Säkerhet under resa med barn utomlands – hur vi skyddar oss mot riskerna

Säkerhet under resa med barn utomlands och minska risken för olyckor, sjukdomar och andrar faror. Så här tänker jag för att skydda oss mot värsta tänkbara.

Det var inte utan vånda som vi bestämde oss för Sydostasien som resmål för vår långresa. Jag hade många samtal med barn-veteraner som rest med sina barn i de länder vi hade ställt in oss på. “Menar ni på riktigt att vi ska åka obältat med våra barn? Att vi kommer vänja oss vid det?” Svaret var ja.

Vi utsätter både oss själva och våra barn för faror och risker långt ifrån trygga Sverige. För mig är det oundvikligt och en kalkylerad risk jag tar. Med exempel från vår senaste långresa delar jag med mig hur vi tänker kring säkerhet under resa med barn utomlands, men egentligen går det mesta att applicera på alla resor vi hittills gjort och de jag tänker mig att vi kommer göra.

Jag känner mig sällan rädd även om en del situationer är mer obehagliga än andra och då inte alltid i trafiken utan lika ofta i lekparker där underlaget är betong istället för sand eller mjuk matta som det är i Sverige.

Men innan själva exemplen på risker och hur vi hanterade dem två centrala frågor:

1. Varför är säkerhet en fråga om att resa medvetet?

Att utsätta sig själv, men även andra för faror är ohållbart. Det innebär sjukvårdskostnader och att uppta sjukvårdsresurser från andra. Såklart känns kanske den egna olyckan om något skulle hända värst men jag är ju ett fan av att göra frågor till något större än den egoistiska vinsten eller förlusten. Att göra riskanalyser och säkerhetsåtgärder är alltså en fråga om både individ och kollektiv.

2. Är vi oansvariga som reser med barn utomlands som vi gör?

Det händer att jag ställer mig den frågan och jag inser att både frågan och dess svar är högst subjektivt. För mig är svaret nej, om jag tyckt det hade vi såklart inte åkt. Jag ser mig inte som en oansvarig förälder men jag förstår om andra gör andra bedömningar.

Säkerhet under resa med barn utomlands – vårt skydd

Det här är några av de risker vi utsatte oss för och hur vi förebyggde, hanterade och skademinimerade.

Trafik och bilresor

Utan tvekan var trafiken det jag var mest orolig för. Trafik tänker jag generellt är den största risken en utsätter sig för, både i Sverige och utomlands. Vi gjorde flera aktiva val som dels faktiskt skyddade oss och gjorde att det kändes lite bättre. Jag ska också erkänna att jag vande mig vid att utsätta barnen för större risker, tyvärr eller vad man ska säga.

Vi köpte portabla bilbarnstolar från Urban Kanga som vi använde vid alla längre resor. Visst, det innebar en del släpande och ett bagage till att checka in men fördelarna tycker jag väger över. Dels skönt för att de kunde sitta sovandes i dem och dels för att de sitter fast korrekt i en EU-godkänd bilstol för barn 9-18 kr. Dock framåtvänd men bättre än inget. Hittar inte vår modell på Urban Kangas webb men den finns att hyra via hygglo.

Vi bältade barnen själva eller i våra knän när vi åkte taxi kortare sträckor och om taxin inte hade bälte så hoppade vi ur ett par gånger. Det kändes på ett sätt lite drastiskt men samtidigt det mest självklara.

I “öppna” taxis (tuctuc och songthaew) för många personer satt barnen längst in och fick ofta sysselsätta sig med något för att sitta stilla. De första månaderna hade vi Jason i sele och då satt han ju stadigt där utan att trilla runt.

När vi hyrde cyklar köpte vi hjälmar till barnen som vi hade plats med oss hem och nu använder dagligen.

Sjukdomar och skador

Det här är en viktig del av att tänka säkerhet överhuvudtaget och i synnerhet under en resa med barn utomlands. Vi utökade vår reseförsäkring för hela vistelsen och vaccinerade oss mot det som rekommenderades. Det ser jag som totalt grundläggande för alla resor, allt annat är inte att ta ansvar för sig själv.

Vi kollade upp att de länder och städer vi skulle befinna oss i hade internationellt okej sjukvård. Det vi däremot inte gjorde var att kolla upp exakt var det bäst lämpade sjukhuset låg för respektive stad samt akutnummer att ringa. I varje stad sa vi att vi borde göra det men gjorde det aldrig, varken där vi befann oss eller skulle näst på tur.

Vi hade ett välfyllt och uppdaterat reseapotek och förstahjälpenväska som vi släpade runt halva jorden och använda ytterst lite av – men det är inget att beklaga sig över, bara vara tacksam!

