De tre sista antagandena handlar om synen på oss själva och vår självbild av oss som svenska resenärer. Allt är relativt och handlar om hur oss i relation till andra.
Det här är i skrivande stund (jag kanske kommer på fler framöver) sista delen i miniserien om antagande och hur det påverkar våra förväntningar inför en resa eller ett resmål. I den första delen skrev jag om att utgå från det som vari
- Att fortsätta på en redan upptrampad stig
- Att utgå från upplevda närliggande kontexter
- Att ge slentrianmässiga svar på frågan om hur du haft det
I andra delen fanns det med tre antaganden på temat bilden av ett land
- Att lita på att nyhetsrapporteringen är representativ
- Att bli förlorad i filmens förtrollade värld
- Att bli förvillad av destinationsmarknadsföring
Antaganden om synen på oss själva
Nu har det kommit till antagande 7-9 som handlar om synen på oss själva. Att utgå från sig själv är oundvikligt och kanske är det inte ens önskvärt att eftersträva något annat. Om inte annat så kräver det stora ansträngningar och det är inte säkert att det lyckas.
7. Att tro att Sverige är ett utvecklat land för att vi är duktiga
Många gånger är svenskar stolta över att bo i ett land med hög nivå av jämställdhet, som ger barn möjlighet att välja vilket yrke de vill och där vi har en väl utvecklad demokrati som vi som medborgare skapat. Det är korrekt i sak att svenska invånare format detta land men Sverige är inte ett ”bra land” för att vi svenskar är duktiga utan för att vi har haft förutsättningar. Att ta på oss äran och se det som att vi kämpat för det vi åstadkommit, det innebär också att vi indirekt menar att de i ett mindre utvecklat land inte kämpat lika hårt och inte är lika duktiga. En del är till och med beredda att dra det så långt som att det är deras eget fel att utvecklingen är så långsam. Att se på vår och andras utveckling på det sättet är historielöst.
Vad gör du i stället?
Du utgår från att det kunde varit du. Att du lika gärna kunde ha fötts i ett land som lider av katastrofer, konflikter och krig. Du behandlar människor, oavsett hur de lever, som du önskar att du blivit bemött och behandlad av andra.
8. Att inte förstå vår maktposition som resenär
I tusentals år har en del av befolkningen dominerat över en annan. Männen över kvinnor. Vita över svarta. Rika över fattiga. En grupp har mer makt än den andra. Den som reser har makt, valmöjligheter och privilegier. Hur mycket vi än trivs eller vantrivs i dessa måste vi förhålla oss till dem när vi reser. Det går inte att blunda för dem, att ignorera för att vi ogillar dem är inte ansvarsfullt. Att låtsas som att hierarkier inte finns kan snarare förstärka dem än att försvaga dem.
Vad gör du i stället?
Läser på om olika maktordningar och hur de samverkar med varandra, så kallad intersektionalitet. Du reflekterar över dig själv, vem du är och hur du ser ut och uppfattas. Sen agerar du medvetet och insiktsfullt på ett sätt som minskar klyftor och gör alla människor så jämlika som möjligt i varje enskild situation.
9. Att tänka att vi väl är som folk är mest
Sverige, landet lagom. Varken för mycket eller för lite. En medelmåtta i mitten. Att tro detta kommer ge en snedvriden bild av alla människor (i relation till dig) som du möter. Obekväma situationer kommer uppstå när du ”beter dig helt normalt” och inte förstår hur ditt sätt att vara kan vara så udda eller provocerande.
Vad gör du i stället?
Studerar World Value Surveys karta över värderingar och jämför Sveriges position i relation till det land du ska besöka för att få en bild av hur nära eller lång ifrån varandra värderingsmässigt som befolkningarna står varandra på gruppnivå. Sedan tänker du aktivt på detta under resan.
Det var dessa tre delar om antaganden som sätter förväntningarna ur spel. Kommentera gärna om du har fler exempel på saker vi antar som blurrar vår blick.