Är det ansvarsfullt att resa med små barn utomlands? En del säger självklart, andra absolut inte. Så här tänker jag kring ansvar, säkerhet och att ge minnen för livet.
När vi säger att vi ska resa med barn till södra Asien så möts vi av allt från “modigt, roligt, helt rätt att ta chansen” till lite mer skeptiska ögon och undrande frågor om hur vi tänker när vi utsätter oss för osäkerhet och risker och varför vi ska flyga till andra sidan jorden för att umgås med vår familj. Jag förstår hela spektrat av reaktioner och det speglar väl framför allt mottagarens egen syn och värderingar om hur de vill leva sitt liv.
Ska vi resa med små barn utomlands?
Att vara ansvarig för någon annans liv, på många sätt en så stor sak att jag knappt kan ta in det. På andra sätt det jag är varje dag, en del av vardagen. I det ansvaret ingår basala behov och möjligheten att utvecklas, men också att ta ansvar för vilka situationer som barnet försätts i. Så här tänker jag.
Trygghet och säkerhet med barn utomlands
Lisa på Let´s go explore har skrivit ett himla klokt inlägg om barn och trygghet där hennes poäng är att barnen är trygga så länge de är med föräldrarna och det är verkligen min bild av livet med barn också. Såklart ska barn inte behöva bli livrädda för det som kan vara otäckt med att resa men obehag för att saker är nytt och annorlunda som går att prata om och också få en upplevelse av att det inte var så farligt tänker jag gör barnen trygga. Har ingen forskning på det utan använder mitt sunda föräldraförnuft.
Vi vet att vi utsätter oss för risker när vi åker. Det är allt från att bli utslagen av magåkommor och sjuk pga myggor eller annat smittsamt till trafikolyckor och vulkanutbrott. Det är en kalkylerad risk som vi tycker är värd att ta i relation till den upplevelse vi kommer få. Det är också risker som vi försöker förebygga genom vaccination, ha nära till sjukhus, vara extra vaksam i trafiken osv. Det är inte utan att det känns lite läskigt och jag förstår fullt ut de som gör andra bedömningar för sina familjer. Men för oss har det aldrig varit en fråga om vi ska åka utomlands länge med barnen utan bara var och med vilket upplägg.
Inför vår kommande resa är trafiken helt klart det som oroar mig mest. Vi kommer förflytta gränserna för vad vi tycker är ett okej sätt att färdas med fordon eller vart vi kör vår vagn. Att sitta med barnen i knät i en tuctuc/trehjulig moped är inget jag ser fram emot men jag kommer vänja mig. Vilket i sig kanske inte är något bra. Sjukdomar är tunga när de är men sällan farliga på riktigt och eftersom vi är borta så länge räknar jag med att det kommer ske i flera omgångar. Förutom det är jag inte orolig för särskilt mycket. Det skulle vara en lockdown då, något som ju tillkommit på listan av kalkylerade risker jag inte hade räknat med att behöva tänka in.
Bara upplevelser – inga minnen för livet
Några tycker det är onödigt att resa med små barn eftersom de inte kommer komma ihåg det. Vi reser inte för att ge barnen minnen för livet, få barn under tre år kommer ihåg särskilt mycket från den tiden. Vi reser för att ge dem, och oss som familj, upplevelser för stunden som kommer bygga oss genom livet.
Jag är övertygad om att barn som hamnar i nya sammanhang, får möta olika människor, smaka på nya smaker blir toleranta och öppensinnade. Det handlar inte om att ge minnen på lång sikt, det handlar om att rusta barnen med färdigheter för att steg för steg bli självständiga individer som ser världen med nyfikna och öppna ögon.
För mig handlar den här resan också om att göra vår familj ännu tightare. Bygga banden starkare. Det krävs verkligen ingen långresa utomlands för att lyckas med det, varken bli tolerant eller en tight familj, men eftersom det är en av de saker som vi vuxna tycker är allra roligast så är det på det sättet vi investerar i vår familj.
Balansen med att skydda och utveckla
Om det händer något förlåter jag mig aldrig, så är det ju även hemma i Sverige och även där tar vi ju risker. Lämnar på skötbordet och i badkaret, jättekorta stunder men det sker. Cyklar, åker bil, låter vara nära hästar. De får äta mat de kan sätta i halsen och klättrar och härjar runt. För mig är det inte värre risker än att resa utomlands, det är en del av att leva. Jag anstränger mig dagligen för att hitta balansen i att skydda och utveckla våra barn, det är inte helt lätt och att resa tar det till en ny nivå som både utmanar och inspirerar mig.
Det här är lätt och svårt på samma gång – dela gärna med dig av hur du tänker kring frågor om att resa med små barn utomlands på temat, ansvar, säkerhet och upplevelser.
Här finns alla inlägg om att resa med barn
Jag köper och respekterar det du skriver, det låter väldigt klokt och du har helt rätt i “…mottagarens egen syn och värderingar om hur de vill leva sitt liv.” Och det är väl just det, du skriver hela tiden det du vill, eller hur ni vuxna vill och för mig finns det något väldigt egoistiskt i det. Ni sätter er själva före era barn. Sen vill ni absolut något gott med det hela men det är fortfarande era behov som kommer före barnens. Klart barnen är trygga så länge de är med sidan föräldrar, men är den här resan verkligen det bästa och tryggaste för dem om ni skulle sätta barnens vilja och behov först? Dem kanske är för små för att uttrycka det och jag hoppas att det inte sker något som du aldrig skulle förlåta dig själv för. Det är ändå skillnad på vad det är som skulle kunna ske här hemma och under er resa. Att bli förälder, att skaffa barn, det kommer med ett ansvar, där dina egna behov och önskemål ibland får stå tillbaka för dina barns. Världen och resandet finns kvar tills dem är större! Du har absolut en poäng med ditt synsätt men det är fortfarande väldigt egoistiskt om du frågar mig. Barnen borde alltid gå först.
Hej du anonyma, modig kommentar att lämna och också ett viktigt perspektiv. Jag skulle säga att skaffa barn är en egoistisk handling rakt igenom och håller helt med dig om att de är 100 % beroende av mig, självklart kommer det med ett stort ansvar. Jag skulle säga att ta ansvar är precis det jag gör. Jag ger dem fem månader med fullt fokus på familjen, långt borta från vardag och måsten. Jag ger dem nya miljöer och nya smaker, möten med något annat än det som finns hemma. Det kommer göra dem mer toleranta, mer öppna, mer nyfikna. Inte den här resan i sig, men resor med barn på det stora hela. Mina barn går alltid först men jag ser heller inte hur den här resan skulle vara något annat när de får båda sina föräldrars totala uppmärksamhet under så lång tid.