Gudstjänst och gospel i Ghana – Gemenskap och kyrkans roll

Posted on

Gospel i Ghana stod högt på min önskelista och blev en upplevelse jag alltid kommer att minnas. Låt mig ta er med på en söndagsmorgon där sången aldrig tog slut. Välkommen till Ghana där kyrkan väntar med öppna armar. 

Gudstjänst och gospel i Ghana

Jag går med min telefon i handen och letar mig fram, fortfarande något yrvaken denna tidiga morgon. Går upp för en backe och förbi ett gäng skrotade bilar som gjort sitt. Jag har fått tips om en internationell kyrka som garanterar sång. Några män spelar fotboll innan solen hinner värma på, det skrattas och stojas. Korpen-fotboll i Ghana-kontext. Jag känner mig så där levande igen. Närmar mig men ser inget kyrkotorn. Ser ett gigantiskt hus som känns bekant. Jodå, samma som bilden i google maps. Känns långt ifrån kyrkligt och frågar en man om jag är rätt. Han säger upstairs och pekar.

Gudstjänst i Ghana
Ja, det är då ingen klassisk kyrka utifrån vad mina ögon hade satt in radarn på

Välkommen hit och…

Jag går in genom den stora porten. Ser ABC-bilder på väggarna och några som håller på att ställa ut små stolar. Går en våning upp och möts av en kvinna i min egen ålder. Hon ser min förvirring, den går inte att missta. Hon välkomnar mig och visar mig vart jag kan sitta. Förklarar att det finns kuvert på min stol för “First and second offering”. Jag ser mig omkring. Jag är inne i en gigantisk sal med sittplats för åtminstone ett par hundra med en färgglad backdrop som om jag vore på Pride. Jag tar plats vid ena kanten för att lätt kunna fota. Eller smita ut lite diskret om det blir katastrof.

…mannen som älskar sin egen röst

Jag är nästan först på plats, människor droppar långsamt in. Ljudsystemet testas. Instrumenten är redo. Nu ska det bli gospel i Ghana! Besökarna går fram och tillbaka i raderna och ber för sig själva. En man som älskar sin röst vandrar ömsom lyriskt ömsom maniskt fram och tillbaka längst fram vid scenkanten. Jag har svårt att avgöra hans roll. Är han präst? Är det ens någon som lyssnar på hans malande? Raderna fylls på. Kvinnor i välsydda klänningar och blänkande skor hälsar på varandra. En ung kvinna sticker ut. Hon har en klänning i sådär färgmönstrat tyg som bara finns i Afrika men i en modell som skulle kunna plats på vilken cat walk som helst. Det är något med hennes uttryck. Det märkas att den här stunden är viktig för henne. Hela hon är verkligen närvarande.

Gospel i Ghana
Uppvärmning pågår. En av de här kvinnorna är hon med närvaron, du får själv fundera på vem av dem

Den monotona lätt skrikiga mannen verkar ha gjort sitt och en annan man tar över. Han är mer avslappnad och mer en i gruppen. Han uppmanar oss att hälsa på varandra. Jag hälsar på alla runt omkring mig. Framför, bredvid, bakom. Skakar hand och ser i ögonen. God bless you. Jag känner mig sedd och genast som en i gänget. En kvinna i jeans och blus presenteras och tar tag i micken. Kören sluter upp bakom henne. Äntligen tänker jag. Så drar hon igång.

Gospel i Ghana
Den sköna killen, han som var en i gänget. Framför predikstolen. Älskar också skjortan

Gospeln som griper tag

Gospelns ljuva toner ljuder. Det börjar lugnt och stegrar. För några sekunder går tempot och kraften ned och sen är de igång igen. Bytte de låt eller var det bara ett lugnare parti? Allt flyter samman. Att hennes röst pallar, fascinerande. Stämningen i lokalen börjar bli påtaglig. Kvinnan bakom mig är säkert fantastiskt duktig på mycket men just takt och ton är inte hennes grej. Men vad gör det? Här jobbar vi med power, glädje och alla ska med. Kvinnan i cat-walk-klänningen har en pompom-lockade-presentsnöre-tamburin i handen och hennes närvaro är om möjligt ännu mer närvarande.

Jag försöker smälta in, gunga med. I vissa låtar visas texten på skärmar och då tar jag i från kung och fosterland. Jag är helt uppfylld av att få står där och göra just precis detta. Sjunga gospel i Ghana. Göra det på riktigt. Vara en del av det djupt religiösa Ghana.

Sången tar slut, en annan man tar vid. Är det han som är prästen? Nej, inte han heller, han ska bara försnacka lite och sen är det äntligen dags för förmiddagens huvudnummer: Prästen. Det är till honom som alla kommit för att lyssna, gospeln var mest en uppvärmning. Det är fullt i raderna längst fram. Längre bak sitter kvinnorna med bäbisar och ammar.

