Hallå blogglust, var är du? Är det nu jag inleder omdefinitionen av min relation till bloggen?

Det är något med blogglusten som inte stämmer, som inte känns som den brukar och den här gången tror jag det är flera faktorer som sammanfaller.

Det är inte enkla svar som pandemi eller gravidtrötthet som varit skälen tidigare. Det är något mer mångbottnat. Det här inlägget ska bli så himla skönt att skriva. Jag vet inte var det kommer landa, jag vet bara att skriva brukar hjälpa mig sortera mina tankar och ge svar på en massa otydligheter.

Bristen på blogglust och kanske svaret på varför

Så här går mina tankar här och nu och blogg, lusten, hinder och grus i maskineriet.

Tidsbrist

Dels mycket begränsad tid. Först en april där jag krampaktigt genomförde allt jag planerat utan att ge mig återhämtning, inkl publicera tre gigantiska guider om hållbara tips i Sverige för sommaren 2024. Sen maj där jag släppte på bloggambitionen men istället led av enorm tidsbrist. Under de tre sista veckorna har vi kunnat arbeta fyra dagar utan vab samtidigt som jag eller min man varit borta på heldygnsuppsdrag nio av tjugoen dagar. Det ger noll och inget utrymme till något annat än 1. ta hand om barn, 2. ta hand om hushåll, 3. jobba/jobba ikapp.

När jag läser det där svart på vitt inser jag att det i sig räcker som skäl till att inte känna så stor blogglust.

Syftesbrist

Bloggen har gett mig otroligt mycket. Utan den hade jag inte skrivit en bok, fått vänner för livet eller börjat jobba som egenföretagare inom hållbar turismutveckling. Bloggen har fått mig att göra mer research, både inför resor och inför blogginläggsskrivande, den har fått mig göra saker på resor jag annars inte skulle gjort. Den får mig att minnas allt vi upplevt, ett sätt att bearbeta.

Om jag tittar framåt så är inte bloggen syfte så tydligt. Sociala medier är något annat än för åtta år sedan när jag började reseblogga på riktigt. Jag kommer nå mitt mål om att vara en röst i turismutvecklingen genom andra plattformar och kanaler än bloggen. Positivt på sitt sätt, sorligt på ett annat.

Resbrist

Jag önskar absolut att jag reste mer, jag älskar ju det. Samtidigt så finns det inte utrymme för den mängd jag vill få till. Att ha barn begränsar en del. Ekonomin som nystartad egenföretagare i kombination med lågkonjunktur och dessförinnan pandemin är en del. Flygutsläppen, klimatkrisen och min och mångas ökade kunskap och medvetenhet spelar också in. Jag skulle gärna göra weekends på egen hand med mina barn i Europa men jag kan inte med att göra det som ”nöjesresor” med en flygresa inkluderat.

Jag längtar otroligt mycket till Sri Lanka och låta bloggen få vara min publika dagbok och skriva om det som känns mest inspirerande och intressant där och då. Jag skriver gärna ”ikapp” från tidigare resor och om upplevelser i Sverige men efter en tid känns det mer krystat och borde än lustfyllt. Jag har rest och reser egentligen tillräckligt för att skriva två inlägg i veckan om jag vore en maskin, men det visar sig gång på gång att jag är en människa.

Kvalitetskraven

Många av de mest meningsfulla inläggen tar väldig tid att skriva och kräver mycket tankeverksamhet. T.ex. vill jag skriva ett om Thailand och turismen i ett land styrd av en diktator. Hur en som turist kan tänka, research en borde göra, fällor som en riskerar att falla i och så vidare. Att skriva en sådan text och samtidigt ha begränsat med upplevelser (tre månader), källor och kontakter gör det svårt. Jag vill hålla kvalité i allt jag gör, inte generalisera och anta. Jag har ett bloggutkast som heter ”Mitt största hinder för att skriva medvetet” och handlar om mina förväntningar på mig själv att vara problematiserande och nyanserade i nästan allt jag gör, att leva upp till att vara den medvetna. Det är inte förenligt att driva att resa medvetet och själv agera omedvetet i mitt eget skrivande.

