Blogg

Ryssland, 2006

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på indala.blogg.se den 15 augusti 2006)

Nu har jag kommit hem från min tredje resa till Ryssland och byn Ryaymyalya. Glädjen över att träffa alla igen var enorm och det var trevligt att inse att inget hade förändrats, vi var lika bra kompisar som när vi åkte därifrån för 1,5 år sedan. Det finns mycket att berätta och jag vet inte vart jag ska börja.

Det här är i Pitkäranta, huvudstaden i distriktet Karelen. Typisk rysk stadsbild.

Det här är i Ryaymyalya, byn där alla våra vänner bor. En del har råd att betala färg till husen, andra inte.

Vi har hjälpt dagiset med mycket material och leksaker. Dom har fått nya tapetera och det är jättejättefint. Det finns tyvärr bara en gravid kvinna och ett barn under ett år. Det finns inga jobb och inga ungdomar vill bo kvar. Fortsätter det såhär kommer byn dö ut.

Vi lekte den traditionella hattleken, se så fina vi är!

Runt hörnet på deras ungdomsgård. Allt har en baksida och ölen är nästan gratis. Alla kan köpa i de två närbutikerna som finns i byn. Engelskläraren gissade att alkoholismen låg på 70%.

Syskonen Nina och Tanja tillsammans med mig. Alla hade blivit mycket bättre på engelska och skola hade vunnit pris för bästa byaskola och köpt nya möbler till alla klassrum.

De tre tjejerna Lada, Olga och Iya som bott hemma hos oss sommaren 2005.

Ungdomarna från Sverige och några ryssar vid en sjö.

31 december, 2015
Snowboard i Mürren, Schwiez, 2007

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på indala.blogg.se den 10 januari 2007)

Nu är jag hemkommen efter en vecka i Scweiz. Fyra snowboarddagar med blandat väder var absolut tillräckligt för muskler och leder. Sällskapsspel, allmänna krämpor och backar som är milslånga. Hela Mürrenområdet var slalomanpassat. Korgliftsavstigningarna var lika spännande varje gång och transportsträckorna var för många, utöver det kanon! Tim och jag gjorde tre tappra försök att åka hela Infernoloppet som är 15.8 km långt. (Inferno betyder idiot vilket kanske inte är så konstigt eftersom de som åker loppet snabbast gör det på 15 min.) Första gången under underbara väderförhållande i familjens temopo. Tid: 2 timmar 20 min. Andra gången i molnligt väder, jag, pappa och tim. Djupsnösglid och gång uppför små backar. 1 timme och 1 minut. Tredje försöket var vädert värsta tänkbara. Vi såg knappt en meter framför oss och var isfläckar/snöhögar fanns var det bara att gissa sig till. Vi stannade inte och vilade en ända gång och klarade det på 38 min. Något jag är jävligt stolt över.

Utsikt

Hus

Pappa gjorde en tabbe

Min familj högst upp på Schiltorn. 2970 meter!

Tove

Lisa och Tim

31 december, 2015
Köpenhamn!

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 20 oktober 2015)

En bonus denna höst var två dagar i Köpenhamn, denna skandinaviska huvudstad jag aldrig besökt i vuxen ålder. Jag och Erik fick chansen att öva på att resa tillsammans, något vi ju gjort förvånansvärt lite för att om drygt två månader göra det 100 dagar på raken. Hur lång tid kommer det ta innan vi blir less på varandra och hur kommer vi hantera det? Den som läser denna blogg får kanske veta och efter två dagar var vi i alla fall inte ens i närheten.

Anyway, Köpenhamn. Duggregn och kyligt. Hamnade på ett foodcourt med karaktär och mös framför en eld. Vandrade igenom Christiania och skillnaden från övriga Köpenhamn var påtaglig. Kände mig inte rädd, verkade vara rätt mycket harmlöst folk där, men bara vetskapen om att typ alla är höga på cannabis är ju obehaglig. Deras regler för området kommuniceras tydligt: Inget våld, inga vapen och inga tunga droger (oklart vad de menar med tunga, själv skiljer jag ju inte på narkotika på det sättet) även om jag har oerhört svårt att tro att ett område med så liberal inställning till cannabis inte skulle använda även annan narkotika. I så fall skulle de tillhöra något ytterst sällsynt som i princip inte förekommer i åtminstone västvärlden.