Gospel i Ghana
Festen är igång, tamburinerna är pimpade. Här är det gospel i Ghana för hela slanten

Consider your ways

Prästen står där med sin smartphone för att hålla ordning på vad han vill ha sagt. Han pratar om att consider your ways. Att göra aktiva val om hälsa. Vad vi väljer att äta och dricka. Om attityder till vår livsstil och tid. Om att vi ska lära oss köra bil och computer skills. Höj er kunskap, den finns överallt och du måste ta ansvar för att lära dig saker. Vi lever det liv vi lever för att vi haft motstånd mot kunskap. Your attitudes decides the future.

Jag står där och skäms lite. Jag hade SÅ inte förväntat mig det innehållet i prästens tal. Jag hade räknat med något mer konservativt. Fördom avslöjad. Det slår mig återigen vilken viktig kraft kyrkan är. Prästen avslutar med att bjuda fram alla som lider eller går igenom något tufft. De ställer sig på rad. Han lägger sin hand på deras panna och säger några väl utvalda ord. Den unga kvinnan med närvaron går fram. Det är uppenbart att hon bär på något tungt.

Gudstjänst i Ghana
The präst. Bakom predikstolen med sitt tydliga kroppsspråk

Kyrka i Ghana: Ett varumärke av gemenskap

Det är dags för offering two. Vi blir påminda om att det inte är någon kollekt, det är en offering. Efter tre timmar är hela sessionen slut. Vi avslutar gemensamt med att tala om för våra grannar att vi älskar dem. En riktig energiboost i hela rummet. Det sjungs och sen är det slut. Jag går ned för trappen, ser att de små stolarna är fyllda av barn. Medan föräldrarna gått i kyrkan har barnen fått lära sig ett och annat och lekt. Såklart, vart ska de annars hålla hus?

Jag hinner precis gå ut när jag blir inkallad igen. Are you a first visitor? Ja, säger jag och blir ombedd att följa med in. Jag suckar lite för mig själv, jag känner mig klar nu, vill hem. Efter en kort information om kyrkan till mig och de fyra andra nya får vi gå. Vi har fått en vattenflaska, fyllt i våra kontaktuppgifter och blivit välkomnade tillbaka. Det som först kändes jobbigt känns istället både synliggörande och välkomnande. De lever verkligen sitt varumärke av gemenskap.

Gospel i Ghana
Fina läderkuvert för gåvor

Mitt enda liv

Så traskar jag hemåt. Går igenom en bakgata där ett kid sitter på en hinkkant aka potta. Tvätten hänger på sträcket. En hund jagar en höna. En man tar en tupplur utanför husknuten. Jag kommer ut på en större väg. Den är fylld på båda sidor med frukt och grönsaker. Det är fruit and vegetables market day. Köper lite frukt och går tillbaka till mitt boende. Går förbi en betydligt mindre kyrka med betydligt sämre ljudsystem men minst lika mycket glädje och gemenskap. Det är söndag och gospel i Ghana. Jag lägger mig i hängmattan. Drömmar slår in och tacksamheten till livet blir så där påtaglig igen. Consider your ways. Tänker på den bästa svenska gospel-låten jag vet, Mitt enda liv. Ber ingen bön, tackar ingen gud men däremot mig själv för att jag ger mig upplevelser som denna.

Gospel i Ghana
Life in Ghana, vad jag passerade på väg hem från gospeln
Gospel i Ghana
Frukt- och grönsaksmarknaden är i full gång

Lite reflektion om kyrkans roll i utvecklingsländer

Jag är långt ifrån religiös och har under hela mitt liv haft en ganska avig inställning till både religion och kyrkan men något förändrades när jag var i Tanzania 2007. Där blev bilden så mycket mer utbroderad och nyanserad.

Å ena sidan är det kyrkan som förespråkat avhållsamhet före kondomanvändning i många tungt HIV-drabbade länder vilket gör mig vansinnig. Å andra sidan är det i kyrkan många människor hittat en tro och ett hopp att hålla fast vid när sjukdomar härjar som värst. När välfärden inte finns är det kyrkan som fångat upp människor.

Så småningom har jag hittat en skillnad mellan tro/religion och kyrkan och mitt avståndstagande har riktat in sig allt mer på de inom kyrkan som väljer att förespråka och tolka bibeln på ett (i mina ögon) destruktivt och bakåtsträvande sätt och som snarare krampaktigt än av kärlek skapat en stark gemenskap.

Hitta sin nyanserade förhållningssätt

Det finns delar inom kyrkan som enligt mig är katastrofalt dåliga för samhällsutvecklingen, inte minst i Afrika söder om Sahara. Men det finns också kyrkor som garanterar oändlig kärlek till alla oavsett hur halt och lytt en person är. Som skänker ljus, värme och hopp i alla lägen. Som omfamnar och stärker.

I mitt allt mer gråskaliga jag så tänker jag att det går att förhålla sig till något tudelat. Det måste inte vara att köpa konceptet med hull och hår och heller inte rata allt vad religion heter. Det är nog en av de bästa sakerna med att bli äldre, jag blir så mycket mer nyanserad och det är så himla skönt att förhålla sig till saker så.

Läs mer om Ghana

Ankomst Accra

Att möta sina egna förfäder i vitögat

Vad kostar en resa till Ghana?

Fler inlägg om Ghana finns i kategorin Ghana

2 thoughts on “Gudstjänst och gospel i Ghana – Gemenskap och kyrkans roll”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *