Svensk-engelskt bröllop i England

Att fira ett svensk-engelskt bröllop i England betyder som alla internationella företeelser en mix av traditioner som ska samsas men också en möjlighet att plocka det bästa av två världar.

Vi är många som väntat på den 15 juli 2018. Inte minst mina vänner Rickie och Alison som valt den dagen för att fira sin kärlek. Även jag och John som fått den stora äran att vara värdpar för kalaset har räknat ned dagarna.

Svensk-engelskt bröllop i England

I norra England söder om Lake District finns den lilla kustorten Grange-over-Sands. Här har Alison spenderat sina somrar och det var orsaken till att denna plats valdes. På det klassiskt engelska hotellet Grange Hotel genomfördes både vigsel och festligheter med totalt service.

Rickie och Alisons svensk-engelska bröllop i England hade en vigsel på engelska, väldigt lik den svenska borgerliga. Tårarna sprutade och det är något rörande med att se kärlek vara så stor att den övergår i tårar. Efter vigsel åt vi en motsvarande middag i form av tre våningar After noon tea som blandades upp av tal och upptåg under flera timmar. Efter det var det dans för hela slanten. Ett riktigt fint dygn som jag är glad att jag fick dela på så nära håll.

Bröllops-traditioner i olika länder

Jag vet för lite om olika bröllopstraditioner för att ha särskilt mycket att jämföra med men att äta mat i tre-fyra timmar med 10-15 tal är tydligen inget som är självklart. Åtminstone inte i England och Syrien som är de internationella erfarenheterna jag har.

Som jag förstått det är det vanligtvis några få tal i England. Ofta rivs de av i början av middagen och i det ingår att brudens pappa talar och att bestman tackar tärnorna. Någon enstaka till kan hålla tal men det verkar inte vara fritt fram att ge hälsningar inför alla till brudparet. Det syrianska bröllopen är ofta gigantiska och där är förutom en lite annorlunda vigsel festens stora fokus dansen natten lång.

Visst kan det bli långdraget med många tal men jag gillar den svenska traditionen (om det nu är det, men så har det varit på alla bröllop jag deltagit på). Jag fick höra av de gamla engelska släktingarna att de gillade vårt sätt att fira bröllop bättre. Kanske en tradition att skicka på export?

När traditionernas konturer syns

Jag tycker det är spännande med traditioner. De blir riktigt tydliga först när någon som inte vuxit upp med dem upplever dem och speglar det i vad den personen är van och inte vad vid. Det är då det konturerna av det självklara träder fram och då kontrasterna blir synliga.

Det är först när en vet om andra länders och kulturers traditioner som en har möjlighet att anamma något nytt. Någon dag ska även vi gifta oss och till dess vore det spännande att samla på sig lite olika traditioner från olika delar av världen som inspiration. Samtidigt, traditioner gör sig ju bäst när de betyder något och inte när de staplas på hög. Och viktigast av allt, traditioner har inget egenvärde om de inte uppskattas av huvudpersonerna. Jag skulle säga att det finns en hel del traditioner, oavsett kultur och högtid, som vi skulle behöva göra oss av med vid olika tillfällen beroende på vem det är som firar.

Jag hade önskat att jag kunnat ta så många fler bilder på detta svensk-engelska bröllop men mitt uppdrag som värdpar tog all min tid och fokus. Helt rätt prioriterat såklart. Har därför lånat ihop en del till detta inlägg.

Hur ser dina erfarenheter ut av att traditioner under olika bröllopsfiranden från världens olika hörn? Något du upplevt som du själv gärna skulle anamma?