Vecka tre har vi fyllt med kortare utflykter och häng vid pool och strand. Livet efter sjukdom är allt bra ändå!
Veckan började lika segt som den slutade och på tisdagsmorgonen kapitulerade jag och gick till en läkarmottagning. Kanske mitt livs smidigaste vårdbesök. En upplevelse och några reflektioner från denna sjukdomsvecka fick bli ett eget inlägg.
Det sköna livet i Sri Lanka
Från att jag repade mig har jag nästan varje dag blivit påmind om varför vi reser med en känsla av tacksamhet över möjligheten samtidigt som jag så väl känner igen känslan från förra långresan: Varje dag är inte storslagen eller speciell, en del bara är och det är helheten som är minnet. Inte att i varje enskild stund göra något fantastiskt och kontrastfyllt till livet där hemma.
Provat öppen förskola lämnade barnen för en stund
En förmiddag besökte vi en barnverksamhet där det går att lämna barnen några timmar. Vi chansade och gick dit och ganska snabbt kändes det okej att lämna dem, trots att de som jobbade där bara kan srilankesiska, ryska och engelska. Men kroppsspråk är universellt och barnen trivdes. De klarar ofta mer än jag tror. Vi passade på att hänga på mysigt café och bara prata som vanliga vuxna för en gångs skull.
Häng med svenskar
En av veckans stora behållningar har varit umgänge med en svensk familj som flyttat till samma hotell som oss. Barn i samma ålder, en aktiv livsstil och syn på livet som vi delar. Alla har varit glada för umgänge, inte minst barnen som tydligt uppskattat att kunna leka med barn på sitt eget språk.
En eftermiddag åkte vi till Mirissa, grannstranden som är än mer tydligt präglat av turismen än Weligama. Där träffade vi upp en annan svensk familj som bor i Sri Lanka ett år. Åh jag är sugen på att vara utomlands länge och ha barnen i internationell skola ett halvår eller två.
Veckans utflykter
Snygga caféer med nice mat och dryck
Erik har styrt upp srilankesiskt körkort och hyrt tuktuk så vi har gjort ett gäng utflykter. Två av dem gick till caféer som uppenbart riktar sig till den internationella turisten som reser med semesterkassa eller jobbar från Sri Lanka men med utländsk lön. Så fräscha ställen men också en annan prisbild än vi är vana. Dock alltid mycket prisvärt med svenska mått mätt vad vi får för pengarna. Ena besöket var på The Kip och det andra Cactus, båda i Ahangama i grannbyn.
Tuktuk på vift på okända vägar
Veckans förhöjda puls hade vi när vi ”ville se oss omkring och köra på lite mindre kända vägar”. Sagt och gjort. Vi identifierade ett besöksmål, letade upp en alternativ väg som inte var raka spåret och åkte iväg. Tack google maps för att sånt här går att göra. Många förvånade blickar över vad det är för en outsider som kör på så uppenbart off the beaten track. Runt en igenväxt sjö och genom risfält, förbi hål-i-väggen-kiosker och stånd med grönsaker och frukt. Högst adrenalinpåslag fick vi alla (utom de sovande barnen) när det blev kö och möte vid järnvägsövergången som låg på en brant lite kulle. Det gick det med.
Salt, sand, strand och surf
Jag har gjort min första surflektion och det gick över förväntan! Fler ska det bli för jag måste utreda om jag har nybörjartur eller om alla år i snowboardbacken och timmar i sadeln där jag tränat balans och koordination kan vara till hjälp.
En eftermiddag skulle vi precis gå till stranden då det började ösregna. Ingen katastrof, havet varmare än vattnet. Ta skydd under ett stort parasoll och sitta och sjunga tillsammans. Sen strandlek när solen tränger igenom. Då kände jag verkligen att den här resan är så värd, oavsett sjukdomsveckor.
Regn är undantag och vi har haft flera eftermiddagar på stranden och avslutade veckan med en sea food platter, alltså havets läckerheter på en tallrik!
Här finns alla våra inlägg från vår långresa i Sri Lanka 2024