En total Malta-besvikelse fick mig att fundera på hur jag som resebloggare beskriver en destination och vilket ansvar jag har i det.
När vi berättar om våra resor, hur ensidig eller diversifierad bild av destinationen ger vi då? Fyller vi på en redan existerande bild eller utmanar vi och breddar?
En dag i augusti ställde sig frågor om hur jag skriver om ställen på sin spets. Jag hamnade i en så kallad turistfälla och det visade sig att det jag upplevde var långt ifrån allas verklighet. Det fick mig att tänka på alla andra ställen jag varit på, och skrivit om, där det enda jag har att gå på är ett ynka skrap på ytan. Där min egna bild av destinationen blir den enda jag förmedlar vidare. Som resebloggare gör jag det hela tiden.
Den här typen av fallgropar, att ge sin bild av något som riskerar att uppfattas som att det alltid är så, gäller självklart inte bara de som skriver om resor. Det gäller alla som berättar om sina resor, även i de små cirklarna för ens nära och kära.
Skapa bilden av en destination
Här är tre exempel på utmaningar med att skriva om resor och ge en bild av en destination. Det är verkligen utmaningar som går att förhålla sig till, och medvetet agera utifrån, men det kräver ett skarpt sinne som inte gör antaganden allt för lättvindigt.
Exempel 1: Camino vid Malta
Jag tror att jag prickade in ett besök i Blå lagunen i Malta på sämsta möjliga tid och dag. En solig söndagseftermiddag i augusti. Det fullständigt kryllade av folk. Det fick mig i princip att vända på bryggan och i båten på väg tillbaka funderade jag på om det “alltid” är så här mycket folk på platsen. Jag gjorde en insta-story om det och fick ganska snabbt respons att min upplevelse verkar vara något väldigt få andra hade varit med om. Någon hade varit där på våren och hösten, en annan tidigare på förmiddagen. Egentid med ön är ovanligt men min upplevelse var långt ifrån standard.
Tur att jag frågade! Tänk om jag annars ratat detta ställe och sagt att det inte är värt att åka dit pga myrstack. Med lite fler personers upplevelse av den blå lagunen kan jag ge en mer nyanserad bild av hur det kan vara att vara där.
Exempel 2: Victoriafallen i Zambia
Jag tänker på när jag var vid Victoriafallen i Zambia och skulle skriva om praktiska tips. Om hur blöt en blir, hur lång kö det är, vilken sida som är bäst att gå in från osv. Hur blöt en blir beror på årstid och hur mycket vatten som forsar, kön beror på säsong, dag, tid, antal grupper som ska gå in just samtidigt och vilken sida som är bäst (av Zambia och Zimbabwe) beror på både tycke och smak. Ändå skriver jag mina rekommendationer och försöker att varken generalisera eller skriva urvattnat.
Exempel 3: Förskönade bilder
Bilder och dess redigering är en evig fråga Hur många gånger har det inte hänt att en sett bilder från ett ställe, blivit sugen, rest dit och funnit att vattnet inte var lika skimrande turkost eller att byggnaderna inte var lika kontrastfulla. Foton av platser som redigerats så mycket att inget längre stämmer. Jag blir nästan upprörd när jag tänker på det och det är långt ifrån ovanligt. Visserligen finns det en konstnärlig frihet i hur saker avbildas och som en person en gång svarade “jag redigerar bilderna för att skapa den känsla som infann sig hos mig där och då”. Vad ska en svara på det? Din upplevelse av något kan ju ingen ta ifrån dig, men ärligt talat, så röda var inte husen och så blått var inte vattnet, hur high om life du än var när bilden togs.
Skillnaden mellan journalister och influencers
Det finns en viktig skillnad mellan journalister och influencers. Det ingår i det journalistiska uppdraget att vara objektiv (vad det nu än innebär, jag tror inte ens att objektivitet finns) och att låta flera sidor komma till tals/visas upp. En influncers uppgift är att vara subjektiv. Att utgå från sig själv. Det är inte samma sak som att säga att influencers upplevelse av något är det enda rätta men det finns inget krav om att vara oberoende eller visa på flera perspektiv.
Vems är ansvaret?
Jag tycker det ligger ett ansvar på läsaren att själv förstå att jag som innehållsskapare beskriver det jag sett, känt och hört utifrån mina resor och att det där med inte är en allsmäktig sanning. Men jag tycker också att det ligger ett ansvar på den som publicerar innehåll att visa på nyanser och skalor. Extra viktigt blir det när något kritiseras eller hyllas till skyarna, alltså ytterligheterna. Det gäller det att vara försiktig med orden alltid, aldrig, bästa och sämsta.
Kan en resebloggare ens skriva om något?
När jag tänker djupare på det här vet jag inte ens om jag tycker att jag har grund för 10 procent av mina inlägg. Stockholm och Västerbotten absolut, något enstaka land eller ställe utomlands har jag spenderat tillräckligt med tid för att kunna berätta någotsånär nyanserat. Resten har jag bara skrapat på ytan. Det är därför det blir så falskt med 10 bästa restaurangerna i XXX. Hur många restauranger måste en inte ha testat för att ens ha “rätt” att skriva så? Mest troligt fler än de som testats.
Vad jag till slut ändå landar i
Det är en balansgång att vara innehållsskapare. Jag vill inte måla ut mig som expert, eller som att jag testat allt i alla årstider, men jag vill kunna skriva om min bild. Jag vill inte behöva skriva en klausul i alla inlägg, jag vill hitta ett naturligt sätt att skriva att det är min upplevelse där och då och att det egentligen inte säger något om att maten alltid är bra på den restaurangen, att stranden alltid är städad eller flygpersonalen alltid är otrevlig.
Dags för reflektion
Tänker du någonsin i dessa banor oavsett om du är en person som lyssnar på andras bilder av en plats, eller läser på om något som intresserar dig. Eller om du är den som för en upplevelse vidare, tänker du då aktivt på vad du berättar?
Intressanta reflektioner! När det kommer till bilder så upplever inte jag världen så grådassig som en oredigerad bild nästan alltid är. För mig är inte det verkligheten (vad är ens verkligheten?). Jag anser mig inte heller ha någon redovisningsplikt, utan väljer istället noga vad jag ens tipsar om för att sedan visa upp det på mitt sätt. Tror helt enkelt människor är olika där. Det finns de som vill se allt så vardagligt och “avklätt” som möjligt för att kunna bilda sig en egen uppfattning, och så finns de sådana som jag som bara kan inspireras av det som är vackert och gärna poetiskt. Däremot håller jag med dig om det här med “bästa restauranger”, där försöker jag själv vara noga med att skriva “MINA favoriter” eller “MINA bästa tips” om jag gör sådana listor. Men visst är det lätt att gå i fällan, har säkert hänt mig med…
Genomtänkt och bra Sofia! För din del tänker jag också att hela ditt upplägg har ett skimmer av fantasi i sig, ibland väldigt tunt lager och ibland väldigt tjockt. Har aldrig tänkt att just dina bilder är överredigerade i mitt eget tycke men visst har det hänt att bilder känns orättvisa mot hur jag såg verkligheten och då har jag också redigerat lite hårdare.
Jodå, de där funderingarna har jag också landat i ett antal gånger de senaste resorna. Var inne på det igen efter Paris, en stad som så många besökt och en stad som så många älskar. Jag hade så klart en bra resa och vi gjorde precis vad vi ville (som vi brukar) men jag föll aldrig riktigt för stan den här gången, som jag kan göra för andra städer. Vet inte varför. Har liksom ingen skrivlust när jag varit på ett ställe som är så omskrivet som Paris är. Märkligt, för jag hade jordens skrivglöd efter Singapore och första besöket i New York.
Är annars inne på Sofias linje. Ingen redovisningsplikt, kan inte uttala mig om vad som är bäst och försöker även ducka för sådana rubriker och inlägg (även om jag ramlat dit flera gånger).
Sedan håller jag också med i det där med bildredigeringen och har själv använt det uttrycket flera gånger. Jag kan samtidigt “störa” mig på alldeles perfekta bilder (som är fake?) men vill helst redigera mina egna också. Kanske för mycket ibland, när det kommer till färger och kontraster men det var ju så jag upplevde det där och då. Kamerans råbild gör sällan verkligheten rättvisa.
Spännande det där också hur ens bild av destination kan vara så påverkad innan och när en då får en annan uppfattning, vad gör man? Skriver ett dissigt inlägg? Eller ett utan superlativ som då i förhållande till andras blir rätt trist att läsa eftersom folk vill bli inspirerande. Eller konstaterar att just den här resan kanske jag inte ska skriva om alls? Svårt och intressant.
Jag fattar att rå är orättvist men det är väl med redigerade bilder som med skönhetsoperationer, bara de fula/överdrivna noteras, de andra smälter ju in och bara är allmänt vackra.
Jag har haft en liknande upplevelse på vid en strand på Sardinien som skulle vara den öns finaste. Vi vände på klacken och jag bloggade senare om min besvikelse. Då det var lite av lågsäsong utgår jag ifrån att min upplevelse var ganska giltig.
