och beskriver det i sociala medier eller för folk när du kommer hem tänk på att
- Försöka visa upp en breddad bild, inte bara det mest väntade och typiska. Det finns både butiker och människor i Norrland.
- Välj dina ord, prata om platser med lite mindre termer. Jämtlands landsbygd, Västerbottens kustområde, Norrbottens inland är några exempel som är snäppet bättre.
- Behandla allt du möter med respekt, precis som alltid när du är på besök någonstans. Natur ska bevaras och Norrlands människor kunde lika gärna vara dina grannar.
Fler som tänker om Norrland
Den som tycker att Norrland och den norrländska problematiken med att vara Sveriges egen koloni kan med fördel spana in Po Tidholm. En journalist som med ganska dystra och krassa ordalag beskriver Norrlands förutsättningar och framtid. Lyssna förslagsvis på några avsnitt i Norrlandspodden eller läs hans bok Läget i landet.
På samma tema kan en med fördel läsa Underbara Clara Lidströms krönika om den norrländska kolonin.
Ja, bilden späs ju också på när det i allmänna ordalag även i nyheterna benämns som ”Norrland”. Som att det hänt en trafikolycka där eller att en skola gjort något bra. Jag brukar kasta in reflektionen om Östersund (där jag bor) och hur det ligger i förhållande till allt annat. Att jag har längre till Kiruna än jag har hem till familjen i Trollhättan. Att jag i princip bor mitt i Sverige.
Annars tror jag nog att kampen är hopplös. Hehe!
Haha, typiskt dig att landa i att kampen är hopplös. Även om jag håller med dig och är glad att du är så där krass som ingen annan.
Jag förstår precis vad du menar. Samtidigt, allting i världen är ju komplext och när man ska göra en berättelse av något försöker man komprimera det för att ge en kärna. T.ex. Vad är Frankrike? Vad är Thailand? Hur komplexa ställen som helst förstås. Ändå väljer man att göra en berättelse av det när man säljer en resa dit. Många turistbyråer kämpar ju med just detta, hur man ska hitta en ”berättelse” att sälja in. Dvs det blir komplicerat att berätta för turister om alla aspekter av Frankrike. Istället försöker man hitta en ”nerv”. Kanske mat, kultur … Det blir ju en förenklad bild av Frankrike, självklart, men det är lättare att sälja som koncept. Vad vill jag säga med detta? Ja, en fundering egentligen. Kan man istället se det som att Norrland har ”lyckats” med det som inte alla andra lyckas med? Kan det vara så att denna exotiska bild, som förstås är en förenkling, också bidrar med något positivt? Och för övrigt, finns det inte någon slags stereotyper av alla resmål? Jag är från Skåne, och jag känner inte direkt igen mig i turisters bild av Skåne haha 😉
”Jag är från Skåne, och jag känner inte direkt igen mig i turisters bild av Skåne haha”
Jag är från Lappland men känner inte heller igen mig i alla turisters bild av just Lappland. Men det är ju lite det som är problemet, att du uppfattar det så. Jämförelsen du gör där blir ju inte direkt likadan eller helt rättvis – Norrland är ju en landsdel medans Skåne är ett landskap.
Jag håller dock helt med om att det självklart finns stereotypa bilder av förmodligen de flesta resmål. Den bild man får är ju den bild man själv ”ser” i t ex sociala medier och förmodligen (förhoppningsvis?) också den bild som destinationen själv vill marknadsföra sig som . Oavsett om det handlar om att t ex förknippa Svalbard med isbjörnar eller norra Sverige med norrsken och vildmark. Jag är lite trött just nu men hoppas du fattar vad jag menar?
Håller också med om att alla såklart vill hitta sin ”berättelse” att sälja in, oavsett destination. Man måste ju hitta det där ”extra” för att locka dit turisterna. Men ja, åter igen det som jag själv upplever som ”problemet” är ju att man kallar hela Norrland för bara det, men det är ingen som kallar Götaland för Götaland eller Svealand för Svealand – utan där använder man istället sig av landskap.
