Resa med barn i Vietnam och några tankar om det

Posted on

Att resa med barn i Vietnam skiljer sig mot att vara hemma i Sverige, om några av dessa skillnader handlar detta inlägg om.

Det här bygger på våra upplevelser av två månader i Vietnam, främst Da Nang och Nha Trang. Det blir exempel av kontraster mot Sverige och det som skiljer sig åt. Självklart finns en massa som förenar i vår syn på barn, alltså vår svenska familj och det vietnamesiska samhället/människorna men det uppenbara är ibland svårt att se och få fatt på – och kanske heller inte det mest intressanta.

Resa med barn i Vietnam, om integritet, säkerhet och barnanpassning

En mer generell bild av vår resa och upplevelser i Thailand och Vietnam finns i samlingsinlägget 100 frågor/svar om vår långresa i Thailand och Vietnam (med små barn)

Synen på integritet och dra ner brallorna

Det hände vid ett flertal tillfällen att okända människor som vi möter på gatan eller hamnar bredvid av olika skäl klappar på våra barns hår, nyper i kinder och diverse annan interaktion där de inte riktigt pejlat läget om det är okej eller inte. Det var också flera som fotade dom utan att fråga eller stämma av med oss att det var okej. Den värsta gränsen som passerades flera gånger var att kvinnor kände på hans shorts och en drog ner brallorna på Elton för att se vilket kön han har. Om de kunnat engelska kanske de hade frågat men det är inte givet. Synen på integritet och barn som rättighetsbärare skiljer sig åt mycket.

Under resan skrev jag det är inlägget om att mina vita barn exotifieras och några tankar om vad vi då hade upplevt i Thailand och Vietnam.

En kvinnas som nyttjade Eltons oräddhet och intresse för bild på sig själv och tog ett kort utan att fråga oss föräldrar.

Säkerhet, risker och kunskapsförutsättningar

Kring säkerhet och risker vi utsatte våra barn för tycks det finnas exempel åt båda håll. Det är lekparker med stora risker som betong, asfalt och järnrör som sticker upp, vuxna som röker inne på ett uttalat lekcafé för barn och många barn utan hjälm på cyklar eller motorcyklar. Dock långt ifrån alla. Samtidigt hände det både en och tre gånger att folk tyckte att vi klädde barnen för lite på kvällen, t.ex. att lilla Jason saknade mössa eller långärmat på kvällen när det var 15-20 grader varmt. För att inte tala om alla gånger folk kom som en räddare i nöden när de tyckte att våra barn var för lössläppta och klättrade för högt i trappor och i klätterställningar.

I grunden ser jag frågan om säkerhet och skydd för barn är en kunskaps- och resursfråga. I Sverige har vi också rökt med barn inomhus, åkt bil utan bälte osv tills kunskapen ökade och lagar och normer ändrades. Det är lätt att som svensk tänka att ”de borde veta bättre” eller ”hur kan de göra så här mot barnen” men kunskap handlar om tillgången till forskning, inte om hur smarta personerna är här eller hur mycket de bryr sig om sina barn.

Trevlig lekpark med bar underlag
Här var jag ofta själv med barnen och inte helt enkelt att backa upp båda samtidigt. De har båda blivit bra på att klättra!
Grävgroparna på lekcaféer, jätteuppskattat bland barnen men en stor risk för barn som stoppar saker i munnen

Barnanpassning, ibland total, ibland helt frånvarande

Jag upplevde nivån av barnanpassning extermt ojämn och oberäknelig. Vissa restauranger hade barnstolar, andra inte. De flesta större köpcenter/gallerior har mot en avgift lekland/ytor för barn att leka på vilket såklart underlättar shoppingen för föräldrar. Flera av lekland/lekcaféer var utmärkt anpassade till barn in i minsta detalj men så helt plötsligt dyker det upp ett ställe där det inte ens finns barnstolar för bebisar att sitta i när det ska fikas inne på området eller skötbord. Basic kan när målgruppen är små barn kan tyckas.

En liten restaurang i Hoi an som bjuder på barnstol med eget bord. Optimalt!
Och ett lekcafé med soffor och ingen barnstol.
I brist på skötbord går en byta blöja stående på en trottoar.

Barnen som del av umgänget

Jag upplevde att barn generellt hängde på mer än vad de gör i Sverige. Sen kvällar ute (alltså inte 02 utan kanske 21-23) hindrade inte vuxna från att umgås eller göra saker där barnen får hänga på. Höga ljud som utomhuskonserter hindra dem inte. Det här tycker jag är himla fint. Jag upplever att det i Sverige finns både normer och levnadssätt som säger att barn ska vara hemma i en varm säng vid läggdags med möjligt undantag för några semesterveckor per år.

Utöver detta finnas såklart massor att säga om att resa med barn i Vietnam. Jag har tidigare på liknade tema skrivit t.ex. följande inlägg

Här finns alla inlägg från vår långresa 2022-2023 som detta inlägg är upphovsresa till samt alla mina inlägg om att resa med barn och Vietnam

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *