Semester. Pausen från vardagsrutiner, D-vitaminbrist och uppstigning i ottan. Få eller inga saker på att-göra-listan och ett betydligt långsammare tempo. Eller, semesterstress. Jakten på sol, stressen över att det här ska bli den bästa sommaren ever och en skavande rädsla för att inte komma ned i varv innan det är dags att komma igång igen.
Det är nu vi har chans att vila upp oss för att orka jobba elva månader till minus en eventuell julledighet och för några av oss en och annan resa. Jag har precis börjat min semester och det känns inte sådär frigörande som jag hoppats på. Det finns några saker som ligger och stör:
1. Rubbad årsrytm
Det här året inleddes med tre månaders ledighet. Tack vare den känner jag mig inte slutkörd eller i behov av semester. I min kropp är det bara början av april. Detta borde egentligen ge mig optimala förutsättningar för att fylla på istället för att bara komma ikapp. Men just nu känns det som att jag tvingas dricka vatten fast jag inte är törstig samtidigt som jag vet att jag kommer behöva vara vätskepåfylld när hösten kommer.
2. Sist på bollen
Jag är i början av min semester och det känns som att hela världen runt mig (tack Facebook) redan är i fullt semestermode, jag själv försöker febrilt och effektivt komma ned i varv (ja, jag hör hur korkat det låter). Jag vill helst ligga inne och kolla på serier men har ingen ro i kroppen, jag måste ta vara på solen! Jag vet aldrig när den tittar fram igen. Är lösningen på detta att bo i ett mer solsäkert land?
3. Ingen oplanerad tid
Förra sommaren planerade jag nästan ingenting och det i kombination med dåligt väder gjorde mig på gränsen till deprimerad. Jag låg i sängen till kl 13, kände hur mina lediga dagar rann ifrån mig, kunde inte förmå mig att göra något åt saken. Jag var bara less. Så i år gör jag tvärtom. Räknar med att ha hittat balansen nästa sommar…
4. Jobbet går inte på semester
Som kommunikationschef kan jag behöva jobba när som helst även om det sällan händer något så akut. Mitt jobb stänger inte ned så som det gör för exempelvis en industriarbetare eller lärare så jag upplever att ledigheten inte kommer lika naturligt. Jag måste anstränga mig för att inte kolla mejlen annars gör jag det av bara farten. Parallellt med detta har jag denna sommar några jobbgrejer som löpande kommer kräva lite stöttning.
Kommer jag över min semesterstress?
Optimisten i mig tror ändå att det kommer bli en väldigt bra sommar. Jag har flera roliga saker planerade i block som ligger kloss i kloss: Stockholm med finfina vänner på besök, fyra dagar i Warszawa, ridläger med underbara hästar på stor gård, roadtrip till Skåne och tid hemhemma hos mina föräldrar på landet. Sen är semestern slut.
Fem av herrarna på Hallmyra gård dit jag ska på ridläger. Min favorit Tommy längst till höger.
Jag befinner mig här högst i det forna lärkträdet som jag en sommar sågade ned. Utsikt över mitt barndomshem.
Som ni märker går min hjärna på högvarv och jag tänker mycket i vanlig ordning. Har ni några bra tips eller perspektiv på hur jag kan tänka eller förhålla mig till min situation? Känner du igen dig eller är du helt befriad från semesterstress?
Jag känner mig helt befriad men har ju samtidigt en helt annan livsstil. Jag känner inte pressen med att utnyttja semestern då jag tar mellan 6-8 månader per år. Däremot kunde jag känna så när jag fortfarande pluggade och fick sommarlov och framförallt när det blev midsommar. Så mycket press att hitta det bästa stället att fira på. Nu har jag helt lagt av. Det är midsommar varje år, det är sommar varje år och jag fyller år varje år. Ingen anledning att stressa upp sig, det tillför mig inget. Nu fokuserar jag istället på att må bra och vad som får mig att må bra skiljer sig och ändras med tiden.
Så skönt att du har hittat en livsstil som fungerar och att ha skapat ett liv med så mycket ledighet är ju så målmedvetet gjort av er. Glad för er!
Skaffa ett gäng barn vet jag, så kan du addera lite ångest över att de ska få riktiga ”Astrid-Lindgren-somrar”, minnen för livet, fantastiska upplevelser, hinna träffa alla kusiner och mormor och morfar tillräckligt mycket, äta tillräckligt måna jordgubbstårtor, plus förstås vara lediga minst lika många veckor som alla andra barn på dagis/i klassen, helst fler! 🙂
Fast apropå återhämtningsstressen, det har väl vetenskapen bevisat numera att det inte alls behövs 4 veckors lagstadgad semester för att återhämta sig. Kortare perioder (alltså mitt under året) ger lika stor återhämtning.
Haha, jag får glädja mig med att jag inte har några barn och njuta av det extra mycket nu då 🙂 Du har åtminstone gett mig lite perspektiv på att jag faktiskt har det ganska bra.
Det känns ju bra att veta att de kortare också har effekt. Undrar om det kommer ha nån effekt på lagstiftningen framöver…
Ja det här med 4-veckor-sammanhängande-i-juni-juli-augusti är ju en facklig käpphäst…
Känns förlegat enligt mej, som inte alls vill ha det så! 🙂
Hur skulle din drömsemesterfördelning se ut?
Jag tar alltid 2+1 vecka på sommaren med barnen och använder resten till resor (som företas när det passar bäst för resmålet i kombination med när det passar med jobbet…).
Mycket smart, det är nog så man ska göra för att maximera, ett resande jobb med extra egna dagar i samband med det.
Jag försöker att inte ha ångesten men det är jädrigt skönt att kunna koppla bort jobbet en sväng och ”bara” ha bloggen att tänka på. Typ. Men det är ju så mycket annat som ska få plats också. Familjeliv och grejer. Jag får en vecka helt på egen hand snart och då tänker mig superproduktivitet från morgon till kväll… ”semester” kan vi väl kalla det? 😉
Vilka roliga saker du har inplanerade! Vi har nog oxå svårt att komma ner i varv. Just nu har vi båda tillfälliga jobb vilket innebär att vi inte heller har någon direkt semester. De flesta av våra resor är heller inte riktiga ”semesterresor”. Hälsningar från pressresa i Tjeckien! 😉
Känner igen känslan, men inte just denna sommaren. För mig handlar det om att få så mkt tid med mina föräldrar som möjligt, den där j-a cancern alltså… Men med allt tufft kommer något fint, tycker jag har blivit betydligt bättre på att leva i nuet.
Mitt råd? Lägg semesterstresseb åt sidan. Njut av solen om du känner för det, hetstitta på serier om du vill det. Lättare sagt än gjort, jag vet. Kram!
Skönt att du inte känner så nu, även om det är något dåligt som är svaret på det. Jag ska försöka och jag tror att det är som det alltid brukar vara, så fort jag satt ord på saker och ting så släpper den värsta känslan och idag är det mulet så jag njuter av det 🙂