Tillåta sig att vara i process: Om att närma sig att bli vegetarian & flygfri

Posted on

Att vara i process. Att låta saker och ting ta tid. Att gradvis se en förskjutning och känna hur jag gör mina egna förflyttningar på mina villkor. Det både tilltalar och motiverar mig. 

Att tillåta sig att vara i process

I augusti 2018 bestämde jag mig för att jag ville ge mig själv ett år för att landa i hur jag vill förhålla mig till mitt eget flygande. Jag var trött på att det gnagde och på polariseringen i debatten. Jag var trött på att egentligen tro att resa (och då även ibland med flyg) är bra för världens utveckling men inte våga stå upp för den åsikten i ett debattklimat där det kändes som att det bara finns ett rätt svar. Slutsatsen för min egen del var tydlig: Jag bottnar inte i mig själv. Problemet är inte att jag inte kan stå upp för min egen åsikt, utan att jag inte är trygg i min egen åsikt där jag har en argumentationskedja som jag tycker håller för min egen granskning.

Ett år kändes då som en evighet men jag är glad att jag gav mig den tiden. Att det får landa i något som jag kan stå för och inte något jag borde tycka, tänka eller agera utifrån.

En viktig slutsats sedan sensommaren är att tillåta mig att se detta som en process. Att inte tänka att jag måste förändra mig snabbare än vad jag är redo för. Inte pressa mig till att leva på ett sätt som jag själv inte är nöjd med eller önskar. Jag tänkte på min relation till kött och plötsligt föll så många pusselbitar på plats.

Process för mer vegetarisk mat och relation till kött

Det började hösten 2012 då jag gjorde min första vegetariska månad. I all sin enkelhet skrev jag följande bloggpost på min dåvarande blogg:

Imorgon börjar Vegetarisk månad. Jag har verkligen inget vettigt argument till varför jag inte är vegetarian och för att utmana mig själv och göra världen lite bättre så startade jag Vegetarisk månad. 15 nov – 15 dec. Häng på!

Jag bjöd in till Facebook-event och tillsammans med 40 pers delade vi recept, tips och hejade på varandra. Under de tre följande årens november-månad åt jag helt vegetarisk kost. 2016 tog jag det steget längre och satte upp följande årsmål:

  • Äta nöt- och fläskfri kost under tre månader

Från slutet av 2016 övergick jag till att inte längre äta rött kött och jag firade min första jul utan att äta julskinka. Jag både överlevde detta och har inga minnen om att julen var sämre. Efter ett par månader insåg jag att vilt och lamm är något jag inte vill vara utan. Från då, i början av 2017, äter jag inte längre fläsk- och nötkött och sedan ett halvår tillbaka försöker jag ofta välja bort kyckling.

process
Här matar jag ett viltdjur. Det är konstigt men det känns inte helt rätt i magen att jag sedan älskar att äta renkött. Men nu är det så och det är där jag står i min process just nu

Kanske blir jag vegetarian en dag

Här står jag idag och äter betydligt mer vegetarisk kost än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Samtidigt som jag under alla dessa år aldrig (med ett undantag) känt att jag gett upp något. Det händer att jag tar en slice av den där julskinka men det är allt. Undantaget jag saknar är Max hamburgare. Jag vet att deras Halloumi-burgare är grym men den klår inte Maxmål med vit dressing. Men jag väljer bort det för att stolt kunna säga att jag faktiskt är nöt- och fläskfri.

Ibland funderar jag på att bli vegetarian ett halvår och det händer att jag blir sugen på att pröva att vara vegan. Det är en bit dit men kanske en dag att jag är redo. Svårast av allt skulle jag ha att äta något annat än fil på morgonen. Var sak har sin tid.

Att vara i process

Vi är alla i process. En process för olika frågor med olika sekvenser. Ibland står vi på platåer, ibland backar vi, ibland känns allt förlösande och vi tar stora kliv framåt. Jag vill ha det så i mitt liv. Jag vill inte pusha mig till den graden att jag själv inte är nöjd med hur jag lever mitt liv. För varje dag som jag äter ett ägg så har en höna levt sitt liv för min skull. Varje gång jag flyger så har jag slitit på jorden. Jag vet det men att välja bort allt som har en baksida vore inte möjligt om jag ska hålla motivationen uppe.

För att jag själv ska bli hållbar i mina beslut behöver de vara välgrundade. Då kan de inte enbart vara för någon annans skull om jag själv inte ser värdet eller fördelarna med det. Självklart går det över en begränsad period och det går att kämpa sig igenom faser. Det är precis som med träning. Inte nice i början men sen känns det oftast lättare. Men träning som blir av över tid skapas bara när motivationen är tillräckligt stark och djupt rotad inom en. Det måste hinna få fäste.

Hitta mitt hållbara genom min flyg-process

Jag ser på min flyg-resa (eller icke-flyg-resa) som en process. En resa i min egen relation till att upptäcka världen, till hur jag vill prioritera min tid och mina pengar. Låta det ta en stund att acceptera att jag kanske faktiskt inte kan flyga så mycket eller ofta som jag vill. Kanske finna mig i att det får vara så under några år i hopp om att det hinner skapas mer klimatvänliga möjligheter. Samtidigt som jag hittar argumentet som jag 100 procent tror på när det kommer till min egen övertygelse om att innovationer faktiskt är svaret. Inte minskat flygande. Förstå min egen dubbeltydighet och kanske framför allt förstå hur jag ska prata om de här frågorna så att jag både tror på mina egna ord och är trovärdig i min roll som medveten resebloggare.

Idag är jag inte beredd att sluta flyga. Jag tror det är långt dit. Men jag är beredd att överväga varje resa. Att hitta fler saker i vardagen att dra ned på eller förändra för att begränsa mitt slitage lite i taget. Jag är beredd att resa färre gånger med flyg och oftare med tåg. Välja destinationer utifrån direktlinjer och betala mer för biobränsle. Jag tänker berömma mig själv för alla steg jag tar och sen kan andra tycka att jag tar för små steg eller går för långsamt. Men det här är min process och jag ska tillåta mig att vara i den för att skapa ett förhållningssätt och ett levnadssätt som jag trivs i. Det kan låta egoistiskt men jag är tillräckligt trygg i mina egna solidariska värderingar för att veta att jag har drivkraften inom mig för att ständigt pusha mig.

process
Jag måste se glasklart på mina egna åsikter och vara helt säker på att jag köper mina resonemang

Många befinner sig i sin process

Jag hör många tänka till. Många som håller på att göra upp med sig själva om deras egna inställning till sina egna flygtimmar i luften. Som håller på att omprioritera. Massor med människor som tillåter sig att vara i process. Som inte är redo för ett flygfritt 2019. Några som aldrig blir det, några som nästan blir det, några som blir det 2025. Alla dessa processer är både livs- och planetviktiga. Men det måste få ta sin tid.

Jag vet att jag 2012 inspirerade några att köra vegetarisk månad som annars inte skulle gjort det. Jag vet att andra inspirerade mig innan det. Jag vet att jag inspireras av andra som hittar sitt nya förhållningssätt till flyg. Som tillåter sig att vara i sin process.

Att vara självgod och ge självkärlek

Det här inlägget befinner sig i gränslandet av att vara självgott och fylld av självkärlek. Jag väljer, föga förvånande, att se det som det sista. Inte för att jag är egoistisk och vill få behålla mitt flygande. Det vill jag visserligen men det är inte därför. Jag väljer att se det så eftersom jag är 100 procent övertygad om att det är den väg som kommer vara hållbar och motivera mig i längden.

Under min process ska jag fortsätta utmana mig och tänja på mina gränser. Det är en del av processen. Det skapas ingen förflyttning utan att röra sig fram- och tillbaka. Pröva och se vad som händer. Precis som jag valde Julita gård för Schweiz i september och som jag valde Norge före Malta eller Slovenien den kommande påsken.

Det är min process och jag tänker vara stolt över den hela vägen och lita på att jag kommer finna min väg framåt för att skapa min egen hållbara relation till både mat och transport och allt annat som kommer i min väg som kräver omvärdering av hur jag lever mitt liv.

Hur går det för dig i din flyg-process?

Här finns mina andra inlägg och tankar om flyg

2 thoughts on “Tillåta sig att vara i process: Om att närma sig att bli vegetarian & flygfri”

  1. Hej, Klokt resonerat och reflekterat som vanligt. Man får helt enkelt hitta ett eget sätt som rimmar med det egna samvetet och funkar med ens livsstil och det kan säkert ta ett tag att hitta dit. Vi tillåter oss numera att flyga max en gång om året, men bara om det inte finns något rimligt alternativ. När det gäller maten är vi sedan några år tillbaka vegetarianer i veckorna och äter kravmärkt fisk/ekologiskt/vilt kött på helgerna. Det är de perfekta kombon för oss. Då får vi fortfarande äta de där lite speciella rätterna som man annars kan sakna, samtidigt som man gör en rejält skillnad för miljön. Jag tycker dessutom det blivit roligare att laga mat på kuppen – lite mer utmaning med vegetariskt liksom. Under åren vi var ute och seglade åt vi däremot massor av egenfångad fisk, men inget kött. /Linda

    1. Tack så mycket Linda! Jag föredrar ju att hela tiden hålla reflektionen och resonemanget med sig själv uppe och då måste det vara lustfyllt längs vägen. Smart att sätta upp olika regler för veckodagar och helger. På så sätt hålls ju motivationen att vara veg under veckorna uppe något längre om det finns ett sug efter fisk/kött som då kan tillfredsställas vissa dagar. <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *