Ser du dig själv som en modig person? Har du mod att resa på det sättet du själv önskar? Några situationer senaste dagarna har fått mig att reflektera över vad mod egentligen är, inte minst när det kommer till resor.
Här om dagen hade jag den stora äran att bli möhippad av mina fantastiska vänner. En av dem kallade mig en ”resande äventyrare och modiga vän” och förutom att jag blev superglad för de orden började jag fundera på mod. Är jag en modig person? Har jag mod när jag reser?
Jag har en annan vän och om jag skulle beskriva hen med några ord skulle välja andra ord än modig, för hen är inte en ”typisk modig person” (vad nu det är). Å andra sidan, jag har stått i kön till en berg- och dalbana med hen och jag har sett det mod som krävdes av personen för att fullfölja detta. Det var en bragd och väldigt modigt!
För mig handlar mod om att utifrån sig själv göra saker som en själv inte riktigt vågar. Som kräver en ansträngning och försätter personen utanför sin trygghetszon.

Resa med mod och vara modig på resa
Jag tror det finns en del som skulle kalla mig modig när det kommer till att resa. Främst tror jag det baseras på att jag har rest en del själv. I de sammanhangen vill jag alltid påminna om att det tog mig 31 år att våga resa själv så jag har inte alltid varit modig. Jag kommer så väl ihåg de första gångerna och visst, jag kände mig modig. Inte minst när jag spenderade mina första dygn på helt egen hand på Yasuragi och Sri Lanka. För att inte tala om mina första mil i bil i Makedonien helt själv. Ghana krävde lite mod att boka men under själva resan vet jag inte om jag kände mig så modig. Och i Gambia för några månader sedan, krävdes det inget mod alls. Åtminstone så här i efterhand så som jag kommer ihåg det.
På ett sätt kanske det är det som är just mod. Att utmana sig, göra fast det är läskigt och sedan övervinna. Ibland går det så långt att jag inte ens kommer ihåg vad jag varit rädd för, kan inte förstå hur något krävde mod.

Uppfattar andra mig som modig?
Oavsett hur folk uppfattar mig: Jag känner mig inte som en modig person. Däremot skulle väldigt gärna se mig så, det är något av det mest attraktiva och karaktärsstärkande jag vet. Jag ser upp till modiga personer. Personligen känns det som att jag bangar ganska ofta när mod behövs. Däremot så tror jag att det finns de som ser mig som modig, för att jag gör saker som skulle kräva mod av dem. Folk vet ju inte om alla gånger då jag inte är modig. Då jag inte vågar gå fram och be folk på stan om äktenskapsråd iklädd Bride to be. När jag hellre skickar ett mejl med mina åsikter än säger dem face to face.
Mitt eget mod och resor
Jag fick en fråga om mina tankar om att åka till Marocko på egen hand och insåg med ett att det finns en del länder jag hittills valt bort att resa själv till. Flera av dem ligger i Nordafrika. Jag har inte kategoriserat det som ”länder jag inte åker till för att jag inte törs” utan mer tänkt att det kanske inte är så smart. Är det ändå bristen på mod som får mig att låta bli? Även fast jag inte känner mig rädd, eller beskriver det som orsak, kan det vara för lite mod som hindrar mig? Jag vill ju jättegärna åka dit så drivkraften finns.
Om det är för lite mod, då vill jag utmana mig. Jag vill inte begränsa mig på grund av det. När det kommer till att fråga folk på stan och ge feedback direkt till folk känner jag dock inte alls samma sak. Antar att belöningen, kicken efteråt är för liten av det medan den med resor alltid är stor. Kanske borde jag addera en belöning för att komma över tröskeln. Den största belöningen skulle ju vara att inte känna att det finns något som hindrar mig från att varken gå fram till folk och fråga om äktenskapliga råd eller ge feedback utan skärmen som skydd. Belöningen när det inte längre kräver mod av mig skulle ju vara värt allt. Jag får nog sätta upp detta på personlighetsutvecklingsagendan trots att jag inte har något som helst sug eller drivkraft inom mig som motiverar mig.

Reflektioner utan slutsats
En del inlägg som jag skriver har inga färdiga poänger eller slutsatser. De är just fria tankar där jag reflekterar högt. Ganska ofta får jag då kloka kommentarer eller inspel från er som läser som ger mig ytterligare en dimension. Som ger mig ännu ett lager av löken att bygga kring. Nu när du läst detta, vad har du då för tankar som du vill dela med dig av? Är du modig nä du reser?
Fotocredd för headerbild till Wilda Kristiansson/Reaktionista
Jag tänker som du, att mod hänger ihop med rädsla. Så här står det på Wikipedia ”Mod är att vara rädd men övervinna rädslan för att göra det som ska göras.” Vi får ofta höra att vi är modiga som lämnat ekorrhjulet och lever som vi vill. Men vi ser det inte som mod, för vi har ingen rädsla för att ta nya beslut. Det är väldigt individuellt vad en är rädd för och vad en då ser som modigt. Om någon uppfattar oss som modig tänker jag att det i deras värld finns en rädsla för att kasta loss så som vi gör. En intressant och viktig reflektion tycker jag.
Exakt så! Därför är mod både individuellt och relativt. Tack för att du kommentarer Anna!