Ett första möte med Lima

Jag ville så gärna tycka om Lima trots att flera personer sagt ”Oh Lima, there is not so much to do there.” Självklart beror det på vad en är ute efter men för mig räckte det gott och väl med rå fisk och parker för att jag skulle vara nöjd! Det här är del ett av två om Lima.

När vi kom till flygplatsen för att flyga Cusco-Lima blev vi varse om att det dagen innan flugit in en fågel i en motor i ett landande plan som därmed åkt av landningsbanan. Det var kaos och liknande Essingeleden med oändliga köer utan ordning. Suckade till men i samma andetag kom tacksamheten över att det inte var jag som behövt uppleva någon dödsångest. Varken i en krock på Essingeleden eller i flygplanet. Ingen människa skadad men stora förseningar. Det gick ingen nöd på oss, en inrikesflight utan connections. Värre var det för han bakom oss i kön som skulle till Kuba för att se en konsert med Rollings Stones.

Ett riktigt varmt Lima

Nåväl, vi kom iväg och landade i ett varmt Lima. Efter tre veckor på hög höjd hade vi nästan glömt bort hur varm luft känns och som dessutom inte blir svalare på kvällen. Fick veta att det nästan aldrig regnar i Lima, men ofta är molnigt eller smoggigt. Molnen drar vidare upp i Anderna där allt regn faller ned så alla paraplyer som säljs är till för att skydda mot solen. En av dagarna tog vi bussen in till city (ja, Lima är stort, bor lika många i Lima som i hela Sverige).

För att vara en stad det aldrig regnar i är det väldigt grönt…

Två slitna själar

Bussarna är som tunnelbanan, de har egna stationer med spärrar och egna körfiler som bilar inte kan ta sig in i. Smart sätt att få flyt i trafiken utan att behöva bygga upp en kostsam infrastruktur av tunnelbanan nät. Vid olycka kan ambulans köra i bussfilerna, supersmidigt! Vi var rejält slitna i kroppen efter vår strapats till Machu Picchu. Belönande oss med både massage, pedikyr och manikyr. En timme helkroppsmassage för 150 kronor och 20 ompysslade och lackade fingrar och tår för en hunka. Som hittat!Plaza de Armas räknas till stadens mittpunkt

Älskar maten!

Maten är ett kapitel för sig. Ceviche, limebadande rå fisk och rödlök, chili och koriander med sötpotatis finns på nästan varenda restaurang och jag är helt såld på detta! Den bästa fick vi för 50 spänn på Barra Mar i kvarteret vi bodde i som vi hittade av en ren slump. För att bara vara fem dagar i Lima måste jag säga att jag ändå gav flera ställen en ärlig chans att leverera den bästa cevichen. Rafael, en restaurang i den högre klassen som jag hoppades mest på levererade enligt förväntat men inte mer än så. I dryckesväg rekommenderas muña en örtkryddväxter som liknar mynta i smaken och som både dricks som te eller lemonad. Mycket god och det var muña jag drack under hela min vandring längs inkaleden istället för kokabladste. Fruktjuicerna går inte heller av för hackor men det är ju inget ovanligt för tropiska länder.All ceviche ser olika ut, här är min favorit från Barra Mar

Resan börjar närma sig sitt slut (känns vemodigt), mindre än två veckor kvar och det jag glädjs åt mest just nu är att få komma hem och bjuda alla jag känner på ceviche och prata om den här resan så jag får uppleva den en gång till!

Läs del två Se och göra i Lima