Första etappen på vår bröllopsresa var ett Fransk-svensk-engelskt bröllop på ett chateau i Frankrike norr om Paris. Drömmar slog in och kärleken manifesterades.
Med släkt och vänner utspridda över Sverige, England och Frankrike bestämde sig min äldsta barndomsvän Sara och hennes trolovade Guillaume för att gifta sig i Frankrike. I ett chateau utanför Paris samlades de allra närmaste för att på ett icke-land-specifikt och icke-traditionellt sätt fira kärleken tillsammans.




Bröllop i Frankrike och kärlek över landsgränser
Att förhålla sig till tre länders bröllopsritualer och minst tre olika kulturer är inte det lättaste. Varken i planerandet eller i genomförandet. Oavsett vissa obekvämligheter tycker jag att det är fint att mixa kulturer och traditioner. De synliggörs i krockarna och när saker tas för givet. Precis som det blir uppenbart när en reser och ”allt inte är som vanligt”.
Fransosernas kindpussar från personer jag aldrig träffat går långt över min integritetsgräns men det är bara att finna sig i det. Till och med de 12-åriga barnen gjorde det utan att tveka. De svenska talen och hyllningarna till bröllopsparet fick utgå och gemenskap oavsett språk skapades över några parti kubbspel i kvällssolen. På dansgolvet suddas alla nationsgränser ut och jag tycker det är lika vackert varje gång.





Gifta sig på ett chateau
Att gifta sig i ett chateau, som jag skulle beskriva som en blandning av ett slott och en maffig herrgård är sannerligen sagolikt. Omgivningarna sätter stämningen av sig själv och det krävs väldigt lite piffande för att det ska kännas högtidligt.
Det är en bra bit ifrån billigt att gifta sig på ett chateau men å andra sidan så står de för personal och service som en ju då slipper lägga egen energi och tid på. Jag fascineras över alla dessa chateau som vi passerat under våra dagar i Frankrike. Rikedom i överflöd hos dem som byggde dem och nu används de till varierade ändamål.








Detta bröllop utanför Paris var upptakten till min och Eriks bröllopsresa och det var egentligen när det var slut som det kändes som att det började för oss på riktigt. Dagen efter tog vi bilen öster ut mot de franska fälten. Mer om det i nästa inlägg.