Jag är svältfödd på resor och längtar så in i norden efter vad som helst som kan definieras som en resa. En massiv reselängtan som inte ser ut att stillas på ett bra tag.
Det har pendlat mellan att längta och sakna, klara mig ganska bra och stundtals lida av att inte få resa. Älskade upplevelser, som de fattas mig! Det känns som att ljusningen är mer konkret nu när restriktionerna faktiskt lättar. Kanske vågar vi också tro att de inte kommer tillbaka, men den här pandemin har ju överraskat och förfärat oss förr så jag ropar inte hej fullt ut än.
När jag såg att 4000mil.se bokat charter så sved det lite. Jag vill också och hade jag inte varit gravid så hade jag haft något bokat. Jag längtar så, så, SÅ efter känslan av att flyghjul dunsar i backen och gå ut och äta den första måltiden (eller glassen) på en ny destination.
Massiv reselängtan och svältfödd på resor
I september är det två år sedan jag var utomlands och det lär dröja till efter årsskiftet innan jag kommer iväg pga av att ett visst liv i skrivande stund baks och ska gödas på stabil mark under hösten. Jag känner mig svältfödd på resor och det fick mig att fundera på abstinens, tolerans och beroende.
Innan jag skriver vidare om detta vill jag ha detta sagt: Jag vill inte på något sätt jämföra längtan och lyxen att resa med en beroendesjukdom. Det är inte samma sak ur något perspektiv. Jag har valt att skriva om samma begrepp för att jag tycker att det finns likheter även om reseberoende och exempelvis alkoholberoende spelar i helt olika ligor.
Abstinens efter att resa
Abstinensen har sen länge lagt sig – där hade varken jag eller någon annan ett val, den var bara att genomleva. Kanske har den inte känts så ohanterbar för att det varit stegvis. “Det är bara den här våren (2020) det inte blir några resor”. Så där höll jag (kanske vi alla) på. I bara några månader till behöver jag klara mig utan resor, snart är det över. Så fel och så långsam ofrivillig avvänjning det blev. Nästan så abstinensen aldrig hann bli riktigt intensiv.
Nya nivåer av tolerans
Första känslan kom när jag skulle åka nattåg med lilla E för första gången i påskas. Jag hade resfeber och älskade den känslan. Pirret, förväntan, ovissheten. Spänningen, äventyret i det lilla och känslan när något är övervunnet. Det var förvisso en helt ny situation för mig så resfebern var befogad men jag kan inte tänka mig att motsvarande känsla infunnit sig om jag “rest som vanligt”, så som jag gjorde innan pandemin.
Andra känslan kom när vi åkte till Sigtuna och hur en resa på några mil, ett dygns miljöombyte, en utflykt till ett trädgårdscafé kunde vara så tillfredsställande. Hur kunde jag känna mig så levande, så resebloggsinspirerad, så glad i livet av det lilla?
Toleransnivån har aldrig varit så låg – alltså jag har aldrig blivit hög på så lite.
Reseberoendet består
När ett beroende är brutit finns det många som återfaller trots att konsekvenserna är enorma. Och här är väl den stora skillnaden mellan resor och alkohol, baksidorna och konsekvenserna är i princip obefintliga för resor. Det trasar inte sönder några relationer eller hälsan. Samtidigt kanske beroende var helt brutit om återfall tas. Mitt reseberoende är nog lika starkt nu som för 1,5 år sedan innan covid-19. Jag kan bara inte vara aktiv missbrukare med noll tillgång på resor.
Framtidens abstinens, tolerans och beroende
Jag räknar med att abstinensen kommer fortsatt vara lågintensivt frånvarande. Jag har mycket annat roligt som väntar. Jag räknar också med att toleransnivån kommer vara låg ett tag till och stegvis höjas så att jag till slut behöver samma typ av resor för känna mig travel high.
Beroendet består och det gör det kanske främst för att beroendet inte bekommer mig eller är ett problem. Annat än för plånboken och miljön såklart.
Mer läsning om reselängtan och beroende
⇒ Travel high och fem stunder när jag var reseberusad som jag skrivit
⇒ Resfredag har skrivit om att vara Travelholic
⇒ Att resa podden om Att resa som beroende
I vilket stadie befinner du dig, hur stor reselängtan har du? Finns någon abstinens kvar? Har toleransen förändrats? Hur beroende känner du dig?
Jag är förväntansfull och glad, ser ljuset och planerar sommaren för fullt. Sommartid innehåller Sverige så mycket upplevelser att min reslust tas omhand där.
Så positiv förväntans-stadiet.
Skönt, väldigt mycket är ju också en inställningsfråga – bra gjort av dig!
Alltså, jag befinner mig i ett läge där abstinensen utanför Sveriges gränser faktiskt är… ganska liten (till min förvåning ska tilläggas!). Kan bero på att vi står inför sommaren, där jag har massor med roligheter och framför allt många veckor på Sturkö inplanerade. Tar fortfarande en dag i taget, nu närmast väntar en långhelg i Karlskrona. Den första på nästan ett år, vilket är galet i sig.
Visst är det intressant när vi överraskar oss själva med var känsla inför saker och ting. Det låter som du har det där helt sunt och rätt om foten. Njut av Karlskrona!