Vi har köpt hus i Strängnäs – Jag ska bli sörmlandsbo

Vi har blivit med hus. Det känns stort, lite chockerande och spännande. Det är säkert ett större projekt än vad vi förstår och det är nog lika bra. Det här blir kul!

Sörmland – detta län som jag kommit att förälska mig i. Där jag gjorde en Sörmlandsturné och började se på att resa i Sverige med helt nya ögon. Där jag ridit i flera år. Där jag vandrat många kilometrar längs Sörmlandsleden. Där jag gift mig. Och nu, eller snart, är Sörmland snart det län som jag är folkbokförd i.

Sörmland är snart mitt hem

Som jag skrev tidigare så befann jag mig i en process av att byta bostad och där och då i en budgivning. Vad jag inte visste då var att vi tre dagar senare skulle bli uppringda av mäklaren som meddelade att de andra stannat och att huset därmed var vårt. Det som kunde ta en vecka eller några år tog bara några dagar och vips så hade vi köpt ett gult tegelhus i villaområdet Ulvhäll en kvarts promenad från Strängnäs resecentrum. Det tar 48 minuter till Stockholm central.

Mäklaren kunde inte ringa mer lämpligt när vi satt i bilen på väg upp till Dalarna. Vi fick två timmars värdefull tid för att babbla och fira medan barnen sov i bilen – så sjukt att vi helt plötsligt bara var två signaturer från att äga ett hus.

Vi har köpt ett gult hus i Strängnäs

Vi har köpt en enplansvilla på 99 kvm med hel källare och stor tomt. Det ligger precis vid en stor allmänning (kubb och fotbollsplan är säkrad) och har liten matbutik och mack några hundra meter bort (godisbehovet är säkrat). Huset är byggt 1958 och har en inredning med några decennier på nacken. Vi har köpt huset för dess potential – inte för dess nuvarande skick. Renoveringarna är nog inte det vi ser fram emot men desto mer för att få skapa något som är vårt, precis som vi vill ha det. Vi har planer på att entréplan är vår och att vi hyr ut stora delar av källarvåningen. Just nu tänker vi oss en del permanent uthyrd (35-40 kvm) och en del för Airbnb-gäster från när och fjärran. Säg till om du vill bli vår nästa hyresgäst!

Efter min årssammanfattning 2019 skrev jag att jag var trött på projekt. Då hade vi under ett år gått igenom en IVF-process, renoverat badrum, planerat och genomfört ett bröllop samt fött ut ett barn. Sedan dess har det gått två år och en pandemi som lugnat ned tempot. Med det i bagaget vågar jag säga att vi är redo för ett rejält projekt med tusentals, säkert flera tiotusentals små och stora beslut. Från val av takleverantör till knoppar på skåpsluckor.

Och hur känns det här då?

Det har gått i vågor. Det mesta av oron och diverse ågren-känslor gjorde jag bort i början när vi kollade på hus. Då började också min sorgeprocess av att lämna Sundbyberg och dess människor. Nu är jag snarare spänd, förväntansfull, peppad och ödmjuk. Jag ser fram emot att lära mig massa nya saker om husrenoveringar, att kunna släppa ut mina barn på gården och att bjuda hem vänner på middag i trädgården.

Jag ser fram emot småstadsliv. Det är en av de sakerna jag gillat allra mest med Sundbyberg. Jag ser fram emot att få lära känna nya grannar, ett nytt närområde och upptäcka en ny del av Sverige på djupet. Det känns tungt att komma längre ifrån många av mina vänner i Stockholmsområdet, men Strängnäs ger mig istället en närhet till andra vänner och hästarna. Hästarna som jag så gärna vill ha mer av i mitt liv.

Det här husköpet, och kommande lägenhetsförsäljning, gör att närmaste veckorna känns aningen oöverstigliga. Så lär det kännas i perioder och då får nog bloggen stå tillbaka. Framöver blir det säkert ett och annat husinlägg precis som det blivit ett och annat barnrelaterat inlägg. Men – den här bloggens kärna är att resa medvetet och kommer vara framöver också. Blir det färre inlägg i perioder vet ni varför.

Nu: Fokus och fira!