(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 21 juni 2012)
Jag och de andra vuxna åkte till en bergsby och kollade på utsikten, magiskt fina konstverk, och gick typ två mil. Kom hem till hungriga ungdomar, spelade volleyboll på sandplan och spelade kort på stranden i solnedgången.
Bara fint utanför murarna i den lilla bergsbyn
Ett av alla hundratals konstverk i en av de 105 gallerior som fanns i byn
Två tummar. En i centrala Nice hos borgmästaren där alla par viger sig juridiskt och en utanför ett exklusivt vandrarhem där det hängde tavlor målade av Picasso som han målade mot att få sova på vandrarhemmet, innan han var känd alltså.
Stenbyggnader, kullerstensgångar och växter som klättrar överallt.
Smala gränder
Hur kan en växt blomma så mycket?
Lelle, Tinou, pap och mam vid en judisk grav. Vi la på en sten var.
Utsikten, såklart bättre i verkligheten
Jag är trött efter två mils gång och 30 min volleyboll.
Solnedgång
På röda torget finns sju gubbar som ska föreställa de sju världsdelarna. På kvällarna bytte de färg. Fint!
Medan vi vuxna hade varit i bergsbyn hade ungdomarna inte riktigt skött det här med att inte somna i solen
(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 20 juni 2012)
Dag två åkte tog vi en buss till en annan strand och vandrade lite i en by men solade/badade större delen av dagen.
Ett coolt hus vi gick förbi. De flesta lägenheter byggs på höjden och inte på bredden.
Tove och mamma blev brända av maneter. Små lila och söta saker som är hemskt ondskefulla. Inte skönt!
Tove, Coffe och Tim njöt att svalkas av vågorna. Det var otroligt varmt och sanden var brännhet.
Jag, Coffe och Tim blev nedgrävda. Cool känsla och bästa solskyddet
Stenarna fastnade festligt och jag hittade några i mitt öra. Starka som pippi var vi.
På eftermiddagen picknickade vi i en stentrappa och jag skrattade så jag grät. Mycket underhållande sällskap.
Tillbaka i Nice hördes det hög musik. Lelle gissade att det var nån happy hour eller nåt. Det var det inte. Det var Pride men otroligt hög musik, alltså JÄTTEHÖG. Sthlm pride kan slänga sig i väggen vad gäller ljudnivå. Det bästa med pride är att det är så mycket kärlek i luften. Obegränsat med kärlek till allt och alla!
(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 19 juni 2012)
Fem dagar senare är jag hemma. Jag har haft det så skönt, så skönt.
Min morbror Lelle och hans franska fru Tinou (som tillsammans bott i Sverige i 20 år men nu bor i Nice) har tagit väl hand om oss. Mycket avslappnande att inte ha koll på något. Tim stod för lokalsinnet, mamma och pappa för tider och käk, Lelle och Tinou för humorn och lokalkännedom, Coffe för det glada humöret och franska fraser och Tove såg till att vi höll fokus på brännan!
Vi kom fram sent på kvällen och stupade i säng. Upp nästa dag och tog oss en promenad genom gamla stan, guidad av Lelle och Tinou. Upp på ett berg med fantastisk utsikt, tre kulor glass och sen ned på stranden för en picknick. På kvällen lagade vi tacos och sen såg vi fotboll på vandrarhemmet och somnade gott. Mycket bra väder och väldigt varmt.
En av många kyrkor
Fint vattenfall uppe på berget i gamla stan.
Utsikten från berget, stranden, gamla stan och övriga Nice
Utsikten från samma berg, Nice hamn
Tinou, Lelle och Tove äter picknic på stranden som inte består av sand utan av stenar.
(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 14 juni 2012)
Som sagt, idag ska jag till Nice. Min mammas bror och hans franskfödda fru bor där och har planerat vår resa. Ska bli så himla skönt att någon annan styr och ställer samtidigt som jag får en högkvalitativ resa med fint sällskap, det viktigaste delarna man måste se med en privat omtyckt, smått tokig guide och sol.
Så här skriver han i ett mail: joggning och promenadturer är bokade, Glass i ”Björnen och Lejonet”-klass är hittad. Stränder som passar alla åldrar och där även turism ingår är inkollade. Shoppingstråket ligger 2,5 min från vandrarhemmet. Vissa obligatorium är inplanerade…
(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 21 maj 2012)
Två nyckelsaker har saknats för att jag ska kunna åka till Nice. En vettig bikini och ett giltigt pass. Idag har jag ordnat båda. Om fyra veckor bär det av.
(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 16 augusti 2012)
Dag sex och sju tillbringades mestadels på hästryggen. Islandshästar – som jag har längtat! Bara doften när jag kom dit gjorde mig salig. Samtidigt blev jag lite avskräckt, eftersom det verkligen kändes som en industri. Men efter mer researsch verkar hästarna ha det väldigt bra. Eldhestar har 350 stycken, de går ute och betar hela nätterna och går ca 4 dagar i veckan. Det är bättre förutsättningar är random ridskolehäst i Sverige. De har fyra heltidsanställda hovslagare på sommaren och hästarna byter skor var fjärde veckan eftersom de slits ned så fort. De som är hästansvariga har koll på varenda häst, vad de heter, hur mycket de gott osv. Galet! Uppsamling av alla hästar i paddocken för att välja ut vilka som ska gå vilket pass.
