Vi valde att dela lika på vår föräldraledighet från att vår bebis var liten och upplever många fördelar redan under första året. Här är några av dem.
Jag känner ändå att jag vill ha detta sagt. Det här är ett känsligt ämne och jag har inte vägt varenda ord på guldvåg: Jag har noll och inga ambitioner om att berätta vad som är bäst för alla andra. Jag utgår enbart från våra förutsättningar, de fördelar vi sett och vad som passat bra för oss utifrån hur vi vill leva. Jag är i grund övertygad om att alla föräldrar tar beslut som de bedömer är det bästa för familjen och att dessa bedömningar vilar på den uppsättningar av värderingar varje familj har. Kan detta inlägg inspirera dig som vill dela lika på föräldraledighet att göra det, ja då är det en bonus.
Vår fördelning av föräldraledigheten
Jag har en heltidstjänst på IOGT-NTO med stor frihet och förtroende, Erik är egenföretagare och jobbar i huvudsak med olika uppdrag från kunder. Nedan finns en något förenklad bild av hur vi delade upp föräldraledigheten mellan oss med fokus snarare på vilken tid vi gett till vårt barn än exakt hur vi förvärvsarbetat och plockat ut föräldradagar.
Dela lika på föräldraledighet
Månad 1-2: Båda hemma på heltid. Jag jobbade enskilda timmar och någon heldag och Erik i snitt cirka en dag i veckan i sitt företag.
Månad 3-5: Jag jobbade 25 % och Erik var föräldraledig motsvarande tid.
Månad 6-9: Vi delade lika på jobb och föräldraledighet och hade en dryg månads sommarledigt tillsammans.
Månad 10-14: Jag jobbade 80 % och Erik cirka en dag i veckan.
Det här ger en princip helt jämn fördelning. Det var inte planerat i minsta detalj hur fördelningen under året skulle vara, vi hade ju dessutom planer på att befinna oss i Vietnam månad 12-17. Däremot visste vi vad vår målbild var och har anpassat oss allt eftersom hur förutsättningarna förändras med både mitt och Eriks jobb. Och en pandemi.
På väg till jobb i Göteborg 
Bebis är sex veckor
Min upplevelse sammanfattat
De första två månaderna handlade för oss mest om att navigera i en ny tid som visserligen var en omställning men samtidigt föll sig ganska naturligt. Vi kunde snabbt stötta och peppa varandra i att våga ge oss ut på egen hand med bebis.
Under hans månad 3-5 när jag var hemma mer började rutiner så småningom formas och jag tog ett större ansvar för att uppdatera garderoben med rätt storlekar, hålla koll på mat- och sovtider.
Cirka två månader in i vår halvtidslösning för båda kände jag av en markant skillnad i ägandeskap. Sedan dess tar vi båda inte bara lika ansvar, utan också lika mycket initiativ även om det ibland är inom olika saker. Erik har grottat ned sig i försäkringar och jag i att hitta snyggast och mest prisvärda begagnade barnkläder för att ta två lite mer genusrollsklassiska exempel.
Resultat och fördelar med att dela lika på föräldraledighet redan från start
Det här är några av alla de fördelar jag upplevt och ser med att vi delat lika på föräldraledigheten.
Jämställdhet
Den klassiska jämställdheten, jag tycker vi lyckats med den. Min uppfattning, utan att ha egen upplevd erfarenhet utan bara vad jag hört runt om mig, är att det kan vara svårt för en partner att ”ta över” primärföräldrarollen när en person varit hemma under det första året. Att tidigt dela lika på vår föräldraledighet innebar att båda kunde växa med rollen parallellt.
Min bild är också att jämställdhet föder jämställdhet. När vi väl börjat sträva efter det, sker det inom fler områden. Det är som att jag ofta påminns om vad vi har sagt är målbilden och när vi inte agerar i den riktningen så måste vi ta aktiv ställning till om vi vill ha det så eller inte.
