(Det här inlägget publicerades ursprungligen på indala.blogg.se den 11 oktober 2008)
Paris, vad ska jag säga om Paris? Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
(Varning för lång och detaljerade text med lite gulligull om hur kär jag är.)
Resan började i Jonas bil 75 mil ned till nyköping för en övernattning hos Sylvie och Travas. Jag älskar att åka bil, helst med Jonas. Upp tidigt, åkte till flygplatsen, mötte Familjen Flax vid gaten och satte oss på planet. Jag somnade typ innan det lyfte och vaknade nån gång när vi hade landat. Jonas fick fixidé och bestämde att vi skulle gå från flygbusshållplatsen till vårat hotell. Sagt och gjort, inga problem förutom Jonas onda axel resten av resan efter allt dragande på väskan. Vi passerade Eiffeltornet och tyckte det var mäktigt, blev trött på försäljare, gick vidare och hittade till hotellet utan problem. Tackar för mina kartkunskaper och Jonas lokalsinne.
Powernapade på vårt hotellrum och gick upp i Eiffeltornet på eftermiddagen, 760 steg till andra våningen o sen tog vi hissen till tredje våningen. Det blåste. Utsikten var grym och allt var vitt. Vi pussades och jag var kär. Eller vi var kära.
Dag två körde vi hårt med triumbågen, Champ-Elysees, Grand Palais (där det var nån sorts FashionWeek med massa säkerhetsvakter, modetjejer och massa fotografer, typ hysteri o mitt bland allt stog jag o jonas i joggingskor), Alexander den tredjes bro, Place de la Concorde med en obelisk, Louvren (vi gick inte in o kollade på lilla Mona-Lisa) och slutligen Notre-Dame som var ståtlig och vacker. Detta var fredag förmiddag. Eftermiddagen spenderade vi tillsammans med min vän Emilia som visade oss runt. Vi åt baugett, ost och tomat till lunch, gick igenom ett stort shoppingcentrum, hittade H&M men gick inte in trots att jag brukar göra det i varje H&M utomlands och så såg Jonas Familjen Flax igen. Avslutade med middag på restaurang.
På lördagen, vår enda soliga dag, åkte vi upp till Montmarte och gick på en väldigt fransk (västafrikansk) marknad, åt grillade majskolvar, kollade in massor med mat och försäljare med fejkglasögon, kändes som jag var tillbaka i Tanzania. Vi tog bakvägen upp mot Sacre-Couer, världens finaste kyrka enligt mig. På ett berg, kritvit och vacker. Sjukt bra utsikt igen och jag var typ kärast i världen. Solen strålade på oss när vi satt i trappen o lyssnade på en gatumusikant och där kunde gärna tiden fått stanna ett par veckor. Sen vandrade vi vidare till Moulin Rouge och det kändes coolt att vara på samma ställe som cancan-brudarna. Hittade en gata som var värre än andra långgatan i Götet och förstog att Moulin Rouge haft sina konsekvenser på närområdet. På kvällen gick vi omkring i Latinkvarteren och helt plötsligt kändes det som vi var i Paris o inte i vilken europeisk stad som helst. Jag åt sniglar för första gången och åt klassisk formage till efterätt. Men annars var det svårt att hitta någon typisk fransk mat.
Söndagsförmiddagen spenderas i sängen med baugett, nutella, mjukost, vindruvor och juice. Vi gick några varv ned på stan, kollade in Pompidou men fattade inte vad vi skulle kolla in, åt creps och insåg att vi kan lära oss franska ord ganska snabbt om vi bara visste hur man uttalar saker o ting, åt italiensk glass, kollade in Panthéon som var stor som alla andra byggnader och gick hem. Det är helt sjukt vilka hus dom har byggt genom åren, o vissa stället känns som pyttsann och får ingen uppmärksamhet för Notre-Dame ändå är större men om den där pyttsannbyggnaden skulle finnas i Sverige skulle det vara vår största sevärdhet. Powernapade och hittade efter en stunds promenad en jättebra restaurang och skålade för våra fem månader.
Det sägs att man är trött på livet om man är trött på Paris. Vi var väldigt nöjda efter fyra dagar, kändes som vi sett det mesta. Det mesta turistiska iaf, känns som vi klarat av nivå 1. Det gick bra att prata engelska. Vi körde stenhårt på bonjour och merci och det funkade jättebra, om någon inte kunde engelska hämtade de oftast någon som kunde. Hotellrummet dög fint, 10 mins promenad till Eiffeli och en bred säng. Resten var inte så mycket att hänga i julgranen, det var en glepa runt hela dörren och toalettdörren gick inte att stänga. Vi kände oss väldigt ensamma i regnjackor och gympaskor, det lyste turister om oss o när reseguiden drogs upp ur väskan var fördomen ett faktum. Men vi kom in i Parislivet mer och mer, första dagarna kändes mer turistiska än de sista om vi säger så. Då var det lite mer freestylande och vi hamnade i de riktiga kvarteren. Det var mys. Vi hade väl önskat lite bättre väder än Pariskylan som tvingade på oss långkalsonger. Några picknickar i någon park blev det inte.
Hela den här resan avslutades med ett äventyr på flygplatsen. Vi hade övervikt och valde att packa ur delar av resväskan till handbagaget. Jag sliter upp min necessär som väger typ 2 kilo o alla våra skor. När vi står vid säkerhetskontrollen så inser jag att necessären kanske inte var dagens smartaste drag. Fick veta att plastpåsar finns i butiken en bit bort. Lastar av alla mina grejer på Jonas och går dit, där visar det sig att de kostar 10 cent styck, o kassörskan hon kunde inte bjuda på en påse när jag sa att jag glömt pengarna, utan då fick jag gå o hämta det, betalade för fyra stycken o säkerhetspersonalen kollade snett på mitt springande. Tog oss iaf igenom till slut och kunde till o med ge en påse till något annat par som hade missat det där med plastpåsar. Jonas lekte treåring och irrade omkring o gissade vilken gate som skulle bli våran och sen satt vi äntligen på planet.
Jag och Jonas är det bästa teamet jag vet. Vi går sjukt bra ihop och har nu klarat av en landetvecka, en stockholmstrip och en europeisk storstadsweekend. Han har sjukt bra koll på saker och ting, jag är trygg och vet att allt ordnar sig när jag är med honom. Han lugnar ned mig när jag är stressad och gömmer sig bakom träd när vi går i en park. Livet är en fest och resa med Jonas kan inte kallas annat än UNDERBART. I’m inlove with him och he is mine.
