Imorgon åker vi till Marocko och nu ska den medvetna bloggaren krypa till korset. Med den här resan lever jag inte upp till mina ideal av att vara en medveten resenär.
En medveten bloggares ständiga dilemma
Ska ärligt säga att jag haft dålig koll på Marockos historia och politik. Min vilja att åka dit bygger på en romantiserad barndomsbild om en Mellanöstern-marknad. När jag publicerade inlägget om Aladdin fick jag kritik för att jag som utgör mig för att vara en medveten bloggare inte överhuvudtaget problematiserade det faktum att landet förtrycker en annan stat och har en regim som är allt annat än trevlig.
Jag tvekar inte ens sekund över om det är rätt eller fel att åka dit. Min kompass säger att det inte finns något land som inte kan besökas. Däremot så förväntar jag av mig själv att jag är påläst. Sätter mig in i vilket land jag ska åka till, har koll på förutsättningarna för befolkningen och det världspolitiska läget.
Jag har haft tydliga ambitioner om att göra detta. Jag vill kunna sätta det jag ser i en kontext, förstå saker på djupet för att jag har koll på bakgrunden. Så jag skulle läsa på. Planera vad vi ska göra under vår resa.
Långt ifrån mitt egna ideal
Här står jag nu. Imorgon onsdag åker vi. Det enda jag gjort hittills är att läsa Wikipedia-sidan rakt upp och ned. Det räcker inte för mig. Både för min legitimitet som medveten bloggare och utifrån min egen måttstock när det kommer till att besöka den typen av land. Mina ideal är något annat. Men jag har inte hunnit läsa på vilket är samma sak som att jag inte prioriterat det. Det var alltså inte tillräckligt viktigt för mig när allt kom omkring.
Så jag åker till Marocko med en dubbelsidig känsla. Jag är rätt sällan hård mot mig själv trots mina högt ställda förväntningar. Jag vet att jag gör så gott jag kan och det räcker för mig. Ska jag vara helt ärlig så vill jag faktiskt bara åka på semester och inte ta så mycket ansvar för något alls. Det stör mig alltså nu att jag är beredd att åka till Marocko utan att ha gjort tillräckligt med efterforskning enligt min egen uppsatta förväntade lägsta nivå.
Å andra sidan
Jag påminner mig om att resa medvetet handlar om att vara just det, medveten. Även medveten om ens egen icke-medvetenhet är ett medvetet beslut. Det är det som är det fina med den här inställningen, att aktiva beslut är good enough. Trots detta, nog skulle jag önska att jag pluggat på landet lite bättre. Det är tur jag har en flygresa ned att försöka komma över godkänd-strecket. Jag ska lusläsa allt som Cathinka som skriver På vift skrivit, det sägs att hon precis uppdaterat hennes inlägg. Har du tips så är det hög tid att berätta om dem nu.
Funderingar om att blogga under själva resan
Under den här resan kommer jag inte blogga. Jag vill fokusera på det som är viktigt, nämligen att umgås med mitt resesällskap. Jag försöker hitta balansen i vad som är lagom mycket fokus på blogg och andra kanaler på resande fot och med tanke på att senast jag reste med sällskap i princip var i juni så behöver jag tänka om lite. Ännu ett ideal att balansera. Aktiv och intressant bloggare jämfört med trevligt och roligt resesällskap. Förskrivna inlägg kommer publiceras så det är bara att kika in i vanlig ordning, kommer finnas något att läsa ändå. Och sen när jag väl kommer hem, då ska här bloggas om mina intryck av Marrakech. Var så säker.
Läsa mer på samma tema
⇒ När ens beteende går emot ens värderingar
⇒ Resa medvetet i relation till etiskt och hållbart (varning för torr men informativ sida)
⇒ Vi har alla vår börda – om turisters dubbelmoral och fotavtryck
Jag tycker du är väl hård mot dig själv nu. Visst, en kan ha ideal. Det är mycket en skulle ha gjort men aldrig gör, det är det bara att acceptera och inte behöver en ursäkta sig för det tycker jag. Så åk du på semester, strunta i kritiken för kritik kommer du alltid få oavsett vad du gör. Njut, ha kul, umgås, gör dina reflektioner och skriv om dem sen om du känner du för det. Trevlig resa!
Du är klok du Johnny. Jag har inga problem med kritiken, den utvecklar mig och tvingar mig att tänka till och bli bättre. I det här fallet är det snarare mitt dåliga samvete som jag slåss mot. Men jag ska följa dina råd – här ska minsann has semester!
Jag anser att så länge man beter sig schysst mot människor, djur och natur i landet man reser i så känns det helt ok för mig. Annars hade jag aldrig kommit utanför sveriges gränser – jag hade inte ens tagit mig utanför min ort jag bor i. Alla man gör påverkar ju världen negativt på något vis. Så det där med att ”inte gynna” ett ”dåligt” land funkar liksom inte. Världen är inte byggd så. Vet att många avstår från att resa till Ryssland pga politiska skäl…men tänk om turismen i många byar och städer hade gjort att människorna där får ett bättre liv – väger inte det upp då?
Jag tänker som dig Tina, lokalbefolkningen får det ju inte bättre av att jag låter bli att resa till ett land. Däremot så handlar det för mig om hur påläst jag som turist är när jag väl besöker ett land och det tycker jag ändå att man bör vara. I alla fall jag själv.
Nu känns mitt Marocko-inlägg som jag publicerade häromdan väldigt romantiserat och icke-medvetet, haha 😉 men likväl längtar jag lika mycket dit 🙂
Vi är alla olika och gör precis som vi vill, kom ihåg det. Det är klart att jag önskar att alla var medvetna hela tiden men bara att du reflekterat över ditt eget inlägg är gott nog för mig