Är jag i Ryssland eller Thailand/Vietnam, ibland har jag anledning att undra. Diktaturer tycks dras till varandra och det fick mig att tänka högt kring detta.
Om det inte vore för havet, värmen och maten skulle jag ibland kunna tro att den här resan spenderas i Ryssland. Överdrivet såklart men också en viss sanning i det. På det lägenhetskomplex vi bor på nu här i Hua Hin hör jag nästan bara ryska från de boende. I Nha Trang kryllade det av ryska röster, ryska på skyltar på hus och ryska i menyerna. I Chiang Mai var en av de barnaktiviteter vi besökte flest gånger skapade i samarbete med den ryska staten. Detta och tillhörande världsläge har gett upphov till dessa tankar och reflektioner.
Fyra tankar om Ryssland + Vietnam/Thailand = SANT
Lika diktaturer leka bäst – med polarisering som följd
Jag kan för lite om hur det kommer sig att den ryska marknaden är så het i Vietnam och Thailand där vi varit men en teori jag har säger att det delvis handlar om statsskick. Att diktatur-stater hänger med varandra, samverkar och bygger upp strukturer för utbyten kanske inte är så konstigt om det finns liknande nivåer av tolerans för korruption, syn på byråkrati eller frånvaro av krav på t.ex. mänskliga rättigheter.
I Chiang mai i Thailand fanns det ett pop-up-aktivitetscenter för barn som skapats med stöd från en kultur-myndighet i Ryssland. Jag bloggade så här när jag förstod att samverkan fanns. ”Det finns en kidszon som vi kan fördriva många timmar i. Denna del görs ihop med ryska staten vilket ju inte känns så nice. Men ur det perspektivet är ju inte Thailand särskilt nice heller så det är kanske same same.”
Om detta stämmer, att länder av samma skrot och korn, samverkar mer med varandra kommer det ju innebära en ökad polarisering, där demokratier samverkar och utbyte med demokratier och diktaturer med varandra. Det blir inget brobygge och förbättrade förutsättningar för människor i världen om vi håller oss på varsin kant. Det gäller både mellan stater och mellan resenärer och lokalbefolkning.
Barn som är barn leker bäst – och några tankar om språk
Jag är så tacksam för det vänortsutbyte mellan min uppväxtby och en annan by i ryska Karelen som blev starten för min relation till ryssar och Ryssland. Att vara omgiven av det ryska som vi är nu innebär att jag kan få användning för några av de få ryska ord jag kan, inte minst när det är barn inblandat. Att kunna säga hej, tack och bra är en bra början för att knuffa igång leken mellan ryska barn och Elton. Barn leker sedan helt nationsgränsöverskridande och kunde inte bry sig mindre om vem som har vilket medborgarskap. Sen fostras de till olika mycket nationalister och skulle till och med kunna stå på varsin front med vapen i handen i vuxen ålder. Hur sjukt är inte det?
För mycket av det goda – jag söker en internationell mix
I Nha Trang var det vanligare att lokalbefolkningen på restauranger och supermarkets pratade till mig på ryska än engelska. Jag har försökt förstå vad det är som stör mig med det ryska och kommit fram till att det är inget specifikt ryskt, det hade varit samma sak vilken annan nation det än varit. När jag reser till ett specifikt land reser jag ju dit för att jag vill uppleva det landet. Inte få ett annat icke-självvalt land på köpet.
Det var när jag simmade några varv i poolen idag som det slog mig. Där vi bor nu där ryssar är i majoritet är säkert samma som där svenskar är i majoritet på vissa boende på t.ex. Koh Lanta. En drar sig till de som är lika en själv, en får tips från de som finns i ens cirklar och inte minst för de som har barn så förstår jag glädjen i att språket inte är en barriär för lek med nya barn. Det underlättar och blir smidigt.
Krig, mobilisering och propaganda – att inte få veta en sanningens ord
När tillfälle funnits har jag försökt prata lite om det pågående kriget med de ryssar jag haft längre konversationer med, mer än hej och god dag. Det har varit jättesvårt. Hur vet jag vilken av Putins propaganda de tror på? Går det att få ett ärligt svar om varför de spenderar hela hösten och vintern i annat land? Är de föräldralediga som vi, digitala nomader som löser sin business på distans eller kan det vara så att de flyr mobiliseringen? Skulle de erkänna det om det var så? Jag vet inte om svaret på någon fråga skulle vara sant eller ärligt så det känns helt menlöst att prata om det.
Att propagandan är fullt närvarande i Vietnam är inget de hymlar med. Stora skyltar med statlig information om dess egen förträfflighet och beslut som fattas. På pressfrihetsindex ligger Vietnam på plats 174 av 180, Ryssland på plats 155 och Thailand på plats 115 med en vad det verkar positiv utveckling.
Ännu en gång svaret på varför jag älskar att resa
Jag brukar säga att jag älskar att resa för att de ökar mina referensramar och förståelse för världen. Det här är exempel på precis detta. Det här är tankar och reflektioner om Ryssland, Thailand och Vietnam som jag aldrig tänkt om jag befunnit mig i Sverige. I den resande kontext vi befinner oss nu är detta bara några av alla de tankar som poppar upp i hjärnan. Det är för mig anledning nog att resa.
Något ”lika barn leka bäst”-syndrom är det knappast tal om här. Pga Rysslands krig mot Ukraina, och de flesta länders bojkott av sagda land, är Thailand är ett av de (få) länder dit ryssar kan/får resa.
Aha, ja det kan ju vara ett skäl till att många är här. Jag har inget att jämföra med så det kanske är lika mycket nu som innan den fullskaliga invationen
Hej igen! Intressanta reflektioner om din resa. Mina egna tankar om Rysslands invasion av Ukraina är att det är en väldigt stor krigsnation och med stor makt. Mina förfäder fick fly från gränsen av Karelen och byta identitet för att överleva vinterkriget. Så Rysshatet är medärvt i själen hos finländare. Så krig är ett av ondskans värsta fasor. Jag är rädd för hur detta kommer att fortsätta.
Ja det är verkligen obehagligt det som sker. Förstår att det är ännu värre för det som har det nära på olika sätt.