Inkaleden – svar på praktiska frågor

Posted on

Inkaleden är något alldeles unikt som kräver sin research. Här delar jag med mig av det jag själv hade velat ha serverat på silverfat innan jag förverkligade min dröm om att vandra Inkaleden till Machu Picchu.45 kilometers vandring på mellan 2500 och 4200 meters höjd under fyra dagar stretande, pustande och gnolande. Det är vad du kan vänta dig om du vill vandra Inkaleden från KM 82 till Machu Picchu. Back in the days var Inkaleden bland annat ett meddelandesystem för att förflytta budskap och hälsningar där olika så kallade runners transporterade meddelanden muntligt genom att springa en sträcka var. Det är ändå viskleken på hög nivå. Nu för tiden ordnas det ett maraton längs Inkaleden och rekordet på sträckan är häpnadsväckande 6.5 timmar, hur sjukt är inte det?

Praktiska frågor om Inkaleden

Jag har samlat de vanligaste praktiska frågorna om Inkaleden och hoppas på så sätt kunna ingjuta mod i fler nyfikna själar som vill pröva sina vingar. Eller jag menar, pröva sina lungor och ben.

Hur förbereder jag mig inför en Inkaleden?

Går det ens att förbereda sig? Ja, här är mina tips

  • Gå in skorna ordentligt. Det finns många utmaningar längs vägen, du behöver inte skapa dina egna genom skavsår.
  • Känn ingen stress över allt du måste ha packat med dig allt du behöver från Sverige. Allt du kan tänkas behöva utom svenskt godis kommer finnas att köpa i Cusco och en del saker även vid basecamp innan vandringen börjar.
  • Kom till Cusco eller annan del av Bolivia eller Peru på hög höjd några dagar innan för att kroppen ska vänja sig. Jag kände inte av minsta symtom på höjdsjuka men mötte några som blivit rejält sjuka. Bättre att göra det på ett hotellrum än när du börjat promenixa.
  • Ladda upp mentalt och ställ in dig på att du kommer behöva jobba med att visualisera målet när kroppen vill ge upp.
2016-03-19 16.19.02
Vem blir inte motiverad av att ha den här utsikten vid sin sida?

Hur påtaglig är höjdskillnaden?

Mycket. Det går faktiskt inte att säga något annat. Den första dagens vandring på mellan 2500 och 3000 meters höjd gick bra, dag två däremot var tuff. Det kändes som att jag sprungit en 200 meters sprint inför varje steg jag tog. Och för varje steg blev det lite tyngre att andas. Efter fyra timmars uppförsbacke under dag två hade mjölksyran tagit över varenda muskel i benen. Från 3000 meters höjd till Inkaledens högsta punkt Dead Women’s pass på 4200 meter och sen brant nedför till lägret för att vila över natten och sen fortsätta en tredje dag. Under hela vandringen kunde jag trots den höga höjden ändå vara nöjd och tacksam över att jag faktiskt bara var 155 cm ovanför lägsta möjliga höjd till skillnad från alla andra långbenta Homo Sapiens.

Inca_Trail_Elevation_Profile
Bild lånad av peruviansoul.com
2016-03-18 11.05.04
Me and my vapendragare. Den här bilden är alltså inte tagen med överexponerad bakgrund.. Den här bilden är tagen på den högsta punkten och vi befinner oss mitt uppe i ett moln/dimma med inte mer än 100 meters sikt.

Det tuggades kokablad av de flesta och jag bävade lite inför att “behöva” äta dem. Både i form av ett socialt tryck från guider och medvandrare som inte tycker att detta är en big deal alls och för att jag skulle känna att kroppen behöver det för att orka. Kokablad är narkotikaklassat i Sverige och tuggas av många på höglandet i Sydamerika eftersom det ökar syreupptagningsförmågan och dämpar hungerskänslor. Jag som inte lockas av detta överhuvudtaget fick redan innan avfärd nys om en annan växt vid namn Muña som lades i teet och både smakade gott och hade delvis samma effekt som kokabladen.

Är det marschtakt som gäller eller?

Nej. Hela vandringen gick i ett väldigt lugnt tempo och det fanns inga bekymmer för någon att hänga med. Alla går i sitt tempo och det finns stor frihet över när en paus är önskad. Det viktiga är att hålla modet uppe och ta ett steg i taget och sätta upp delmål längs vägen samt att inte lyssna allt för mycket på vad dina ben sänder för signaler till dig utan mer fokusera på omgivningarna.

Vad behöver jag ha med mig?

Så lite som möjligt men ändå tillräckligt. De flesta arrangörer erbjuder bärare som transporterar väskan mellan lägren. Jag och Erik packade lätt i våra stora ryggsäckar och tänkte att det vore kul med lite utmaning så vi bar 10-12 kilo var. Det gjorde givetvis att vi fick kämpa lite extra men å andra sidan kände jag mig både stark och stolt som klarade av detta. De pratas om att vi skulle köpa på oss vatten och snacks för att det inte skulle finnas längs vägen men det stämde inte alls. På alla ställen där det kan finnas en efterfrågan skapas ett utbud så det var egentligen bara under dag tre som det inte fanns möjlighet att fylla på förrådet.

2016-03-18 09.42.07
Sista shoppingstoppet

Annika på Resfredag har skrivit en mycket bra packlista jag varmt kan rekommendera. Mina tre favoritprylar som jag var mest tacksam för var mina flipflops att byta om till efter en hel dag i vandringsskor, mössan för kyliga kvällar och nätter samt två stycken regnponchos för 2 kr att dra över både mig och packningen under vandringen för att på så sätt hålla även regnkläderna relativt torra. I en cloudforest är det nästan inget som blir helt torrt om det en gång blivit dyblött under en regnskur.