Om bilder. Jag har funderat mer på val av motiv. Vilka vinklar väljer vi att lyfta fram? Kolla bilderna på Trolltunga på Instagram. (Jag har inte själv varit där.) Kanske en av hundra som visar köerna?
Om att redigera bilder: Det finns en missuppfattning (säger inte att du delar den) att oredigerade bilder alltid är mer “sanna” än redigerade. Men kameran uppfattar inte saker på samma sätt som ögat. Det blir också tydligt i och med att olika kameror, brännvidder, slutartider mm återger samma tid och plats med ibland väldigt olika bilder, redan innan redigering. Men att dra på med för mycket färg blir sällan snyggt och ett tränat öga kan oftast avslöja det tricket.
Intressant med val av motiv, ibland har jag fotat turisterna för att folk ska fatta hur oensamma de är om de åker dit. Bra påminnelse men sällan särskilt charmigt.
Sant om redigering men jag syftar inte på de bilder som är redigerade “tillbaka till verkligheten” utan snarare de som uppenbart är överredigerade men som ändå kanske är lite svåra att skilja ut. Finns ingen skarp linje och det är såklart också var och ens ansvar att göra en bedömning om bilden verkar sanningsenlig eller inte.
Mitt ansvar är att vara ärlig om det jag skriver men sedan är det mitt val vad jag ska skriva om. Tänkte mycket på det här när jag skrev mitt senaste inlägg där det förekom lite väl många fantastiskt och andra superlativ. Men under min resa var det en verklig toppdag. Om någon annan gör samma bilfärd med två griniga, snoriga barn i baksätet som bara vill åka till poolen och bada, med en huvudvärk från helvetet eller bara en regnig dag så blir självklart upplevelsen en helt annan. Men det är, i min värld, läsarens ansvar att lista ut alldeles själv. För om jag ska tvingas skriva fullkomligt objektiv och väga in alla ev. andras förutsättningar blir det inte mycket kvar av varken skriv- eller läsglädje.
Och om de där utflykterna, resorna, platserna som inte gav mig något väljer jag helt enkelt oftast att inte ens skriva om. Om de inte blir en rolig anekdot förstås. Visst kan min bloggvärld då bli lite väl rosaskimrande men det är bara att öppna vilken dagstidning som helst om en istället önskar lite mer elände:)
Bilder måste redigeras punkt. Bilder direkt ur kameran fungerar väldigt sällan rakt upp och ner i en blogg. Om de är tagna i raw. Och är de tagna i jpg, ja då har kameran ju redan redigerat dem åt dig.
Exakt så. Bra!
Kloka Cathinka, både om objektivitet, hur olika saker kan uppleva och rosaskimmer vs dagstidningar. Du verkar helt grundad i det du gör och det tycker jag kanske är det viktigaste.
Och ang bilder, det är sant om jpg, har inte tänkt på det på det sättet så där blottades min okunskap eftersom jag själv ännu inte kommit till raw-fotandet 🙂
Bra reflektioner! Det viktiga är väl att vara tydlig med att det är ens egen upplevelse. Naturligtvis kan det bli annorlunda för någon annan. Det beror ju på sååå många olika saker. Men det är bra att du lyfter upp det, kanske missar man (dvs vi också) att vara tillräckligt tydlig ibland.
Tack! Som de flesta inlägg jag skriver på temat insikter så är det lika mycket en brasklapp till mig själv som en fråga till andra. Jag går garanterat i fällan precis som alla andra och är tacksam för de gånger jag blir påmind om det, av mig själv eller av andra.
Som läsare av resebloggar tycker jag om att läsa om själva resan från a till ö och då ingår ju bloggarens personliga åsikter och upplevelse av just den resan, bra och dåligt. Det är väl det som är själva grejen tycker jag. Sen får man själv bilda sig en uppfattning på plats.
Bloggar med överredigerade bilder går numera helt bort, ett grådaskigt romantiskt filter på naturbilder eller överfärgade stadsbilder är ett stort nej tack för min del. Däremot gillar jag foton med annorlunda vinklar och komponering, annorlunda detaljer osv. Eller ett helt vanligt foto taget direkt från verkligheten duger också bra 🙂
(PS: Blå Lagunen på Comino såg EXAKT likadan ut som din bild när vi var där 2012, det var med nöd och näppe vi fick plats på den lilla strandremsan 🙂 )
Tack för dina perspektiv! Alla har vi vårt tycke och smak och du verkar ha hittat ditt, både vad du gillar och vad du väljer att läsa. Bra också med ännu ett perspektiv på Camino, det verkar helt enkelt vara väldigt olika så det får nog resenärer vara beredd på 🙂