Min livslinje: hur hamnade jag där jag är idag?

Hela poängen med att blogga är att vara subjektiv, att utgå från sig själv. Men vem är personen bakom resamedvetet.se? Vart kommer jag ifrån, vad har format mig? Vilka förutsättningar har jag haft och vilka val har jag gjort? Det här är min livslinje.

Inspirerad av Teknifiks intressanta inlägg om Vägval: hur hamnade jag där jag är idag? har jag skapat min egen variant. En livslinje som kanske ger dig som läsare ytterligare en dimension om vem det är som funderar på det här med att resa medvetet så mycket.

Jag vet att det här blir långt men jag skulle faktiskt väldigt gärna vilja lära känna er som läser bättre. Antingen om ni vill kommentera eller om ni bloggar genom att skriva er egen story. Länka gärna i en kommentar i så fall.

Lindas livslinje

– från befruktat ägg till flygande albatross

1980 träffades mina föräldrar, pappa gick på gymnasiet och mamma var färdig idrottslärare så de befann sig på väldigt olika platser i livet och kom dessutom från väldigt olika bakgrunder. Det blev kära och sex år senare föddes jag i Uppsala den 10:e februari 1986. Tror mina föräldrar kan personifiera att inte låta livet förändras när barn kommer till världen. Innan jag blev ett halvår hann jag hänga med mina föräldrar till Schweiz och jag har sovit mängder av kvällar/nätter i vagnen när mina föräldrar dansat.

Gröna gräsmattor och flyga själv som barn

När jag var fem år flyttade mina föräldrar från Umeå till den lilla byn Tväråbäck för att ha råd med ett mer innehållsrikt liv där inte halva inkomsten gick till bostaden. Som barn drömde jag om att bli barnmorska eller gymplärare. Levde ett bekymmersfritt liv med hopprep, omgiven av djur och gröna gräsmattor. Vid sju års ålder flög jag för första gången själv till min mormor i Stockholm. Kommer ihåg att jag kände mig stor och självständig.

Jag är äldst av fyra syskon. När jag var liten var det aldrig krisigt med pengar men när pappa ville vidareutbilda sig och flyttade till Skellefteå under ett år kom jag ihåg att vi åt betydligt mer havregrynsgröt än vanligt.

Nödvändig resekunskap

1999 när jag var 13 år åkte jag själv med min moster till Kreta och fick lära mig resenödvändiga saker som att chips till eftermiddagsfika är okej för att hålla uppe salthalten, att Fanta lemon är orimligt god semesterdryck, att ta före och efterbilder i vita underkläder för att se brännan veckan gett och att det gäller att ta chansen och bleka blont hår i citron.

Från bäst till medelmåtta och hårda insikter om mig själv

Högstadiet passerade relativt obemärkt, jag var mån om mina betyg och bestämde mig för att gå det naturvetenskapliga programmet. Mitt första år på gymnasiet var omtumlande. Jag gick från att vara en av de bästa i klassen till under medel och trivdes inte alls i den rollen. Jag har hela mitt liv haft ett behov av att vara bäst i en massa olika saker. Det slutade med att jag bytte program till Samsam istället och trivdes utmärkt med att läsa psykologi, historia och samhällskunskap. Under hösten i ettan åkte jag till Uganda på studieresa och fick se alkoholens baksidor och hur det slår hårt för ett land som kämpar med att utvecklas. Där och då stod det klart att jag ville jobba med internationella frågor – helst rädda världen.

I gymnasiet blev jag också kär för första gången, något jag väntat på hela mitt liv. Fram till dess hade jag varit ihop med killar jag knappt varit kär i, allt för att ha någon. Min första upplevelse av att ha kontakt med en snopp var att den var stor och behagligt. Så här i efterhand lätt att inse att det berodde på att jag inte var kär. Tur jag väntade med oskulden tills det kändes roligt och spännande.

Duktig flicka och krockar med alkohol

I tvåan på gymnasiet åkte alla som läste tyska till Brehmen i Tyskland och det fick absolut inte drickas alkohol. Ändå besökte vi Becks bryggeri som en del av vår studieresa och vi var ute varje kväll. Vuxenvärldens sämsta gren. Att säga en sak och sen inte fullfölja konsekvenserna. Gymnasietiden bestod av mycket fest och jag tvivlade på min nykterhet. ”Linda, du fattar inte vad du missar, vill du inte ens pröva?”

