Sossusvlei i Namibia – dålig research gav oersättlig stund

Sossusvlei i Namibias öken – dessa sanddyner jag drömt om att få vandra upp för. Blotta googlingen gav mig njutningsrysningar och nu var det min tur. Om jag bara hade gjort den där efterforskningen innan…

Jag hade missuppfattat allt, gjort för ytlig researsch och var på tok för ivrig för mitt eget bästa. Mitt once-in-a-lifetime-mode är inte att leka med, jag blir helt spattig. Så här i efterhand gråter jag inte över det. Alla dessa faktorer gav oss nämligen en sanddyn helt för oss själva och jag fick åter igen den där euforiska känslan av total frihet och jag-är-världens-lyckligaste-människa. Sossusvlei var magiskt utan överdrift.

Sossusvlei i Namibia är ren magi

Att vänta på sin tur

Vi hade spenderat natten på Desert Quiver lodge och dessförinnan haft en minnesvärd nyårsafton. Vi stod i bilkön och väntade. Snart, snart öppnar de portarna. Passerandet löste sig supersmidigt: de noterade reg-nummer medan vi stod i kön och vi betalade på tillbakavägen så att ingen kötid skulle kunna äta upp morgonljuset. Vi följde asfaltsvägen som övergick i sandväg och när vi kom fram till parkeringen. De sex milen från grindarna till själva Sossusvlei bjöd på smakbitar om vad som komma skall och förväntningarna steg för varje sekund.

Sossusvlei – långt ifrån vad jag väntat mig

Jag försökte lokalisera mina stjärnmarkeringar på min googlekarta. Hitåt kommenderade jag och Erik följde snällt efter. Efter 20 minuters pulsande i sanden kommer vi fram till Sossusvlei och det ser inte alls ut som jag väntat mig. Vart är de döda träden??? Vi ser en bil och inser att vi inte hade behövt gå. Vi möter ett far och dotter som redan varit uppe och vänt på Sossusvleidynen och förutom dem är det helt folktomt. Vi knatar upp och jag får uppleva allt det jag ville. Utsikten, skarpa kontraster skapade av morgonsolen, balansera på sanddynen. Se solen gå upp, ett tappert och misslyckat försök att stå på händer i den mjuka sanden och en partner som tack vare den totala ensamheten släpper loss totalt och gör diverse volter. Helt naken. Den sköna synen tänker jag inte dela med mig av.

Deadvlei – nu gick ljuset upp för mig

Nöjd och lugn, överfylld av glädje över det jag just varit med om pulsade vi tillbaka. Strax innan klockan åtta kom vi tillbaka till parkeringen och insåg åt vilket håll Deadvlei låg, följ strömmen av turister så att säga. Efter ytterligare 15 minuters pulsande kom vi fram till den uttorkade sjön med den spruckna leran och döda gamla skröpliga träden. Jag sprang omkring som ett barn på julafton, Erik satt på en stubbe och väntade tålmodigt medan jag fotade. Först då insåg jag hur stor dynen Big Daddy var och varför en prommis upp för den tar ett par timmar och säkert är en jättehäftig upplevelse.

Tillbaka till bilen, halsa vatten, försöka tömma skorna på sand och sen hålla tummarna för att vi inte fastnar på vägen tillbaka.

Bra att veta om Sossusvlei

1. Sossusvlei och Deadvlei är två uttorkade gamla sjöar som omges av sanddyner
2. Du utgår från den minimala orten Sesreim och sover på någon av lodgerna i närheten, campar i din egen bil eller sover i parken om du vill gå all in.
3. Nationalparken öppnar strax innan 06 på morgonen. Det är värt att hänga på låset.
4. Det unika och magiska med sanddynerna varar mellan 06.30 och ca 9.00. Sen står solen för högt för att det ska bli häftiga bilder och för att temperaturen ska vara överkomlig.
5. Se till att ha en rejäl bil annars riskerar du att bli fast i den mjuka sanden. Be macken utanför parken tömma däcken innan du åker in.
6. Ta med vatten, minst 2 liter/person
7. Är du en riktig nörd på sand eller foto skulle jag välja att vara där två mornar för att använda den första till att spana in stället och ta in hela omgivningen för att dag två fokusera på den aktivitet du vill göra allra helst. Klättra upp för en av de stora dynerna med alla andra, hitta en egen dyn för att leka loss själv eller fånga den perfekta bilden i Deadvlei.

Cathinka Ingman, min egen Namibiaexpert, som dessutom är en mästerlig fotograf, var där ett kvartal innan mig och har bland annat beskrivit hennes stund i Sossusvlei och Deadvlei så här.

Mer skrivet om Namibia

• En soluppgång i Namibia
• Nyårsdygnet levererar över förväntan