Det heter att den som är stark måste vara snäll. Att den med makt måste tänka till lite extra innan ordens kraft används. Detta har jag haft anledning att fundera kring på slutet.
Kritiserad för min okunnighet – en chans till reflektion
Några negativa ordalag om maten på Balkan har upprört några läsare vilket de delat med sig av i kommentarer. Det i sin tur har gett mig anledning att rannsaka mig och reflektera. Att möta bloggläsare och deras perspektiv är återigen bland det mest berikande med att blogga.
Detta har hänt
Två helt oberoende (så vitt jag vet) personer har lämnat några skarpa och kritiska kommentarer på några av inlägg om Balkan. Long story short: Jag har skrivit flera olika inlägg/kommentarer om Balkan. Vissa där jag hyllar enskilda städers mat, andra där jag pratar mer generellt om landet där mat är en del. Jag har skrivit saker som: Balkanländerna kännetecknas inte generellt av någon smaksensation i vardagen men Belgrad stack ut och överraskade och Jag skulle säga att maten generellt i Balkan är rätt trist. Detta framgår t.ex. i inläggen Resa till Balkan: Guide – vilket land ska du välja? och Att göra i Ohrid. Dessa meningar har fått kommentatorerna att kalla mig svensk och okunnig, de menar att jag generalisera och inte har testat tillräckligt med mat från Balkan för att kunna uttala mig.
Meningar som väcker känslor
De har rätt i sak men vi har kanske olika bild vad en reseblogg är. Dessa två bloggkommentarare har väckt massor med tankar och reflektioner inom mig även om jag inte håller med dem, eller tycker att deras ton är särskilt trevlig. Jag tycker att det här är himla intressant, inte exakt vad jag skrivit eller exakt vad de kommenterat utan detta:
- Varför blir reaktionerna och uttryckssätten så stark om jag kallar mat från ett område trist?
- Vad behöver en veta/kunna om något för att få ha en åsikt överhuvudtaget?
- Behöver jag fundera på vad jag skriver om mat, spelar det någon roll från vilket land maten kommer?
Inläggen de kommenterar på är från 2017 och jag har gjort en stor medvetandehöjande resa sedan dess och jag har dessutom skrivit en bok, med ett för denna fråga centralt perspektiv, nämligen makt. Jag skulle ändå säga att jag fortfarande står för det som står i inläggen. Balkan har inget erkänt kök så som det franska, indiska eller mexikanska. Balkan är inte kännetecknad för att vara en matdestination med möjligtvis undantag Grekland. Balkan är absolut ett samlingsnamn för många olika länder men kan vi prata om kinesisk eller amerikansk mat kan vi också prata om mat från Balkan.
Allt handlar om makt
Jag tänker att det går fint att kalla mat en ätit för trist på en subjekt plattform som sin egen blogg. Men, och det här är hela skillnaden, det här handlar om makt.
Det är kombinationen av att klumpa ihop (generalisera), dissa (trist) och ha maktposition (bloggplattform) som ställer till det. Att generalisera är nödvändigt men det blir ofta snett. Att dissa är sällan ett problem mot en jämlik part men om maktfördelningen är ojämn finns det risk att det blir en form av ”slå på den som ligger”. Här menar jag alltså att statusen för maten från Balkan är relativt låg.
Jag har svårt att se att jag skulle få arga kommentarer mot mig om jag kallade den italienska maten trist, de flesta skulle nog rycka på axlarna och tänka ”Synd för dig, det är din förlust, det är du som inte förstått storheten.” Men Balkan är inte Italien och Balkan är långt ifrån erkänd som matdestination såsom Italien är. Italien har heller inget behov av att hävda sig eller få gott renomé. De vet att pastan och tomaterna är goda och att deras mat är så mycket mer än så.
Jag tänker att en får ha hur lite kunskap som helst och ändå uttrycka sina åsikter. Problemet blir om en:
1. generalisera utifrån lite erfarenhet eller om en
2. inte är införstådd med att en själv har begränsat med kunskap eller om en
3. har makt genom ens privilegier eller plattform som en har.
Så vad vill jag ha sagt?
När jag är oförsiktig och oförstående inför min maktposition som recensent med en plattform så blir det upprört. Här har jag ett jobb att göra. Jag tycker inte jag behöver be om ursäkt, det är en subjektiv upplevelse vi pratar om. Jag behöver heller inte redigera i gamla inlägg men jag har verkligen all anledning att fundera på hur jag uttrycker mig i framtiden när jag är kritisk till något mänskligt eller kulturellt.
PS: Sopska sallad är bland det godaste jag ätit, längtar efter det ofta när jag går på restaurang och bara önskar att jag kunde få beställa en frisk, salt och len sallad som start.
Jag har nog också förändrat mitt sätt att skriva med tiden. Kanske för att man inser att orden har makt, att någon kan ta illa vid sig eller att någons verksamhet kan ta skada. Då vill man ju verkligen ha på fötterna innan man skriver något negativt. Samtidigt vill man ju vara ärlig naturligtvis, och inte glorifiera något som man inte gillade. Det är en balansgång. Jag tycker absolut att man kan (och ska) ha egna åsikter i en blogg, men oftast går det ju att vara tydlig med att ”den maten jag har provat i det här landet hittills har jag upplevt som ganska trist” till exempel. Jag är säker på att jag skrivit formuleringar ibland som inte varit de bästa och jag har också fått kommentarer om det någon gång, men jag tror att det bidragit till reflektioner från min sida, och jag är åtminstone mer medveten idag och försöker balansera så gott jag kan …
Intressant att du reflekterat, det har ju jag med och jag tycker det är en himla fin del av bloggandet och influencerskapet. Att inse sin position och makt och vilja göra något av det.
Kött och potatis? För mig är Balkan förvisso grillat kött men också böngrytor, burek, mustiga soppor och mycket paprika, både grönsaken och kryddan som i någon av korvsorterna. Gärna med kajmak till det mesta. Och vegeta. Här i Malmö går det inte att undvika den här maten. Spana in Diadonnas balkanmat – en trevlig kokbok. Minst lika varierat som grekisk mat tycker jag. Det hela påminner om ungersk mat fast utan rådjur och pannkakor. Ett av världens mest underskattade kök. Jag tror mest Europas historia gett mer plats åt franskt och italienskt (det franska kommer ju till stor del ur det italienska).
Tycka vad du vill får du självklart. Det är ju fördelen med bloggandet men ja, det gäller ju ofta att ha på fötterna. Det tar ibland tid för mig att skriva inlägg just för all research.
Tack för att du breddar bilden ytterligare! Ibland är det ju också svårt att veta vad som är tillräckligt research men jag har lite reflektion att göra!