Hur funkar det med turism i Gambia och vilken roll spelar turismen för landets utveckling? Jag ställde många nyfikna frågor under min vecka och kan glatt konstatera att jag lärde mig ett och annat.
En av de lite nördiga sakerna som lockade mig med Gambia var att försöka få grepp om hur turism i Gambia ser ut och hur det påverkar befolkningen och landet. Jag ställde frågor, jag såg mig omkring, jag analyserade och jämförde med andra länder jag varit i. Det är den medvetna ådran i mig som vill försöka förstå turismens bidrag och baksidor. Gambia är ett perfekt land för detta eftersom turismen är en betydande del av landets inkomster och det i allra högsta grad påverkar landet.
En mening som en person sa sitter kvar. How do you build a country without income? Den tanken gör ont i mig. Förstår ni hur lång tid det tar att bygga upp ett land när det saknas system, kunniga ledare och pengar att sätta i omlopp? När det inte finns en stabil skatteinkomst som staten kan investera utifrån. När de möjligheter som finns bygger på ett stort beroende till andra länder där makten inte ligger i ens egna händer. Så är det givetvis för alla länder men föreställer er de grundförutsättningarna. Extremt långt i från Sverige. Det låter deppigt och det finns såklart hur mycket potential som helst, tror bara det är viktigt att ha med sig den grundplåten att stå på.
Ny kunskap om turism i Gambia
Kanske är det onödigt men jag vill ändå lägga in en reservation för det som står nedan. Jag tycker allt är intressant och låter vettigt utifrån min världsbild. Men jag vet också att två olika personer gav mig totalt motsatt information angående om det finns tillräckligt med vatten i Gambia. Med den insikten i bagaget ska både du och jag läsa allt genom det filtret. Med det sagt, detta är vad jag fått fram om turism i Gambia, ingen vetenskaplig bevisad sanning men ändå för mig ny kunskap.
Säsongsturism skapar utmaningar
Det går charterplan från Sverige, Danmark, Nederländerna och Storbritannien varje vecka under perioden november till april. Resten av året är det rätt dött. Det är sämre väder och under juni-september är det regnperiod. Det innebär att personer har jobb och lön under halva året medan det under andra halvan är betydligt svårare att försörja sig. Personer flyttar från landsbygd till städer för att arbeta inom turism. Under lågsäsong kämpar några med att finna annan försörjning medan några snarare driver omkring eller flyttar hem till sina föräldrar. Det vore önskvärt om säsongen förlängdes och de är helt beroende av norra Europas reseaktörer väljer att flyga under större del av året.
Sverige skickade första charterplanet
1965 blev Gambia självständigt efter att ha varit en brittisk koloni under många år. I slutet av 1960-talet sände Sverige det första charterplanet till Gambia och tio år senare startade föreningen Gambiagrupperna. Det finns otroligt starka band mellan svenskar och gambier som pågått under decennier. Det märktes tydligt då jag träffade flera som säsongsbor i Gambia regelbundet. På mitt hotell fanns det varje dag fanns nya fadderbarn som badade i poolen tillsammans med de nordeuropeiska fadderfamiljerna.
Det saknas register och alla kan vara guider
Det saknas ett fungerande system för registrering av guider och turismföretag. De seriösa registrerar sig, en del av dem har sin verksamhet och de som deltar försäkrade och de betalar 15 procent i skatt. Men vem som helst kan utge sig för att bedriva och erbjuda guideverksamhet. Det gör att systemet urholkas och som resenär är det svårt att veta vad som är officiella tourguides.
Alla tror att jag vill till krokodilparken
Jag skojar inte, i princip varenda person, som pratade mig i egenskap av turist frågade om jag inte ville besöka krokodilparken. Det är unikt och omåttligt populärt. Kanske inte ett så konstigt antagande men jag har tidigare aldrig besökt något land där en attraktion är överordnad alla andra på det sättet. Jag lät dock bli eftersom jag inte vill stödja den typen av turistverksamhet.
Det är komplext med utländska ägare
Jag ägnade många frågor till att försöka förstå vem som är ägare bakom hotell och guideföretag och vilka som tjänar pengar på turismen. Min ambition var självklart att den lokala befolkningen skulle gynnas i så stor utsträckning som möjligt av min närvaro men det visade sig vara svårt. Gambia saknar till stor del finansiell infrastruktur och kapital (som stat eller som enskilda investerare) vilket försvårar möjligheterna till göra satsningar. Resultatet blir att utländska investerare från framför allt Indien och Libanon bygger hotell och bedriver verksamhet. De behöver inte äga, många gånger skriver de långa avtal (typ 30 år) för att sedan om verksamheten inte fortsatt går bra kunna avsluta när tiden löpt ut. De har stöd från sina banker i hemlandet. De har personer eller företag som har tillräckligt med kapital att riskera. De har administrativa och juridiska förutsättningarna för att kunna upprätta den verksamhet som krävs för att exempelvis öppna ett hotell.
