Min passion och mina värderingar krockar och det är en jämn match om vem som vinner. Det skaver när passionen är så himla stor.
Det känns lite som here we go again. Jag har fått kritik om att jag inte kan vara en trovärdig inspiratör till hållbarhet så länge jag flyger. Det kom som ett brev på posten när jag sa att jag ville satsa på att jobba med social hållbarhet inom turism. Många hejarop och några som ifrågasätter. Frågan är berättigad. Jag är verkligen inte bitter och jag vet att kritik är det som tvingar mig att vara sann mot mig själv men nog fan är det jobbigt (alltså inte själva grejen att få kritik). Klimatkrisen är en jobbig grej för vår planet och mänsklighet så det är inge synd om mig för det. Allt är i sin ordning och det sätter igång hjärnbalken igen på högvarv.
Att erkänna att flyg är egoistiskt
Det här kanske bara blir upprepning från tidigare inlägg, som att allt jag har att säga redan är sagt. Men när jag kollar tillbaka i mitt arkiv skrev jag ett inlägg om flyg 2020 och ett 2021 till skillnad från 2018 då jag skrev fem. Det är ju ändå inte jätteofta. Vilken fin tidskapsel att summera och se tillbaka på om sådär fem-sex år.
Tillbaka till verkligheten. Jag fick en kommentar om att jag borde vara ärlig och kalla saker för vad det är: ”När jag flyger till Bali begår jag en ohållbar och egoistisk handling. Den bygger på att jag tycker att jag har rätt till ett större ekologiskt utrymme än andra människor på jorden”
Jag erkänner allt det där. Det är ohållbart och egoistiskt att flyga och det innebär att jag tar mig utrymme på bekostnad av andra. Det betyder däremot inte att jag tycker, enligt mina värderingar, att jag har rätt till det, men däremot är det så jag agerar i praktiken och i ärlighetens namn så är det väl det som räknas. Mannen som ser sig som feminist och slår en kvinna har ju inte mycket att skryta om. Action beats values.
Passion, värderingar och världsbild
När jag försöker bena ut hur passion och värderingar förhåller sig till varandra så konstaterar jag följande
- Jag älskar att resa, det är en av mina allra största passion
- Solidaritet är en av mina djupaste värderingar
- Att resa med flygplan är idag ohållbart
Här krockar min passion och mina värderingar och när vi reser på vår långresa så väljer jag passionen före värderingar. Det uppstår ett glapp och skav som är oskönt. Jag tänker att det i teorin borde vara självklart att låta värderingarna gå föra. Att det borde vara ett lätt val. Men det är inte det. Passionen är så himla stark.
Så kommer jag till nästa uppställning som snarare handlar om vart på skala över utopisk/dystopisk syn på samhället och världen som jag har. Min bedömning om vad som är realistiskt.
- Människor älskar att flyga och kommer inte sluta med det
- Att hoppas på vanliga människors sunda förnuft och goda vilja är för optimistiskt
- Vi måste lägga vår tilltro till politiska styrmedel (som påverkar människan) och till teknisk utveckling
- Att bilda opinion och därmed påverka beslutsfattare är avgörande så det spelar roll vad jag gör
Dessa krassa konstaterande sänker min motivation att låta värderingarna trumfa passionen. Om jag kände ända in i själen att avstå flyget är svaret, då hade jag kanske kunnat förmå mig att låta bli. Men jag tror ju inte det. Jag fortsätter flyga, hanterar skavet genom att ibland utsätta mig för den bistra sanningen, ibland plåstra om och motivera för mig själv hur jag är en god medborgare på andra sätt och att det är tillräckligt och ibland så säger jag bara fuck it och tänker att jag gång på gång landar i min övertygelse om att resor också för något gott med sig och att sluta flyga inte är svaret på klimatkrisen.
Vem är villig att offra sin passion?
Jag tror så här: Många av de som helt slutat flyga eller minskat det till en nästan obefintlig nivå har inte haft utlandsresor som en av sina största passioner. De har gillat det och gjort det men upplever inte att de offrat jättemycket. Det är inte som att de ”tagits ifrån” det dom älskar allra mest, påta i trädgård, umgås med sitt husdjur, spela dataspel, träna eller handarbeta. Det gör att det är relativt lätt för dem att ifrågasätta de som väljer att fortsätta flyga som förut eller mindre men fortfarande för mycket. Ponera att hundar skulle visa sig vara den största klimatboven och att vi måste avliva alla omgående. Inte en chans att vi skulle få med oss en tillräckligt stor opinion i Sverige som skulle göra någon reell skillnad.
Så ja, jag tar egoistiska beslut och nej, den delen av mig är inte inspirerande för att resa hållbart men jag är superinspirerande i att ta hållbara beslut när någon väl bestämt sig för att flyga och det är inte fy skam. Det finns en sak till som ställer till det för mig i mitt huvud och jag ser ju själv att mina resonemang i det här inlägget är långt ifrån vattentäta. När jag dissar tro på människors sunda förnuft så underminerar jag ju totalt min bok som ju handlar om resenärers makt att göra aktiva val. Det är inte heller en skön slutsats. Skillnaden är att min bok handlar om att motivera människor, inte att föra över någon annans värderingar.
Slutligen, något obesvarat
Den fråga som kritikerna framför som för mig ännu är obesvarad är: Ska vi alltså inte jobba med de ekonomiska och sociala hållbarheten medan folk flyger? Ska den turism som är få fortsätta tära utan förbättrarambitionen för att svaret på precis varenda fråga är: sluta flyg?
Vilken passion skulle du inte vara villig att offra, hur dåligt det än var för klimatet (eller något annat viktigt)?
Här finns alla mina inlägg om flyg från tidigare år.
Intressant grej angående hundar. Om amerikanska hundar och katter, som husdjur alltså, skulle vara en egen nation skulle deras köttkonsumtion bli planetens femte största efter Ryssland, Brasilien, USA och Kina. Men det är ju en fis i rymden jämfört med din fruktansvärda flygresa till Bali… eller? 🙄
Mycket intressant fakta och perspektiv på den här frågan. Det vet vi ju sedan tidigare att det inte är störst får skämmas mest utan det finns ganska lite logik i det. Ang tex kryssning och fritidsbåtar som vi ju pratat om.
En fråga som jag ställer mig när jag läser ditt inlägg är; är att sluta flyga likställt med att sluta resa?
Vad är det som gör att du inte tittar på andra alternativa färdsätt för att resa?
Hej Stina-Lisa, tack för frågan. Absolut inte likställt och jag har ändrat hur jag reser jättemycket de senaste fem åren. Vår bröllopsresa var t.ex en Europaroadtrip där vi halva tiden bodde i bilen, ganska långt ifrån tre veckor på Maldiverna som många gör – så nog tänker jag på det. Men att resa till Sydostasien med två små barn med annat färdsätt än flyg är svårt och det är dit vi vill resa. Det är ju här dilemmat uppstår, när passionen är större. Vid massa andra tillfällen är värderingarna starkare och passionen kan stillas genom t.ex. tågresa till Bergen eller sverigesemester.