Resa med små barn i USA – två sidor av samma resa

Att resa med små barn i USA, rosaskimrande och grådassigt? Jag funderar på hur jag kan visa upp en representativ bild. Här är åtta stycken å ena sida och å andra sidan av samma typer av situationer.

Askungen frågar om en bal på slottet. Om den dötrist eller underbar. Hon lever på föreställningar, romaniserar och fantisera. I verkligheten är nog de flesta baler på slotter både och, eller något däremellan. Frågan är befogad även för resor med små barn. Dötrist eller underbart? Jag tänker att vi, jag och många andra, sällan visar upp den sanna bilden av resor (om det ens finns något sant) och än mindre visar upp en representativ bild. Det ligger i sakens natur att dela med sig av det fina och roliga. På sin höjd något dråpligt misstag. Vi delar inte de mulna dagarna, den trista väntan i köer, maten som inte smakar så bra eller tjafset i resesällskapet. Kanske för att vi sällan fotar just de tillfällena, kanske för att vi inte tycker det är något att sprida till fler. Kanske för att vi tänker att alla vet ju att så härligt och underbart att resa (med eller utan små barn) som vi ofta beskriver det, är långt ifrån sanningen.

Resa med små barn i USA – Mest bara jobbigt eller alldeles underbart

Så i sann visa-mer-än-en-bild-anda kommer här två sidor av att resa med små barn i USA. Båda bilderna är sanna, alla situationer har hänt men hur de är viktade i relation till varandra framgår inte. Och ärligt talat är det ju också svårt att minnas det halvkassa, hjärnan har en tendens att låta de stunderna blekna.

1. Flygresan: alla sover vs ingen sover

Det fanns stunder då fyra eller åtminstone tre av oss sov. Då harmoni rådde, då batterier laddades. Och så fanns det stunder då två små tvingade två stora att vara vakna. Antingen för att den större inte ville sova, eller för att den mindre bara kunde sova i famnen som då krävde en annan vuxens närvaro och icke avslappnade muskler för att inte bli tappad i golvet.

BILD: Barn sover, barn sover inte

2. Flygplatshäng: Picknick vs mamma är en häst

Det blev en del tid på olika flygplatser då mat behövde intas. Vissa gånger satt vi alla tillsammans på golvet och snaskade på det var och en ville. Andra gånger blev det väldigt bråttom att ordna ersättning till J samtidigt som E tyckte att jag var en perfekt häst.

BILD: Picknick i Köpenhamn och i Chicago

3. Kaliforniens väder: Varmt & skönt vs blåsigt & kallt

Bilden av Kaliforniens väder är väl varmt och skönt året om. En sanning med modifikation. De flesta dagar njöt vi av t-shirt och värmande strålar, andra dagar krävde jacka och vintermössa.

BILD: Kallt, När vi hämtar ut bilden och nån härlig

Varmt:

4. Grand Canyon: Magiska utsiktsvyer vs barn som fått nog

Att uppleva det storslagna med små barn var något nytt. De imponeras inte riktigt av utsikten, behöver ständigt passas för att inte ramla ner i någon ravin och är kanske inte alltid så peppade på att vara med på kort. Utsikten var alldeles magisk oavsett, men upplevelsen kanske inte fullt så insupande som den hade varit utan barn.

BILD: Härlig bild på alla och Elton sitter på mina axlar och är less

5. Egentid: Kvalitetstid själva vs små barn över allt

Jag såg framför mig två timmar egentid/partid varje kväll. Sanningen är att hela första veckan däckade vi båda kl 20.00 med barnen. För min del en kombination av tidsomställning, slutat amma så inga supermamma-hormoner som for runt och en lång period av för högt tempo. För min mans del pga diverse möten på svensk tid, alltså mellan kl 00 och 08. Korta stunder fick vi vår egentid, själva aller som par, andra gånger var det barn mest överallt.

Bild: när vi dricker kaffe och barnen sover och Elton liger på mig.

Bild:

6. Maten: Plockmat i solnedgång vs flaska på trottoaren

Det fanns måltider som vi åt medan solen gick ned som bjöd på lokala smakupplevelser. Och så fanns det stunder då alla fick släppa allt och ersättning ordnas fram och den minsta matas på trottoaren.

7. Familjefriden: Alla vänner vs den ständiga vakten

Denna resa innehöll faktiskt oväntat mycket familjefrid med väldigt få konflikter eller dålig stämning. Vi behöver ständigt vara på vår vakt för storebrors klåfingrar så inga ögon rivs ut men många stunder har det bara varit en massa kramkalas.

BILD: Kram på flygplats och när de ligger bredvid varandra på något sätt?

Resa med små barn – måste en alltid visa flera sidor av ett resmål?

Allt har sin charm. Det som blir, det blir bra. Det är frivilligt så jag klagar inte. Även om jag inte tror att någon av bilderna kommer som en chock för någon och alla som reser med barn vet om att det är så här så tycker jag ändå det är bra att bredda bilden av hur det är att resa med små barn.

Det finns inget som säger att vi måste visa upp en representativ eller varierad bild av våra resor. Det är såklart upp till var och en vilka bilder och berättelser som förs vidare. Om en vill inspirera att resa till en viss plats är kanske inte kräks och kladd det som passar att sprida. Allt går så länge det är ett medvetet val och vi som tittar på bilder har våra filter aktiverade. Det här inlägget är ett litet bidrag för att bredda bilden av hur det är att resa med barn så ingen får för sig att det är som en alldeles underbar bal på slottet.

Här finns alla inlägg om våra resor till USA och här inlägg om att resa med barn