Innan jag åkte till Gambia var jag en stor motståndare av detta. När jag ser verkligheten och framför allt alternativen kanske det ändå bidrar med något gott. Om indierna och libaneserna inte investerade, vem skulle då göra det? Knappast Gambierna själva. Det finns inte förutsättningar för det. När jag sedan samtidigt får höra att libanesiska finansiärer sätter stopp för andras investeringar eller verksamhet som skulle missgynna dem, ja då är det inte lika positiv längre. Min slutsats av detta är att det är komplext, att det finns både för- och nackdelar och att det inte är så där enkelt och svartvitt som en lätt kan tro.
Inge knivskarp gräns mellan lokala guider och utländska företag
Discovery Tours och Scantours Gambia är så vitt jag förstått det gambiska företag. Discovery Tours drivs av en kvinna med 30 års erfarenhet. Utan att ha testat dem vill jag nästan rekommendera att använda dem bara för att det är just en gambisk kvinna som driver verksamheten.
En av de större aktörerna heter The Gambia Experience och är brittiskt. Jag pratade med en lokal guide och frågade om han tyckte det var problematiskt (vilket jag tänkte att han borde tycka) att de var brittiska. På det svarade hand. ”They bring costumers, that is all that matters.” Såklart är det så, han inser ju vad konsekvensen skulle vara om The Gambia Experience inte fanns.
När jag köpte mitt tyg så var det en gambisk (tror jag) man som hjälpte mig. Det kändes bra att handla av honom. När det väl sen var dags att betala gjordes det till en man med Mellanöstern/Centralasien-utseende. Det blev igen så uppenbart vem som har råd att köpa in ett så stort lager av tyger, vem som står i frontlinjen och vem som kammar hem cash.
Det dubbeltydiga i Vings guidade turer i Gambia
Ving anlitar Gambia tours för att genomföra de turer och utflykter som de erbjuder. Gambia Torus i sin tur har libanesiska ägare så den vinst som skapas gynnas med stor säkerhet inte det lokala Gambia. Å andra sidan Gambia tours anställer massor med lokal personal som får jobb och inkomst. Även detta är fullt av gråskalor.
Ingen talar gott om All inclusive
Ingen jag mötte sa något positivt om All inclusive. Alla är överens om att det inte gynnar Gambia varken lokalt eller nationellt. Det skapar ingen blandning mellan turister och lokalbefolkning och alla pengar som turister spenderar stannar i ett slutet system.
Jag såg få äldre kvinnor och yngre män
Den bild jag fått i media säger att det skulle krylla av äldre europeiska kvinnor och yngre gambiska män. Rent logiskt var det inget jag väntade mig och jag kan konstatera att jag i princip inte såg något av detta fenomen alls. En jag pratade med i Gambia sa att det var överdrivet, att media blåst upp det. En annan sa att det inte förekommer på hotellen utan mer dolt i lägenheter.
Turismen har fram- och baksidor
I ett samtal sa en man till mig ”Hur bygger vi Gambia när det inte finns några inkomster?” Jordnötsförsäljningen har gått ned, Kina köper upp rätten att fiska i haven och turism är en av de viktigaste inkomstkällorna. Det är helt klart en tillgång att Gambia har denna turism men också sårbart. Om resebolagen slutar skicka charterflyg så stryps nästan alla inkomster. Turismen i Gambia för givetvis med sig baksidor som trafficing med barn och sexhandel. Även om jag inte såg ens en uns av indikator på det är det ändå den verklighet som råder. Å andra sidan, under många år är det just turismen som bidragit till Gambias utveckling. Enligt lokal erfaren guide ökar turismen något men det kommer inte den lokala befolkningen till gang. Enligt Wikipedia har antalet turister minskat. Jag vet inte vem jag ska tro på.