Dag två fick jag ett ryck och sprang en sväng runt kastellet och resten av dagen vandrade vi omkring och pratade om förväntningar på vår långresa om hur vi upplevt våra första åtta månader tillsammans. Åt en fantastisk pumpasoppa på ett designhotell och drack varmt på ett välrenommerat café.

Köpenhamn var nice men jag vet inte om jag hann få så mycket känsla för stadens mentalitet. Får åka dit fler gånger helt enkelt. Och ja, resa ihop gick prima. Jag har två saker jag behöver öva på. Ta ansvar för min egen sockernivå och ha mer åsikter om vad jag vill göra och inte bara nöja mig med de alternativ som kommer upp.

Några bilder från Köpenhamn

En av många streetartmålningar i Christiania.
Såklart spanade vi in den lille frun
Erik, är mycket nöjd med rätta. Brasa och en massa personer med passion för mat samlade under ett och samma tak.

31 december, 2015
Berlin!

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 4 oktober 2015)

Berlin, den huvudstad tillsammans med Köpenhamn som det är mest underligt att jag aldrig tidigare varit i. Fick chansen att stanna kvar några dagar extra efter att stören tävlat i Digital Communication awards och förenade alltså nytta med nöje.

Berlin var en skön stad. Historien ständigt närvarande, på ett sätt väldigt modern och samtidigt väldigt alternativ. Vi besökte alla de obligatoriska platserna och gick en guidad alternativ tour om graffiti och street art – så bra grej, rekommenderas verkligen! Vi kan inte säga att vi njöt av nån fräsch eller spännande mat utan ägnade snarare tid åt att gå gå gå. Jag gjorde min obligatoriska city run och hamnade mitt i Berlin Marathon och solen sken fantastiskt på oss hela helgen.

Berlin i bilder

Jag framför Brandenburg Tor

Mina kollegor Johnny och Samuel
Förintelsemonumentet med tre gömda vänner. Det här tycker jag var riktigt häftigt. En upplevelse som på ett maffigt sätt exemplifierade konsekvenserna från andra världskriget.
Lagom långa ben för att få plats i Förintelsemonumentet
Jag och Irma har det himla gött!

Samuel och jag spanar in East side gallery. Graffiti och street art är så vackert och det knyter ihop dåtiden med nutiden på ett fint sätt.

En av alla målningar som folk lagt ned hela sin själ i.

31 december, 2015
Kizimkazi, Zanzibar (Tanzania dag 6-8)

Att åka tillbaka till Zanzibar stod högt på listan när jag bestämde mig för att semestra i Tanzania. Vi fick tips om Promised land lodge, ett lugnt ställe på södra sidan och drog dit. Alltså vilket paradis. Det var vi och fyra andra sällskap. Det enda som hördes var vinden och havet. När det var dags för mat kom de och frågade vilken av dagens tre rätter vi ville ha, allt skrevs upp på rummet så en behövde inte alls tänka på pengar. Det fanns solstolar, gungor, hammock, soffor och hängmattor att sitta eller ligga i. Solen gick ned rakt i havet och tidvattnet kom och gick. Jättevarmt i vattnet. I baren spelades reagge och det fanns gratis wi-fi. Vi behövde aldrig kolla på klockan och det enda som existerade var där och då.

En dag bestämde vi oss för att snorkla och vi kollade aldrig av med vår båtguide vart vi skulle, vi trodde vi skulle kolla fiskar och koraller. Helt plötsligt så säger de åt oss att hoppa i och vi inser att vi ska simma med delfiner. Vi ser hur delfinerna leker i vattnet och sen drar de så då hoppa vi upp i båten och åkte i kapp dem och sen hoppa i igen. Så gjorde vi kanske 15 gånger och jag klappade nästan en, de var jättenära. Såååå himla häftigt och överraskade. Den upplevelsen var verkligen inget jag räknat med. För detta betalde vi 120 kr var…

Paradis var ordet, så otroligt harmoniskt.
Grönt och fint
Vårt hus
Tidvattnet kom…
…och tidvattnet gick
Solnedgångsselfie
Jag är gladJosephine vilarEn av alla hängmattor med den där utsiktenJag simmar med delfinerna och Josephine fotarFina djurJag är mer än nöjd!

31 december, 2015
Tanzania dag 1-4

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 31 mars 2015)

Att åka till Tanzania på semester är verkligen inte som andra semestrar jag åkt på. Här kastas jag rakt in i vardagslivet för Josephine som bor här och är den jag bor hos. Var inte riktigt beredd på förändring men efter några dagar är jag mer med i matchen.

