Semesterbubblan är spräckt av det smärtsamma beskedet att Trump blivit vald president. Jag låtar tankarna flöda.
Solen går upp över Weligama och under dagen står det klart att Donald Trump är vald till president för USA. När jag hörde hans segertal blir det igen begripligt varför så många röstar på honom. Han säger vettiga saker, han har ett track record av att ha fått saker gjorda. Jag tror inte att någon tjänar något på att kalla honom galning eller att underkänna de som röstat på honom som dumma i huvudet. Möjligen visste de inte vad de skulle få förra gången, men den här gången visste de precis och det måste respekteras att det amerikanska folket vill ha Trumps politik. Om än är det sorligt men de är inte förda bakom ljuset.
Den befriande och förödande semesterbubblan
Här sitter vi i en enorm semesterbubbla där absolut inget har förändrats. Livet här är avskärmat, både för oss som familj men jag skulle också säga att Sri Lanka inte är ett land som direkt påverkas av USA:s utrikespolitik jämfört med många andra länder. Utöver att det finns terrorhot mot israeler i landet och att alla turistnationer ligger i farozonen för attacker när världen är orolig.
Snart val i Sri lanka och deras blodiga historia
Om en vecka är det val i Sri Lanka. Som jag förstått det står det framför allt mellan tre kandidater, där en står för ekonomisk stabilitet och strukturella reformer, en annan för sociala reformer och att lyfta folk ur fattigdom och en tredje är vänsterpopulist med fokus på anti-korruption. Jag tror det kommer gå lugnt till, efter decennier av tragedier är srilankeserna många om att hålla ihop. Min kunskap om Sri Lanka innan vi åkte hit är att de haft en bitvis tuff historia i närtid, men att det var så omfattande har jag förstått först nu.
Inbördeskrig från 1983 till som tog slut så sent som 2009 med den oerhört hänsynslösa terrorgruppen Tamilska tigrarna på ena sida och en nation som inte tycks kunna skapa politik som inkluderar och skapar lika rättigheter och förutsättningar för alla etniciteter i landet. Tsunamin 2004 dödade 35 000 i Sri Lanka. Det är det näst hårdast drabbade landet efter Indonesien. Att vi mest hört rapporter i Sverige om effekterna i Thailand är för att många svenskar omkom där men i Thailand dog totalt sätt ”bara” ca 5 000 personer. 2019 var det dags för nästa katastrof då samordnade terrorattacker på flera ställen från en grupp kopplat till Islamiska staten skapade nya och omfattande katastrofupplevelser i närtid.
Jag räds världen med Trump
Jag räds den värld som vi står inför med Trump som ledare, med högervindar i många europeiska länder. Danmark känns helt plötsligt som ett rimligt land att flytta till, vem hade kunnat tro att jag skulle säga det? Jag oroas för det instabila politiska läget i Tyskland, kriget som Israel för och alla som svarar mot och så Rysslands krig mot Ukraina. På det en svensk regering som jag inte tycker gör många rätt, gröna industriella projekt som pausas eller går tillbaka. Världen så som jag känt den under hela min uppväxt är under förändring. Och i den ska mina barn växa upp, den äldsta fyllde fem igår. När han levt dubbelt så länge kommer Trump ha regerat halva hans liv.
Vi ska skapa ljus men några dagar ska jag sörja klimatets chanser att klara jordens uppvärmning, tänka på alla de miljoner livrädda människor som står inför deportering och hoppas hoppas att EU kommer klara att vara starka ledare.
Kvar i bubblan och en läxa till mig själv
Vi blir kvar i vår bubbla och jag både älskar och hatar det. Det är enormt skönt, men också livsfarligt att jag, och alla vi andra som kan, avskärmar oss från det som sker. Jag lever ett så pass privilegierat liv att jag sällan kommer drabbas direkt av den politik som kommer föras, varken i Sverige eller världen. Med det kommer ett ansvar att organisera mig, att vara öppen, att orka prata med ”den andra sidan”. Min stora utmaning är nog dock att se till att hamna i de sammanhangen, som inte är avskärmade bubblor. Det blir min läxa till mig själv att fundera på hur jag kan mixa fler av mina sammanhang.
PS
Det här inlägget skrev jag 2016, dagen efter han vunnit förra gången. Jag var lika rädd då. Världen är i ett sämre skick efter hans fyra år vid makten och nu är skyddsmurar och bromsklossar undanröjda.