Gambia vs Ghana – så stor skillnad som jag väntat mig
Förra året var jag i Ghana. Förutom att börja på G och ligga i Västafrika har inte länderna mycket gemensamt. Gambia har 1,8 miljoner invånare, Ghana 28. Gambia har haft regelbunden och relativt omfattande turism sedan 60-talet, Ghana är inte i närheten av det även om det i absoluta tal finns fler som åker dit eftersom landet är så mycket större. I Ghana kändes det som att jag var i människors verklighet och vardag mest hela tiden. I Gambia var jag det i det område jag bodde om jag valde rätt gator. Hade jag bott i de mer turisttäta områden är det inte alls sant att jag kunnat föreställa mig ett Gambia utan turism. Det hade knappast funnits hotellkompex på hotellkompex, restauranggator och hantverksamarknader i denna omfattning.
Vilken insikt/kunskap förvånade dig mest ovan och vilken kändes mest självklar?
Vet du mer om turism eller har jag skrivit några felaktigheter – tveka inte att höra av dig och rätta mig eller komplettera. Jag är helt prestigelös i det och ser det snarare som en chans att lära mig mer om turism i Gambia.
Intressant läsning! Fint att få ta del av dina tankar som vanligt. Speciellt intressant om ekonomi och vem som gynnas och hur. Jag kan inte låta bli att tänka att kolonialismen måste ha gått långt när ett land blir beroende av att andra rikare länder investerar där. Sorgligt. Och då är det ju svårt att bryta det så klart, det blir som att överge behövande då.
Exakt, det är så sorgligt och samtidigt, vad är alternativet? Ser fram emot samtal om detta med dig på en kommande resa 😉
Är i Gambia just nu med Ving.
Väldigt intressant läsning. Fick väl ”bekräftelse” på det du skriver igår när vi hade ett samtal med fruktförsäljaren Mary. Hon jobbar 6 månader som hon sen ska klara sig på. Turismens super viktig men mycket av pengarna går till utländska investerare. Dubbelt!
Tack för dina resesidor!
Hej Karin! Va roligt att du är i Gambia och känner igen en del av det jag skriver och tycker det är intressant. Njut av Gambia och ha det så bra!
Hej! Hamnade här av en händelse! Intressant läsning! Jag har varit i Gambia sex gånger, på fredag reser min man och jag för sjunde gången. (Den andra för honom.) Det är fyrtiofem år sedan min första vistelse, då som 17-åring och jag kan intyga att inte mycket hänt! Med ett samhällssystem där korruption är prio ett bland de som skulle kunna göra skillnad, har jag ändå, som turist, att förhålla mig till det jag faktiskt kan påverka. Såsom att vända mig ut mot landet och befolkningen, nyttja lokala förmågor till att visa mig landet, äta på lokala restauranger, diskutera med invånarna, precis som du verkar ha gjort. Det går inte att vistas i Gambia utan att få livslånga vänner. De äldsta av mina, är båda döda nu, men min guddotter finns kvar, och hennes familj. Och förra gången gjorde vi en ny bekantskap med en man som vi också hållit kontakten med och som jag vet kommer att vara vid vår sida när vi ska på utflykter, han kommer att bjuda hem oss till sin familj och vi kommer att sitta under ett mangoträd i hans kompound och serveras en underbar lunch… I julas fick mina barn (tre vuxna) ett ”presentkort” där de skänker sina julklappspengar till vår gambiske vän-mycket uppskattat då och kommer att bli snart igen! Detta är ju en väg att hjälpa familjer som inte har det vi har. Ett sätt att veta att hjälpen jag ger, verkligen når fram. Så om du reser till Gambia – håll kontakten med ett par utvalda vänner – de är dina för resten av livet. Be din nyfunne vän ta dig med till ex. Abuko nationalpark; många fina och bevarande initiativ bedrivs där. Gör ett besök vid Lamin Lodge, kanske ta en lokal båt ut på floden. Såklart betalar du för tjänsterna- du behöver en chaufför och en guide, lokala sådana. De kan allt du vill veta och kostar mindre även när du vill betala bra! Om vi sedan bara kunde påverka myndigheterna att ta tag i landet så att alla invånare åtminstone fick tillgång till sådant som för oss är självklart… I en extra resväska, som får stanna kvar när vi återvänder, packar jag ihoptiggda barnkläder, skor, solhattar (bristvara för barnen), behå:ar och trosor som folk skänkt, solglasögon, gamla mobiltelefoner mm. Så välkommet att ge bort. Får du sedan med en fotboll, några leksaker, pennor, så är barnens lycka gjord!
Hej Anke! Så generöst av dig att dela med dig av dina erfarenheter från Gambia och så roligt att du skapat dig så många relationer och vänskaper med personer där. Korruption är verkligen förödande för ett lands utveckling och då kan det som du säger vara skönt att lägga sina pengar där en vet att det gynnar personer direkt. Hoppas din sjunde resa blir lika trevlig som dina tidigare.