Det är en väldigt underlig känsla som jag inte kan identifiera att jag känt för något annat resmål jag besökt. Jag vet inte om jag gillar Shanghai eller skulle rekommendera folk att åka hit. Att ta ett par dagar här är helt klart värt men att ha som huvudsakligt mål med en resa, nja inget jag ger tummen upp.
Trafiken är egocentrerade och hänsynslös, folk går in i varandra utan att bry sig (och då vet jag att vi svenskar ibland ses som oartiga). Servicen på restauranger, affärer och turistattraktioner är väldigt låg, alltså de kollar en inte ens i ögonen och flera verkar ha noll glädje i det dom gör. De känns faktiskt passiviserade. Det är lite disigt/dimmigt hela tiden och en vet inte om det bara är vädret eller ohälsosam smogg. Folk harklar sig och spottar lite varstans och det är allmänt smutsigt och trasigt nästan överallt utom där det är fancy pancy. Och så de blockade internet-sidorna.
Det känns mest som en stor stad som har vuxit snabbare än vad befolkningen hunnit med och det finns faktiskt inte så mycket saker att göra här. Eller så kanske det är vi som inte försökt tillräckligt eller förstått oss på Shanghai, österns pärla.
Allt har säkert sina förklaringar och dåliga ekonomiska och demokratiska förhållanden kan ju göra vem som helst till en sämre version av sig själv. Och så har ju jag varit lite risig ganska stor del av tiden vilket säkert har påverkan på min upplevelse.
Men så finns det några riktiga höjdpunkter. Jag trivs verkligen längs the Bund och den stora gågatan Nanjing road. På Drottninggatan i Stockholm får jag panik efter fem minuter medan jag tycks kunna vandra upp och ned längs Nanjing road otaliga gånger utan att tröttna eller bli uttråkad. Toppbetyget går till området Tianzifang, det som brukar kallas gamla stan eller China town(!). Låga hus, trånga gränder, kullerstensgator, hundra små affärer med allt från krimskrams till designbutiker och massor av mat, allt från street food till unika restauranger. Det var fantastiskt trots att det regnade!
Imorgon drar vi vidare till Taipei och Taiwan och där ser jag fram emot så många saker så jag vet inte ens hur vi ska få plats med allt på fyra dagar. Vi får maxa allt vi kan, tur jag är på benen igen! 
En av flera street food-ställen vi åt från i Tianzifang.