Inkaleden
Ja, vad ska jag säga, mina 155 cm drunknar i ponchon. Men jag är inte bitter, den skyddar bra.
2016-03-19 06.58.51
En cloud forest är precis som det låter, en skog som ligger på så hög höjd att den ständigt befinner sig bland molnen. Vackert!

Kan vem som helst vandra Inkaleden?

Nej. Inte vem som helst men väldigt många. I vår grupp fanns det två män med den ståtliga åldern 68 år som klarade hela vandringen galant. Inte utan ansträngning och vilopauser men utan större komplikationer. Det kommer vara lättare för den vältränade men nästan alla kommer uppleva vandringen som en fysisk utmaning. Förutom påfrestningar på andningen kan den med dåliga knän, leder eller rygg uppleva vandringen som extra slitsam och då främst när det är nedför och inte uppför. Är du en finkänslig person som vill ha en dusch varje morgon, som tycker att dass är otrevligt eller inte kan sova med varierad bekvämlighet så är en vandring längs Inkaleden inget för dig.

2016-03-18 08.49.39
Den här vägen är mer regel än undantag, både upp och ned. Ni förstår, det gäller att hålla koll på vart en sätter sina fötter

Hur kändes kroppen efteråt?

Jag är supernöjd över min egen prestation. Min kropp förflyttade mig 45 km på hög höjd, utan substanser som hjälpmedel och med en ryggsäck på ryggen. Dessutom med modet i behåll och med en total sinnesnärvaro tillsammans med en kär vän vid min sida och några härliga amerikaner som jag hade många goda samtal med. Tack starka kropp och själ för att den här drömmen blev verklighet!

2016-03-19 15.32.29
Erik är nöjd över att ha tagit sig några meter till på denna evighetsvandring

Mer läsning om Inkaleden

Första intryck av Inkaleden

Inkafolket imponerar

Wayki Trek – Att välja rätt guide för Inkaleden

Machu Piccu – magiskt slut på Inkaleden

9 thoughts on “Inkaleden – svar på praktiska frågor”

  1. Härlig prestation och jag förstår att det kändes utmärkt att ha gjort detta! Jag skulle också vilja gå leden, och ännu mer efter att ha läst ditt mycket informativa och fina inlägg.
    Idag får jag dock nöja mig med en dryg timmes promenad i skogen på en lyckad jakt efter kantareller …
    Ha en fortsatt fin helg!

    1. Tack Eva, alltid kul att kunna inspirera. Jag hoppas du får möjlighet att kunna göra verklighet av dina drömmar, oavsett om det gäller fler dagar i skogen eller Inkaleden. Hoppas din helg innehöll fortsatta framgångar med skörden.

  2. Så tufft av dig!! Och jag har aldrig riktigt tänkt på själva utmaningen att faktiskt gå den där leden (eller har kanske inte fattat att den är så pass lång som den är) 😉 Jag misstänker att jag glatt hade tuggat kokablad för att undvika att bli sjuk av höjden, eller alltför utmattad. Jag skulle inte direkt likställa bladen med själva extraktet man gör kokain av iaf. Koka-te är t.ex. ganska normalt i delar av Peru enligt vad jag förstått av min peruanska vän, han tycker det är som att dricka en kopp kaffe typ 🙂

    1. Tack Maria. Klart du ska göra det, det är en cool känsla. Nä visst är det så, koka-blad är inte narkotikaklassat i Peru och ses, precis som du säger, som att dricka en kopp te med goda hälsoeffekter utifrån det landskap de lever i. I Sverige är det narkotikaklassat och det är ju självklart upp till var och en hur en vill förhålla sig till det och jag är väldigt glad att jag kunde testa kropps förmåga helt “ren”.

  3. Härligt inspirerande läsning. Jag är en kvinna på 44 som planerar att åka ensam. Men att vandra i grupp givetvis. Har du något resebolag att rekommendera? Jag tycker om att vandra. Jag firade min 40-års dag i Franska Pyreneerna. Precis vid vattenfallet Cirque de Gavarnie 🙂 Det var fantastiskt. Men en resa till Macchu Picchu har jag drömt om i många många år. Känner att det närmar sig. Nu ska jag läsa dina andra inka-inlägg. Mvh Lottie

  4. Hej Linda!
    Vi är två kollegor som skall åka runt i Peru och vandra inkaleden i september. Tack för alla bra tips.
    När man reser runt buss och flyg skulle du rekommendera packning i resväska eller ryggsäck?
    Mvh, Carina och Erika

    1. Hej Carina och Erika, va roligt att ni ska ut på äventyr. Väska beror lite på vad ni ska göra i landet, ska ni förflytta er och bära packningen vissa sträckor skulle jag ta ryggsäck, det är inte givet att det finns lika många smidiga/sköna ytor att dra väskan på och då är de ju väldigt otympliga att bära. ni behöver heller ingen resväska för att skydda era grejer bättre för allt av värde ska ni oavsett ha i handbagaget, aldrig incheckat. Ryggsäck är oxå bra till vandringarna men då kanske ni ändå hade tänkt ha med er en extra mindre ryggsäck, beror ju på hur länge ni ska vara borta. Hör av er om ni har fler frågor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *