Varför jag reser. Egentligen. En ny insikt, fördjupad självförståelse och ännu fler perspektiv på varför jag resor och varför det är så viktigt för mig.
Jag hinner precis publicera mitt senaste inlägg om kommentarer som betytt extra mycket innan en av dessa kommentarsskrivare kommenterar igen och ger mig en ny insikt och mer inspiration att skriva. Älskar det. Det här är verkligen en av de finaste sakerna med att blogga. Respons. Spegling. Födelsen av nya tankar, tack vare någon annan som spinner vidare på det jag redan skrivit.
Ännu en insikt om varför jag reser
Så Lina, som jag inte vet särskilt mycket om men flera gånger berikat med sin resonemang och kommentarer, skrev så här:
Resa är min stora passion och något av min röda tråd i livet, som ger mig struktur, nya mål, drömmar.
Det kan tyckas vara en ganska vanlig mening för en reseälskande person men någon fick mig att haja till. Den meningen är långt mer spot on välformulerat än vad jag själv lyckats med utifrån mitt eget resande.
Mitt syfte med att resa brukar jag beskriva i termer av
- Breddade referensramar från hur olika människor lever och tänker
- Känslan av att vara en världsmedborgare bortom kulturella gränser
- Äventyret, nyfikenheten, det annorlunda, utmaningarna
Men också andra syften. Senast jag skrev ett inlägg på liknande tema handlade insikten om att resor är medlet för målet om att utveckla relationer.
Fördjupad förståelse av mig själv som människa
Tack vara Linas mening ser jag att varför jag reser handlar om så mycket mer. Det handlar om livskvalité. Lycka och välmående. Framför allt handlar det om mening. Resor är meningsfullt för mig. Ger mig en känsla av meningsfullt liv och det är grundläggande för att kunna vara lycklig. Utan att bli allt för nördig så finns det något som heter KASAM som jag sedan länge är bekant med.
Socialstyrelsen skriver
KASAM mäter känsla av sammanhang, alltså i vilken utsträckning man har en känsla av tillit till sin egna förmåga att möta motgångar, vilket kan kopplas till upplevt välbefinnande och hälsa.
Tillit till min egen förmåga
Det är sällan jag känner mig så kick ass som när jag reder knepiga eller påfrestande resesituationer. Tilliten till min egen förmåga är då maximal. Det är också sällan som jag känner mig så levande som när sinnena imploderas av intryck när jag reser. Det ger välbefinnande i sin starkaste form.
Förväntan som ger lycka
Resor är som Lina skriver även mig att alltid ha något att se fram emot. Längtan och förväntningarna är det som skapar mest lycka, inte själva genomförandet om man kollar på den forskning som Micael Dahlen hänvisar till. Det är inte själva resan som är piken för lyckan, den kan snarare dra ner glädjen om den är lång och krånglig. Känner igen det så mycket från vår långresa. Jag mådde nog bättre inför resan med vetskapen om att den snart ska bli av än under själva resan.
Jag använder resorna för att drömma om alla platser jag vill besöka, saker jag vill göra och uppleva. Drömmarna får mig att undersöka möjligheter och planera och till slut boka. Bokade resor får mig att längta, se fram emot, bygga upp förväntningar. Förväntningar som jag blir peppad av, glad av, känner mig tacksam för. Sen reser vi och då får jag allt det där andra som jag också älskar med att resa. Referensramarna, upplevelserna.
Strukturer som jag mår bra av
Resorna får mig att anstränga mig för att dra in pengar, vilket också gör att även en tråkig dag på jobbet kan kännas allt annat än förgäves. Resorna ger struktur. Jag vet inte hur många exceldokument jag har kopplat till resor. Jag vet att det kryper i kroppen av obehag för de som är lagda åt andra håll. Det är dokument och listor över genomförda dagar utomlands, antal länder jag sprungit i, länder jag vill besöka, kostnader för tidigare resor, budget för kommande resor och den livsstil vi vill ha.
Hotet om att allt tas ifrån mig
Resor ger mig alltså en känsla av sammanhang och att leva ett meningsfullt liv. Kanske är det därför det skär i hela min kropp när det flygskammades så. Jag blir rädslestyrd för även om de sades att ”jag ju kan resa på annat sätt” så skriker min kropp nej. Det som ”tas ifrån mig” är bland det mest meningsfulla jag vet. Jag vet att den typen av argumentation inte håller i en värld av klimatkris och det var därför det var så himla skönt att lyssna till Maria Wolrath Söderberg Sommarprat som är forskare på retorik kopplat till klimatfrågan. Så mycket igenkänning och insikter även om faktum om klimatkrisens akuthet kvarstår så satte hon ord på min hjärnas resonemang.
Resor i pipen
Jag går i tankar om framtidens resor på både kort och lång sikt. Drömmar och längtan som får mig att må så där bra för att jag har. Mer om det när jag formulerat mig klar i den frågan.
Lämna ett svar