Ja, alltså jag förstår verkligen vad du menar! Visst är det skillnad på Skåne som är ett landskap och Norrland, som är en landsdel bestående av många landskap. Men jag menade mer att olika områden (t.ex. ”Sverige”, ”skårgården”, ”Västkusten” eller vad som helst) säkert dras med någon slags stereotyp bild. Jag vet och förstår att Norrland är stort och komplext. Däremot är jag inte så kunnig om vad t.ex. de olika landskapen står för etc. Om jag skulle skriva en artikel skulle jag ju kunna läsa på. Men i dagligt tal blir det svårt. Dvs om jag inte får prata om den norra delen av Sverige utan att nämna korrekt landskap i olika sammanhang, då får jag i nog låta bli att prata 😉
Det är inte lätta frågor detta. Bra perspektiv om berättelser och turistdestinationer Helena. Jag tror att det jag reagerar på det är att det finns något negativt i en del av den stereotypa bilden av Norrland. Eller så är det bara jag som läser in. Att det är lite underutvecklat på något sätt och att frånvaro av städer eller landsbygd är en del av detta. Tror det krävs en längre dialog för att prata om detta ämne på ett riktigt bra sätt. intressant är det verkligen. Och jo, fortsätt prata om de norra delarna i Sverige oavsett dina geografikunskaper 🙂
Jag tycker, precis som du, att det är tråkigt att de använde ordet Norrland istället för Lappland då alla de platser som de nämnde faktiskt låg i just Lappland. Jag har verkligen inget emot att man använder ordet Norrland men då tycker jag också att det ska handla om fler delar av Norrland än ett landskap.
Jag har själv gjort mig skyldig till att använda ordet Norrland otaliga gånger, utan att reflektera över det. Förrän jag fick en kommentar om det på min blogg. Och också mycket då jag läste Vagabonds artikel. Och ännu mer nu när jag läste ditt inlägg. Det resulterade faktiskt i ett helt blogginlägg för det fanns visst ganska mycket jag ville ha sagt.
Länkar till inlägget ifall du vill läsa: https://ohdarling.org/sluta-sag-norrland-nar-du-menar-lappland/
Jag har garanterat sagt Norrland både en och hundra gånger. Håller helt med dig om att de borde skrivit Lappland, eller slängt in Höga kusten så hade det varit löst 🙂
Jag är född och uppväxt i Gävle, har (hade) en mamma från Norrbotten/Lappland och tillbringade mycket tid där i uppväxten. Bor nu sedan 16 år tillbaka i Västerbotten.
Och jag känner mig som en norrlänning och pratar norrländska. 🙂
Dessutom ser jag inte ens problemet med att prata om ”Norrland.” I turismsammanhang är det mycket effektivt med lablar som står för något och är kända.
Mitt hjärta och min själ bor i Norrland, men inte i Lappland, Västerbotten eller Gästrikland. Jag tycker att det finns något unikt som är norrländskt. I naturen, i människornas sätt att vara, i attityden. Och me like. I det känner jag mig hemma.
Det jag inte gillar är att Norrland exploateras av södra Sverige. Att Norrland år efter år förser Sverige med sina väldiga naturtillgångar och ändå ses som fattigt och i behov av ekonomiskt stöd från resten av Sverige. För att pengarna inte får stanna här. DET blir jag upprörd över.
Så bra med ett annat perspektiv, tack för det. Det är ju verkligen var och en fritt att definiera sig själva, däremot tror jag att många andra definierar folk inom den norrländska geografin som norrlänningar utan att riktigt veta. Kanske är det jag som antar att det inbakas en massa negativa associationer i det norrländska begreppet eller beskrivningar av Norrland. Och ja, utsugningen och exploateringen är vidrig.