Det är så mycket som är bekant. Smakerna, värmen, hälsningsfraserna, trafiken, tidsuppfattningen. Jag känner igen en del Swahili så visst lärde jag mig ett och annat sist jag var här.

Allt eftersom betar jag av mina måsten. Imorse sprang jag 7,5 km (tog mig lite vatten över huvudet men kom hem till slut). I söndags träffade jag Kivuri efter att ha hängt nästan varje dag i fyra månader, till att höras sporadiskt på Facebook till att ses åtta år senare. Så fint och han hade till och med kvar kortet på mig i sin plånka! Imorgon ska jag förbi regionkontoret och träffa de jag jobbade med när jag var här sist 2007.

Bloggar från mobilen så bilderna är i lite oordning. Ligger för tillfället på ett resort och steker. Over and out for now.

På marknaden idag så kom regnet och det duggade inte så att säga. Vi tog skydd men Caroline fick en skvätt på sig ändå. Utsikten från där jag ligger just nu Imma, Alexandra och Caroline i en av hyddorna på village museum. Handlar om några av Tanzanias över hundra stammar och hur de bor. Kivuri är sig lik. Varför jag inte tog kort på oss två får jag ångra bittert. Här är beviset på att han fortfarande har kcar fotot på mig. Något slitet. Första dagen och lite stranddans av Josephine och Imma. Efterlängtad kokosnötjuice i Bagamoyo

31 december, 2015
Upp och iväg, mot Tanzania!

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 27 mars 2015)

Har påbörjat min resa till Dar es Salaam. Flyger med Qatar airlways och mellanlandat i Doha. Så där härligt klibbigt kvällsvarmt när jag klev av flyget. Väldigt fräscht överallt. Gratis dricksvatten, gratis wi-fi, väldigt långa avstånd mellan gaterna, vänlig personal lite här och där. På toaletten på flyget fanns både snittblommor och engångstandborstar. Vilken lyx!

Åker mot Tanzania för att hänga med Josephine, förhoppningsvis träffa Kivuri igen efter 8 år. Ska ta en sväng förbi IOGT-NTO-rörelsens regionkontor och hälsa på gamla kollegor och sola på Zanzibar. Dansa till lite reagge, äta obscena mängder mango och avokado, gå på markander, inta african-time-style och bara vara ledig. Kanske till och med läsa en bok.

Lämnar ett Sverige där jag hade som ambition med att vara klar med ”allt” på jobbet. Så blev det inte men jag stänger av ändå, det viktiga är gjort och resten får vänta. Om det inte vore för att jag gått och kärat ned mig så skulle jag kanske till och med kunnat köra mobilfritt. Men det finns ju så mycket att dela med sig av så jag kommer nog jaga wi-fi. När jag kommer hem hoppas jag på skönväder och sen är det bara att räkna dagar och se fram emot allt spännande våren kommer att erbjuda.

Jag och lyxen i ett toalettbås som var ovanligt stort. Gick till och med att ta en liten svängom.

31 december, 2015
Schladming

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 5 mars 2015)

Fyra toppendagar med en av mina bästa resekamrater, klostersyster Anna Maria. Fyra flyg, fem nätter i fyra olika hotellrum i tre olika städer, oändliga backar som aldrig tycks ta slut, wi-fi vid liftstationerna (till min stora lycka, mobilberoende som jag är), smärta i fötter och ben, solstrålar, skrattattacker, fräscha toaletter, efterfest på balkongen, nutella och blåbärsoppa, mördarbackar både upp och ned samt ett gäng filmsnuttar som förevigar denna underbara resa. Österrike är vårt land och vi drömmer redan om nästa gång vi ska iväg!
Jag och Anna Maria på en av topparna

Vi klippte ihop små filmer varje dag, här är alla fem i en enda lång, enligt oss själva väl värd att se.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=itwYLSDxHXM]

31 december, 2015
Aten!

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 14 november 2014)

Årets sista capital city weekend bar av till Aten med Sofia och Eva. En inre och yttre resa i personlig utveckling som dokumenterats genom film. Resan har även kallats Knatte, Fnatte, Tjatte goes Aten.

Vi har kollat på stenar, åkt hop-on-hop-off-buss, gått, ätit halvtaskig mat, klippt film på hotellrummet, förundrats över människans storverk och skrattat i mängder. Den bästa dokumentationen av vår resa finns i de fyra filmerna vi klippt ihop som finns längre ned i detta inlägg (den från fjärde dagen är den som syns, klicka i menyn där det står ”playlist” och välj dag 1 först, hey teknikkunnig) eller på vår facebooksida Vår fantastiska resa till Aten (varning för storhetsvansinne) där samtliga små och stora klipp finns upplagda.

