Semester. Pausen från vardagsrutiner, D-vitaminbrist och uppstigning i ottan. Få eller inga saker på att-göra-listan och ett betydligt långsammare tempo. Eller, semesterstress. Jakten på sol, stressen över att det här ska bli den bästa sommaren ever och en skavande rädsla för att inte komma ned i varv innan det är dags att komma igång igen.
Det är nu vi har chans att vila upp oss för att orka jobba elva månader till minus en eventuell julledighet och för några av oss en och annan resa. Jag har precis börjat min semester och det känns inte sådär frigörande som jag hoppats på. Det finns några saker som ligger och stör:
1. Rubbad årsrytm
Det här året inleddes med tre månaders ledighet. Tack vare den känner jag mig inte slutkörd eller i behov av semester. I min kropp är det bara början av april. Detta borde egentligen ge mig optimala förutsättningar för att fylla på istället för att bara komma ikapp. Men just nu känns det som att jag tvingas dricka vatten fast jag inte är törstig samtidigt som jag vet att jag kommer behöva vara vätskepåfylld när hösten kommer.
2. Sist på bollen
Jag är i början av min semester och det känns som att hela världen runt mig (tack Facebook) redan är i fullt semestermode, jag själv försöker febrilt och effektivt komma ned i varv (ja, jag hör hur korkat det låter). Jag vill helst ligga inne och kolla på serier men har ingen ro i kroppen, jag måste ta vara på solen! Jag vet aldrig när den tittar fram igen. Är lösningen på detta att bo i ett mer solsäkert land?
3. Ingen oplanerad tid
Förra sommaren planerade jag nästan ingenting och det i kombination med dåligt väder gjorde mig på gränsen till deprimerad. Jag låg i sängen till kl 13, kände hur mina lediga dagar rann ifrån mig, kunde inte förmå mig att göra något åt saken. Jag var bara less. Så i år gör jag tvärtom. Räknar med att ha hittat balansen nästa sommar…
4. Jobbet går inte på semester
Som kommunikationschef kan jag behöva jobba när som helst även om det sällan händer något så akut. Mitt jobb stänger inte ned så som det gör för exempelvis en industriarbetare eller lärare så jag upplever att ledigheten inte kommer lika naturligt. Jag måste anstränga mig för att inte kolla mejlen annars gör jag det av bara farten. Parallellt med detta har jag denna sommar några jobbgrejer som löpande kommer kräva lite stöttning.
Kommer jag över min semesterstress?
Optimisten i mig tror ändå att det kommer bli en väldigt bra sommar. Jag har flera roliga saker planerade i block som ligger kloss i kloss: Stockholm med finfina vänner på besök, fyra dagar i Warszawa, ridläger med underbara hästar på stor gård, roadtrip till Skåne och tid hemhemma hos mina föräldrar på landet. Sen är semestern slut.
Fem av herrarna på Hallmyra gård dit jag ska på ridläger. Min favorit Tommy längst till höger.
Jag befinner mig här högst i det forna lärkträdet som jag en sommar sågade ned. Utsikt över mitt barndomshem.
Som ni märker går min hjärna på högvarv och jag tänker mycket i vanlig ordning. Har ni några bra tips eller perspektiv på hur jag kan tänka eller förhålla mig till min situation? Känner du igen dig eller är du helt befriad från semesterstress?
Lämna ett svar