Betydelsebrist

Jag har skrivit många inlägg med läsare som uppskattar dessa många år senare men det finns något med den utveckling vi ser kring Google och AI som är dimotiverande. Vad ska en blogg med guider fylla för funktion om alla kommer fråga ChatGBT om svaret? Det personliga är det enkla svaret, men folk måste ju ändå hitta till mig, och det personliga måste passa deras preferenser. Det är inte mina ”medvetna” inlägg om djurturism, transportfrågor eller mänskliga rättigheter som människor googlat sig till, det har aldrig varit så. Det människor letar efter är guider och info och om det blir ersatt av annat, varför ska jag skriva?

Omväxlingsbehov

Jag trodde att börja arbeta med hållbar turismutveckling skulle trigga mig att vilja skriva mer, att jag skulle få fler uppslag på frågor att prata om, tänka kring. Och det är sant på ett sätt, samtidigt är det sällan jag känner att ett blogginlägg är bästa formen för att få ut det behovet. Parallellt har behovet av att slippa ”tänka på jobb” kvällstid varit stor. Jag vill göra annat på mina kvällar än att tänka på hållbar turism. Min ambition har varit att blogga på dagtid men det hinner jag aldrig, så mycket stålar drar jag inte in än för att kunna ”unna mig det”. Det jag helst av allt vill göra på min fritid är konkret där det syns tydlig skillnad och återkoppling. Processerna som egen är ofta långdragna, ibland abstrakta och ofta strategiska. Jag vill helst av allt: prata med min man, dra upp maskrosor ur min gräsmatta, bygga pussel, träna, se på samhällsrelaterade program på TV.

Ska jag göra slut? och några avslutande tankar

Jag är inte på långa vägar redo att göra slut med bloggen samtidigt som jag som person är med i matchen eller inte med i matchen. Antingen så tränar jag inte alls eller så tränar jag regelbundet. Någon gång i bland händer i princip inte. Antingen så äter jag mycket godis eller har uppehåll. Jag vet inte om jag skulle kunna skriva ”när jag känner för det” eller ha månads uppehåll här och där för att det känns enkelt. Folk får gärna ha öppna förhållanden men jag är inte säker på att det är något för mig.

Kanske borde jag ställa mig frågan vad bloggen fyller för funktion ur ett rent egoistiskt plan, vad den ger mig och skissa på hur ett sådant upplägg skulle kunna se ut. Kanske bloggen ska få bli mer av säsong, mindre när det är ljust ute och trädgårdens konkreta bestyr och kvällspromenader lockar, mer när det är mörkt och murrigt. Mer när jag reser och kan skriva om upplevelserna här och nu, mindre av guider för framtiden. Mer av det som blir för stunden, mindre av listor med potentiella bloggrubriker ”som vore kul att skriva men aldrig blir av”. Det känns lockande.

Men vem läser då? kommer som en fråga på posten. Om svaret är ”ingen”, ”vet inte”, ”spelar det någon roll?”, så faller hela poängen med att blogga publikt. Då kan jag lika gärna skriva dagbok för mig själv och låta mina närmaste läsa och det är något helt annat, det är inte en blogg för mig. Kanske är det att omdefiniera begreppet som jag behöver göra.

Jag finner inte svaren just nu och det var inte heller syftet med att skriva detta. Att göra den här strukturerade brain dumpen gav mig mycket tydligare förståelse för mig själv, mina tankegångar och förutsättningar. Det var syftet.

Vi har en sommar framför oss och då brukar jag kunna ha ett lite mer chill förhållningssätt till bloggen och tänka att det som skrivs, det skrivs. Sen kommer en höst som jag hoppas att jag har lite mer inspiration och tid till blogg, inte minst när klassikerträningen är över och inte längre tar stor del av min tid, och sedan i november och december väntar Sri Lanka. Sen, någon gång under mars/april kanske det är läge att fundera på bloggen syfte och roll i mitt liv.

Välkomna att kommentar, spegla mig, bidra med perspektiv i min sökande resa för min relation till bloggen resa medvetet som betytt så mycket!