Jag fick börja med att rida Litli Corri. Hans man var helt magisk och han vägrade stå still. Fick tölta och lärde mig allt eftersom att hitta takt och balans. Cool känsla
Andra halvan av den första riddagen fick jag rida Grauna. Hon var betydligt mer känslig och är döpt efter hennes färg. Grauna är den feminina formen av grå.
Efter dag ett hade jag väldigt ont i ryggen. Hade använt nya muskelgrupper igen och framvalvet på sadeln var mycket lägre än vad jag är van vid. Helt ok dag men jag var överträffad.
Dag två däremot var betydligt bättre. Jag fick rida Bruno (en annan häst döpt efter sin färg). Ser ni lyckan i mina ögon?
Vi red upp i bergen och gick över vatten. Ingen häst är bangen. De bara går trots att det strömmar. Inte ens 10 % av hästarna i Sverige skulle göra detta.
Utsikten var helt fantastisk och en kan se nästan hur långt som helst.
Vi red till varma källor. Här kan ni se hur det kokande svavelvattnet väller upp från marken. När detta blandas med vanligt regnvatten i bäckar blir temperaturen behaglig och vattnet är då betydligt fräschare och helt klart.
Mycket trevligt även om det inte var så djupt samt att jag brände mig eftersom de kokheta vattenströmmarna kom från lite olika ställen som inte alltid gick att lokalisera.
På hemvägen fick jag galoppera lite, så himla skön känsla av frihet. Här kan ni se en film över utsikten från hästryggen. Amazing!
Här är en film från den varma källan. Lyssna på ljudet hur ångan pumpas ut!
Slutsats: Islandshästar är coola och mycket trevliga. Jag förstår att majoriteten av islänningarna har dessa djur just bara för att det är så trevligt att ta sig en ridtur ibland. Bilförare visar enormt mycket hänsyn till hästarna och saktar alltid ned (till skillnad från de flesta i Sverige) och deras ben verkar klara av precis vilket underlag som helst. Men för min del, som vill ha utmaning i min ridning är det för mesigt att bara rida ut långa turer. Jag vill rida dressyr i olika former där det hela tiden handlar om att få hästen att gå bättre snarare än att lunka på framåt.
Vädret blev inte bättre. Det blev sämre. Så dåligt att det blev stormvarning och så att 80 % av UNF:arna var tvungna att sova inne eftersom deras tält inte höll för allt regn och all vind. Mitt och Lovisas tält stod dock stabilt. Det var nog räddningen på den här veckan. Trots att allt och alla konstant var fuktiga så höll i alla fall vårt tält torrt. Lovisa var dessutom otroligt söt när hon sov!Sötsvampen!
Activekongressen fortsatte och Simon blev vald till ordförande och Andrea och Kristina höll fantastiska tacktal. Jag blev tårögd och insåg att om ett år tvingas jag säga hejdå till UNF.
Eric fyllde 20 år och Malin, Lina och Lovisa gick upp tidigt och bakade en äppelkaka till honom. FS sjöng och Eric blev tagen.
På lördagen trotsade jag och Rasmus vädret och sprang 11 km i regn. Kuperad terräng, coolt landskap och regn samt snålblåst. Tog 1 timme och 45 min av vandring och springning. Efteråt var det värt det. På vägen hittade vi en liten varm källa!Jag är glad och laddad för springningen.
Nordgu fyllde 40 år och det firades med livemusik och tårta. Så mysigt!
Vi tog ett gruppfoto på nästan hela UNF-gänget. Åh så fina medlemmar vi har!
(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 8 augusti 2012)
Efter en lång resa (men mycket kortare än de flesta andra som rest) kom jag fram till Island och scoutcentret där vi ska hänga i veckan. Första dagen bjöd på gott väder, dag två lite sämre.
Jag och Lovisa slog upp tältet och tillsammans med Ahmed åt vi knäckebröd och räkost. Av erfarenhet så vet jag att nödproviant måste medtagas. Ahmed och Lovisa
Sen var vi ett gäng som fick för oss att vi skulle gå ut på vandring och besteg första bästa berg. Riktigt coolt underlag och många fina utsikter. Hela gänget. Utsikten
Soundtrack för vandringen var Lejonkungen och ronja. Här gör Freja ett vårskrik a la Ronja. Mycket stämning!Ibland vilade vi i ljungen. Rasmus är glad för detTill slut kom vi fram till en vattenbana som en modig grabb såklart skulle testa. Och klarade!
På kvällen var det en kort invigning och på klara färdiga gå var det dags för disco. 50 pers på dansgolvet utan förfest. Woop!
Under dag två har som sagt vädret varit sämre och idag har jag mest förberett Active Fair om Greatness. En verksamhetsmässa där alla organisationer visar upp alla grymma grejer det gör. Blir stolt och inspirerad!Dålig bild men här en del av alla deltagareEn organisation visade upp en aktion om hur flaskor kan användas till något bättre än sprit. UNF berättade om Ett bra uteliv och Fake Free. Stabilt.
Nu ska jag dansa och sen sova gott i min sovsäck. Imorgon hoppas jag på bättre väder.
