För första gången i mitt liv känner jag mig lite mätt på att resa. Jag har rest så mycket att resor gått från att vara förhöjande inslag till en självklar del av vardagen. Det är dags för resepaus.
Jag kände det redan när jag kom hem efter min Balkanresa. Jag närmade mig taket för mycket intryck jag kan ta in, min nyfikenhet och upptäckarlust var på väg att mattas av något. Med två stundande weekends kloss i kloss (Florens och Birmingham som senare ställdes in) bestämde jag mig för att efter dessa resor ta en resepaus.
Mätt på att resa = Resepaus
Jag såg fram emot att maximera höstmyset, återfå längtan efter att googla resor. Beslutade i rådslag med mig själv att november skulle resfri och där och då kände jag mig faktiskt lite befriad. Som att min egen inre drivkraft att hela tiden resa besegrades av behovet av att ta det lite mer lugnt.
Jag tycker det svåra är att hitta balansen. En stor del av resorna behöver bokas flera månader i förväg och att då känna av i vilket tempo och mängd jag vill resa om 6-9 månader är svårt. Risken finns att jag slutar boka resor när jag är resmätt och när suget sen är tillbaka ja, då är alla resor dyra och det är svårt att göra plats för dem i kalendern. Jag behöver bli bättre på att hitta resebalansen.
Har du alltid resebalans i livet eller ett ständigt över- eller underskott?
p.s Det här betyder inte bloggpaus, inte på långa vägar. Snarare en möjlighet att skriva alla inlägg på vänt från tidigare resor.
En gång i veckan skriver jag ett kortare inlägg som jag kallar resereflektion. Du hittar alla i kategorin Resereflektion
Lämna ett svar