Thailand som hållbar destination, är det möjligt? Kan ett land som bygger på massturism, dit de flesta reser med flyg vara en hållbar destination?
Det enkla svaret på frågan i rubriken är nej. Ingen kan bli en hållbar destination så som världen ser ut just nu. Om frågan är kan Thailand bli hållbarare eller finns det en utveckling mot ett mer hållbart Thailand som resmål, då är svaret ett solklart ja.
Så blir Thailand en mer hållbar destination
Här om dagen bjöd Thailands Turismorganisation in för att presentera hur de jobbar med hållbarhet på ett systematiskt sätt och några platser runt om i Thailand där de satsar extra mycket på att marknadsföra sig som ett hållbart resmål.
Det finns tydliga kopplingar till målen i Agenda 2030, de har påbörjat ett stjärn-system som utdelas till de aktörer som kan visa både att och hur de jobbar med hållbarhet. De berättade att de ser 2021 som året då de reopen, 2022-2023 är fokus recovery och 2024-2027 resilience, alltså att stärka deras förmåga att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas. Pandemin har verkligen satt sina spår.
Exempel på thailändska hållbara resmål
Vi fick se hur de jobbar med skräpuppsamling och sortering, hur resan in till vissa byar bara fick genomföras med arrangerade transporter för att minska utsläpp, trängsel på vägarna och värna om säkerheten. Vi blev visade en film från gröna oaser helt fria från skyskrapor utanför Bangkok där de lokala traditionerna med mat, kultur och hälsa stod i fokus. Exemplen var många, arbetet var gediget och stoltheten sken igenom.
Under hela presentationen hade jag två frågeställningar som surrade. Dels en om hur de ser på hållbar utveckling i ett land med så bristfällig demokrati och dels är det ens lönt att Thailands turismorgan arbetar för ett mer hållbart Thailand när sättet som turismen ser ut i grunden är ohållbart och så som många av deras marknader tar sig till landet är klimatvidrigt?
Mina hjärna gick på högvarv och de fortsatte berätta om hur mycket en av deras öar sparat in i utsläpp med öns transporter genom omställningar de gjort. Siffrorna är stora men samtidigt, all kraft de lagt på att minska utsläpp är utraderat med en eller par flygresor till just den ön. Jag satt där och visste inte hur jag skulle kunna ställa den frågan på ett bra sätt. Men så visade det sig att lunchen skulle bli en fullträff med fler svar än jag hade kunnat hoppas på under en sån här presentation.
En lunch med Mr Boss himself
Vid lunchen var det bordsplacering och vem hade jag blivit placerad bredvid mån tro? Thailands högsta turismchef. Den första frågan om demokrati tyckte jag kändes svår att adressera vid ett första möte men mina andra funderingar pratade vi om. Vi pratade om receptet för lyckad hållbar turism, hur arbetet måste göras målmedvetet, smart och i det tempo som verksamheten klarar av. Att det krävs insatser från privata intressen att marknadsföra det hållbara, att det är ett samspel mellan utbud och efterfrågan.
Till vänster om mig satt hon svar ansvarig för den europeiska marknadec. Hon berättar att de fortsatt ser att Thailand kommer vara en mainstream-destination, alltså där massturism finns men att de är övertygade om att även den turismen kan påverkas till att bli mer hållbar. Utvecklingen kommer ske stegvis. Några delar av turismen måste gå längst fram och bryta ny mark, visa möjliga vägar.
Thailand som hållbar destination, är det ens värt ett försök?
Jag är övertygad om att deras intention är genuin. De vill bidra till en mer hållbar turism. Men trots det genuina, är det nån idé att samla skräp när vi flyger?
Ja, för vad är alternativet? Vad ska de göra? Inte försöka alls? Sluta marknadsföra sig mot europeiska marknaden? Bara göra hållbarhetsarbete som har stor effekt? De ser den skandinaviska marknaden som en av få marknader där det faktiskt kan finnas tillräckligt stort intresse för hållbar turism. Inhemska turister är inte där än, inte Kina eller Indiens resenärer heller. Det finns inte tillräckligt med kunskap, intresse eller efterfrågan. Plus, de ser hållbarhet ur flera perspektiv. Inte bara klimatet. De ser levnadsvillkor, bevara traditioner, uppvärdera det lokala, ställa om till mer el-baserat transportsystem, använda solceller, hitta symbios mellan fiskares behov och turisters intresse att titta på fisk.
Vi är tillbaka i resenärens makt, att vi resenärer om vi bestämt att vi ska resa långväga väljer hållbarare destinationer och aktiviteter. För det krävs en enkelhet för kunden att hitta dit, en kunskap från säljare om vilket utbud som finns och erbjuds och ett ständigt utvecklingsarbete som både höjer högsta nivån och sänker den lägsta.
Det känns roligt och spännande att se vad mer som kan komma ur detta. Utvecklingen kommer gå långsamt även om behoven av snabb omställning är stora. På vissa håll kommer det ta väldigt lång tid, på andra går utvecklingen snabbare än vad vi någonsin hade kunnat ana.
Jag säger Khop khun kha (tack) och heja Thailand.
Alla bilder är pressbilder utom efterrätten.
Här finns alla mina inlägg om Thailand