Det finns mycket som jag gillar med Uppsala, så mycket att jag undrar om jag gått och ”skaffat anknytning” till en stad?
Jag har en sak jag funderat på och filosoferat lite om sedan augusti. Jag kom inte så långt i tanken och släppte den men så blev jag påminde om den igen häromdagen. Det handlar om Uppsala och att känna anknytning till en plats.
I somras åkte jag till Uppsala för att svemestra med mitt barn och mig själv under ett par dagar. Det fanns en trygghet och en längtan efter att få vara i staden som jag inte brukar känna annars när jag reser. Nyfikenhet är en bekant känsla men trygg trots att jag inte ens upptäckt särskilt mycket av staden, det kändes ovanligt. Det fick mig att fundera på en sak: Går det att känna anknytning till en stad?
Att vi kan känna anknytning till människor och både älska och känna oss trygga är en del av att vara en levande varelse. Att går att känna trygghet med saker är tydligt inte minst för små barn och deras snuttefiltar/gosedjur. Men, går det att känna detsamma för en stad eller en plats? Alltså till gatorna och naturen, den fysiska platsen.
Min relation till Uppsala
Det är uppenbarligen något speciellt med Uppsala för mig. Jag påminns om det varje gång jag är där, att det inte är vilken stad som helst. Först och främst är jag född där och har sedan barnsben vetat att om att trots att alla mina syskon och jag är uppvuxna i en by utanför Umeå så är jag född i Uppsala. I Uppsala har jag också många bekanta och vänner och jag har varit där regelbundet de senaste 12 åren. Men inte så mycket på stan utan mer hemma hos folk.
Ytterligare en skjuts i känsla för Uppsala fick jag när vi fick hjälp av Linnékliniken att bli gravida via IVF. För mig är Uppsala förknippat med att liv skapas, det är ju stort och starkt om något.
Anknytning till en stad tänker jag uppstår av många positiva upplevelser och en känsla av att känna sig hemma och/eller välkommen. Jag känner så för både Tväråbäck och Umeå, vilket ju inte är så konstigt, jag har levt 18 år av mitt liv där. Men detta fick mig att fundera? Har ni som läser någon plats eller ställe som ni känner extra mycket connection till? Alltså nån typ av anknytning eller variant av det.
Jag har en vän som känner så för Tanzania. Hon känner att hon kan vara sig själv mer i det landet än i Sverige. Hon mår ofta som allra bäst när hon är där. Jag tycker det är så intressant hur det kan bli så. Vad kan gator, byggnader, promenadstråk och dofter göra med oss som får oss att känna så starkt?
Anknytning bygger ju på att ge och få, så vad är det en stad, som inte är en människa, kan ge som ger dessa anknytnings- och trygghetskänslor?
Tre anledningar varför jag gillar Uppsala
Det här är några av mina anledningar till varför jag gillar Uppsala som stad.
Den ringlande Fyrisån
Alla städer med vatten har en enorm fördel tycker jag. Det ger luft och ytor bland alla höra hus. Fyrisån är på många ställen prydd med blommor och det går att gå fina promenader längs med ån.
Pampiga byggnader
Jag är ju svag för hus och med en stad som både har en domkyrka och ett slott är det lätt att tycka att staden har det lilla extra.
Framtidsinriktad studentstad
Vetenskap och lärande, forskning och utveckling. Det gör något med människorna på kollektiv nivå av att vara en stad med så mycket studenter. Det känns modernt och friskt, långt ifrån bakåtsträvande och distanserande.
Så åter till frågan, har du nån plats, som inte är ditt hem, som du känner anknytning, trygghet, extra känslor för?
Här finns alla inlägg om Uppsala med omnejd