Två matande föräldrar
Vi fick ett sovande barn och ett barn som tog både napp, flaska och bröst. Det har såklart spelat en avgörande roll och en del får inte det att funka trots idoga försök. I vårt fall tilläggsmatade vi med flaska från start eftersom han var en liten plutt. Vi hade kunnat sluta med flaska och bara kört bröst när amningen var fullt igång men vi ville båda att flaska skulle funka och därmed har jag pumpat. En ”ansträngning” (inte alltid skönt eller smidigt och tar tid) jag gjort för att vi ska kunna dela mer lika. Det gjorde mig master of boobs och Erik till master of flaska. Jag byggde aldrig upp samma teknik eller förmåga att läsa bebis signaler kring just flaskmatandet förrän jag slutade amma.
Effekten av detta var att jag var fri från mitt barn i flera timmar om jag så ville redan från att han var ganska liten. För mig var det framförallt en psykologisk frihet även om jag inte utnyttjade den särskilt ofta.
Vara en förebild
Det här kan vara den töntigaste fördelen, framför allt är den ju ingen fördel som ger direktavkastning för oss nu. Det har hänt vid flera tillfällen att folk blir förvånade, men också låter lite inspirerade när de hör om vårt upplägg och om hur vi valt att dela lika på vår föräldraledighet. Som får se ett exempel på något långt ifrån klassiska. Trots att vår uppdelning inte är något att skryta med eller totalt banbrytande.
Jag vill leva i en jämställd värld, jag vill ännu mer att Elton ska växa upp i en mer jämställd värld än vad jag har gjort och för det krävs att fler och fler lever mer och mer jämställt. Jag vill att båda föräldrarna ligger i topp i vem barn vill vända sig till, jag vill att arbetsgivare förväntar sig och uppmuntrar föräldraledighet från män i samman omfattning som av kvinnor.
Relationen till vårt barn
Hur relationen till Elton påverkas är svårt att ha en uppfattning om. Vi har bara ett barn och att jämföra med en annan familj är helt irrelevant, det är ju en helt annan laguppställning individer i den familjen. Jag vet bara att han (ännu?) inte föredrar någon av oss när han ska leka eller tröstas. Den enda skillnaden vi märker är under nätterna, då tycks min närhet kunna ha en något mer lugnande effekt. Med just nätter har vi inte ansträngt oss för att det ska vara lika. Jag har tagit fler av dem.
Delaktig i alla hans utvecklingssteg
Överordnat allt annat så tycker jag att den största vinsten med att dela lika på föräldraledigheten i princip från start har varit att vi båda dagligen följt hans utveckling. Det är inte bara den som är hemma som får uppleva sakerna för första gången. Vi gör det varannan dag.
I detta ligger också en egoistisk drivkraft. Alla jag träffat som hade barn innan mig sa att det blir roligare och roligare ju äldre de blir. Varför ska jag då välja sju månader av bebisgos och dagsömn och min partner få sju månader när barnet lär sig äta, leka, stå, gå och prata? Med vårt upplägg fick båda lite av allt även om det inte var 50/50 varje månad.
Vi gav oss detta och lite reflektion
Det kan låta pretto, men vår uppdelning skapades inte av sig själv. Det är vi som står för den genom alla de vardagliga och livspåverkande beslut vi tar.
Aktiva val i hela föräldraskapet
Jag är helt övertygad om att en vinnande faktor är att vi aktivt valt det här upplägget. Vi har båda kämpat för att hitta former för att dela lika på vår föräldraledighet. Visserligen fanns det bra grundförutsättningar men det är inte som att det kommit gratis eller utan uppoffringar. Erik har jobbat otroligt hårt i perioder innan bebis kom och jag har aldrig riktigt känt att jag stängde ned eller av jobbet. Inte ens under den första tiden. Det är priset vi betalat för att Erik skulle få chans att vara en lika närvarande förälder från början.