Vi gick upp till Pnyx där begreppet demokrati skapades. Riktigt häftigt att stå på samma plats där det började. 20 000 fria män, alla infödda atenare samlades ett gäng gånger/år och röstade genom försöksvotering. De stod på berget och hade utsikt över stadens marknad och kärna samt Akropolis för att vid beslut bli påminda om att rösta på det som var bäst för Atens 500 000 invånare och samtidigt rösta så de gjorde gudarna nöjda. Att 20 000 av en halv miljon invånare fick rösta är knappast representativt men en måste ju börja någonstans och jag tycker snarare att det är helt sjukt att det skulle ta 2500 år innan alla vuxna fick rösträtt. Av guiden fick vi lära oss att ordet idiot kommer från den tiden och var ett begrepp för den som var egoistisk och lat. Att vara idiota betyder att bara se om sig själv och sitt eget hus. De som inte röstade för Atens bästa, alternativ inte röstade alls kallades för idioter. Känner mig genast rättfärdigad att kalla som röstat på SD för idioter…

Att vara uppe på Akropolis var magiskt, mer fascinerande än väntat. Att de fick upp alla dessa stenblock på den kullen och lyckades bygga stora tempel är verkligen makalös imponerande. Jag rekommenderar Aten, åk dit!

Aten i bilder

Vår frukostutsikt. Akropolis längst bort i bakgrunden och en stads baksida snett uppifrån.
Det fanns väldigt få supermarkets men desto fler nischade handlare. Här en chark.
Pnyx, demokratins vagga. Det var på den scenen den som ledde röstningen stod.
Vi tog en sväng ned till Pireus, medelhavets tredje största hamn.
Odeon of Herodes Atticus , en väldigt fin och välbevarad teater. Visserligen delvis renoverad men ändå ståtlig. Berget i bakgrunden är där Pnyx finns och högst upp till toppen sprang jag på min lilla runda.
Parthenon uppe på Akropolis

Parthenon igen

Vi tog en tur förbi Olympiastadion från 2004 och njöt av en fin solnedgång
Utsikten från Akropolis över Zues tempel
Zues tempel. Väldigt, väldigt häftigt.
Ingen capital city weekend utan en wefie. Tack Eva och Sofia för att vår fantastiska resa till Aten blev just fantastisk!

Vi spelade in små filmer varje dag som jag klippte på kvällen. Här är den från dag tre.

31 december, 2015
Wien!

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 7 oktober 2014)

Fyra dagar i Wien med min klostersyster Anna Maria, så härligt och så underbart! Har velat åka till Spanska ridskolan i Wien sen jag förstod att det fanns för typ 20 år sedan och att få kombinera hästar med stadsweekend och en fin vän är en lyx!

Vi har vandrat gata upp och gata ned. Sett coola byggnader, supit in hästdoften, ätit bakelser i mängder, sprungit, sovit, kollat in regeringsförklaringen på live via SVT-play, sett på Mozart-konsert, åka sightseeingbuss och pratat. Wiens stadskärna är liten och jag tappade inte bort mig en enda gång, läste kartan exemplariskt och fick snabbt en uppfattning om hur saker o ting låg i förhållande till varandra. Jag som nästan glömt att jag är rätt bra på det där med att ta mig fram!

Första promenaden i staden, vi gick förbi Karlskirche

Vi bodde precis vid en rådhuset och en cirkus där vi hängde några kvällar och åt billig festivalmat

.
Gick upp de 343 trappstegen i södra tornet på Stefansdomen och spanade in utsikten.

Efter strapatsen upp i tornet var jag starkare än vanligt. Powerup!

Avslutade kväll nr två på det kända Sacherstället och åt tre bakelser, en var givetvis en sachertårta!

Så blev det lördag och det var äntligen dags. En timme hästshow och jag var glad!

Hopp!

En kadrilj med åtta hästar. Här har de vänt snett igenom från två håll och korsar varandra med varannan häst.

Efter show åkte vi till Schönbrunn och fikade samt spanade in den enorma trädgården. På bilden syns knappt en tiondel

Sista dagen vandrade vi planlöst omkring och åkte spårvagn och lät oss hamna där vi hamnade. Ett av stoppen var detta galna hus.

31 december, 2015

Blogg

Några bilder från Köpenhamn

Aten i bilder