Sydamerika, kontinenten där du inte klarar dig utan spanska. Det är det jag fått berättat för mig innan jag åkte till Sydamerika och nu efter fem dagar i denna världsdel har jag hunnit tänka en hel del på det här med att lära sig ett nytt språk.
Jag har aldrig gillat språk eller haft lätt för att lära mig nya språk. Varken engelska, tyska eller swahili som jag haft mer än goda chanser att lära mig bra. Så när suget och lusten att lära mig spanska växte inifrån hoppade jag glädjeskutt. Jag tog hem appen Duolingo och efter knappt två månader är jag fyra procent fluent. Kan tyckas lite men jag förstår faktiskt en del av det som sägs här och jag har kanske kört i snitt 30 minuter om dagen. Duolingo har passat mig bra och något jag varmt rekommenderar. Nackdelen är att jag blivit bäst på att läsa och skriva och sämre på att tala och förstå vilket ju faktiskt är det jag behöver här i verkligheten.
Utan Erik, som pluggat spanska sex månader 2006 i San Sebastian, Spanien, hade jag aldrig vågat boka den här månaden i Sydamerika. Det är tack vare hans kunskaper vi kan ta instruktioner om vart vi ska, vad som gäller i olika situationer och ställa frågor (och förstå svaret). Det är klart att jag med kroppsspråk, pekmetoden och engelska både hade kunnat beställa mat, ta mig till o från flygplatsen osv. Men när det blir mer avancerat än så, exempelvis: Ingår liggunderlag och sovsäck i vår bokning till Saltöknen?, då är jag glad att han kan sin spanska.
Språk skapar mervärde av resemålet
Samtidigt märker jag hur mycket mer Erik kan få ut av resemålet än mig. Han kan snacka med locals, han förstår surret i staden i mycket större utsträckning och kommer närmare kulturen. Jag vet att jag har chansen att komma närmare länderna i Sydamerika om jag testar mina vingar. Men det är svårt och läskigt. Tar emot och jag väljer lite för ofta den lätta vägen ut. Tänk om rätt och fel inte fanns, om grammatiken inte spelade någon roll och om det enda jag behövde lära mig var jag, du, hen, vi och en massa verb och substantiv. Var det därför de skapade esperanton?
Jag har alltid önskat mig att vara native på ett större språk än svenskan men när jag är på resande fot är jag oerhört tacksam för att jag har svenskan som nästan bara jag och den jag reser med kan. Risken att någon annan förstår är betydligt mindre för oss än för ett brittiskt par som delar sitt språk med knappt en miljard människor. Vi kan prata fritt, det gäller bara att komma ihåg att ställa om när (innan) vi kommer hem!
Att ha ett annat modersmål
Spanskan har gett mig en ännu djupare insikt kring de som kommer till Sverige med annat modersmål än svenskan. Att lära sig språket som talas i det land man bor i är ett måste för att kunna integreras och på riktigt bli en del av landet men innan vi har åsikter om att de som flyttar till Sverige borde lära sig svenska snabbt ska vi nog alla försöka lära oss ett nytt språk, helst flytande på tre månader. Varför inte börja med somaliska, arabiska eller mandarin som ju alla känns både aktuella, relevanta och lagom lätta att lära sig. Några av de som kommer till Sverige är analfabeter, en del har aldrig lärt sig sitt modersmål i skolan och många har tuff historia eller trauman att hantera. Ja, alla ska lära sig svenska, men takt och tempo kan inte bestämmas av någon annan och möjligheterna att lära sig måste vara många och moroten måste vara tillräckligt stor. Idén om att inlärning funkar bäst under hot och piska släppte vi väl inom svensk pedagogik för länge sen? Varför finns det perspektivet med inom den politiska debatten överhuvudtaget?
När jag möter personer som inte kan svenska så bra brukar jag tänka ”Jo, snälla försök, skit i om det blir rätt eller fel, vi försöker tills vi förstår varandra, kom igen det blir kul!”. Jag inser att jag själv måste ge mig ut på okänd mark lite oftare och föregå med gott exempel om poletten ska trilla ned.
Som avslutning vill jag bara säga kämpa! Det är värt att traggla, välj med fördel en bra utsikt som ovan vid övande och kom ihåg att med dagens verktyg är det till och med roligt, långt ifrån den forna glosboken!
Några tips till dig som vill lära dig spanska eller något annat språk:
- Duolingo finns med flera olika språk
- Appen Learn Spanish with Lingo Arcade tyckte jag var kass.
- På Spotify finns flera olika spellistor. Jag testade ”artisten” Learn Spanish World Wide Inc. Den var värdelös och överamerikaniserad. Du som kan spanska kan lyssna på den som underhållning.
- Det finns ett gäng poddar, exempelvis Learn Spanish – survivial guide som jag gillade och är ett bra komplement till Duolingo som är mer textbaserad.
- Med Google translate eller appen iTranslate kan du lära dig grunderna på egen hand.
- Bonus: WCC dictionary scannar kinesiska tecken och räddade oss ett gäng gånger i Shanghai och Hongkong.
Lycka till, det som motiverade mig bästa var att jag skulle till Sydamerika, så sätt igång och lär dig lite av ett nytt språk så fort du bokat din nästa resa!
Men nu är jag nyfiken, vilka språk kan du och vilket språk skulle du helst vilja kunna om du fick injicera det? Har du något gyllene kanontips till mig för att utvecklas lite mer i mina spanskaskills?
Lämna ett svar