Resa medvetet som varumärke firar bomullsbröllop med mig

För ett år sedan ingick jag och Resa medvetet äktenskap ihop. Vi firar alltså bomullsbröllop och kan stolt konstatera att vi därmed klarat av årets första prövningar. Likt småbarnsåren. Fast utan barn. Vi vet vart vi har varandra och har helt ärligt gjort stora framsteg ihop.

De flesta som får barn säger något i stil med, ”Det känns som hen alltid funnits här, jag kommer inte ihåg hur livet var innan denna ängel damp ned på jorden”. Ungefär så känner jag också. Fast för min blogg och inte för någon bebis.

Bomullsbröllop med Resa medvetet

Vad jag gjorde med mina plus 15-20 timmar varje vecka när jag inte bloggade vet jag inte. Det är om möjligt ännu svårare att förstå att min blogg bara hetat Resa medvetet i ett år. Innan dess var det 155cm.se som gällde men det varumärket är och förbli liggande i koma sedan den 13:e juni 2017. För exakt ett år sedan satt jag i min soffa och blåste serpentiner, körde en live via facebook och firade med mig själv.

Vårt första år som bomullstussar

Det har hänt mycket under året som gått. Förutom alla resor jag upplevt och inlägg jag producerat känner jag mig betydligt bättre och effektivare i mitt bloggande nu än för ett år sedan. Jag har lärt mig resa på ett sätt som underlätta bloggandet när jag kommer hem. I det ingår inte att resa annorlunda. Det handlar om hur jag gör research innan, hur jag skriver anteckningar om det jag upplever och hur och vad jag fotar. Jag har lärt mig tänka SEO direkt, hittat min nivå på hur jag redigerar många bilder snabbt och hur jag förhåller mig till skrivandet i själva resandet. Ett lyckligt äktenskap med andra ord.

Under det gånga året har jag också hittat ett förhållningssätt till insta-stories som jag gillar och byggt ännu starkare relationer till andra resebloggare. Jag har skapat Restänk och skrivit debattartiklar. Gladast av allt är jag nog ändå för att bloggen växer stadigt. Jag vill ju nå ut till fler och ökad trafik är ett av de bästa kvittona på det som jag kan få. Under 2018 första sex månader har jag haft lika många unika besökare som jag hade under hela 2017. Inte fy skam om jag får säga det själv. Jag gjorde ett bra val av partner.

Mot kommande 10 (?) år

Medan andra drömmer om att få häftiga och betalda samarbeten till annorlunda destinationer drömmer jag om att få föreläsa och sitta i en morgonsoffa. Jag vill prata om hur vi reser med mer ansvar, mer hållbart, mer medvetet. Hur länge vårt äktenskap ska hålla vet ingen. I dagsläget ser jag inga hot som kan kräva äktenskapsrådgivning. Som med alla relationer hoppas jag att även denna utvecklas under åren som går. Hur och vart återstår att se.

Den kanske viktigaste insikten av alla att bära med mig är att titta tillbaka på när jag startade denna reseblogg i början av 2016. Innan jag ens bestämde namn eller upplägg skrev jag ned mina farhågor: Ingen inspiration, kännas som ett måste, låta bli för att jag inte är bäst. Den första har i princip inte inträffat. Visst går bloggpepp upp och ned men något att skriva om finns det alltid. (Livet som gift är ju inte ren och skär lycka dagarna i ända.) Bloggen i sig känns aldrig som ett måste men visst händer det att jag pressar ur mig ett inlägg fast jag inte riktigt har lusten eller orken. (Vem har inte peppat igång kroppen att ligga när lusten inte kommer helt självmant?) Jag vill hålla takten om fyra inlägg i veckan och då krävs det lite disciplin ibland. Bäst är jag då absolut inte men ändå fortsätter jag. Jag är bra och jag har min grej, det är det enda som räknas och jag är väldigt glad över att jag känner så.

Jag älskar att hitta anledningar att fira och gör det ofta i mitt eget liv. Nästa gång det är dags för denna blogg är 27:e oktober då den fyller 1000 dagar. Det blir festligt!

Tack för alla hejarop och goda råd under året som gått, det här bomullsbröllopet hade inte varit möjligt utan er <3

Headerbild från pixabay.com