Att leva utan framtidstro i ett land där krigets sår fortfarande läker. Vad gör det med människor och ett lands möjlighet att utvecklas? En resereflektion från ett land där i alla fall några kvinnor tror att de själva är framtiden med tanke på deras målning på stadens staty.
Vi vaknade till ett snötäckt Belgrad som med sina nedgångna fasader om möjligt uppfattades ännu gråare. Innan jag åkte till Belgrad hade jag från flera håll fått höra att folket är hopplöst inställda till framtiden. Under en Free walking tour fick jag bilden bekräftad. Guiden berättade att hon såg några få undantag av exempel på unga entreprenörer men i stort ser människor ingen ljus framtid. Det fick mig att fundera.
Leva utan framtidstro
Hur är det att leva i ett land där framtidstron lyser med sin frånvaro? Vad gör det med människor när det finns en rädsla för att konflikter ska blossa upp. När vetskapen om att allt kan raseras finns i närminnet. Guiden var född 1988. Under den tiden då hon var tre-elva år gammal levde hon i ett land i krig. Hela hennes föräldrageneration har sett sitt land dräneras på resurser. Vad gör det med inställningen hos föräldrarna som de för vidare?
Hur utvecklar man ett land med en befolkning (och politiker) som saknar framtidstro? Varför spara för framtiden? Varför investera? Varför bygga upp? Både på ett individuellt plan och för hela nationen. Det är svårt att förstå hur ett land överhuvudtaget ska kunna utvecklas när motivation saknas och varenda ansträngning kan vara förgäves. Ponera att du kände så som jag beskriver i det här inlägget, hur skulle du ändra dina val och beslut som du tar i din vardag?
För någon vecka sedan kom World happiness report. Serbien ligger på plats 78 av 156 mätta länder. Flera av deras grannländer från forna Jugoslavien ligger ännu längre ned. Sverige ligger på plats nio.
En gång i veckan skriver jag ett kortare inlägg som jag kallar resereflektion. Du hittar alla i kategorin Resereflektion
Hej,
Det är sant att många unga människor inte har någon framtidstro och vill lämna landet men det betyder inte att landet inte har någon framtidstro som din rubrik påstår. Du talar om ett land där Belgrad anses som en av världens bästa partystäder, där Novi Sads Exitfestival två gånger röstats fram som den bästa i Europa. Där Guča framröstats som bästa festival i världen, med Rios karneval på andra plats. Där det i norra Serbien, Vojvodina, finns mer än tjugotalet matfestivaler. Om du läser eller tittar på Youtube vad västerlänningar som flyttat dit (i synnerhet Nordamerikaner) säger så nämner de också vad du säger men också så mycket mer. Att det finns en energi och många välutbildade unga människor som vill stanna kvar och den digitala arbetsmarknaden gör detta lättare att genomföra. De nämner också de låga antalet våldsbrott vilket nästan chockerar utländska kvinnor att det är i princip riskfritt att vandra omkring i tvåmiljonersstaden Belgrad ensam mitt i natten. Just detta anses som en stor värdemätare på landet. Leta gärna själv så får du se.
Att efter en guidad tur göra långtgående antaganden för hela landet är bara ännu ett exempel på den negativa publicitet Serbien fått de senaste trettio åren. Hade landet inte haft någon framtidstro hade du knappast tyckt om staden så mycket. Nästa gång bör du se Novi Sad, Niš och landsbygden. Åk till de olika landsdelarna. Jag lovar dig, du kommer att bli många erfarenheter rikare.
Hej Emil, Tack tack tack för att du berika och ger fler perspektiv. Det är självklart att det finns fler sidor och skillnad på individer och kollektivets framtidstro. Jag generaliserar absolut vilket ofta är ett måste för att få fram en poäng i så korta inlägg som reseflektionerna och då är jag extra tacksam för att du väljer att kommentera och nyansera bilden. Nu byggde jag inte mitt antagande på bara guidens berättelse utan på åtminstone tre andra personer som har god kännedom om området. I sak håller jag helt med dig, den negativa publicitet (som jag ju oxå bidrar med) är absolut ett hinder i sig för att utvecklas och jag hoppas att mina andra inlägg om landet ger en mer positiv bild. Tack åter igen!