Jag gick ut gymnasiet med toppbetyg och en utmärkelse för bästa projektarbete för mitt pedagogiska spel på engelska för ryska ungdomar. Duktig flicka har varit och är en del av hela min identitet. Jag och en vän planerade en tågluff i Europa efter studenten. Sjukdom stoppade oss och istället blev det charter och äventyr på grekiska Korfu.

Prövar mina vingar och är vilsen i akademin

Så småningom flyttade jag till Göteborg, något jag haft som mål sedan jag var 15 år. Då styrde jag upp hela klassresan och bokade alla biljetter. Sen dess är jag en jävel på att organisera resor.

I Göteborg läste jag socialantropologi och krockade totalt med akademin. Fattade inte vad kontext, dikotomi, diskurs och intersektionalitet innebar. Antropologin var intressant men alldeles för lam för min del. Kom ihåg en tjej som föreläste om en studie hon gjort i Sudan om kvinnlig omskärelse och hur hennes uppgift var att förstå inifrån och ut men inte agera. Jag vill förändra och att bara förstå räckte inte för mig.

Jag satsade istället på utvecklingsstudier och hittade min plats. Fortfarande med fullt fokus på att jobba internationellt. Flyttade till Tanzania för att vara praktikant på IOGT-NTO-rörelsens regionkontor och hanterade den ena kulturkrocken efter den andra. Inte minst i den relation jag hade med en tanzansk kille. Lärorikt och ödmjukgörande.

Motvilliga genusstudier och målmedvetenheten själv

Jag flyttade hem till Umeå igen och fortsatte att plocka ihop kurser till min kandidat. I brist på annat som intresserade mig valde jag motvilligt att läsa genusvetenskap. Jag kände noll sug efter att jobba med jämställdheten i Sverige. Vi har ju alla förutsättningar (kunskap, information, vettiga politiker) men ändå gör vi inget. Efter tre terminer var jag betydligt mer ödmjuk inför att könsmaktsordningen är fastetsad i det svenska samhället och inte är så lätt att förändra.

Jag levde inget studentliv värt att berätta om, jag la all min tid på UNF, Ungdomens nykterhetsförbund. Tackade nej till att sitta i valberedningen, jag hade ju bestämt att jag ville in i förbundsstyrelsen året därpå. Målmedvetenheten har det aldrig varit brist på. Jag blev ordförande och flyttade därför till Stockholm. Så småningom blev jag avdelningschef på vuxenorganisationen IOGT-NTO och det där jag jobbar i skrivande stund.

Hitta rätt och få utvecklas i för stora skor

För ett gäng år sedan gick jag igenom ett tufft break-up, funderade på att flytta hemhem igen. Nätdejtade och efter några år fann jag den fantastiska människan Erik Gustavsson. Vilken jävla lyckoträff alltså. Tur jag inte gav upp hoppet om vad vår huvudstad skulle kunna erbjuda mig.

Genom livet har jag ständigt känt att jag blivit satt i lite för stora skor samtidigt som jag varit omgiven av hejjarklack, skyddskuddar och mängder av näring för att växa. Jag har nykterhetsrörelsen att tacka för nästan all min personliga utveckling och mycket av mitt intresse för vår omvärld och det som händer utanför Sveriges gränser.

Och nu då?

Här står jag nu, med en jorden-runt-resa, ett frieri och en reseblogg senare och är förutom vissa dippar grundlycklig för allt vad livet har att erbjuda.

Jag tänker mycket på den klassresa jag gjort i ekonomiska förutsättningar från min barndom till vart jag är idag, på stad vs landsbygd och att hålla kvar sina rötter. På hur mycket som är rimligt att jag förväntar mig av mig själv i att ”göra gott för närsamhället och världen”. Mest av allt är jag tacksam.

Jag har en relativt homogen umgängeskrets och lever i en filterbubbla. Att resa ger mig intryck men jag önskar att jag hittade former för att få mer perspektiv och andra infallsvinklar i mitt vardagsliv. Maktförhållanden mellan olika personer och grupper samt strukturella frågor har varit genomgående något jag intresserat mig för under hela mitt liv. Det har format mig och är på många sätt en grund till mitt medvetna perspektiv.

Jag drömmer om att rida genom hela Sverige från norr till söder, att få föreläsa för 1000 åhörare om att resa medvetet, att få sätta ungar till världen och berika dem med resor.

Berätta, hur ser din livslinje ut?

Hur hamnade du där du är idag? Vägval, utmaningar, framgångar och utveckling.