Jämställdhet skapas inte av sig själv, det skapas knappt ens av att goda försök. Det krävs återkommande ansträngningar och aktiva avvägningar på i princip daglig basis. Jag är fast övertygad om hindret för att få en jämnare fördelning bland alla föräldrar är att det lika mycket är kvinnor som pushar om att få vara hemma länge och inte överlämnar ansvar som att det är män som vill vara hemma mindre och inte tar för sig. Kategoriskt uttryckt men poängen tror jag framgår. Det är bådas ansvar att skapa en jämn fördelning av föräldraledigheten och föräldraskapet om det är eftersträvansvärt.
Biologins fälla och omvärldens förväntningar
Jag tror att det är många partners som aldrig riktigt kommer ikapp efter att en person ”tagit första året i anspråk”. Ibland är det svårt att ha en bild av hur folk ”gör nu för tiden” vet inte om jag har en förlegad eller naiv bild. Jag vet bara att papporna tar ut omkring en tredjedel av föräldraledigheten rent statistiskt.
För mig spelar det ingen roll hur mycket biologi som skulle kunna göra mig som kvinna mer kapabel eller bättre på att omvårda. (Ja, har vänner som sagt det.) Det är inte omöjligt att lära sig och vilken man som helst kan bli minst lika bra på det som vilken kvinna som helst. Om han bara vill. Om hon bara vill.
Ekonomi påverkar hur vi delar lika på föräldraledighet
Vi har nog alla hört både en och tre gånger att det i många fall är kvinnan som är hemma längre pga ekonomiska skäl, att det är mer kortsiktigt fördelaktigt. I vårt fall är det tvärtom. Både för att jag har en högre lön än Erik och för att jag har ett föräldralönstillägg från minn arbetsgivare. Det täcker upp cirka 10 procent så jag får 90 istället för 80 procent av min lön. Detta gäller dock bara de första sex kalendermånaderna, alltså inte de första 180 dagarna som jag tar ut.
Ska vi maximera våra arbetande och föräldralediga dagar så ska jag ta de första sex månaderna rakt av och Erik typ resten. Det är inte ett upplägg som någon av oss ville ha men om vi får ett till barn är detta inte helt lätt att frånse. Det ekonomiska driver oss i en riktning vi inte vill. Ska vi dra det till sin spets skulle jag vara hemma de 90 öronmärkta föräldradagar och sedan jobba heltid resten.
Vår situation är inte helt jämförbar med så som de flesta har det, vi har ett privilegium snarare än en utmaning som de med snävare ekonomiska möjligheter har, men rent principiellt och värderingsmässigt finns likheter. Vill vi ta beslut om hur vi fördelar våra föräldradagar och vår tid med vårt barn utifrån ekonomi?
En sista jämställdhetsutmaning
När det var dags för inskolning var vi båda inställda på att ta ungefär varannan dag. Jag ville det av praktiska och principiella skäl. Det var inte önskvärt i pandemitider och eftersom jag gärna ville göra det, trots att det är emot det jag tror på och skulle innebära att jag berövar Erik möjligheten, så tog jag hela första veckan.
Vi är alltså inte helt jämställda och faller/kliver i klassiska genusroller i tid och otid. Men jag är tacksam för att vi är två som hjälpts åt att åtminstone bli lite mer jämställda när vi delat lika på vår föräldraledighet än vad vi varit om vi bara gjort som de flesta eller vad som varit enklast.
Berätta vad du tänker!
Hur ser du på detta? Du som delat lika, vilka fördelar ser du? Du som inte delat lika, vill du nyansera eller problematisera bilden? Kanske har du upplevt fördelar jag missat? Och du som kanske står inför en första föräldraledighet – hur tänker du?
Här finns alla inlägg på temat föräldraskap och inlägg om mitt första kära barn finns under taggen Vismer nr 3
Lämna ett svar