Dricksvatten, mat och allergi

Vi drack uteslutande flaskvatten. Kanske filtrerat vatten vid enstaka tillfällen och ibland kranvatten till vällingen om den kokades först, men oftast inte ens då. Matmässigt gjorde vi inga särskilda kontroller hur länge maten legat framme och hur väl kylkedjan höll för animaliska produkter har jag ingen aning om. Säkert höll den inte alls. Trots vår relativa oförsiktighet kring detta var vi ytterst lite dåliga i magen. En rejäl omgång vardera på fem månader är inte så mycket att klaga på.

Eftersom Jason är allergisk mot ägg var det viktigt för oss att så gott det gick säkerställa att han inte fick i sig ägg. Att säga “no egg” och få ett nickande svar märkte vi inte dög som garanti. Vi använde nästan alltid google translate för att försäkra oss om att vårt budskap uppfattades. Vi hade också med oss allergimedicin om han skulle få en reaktion. Detta bar vi med oss varje meter i fem månader och använde inte en enda gång.

Smuts

Herregud så mycket smuts våra barn haft på sin kropp, i sina öron, ögon och i sin mun. Jason har krupit gata upp och ned och sedan fått en banan i handen och käkat den och vi har plockat upp kex från marken som de sedan med glädje stoppat raka vägen i mun. Vi har vid en del måltider tvättat av händerna med en våtservett men långt ifrån alltid. Jag förflyttade mina gränser succesivt. Handsprit hade vi knappt med oss och det gick ju det med. Summa summarum om smuts är att vi i princip inte skyddade oss alls och att det i sig kanske blev vårt bästa skydd.

Lekparker och annat “barnanpassat”

Det fanns hela spannet av totalt livsfarligt till maximal överbeskyddande. Allt ifrån lekland utan ett enda vast hörn med personal som passade upp om det såg riskabelt ut till lekparker gjorda av stål och betong med både trasiga trappsteg och snubbelrisk i marken. Vi passade upp mer än vad vi brukade göra i Sverige och kommer hem mer tacksamma för den svenska säkerhetsnivån än innan vi åkte.

Sol, vind och vatten

Heltäckande badkläder, badmössa och armpuffar alltid vid bad så länge en vuxen inte var dedikerad till att bada med ett specifikt barn. Solskydd i ansiktet och på armar/ben varje dag på barnen och på oss vuxna utifrån väder och aktivitet. Efter 17 badade vi i mindre badkläder och utan mössa. De soligaste timmarna mitt på dagen var vi ofta inomhus. Jason var den enda som brände sig vid ett enda tillfälle vilket vi får se om väl godkänt.

De gånger det kändes osäkert kring vatten var när vi åkte båt och flytvästar i rätt storlek inte fanns. Till en båttur köpte vi flytvästar som vi enbart använde vid det tillfället och sedan lämnade på hotellrummet med en lapp. Hoppas de kommer till användning.

Djur av olika slag

Vi höll avstånd till vilda apor och barnen fick inte klappa varken katter eller hundar trots att dom älskar de djuren. Enstaka undantag när vi var hemma hos folk och vi kunde fråga om klapp var ok. Myggnät över vagnen när de sov där men det var minst lika mycket för störande flugor och lite extra skugga som för myggen. När vi träffade Elefanterna gällde det att hålla lite extra koll eftersom en snabel ganska lätt viftar omkull en liten kid.

Trygghet och rädslor

Efter den här resa vet jag att det är precis som Lisa/Lets go explore skriver om barn och säkerhet på resor. Hennes poäng är bland annat att barnen är trygga där föräldrarna är och efter vår resa kan jag verkligen skriva under på det. Visst har de blivit rädda eller osäkra en massa gånger men det är ju för det första inte farligt och för det andra något de blir hemma också. Det var lite mer känsliga första dygnen på nya platser men sen fann de sig snabbt i de nya miljöerna.

Göra en riskanalys

Jag vet att resa med barn utomlands är förenat med att utsätta dem och oss för risker och jag förstår att det finns människor som därmed antingen låter bli att resa eller bara reser till enligt dem “tillräckligt säkra länder”. I planeringen av vart nästa resmål ska bli och inför själva resan gör jag en riskanalys. Inte ett en matris eller omfattande dokument men en rejäl research för att kunna ta ett medvetet beslut. UD:s webb läses fram och baklänges, samtal med personer som varit i länderna tidigare och såklart en egen bedömning utifrån vad vi själva vill göra på resan och de behov vi har.

Hur tänker du kring säkerhet och barn?

Det här är några av de säkerhetsåtgärder och förebyggande agerande som vi gör för att vår säkerhet när vi bestämmer oss för att resa med barn utomlands ska vara så bra som möjligt samtidigt som själva resan ska bli dräglig och bara bestå av oro och “pass opp-känsla”. Vi vill ju kunna slappna av.

Hur tänker du kring säkerhet, finns det exempel på saker du gör som jag själv inte gör eller formulerat i denna lilla överblick?