Pisa till Rimini – italienskt landskap kust till kust
Posted on
Pisa i väst och Rimini i öst – rakt igenom den italienska landsbygden. En sevärdhet i världsklass i form av ett lutande torn och en semesterpärla med 20 kilometer sandstrand. Häng med!
Florens är en utmärkt bas att utgå ifrån för den som vill upptäcka de centrala delarna av Italien, inte minst Toscana. Under min långweekend i Florens hann jag med en dagsutflykt till berömda Pisa i väster och en till badorten Rimini i öst.
Min rutt Florens – Pisa 1 h med tåg enkel väg och Florens – Rimini ca 3 timmar beroende på vägval
Till det lutande tornet i Pisa med tåg
Jag bokade tåget Florens-Pisa supersmidigt via italiarail.com och satt hela tågresan redo att visa biljett. Det behövdes aldrig på ditresan så på hemresan chansade jag och tog ett tidigare tåg än vad jag hade biljett för. Ingen kontroll då heller, skönt! Susade genom förorter, små jordbruk och grönskade natur. Kullar i bakgrunden och skördetröskan utanför tågfönstret.
Landskap genom tågfönstret Jordbruk genom den lilla glipan i tågfönstretVäl framme i Pisa fanns det en huvudgata som talade tydligt till mig. Gå här, och jag ska visa dig min stolthet. Så jag gick. Det ena vinröda parasollet efter det andra slogs upp medan solen steg över takåsarna. Ju närmare jag kom den centrala mittpunkten desto mer turistigt blev atmosfären. Vad annat går att vänta sig i ett litet samhälle som Pisa. Blev stoppad av charmig, men något sliskig kille, som ville att jag skulle skriva under något. Jag avböjde men när han sa rehabilitation för drugaddicts så hade han fångat mig. Sen frågade han om jag jobbade som modell, jag log och svarade att jag var boss på en liknande organisation i Sverige och skänkte en slant.
Arno som även rinner igenom Florens mynnar ut i havet några mil väster om Pisa. Huvudgatan i Pisa
En dag så stod, så stod den bara där, ett torn…
Helt plötsligt så skymtade ett torn ovanför taknockarna och jag insåg att jag var nära ännu en världsberömd skapelse made by humans.
Säg hej till torntoppenTrots att klockan bara var 10 på förmiddagen var det mer än en entusiast på plats för att fånga sig själv och det lutande tornet i Pisa. Från vissa vinklar såg tornet helt rakt ut medan det från andra var uppenbart snett. Jag gick några varv och letade efter bra avstånd för att ta den där selfien på egen hand. Lät bli att köa för att gå upp i tornet eftersom det inte lockar mig alls. Satte mig istället på en trappkant i solen och kollade på folk. Försökte mig på ett handstående som jag ville föreviga på bild. Det är otroligt svårt att be folk om hjälp med detta när jag kan stå under knappt obefintlig tid och de själva inte är några kameraproffs.
Efter 90 minuter var jag nöjd. För mig var det viktiga att ha varit där och sett alstret. Historien bakom, att gå in i alla byggnader och gå en rundvandring i Pisa som stad är jag ärligt talat inte intresserad av. Njöt av nice laxbagel på Filter coffee lab och tog tåget hem.
Att tornet lutar det råder det ingen tvekan om Besökarnas vanligaste pose, ett kort på sig själva som håller upp tornet… Selfie med tornet – inte helt lätt att få till den där snygga selfieposen när bilden ska tas underifrån 🙂 Spanar ut över Battistero di San Giovanni
Dopp i Adriatiska havet vid Rimini beach
Efter min roadtrip runt Balkanländerna kändes en dagstur till San Marino busenkelt. Jag hyrde bil via europcar (betalade underligt nog endast 32 euro för 28 timmar medan 14 h hade kostat 70 euro) och satte mig världsvant bakom ratten. Ut ur stan gick prima men sen när jag skulle upp på motorvägen var alternativen för många. Jag missade att lyssna på GPS:en, tyckte att alla skyltar pekade åt fel väderstreck och tog fel avfart två gångar vilket resulterade i fem + tre km omväg innan jag kunde vända. Lite mindre kaxig och en lärdom rikare var jag till slut på väg med bil till dagens huvudmål: San Marino. Jag hade valt en något kortare men långsammare väg på ditresan när jag kunde njuta av den kuperade och vackra omgivningen och den stora motorvägen via Bologna på väg hem i mörkret.
Utsikt på väg mog San Marino Serpentinvägarna mellan Florens och Rimini
Kvällsdopp i Rimini
San Marino som är en egen historia i sig intogs efter många backar och några orosmoment för att hitta parkering. Efter en löptur längs serpentinvägarna tog jag bilen vidare till kuststaden Rimini. Riminis strand är i klass med Floridas östkust och känslan av oändlighet påtaglig, både på bredden och längden. Nu när jag var där, en lördagskväll den sista september ägnade sig de flesta åt att gå en kvällsprommis omgivna av de sista solstrålarna. Vid en snabb googling ser stranden en aning annorlunda ut under högsäsong.
Rimini beach, måste väl ändå vara en av de större i Europa? Rimini med dess hotellkomplex. Under högsäsong är hela stranden täckt av parasollAv med mina svettiga springkläder, vadade ut i det svalkande (och ev lite kyliga) långgrunda sensommarhavet. Hela situationen var lätt surrealistisk och jag kände mig otroligt fri och levande (som det så klyschigt heter). Vilket liv jag lever alltså. På morgonen kör jag slingriga vägar över bergen, intar mitt 60:e land och avslutar med ett kvällsdopp – SÅ lyckligt lottad. Upp och byta om, älskade ljuset och försökte fånga mig själv på bild vilket inte är helt lätt med autofokus och utan fjärrstyrning. Flanerade längs vattenbrynet, åt en mastig burgare på Newport. Tog bilen tillbaka till Florens och parkerade likt vilken italienare som helst – på trottoaren vid 22.
Så fint inlägg! Åh vill bara springa längs strandkanten med dig 😀
Ja, det hade varit något! <3