Khayelitsha gav Kapstaden ett helt nytt ansikte. En kåkstad som visade miljoner människor verklighet långt bortom turismens öga. Dine with Khayelitsha är en upplevelse jag alltid kommer minnas.
Det är många som älskar Kapstaden och jag förstår dem, det är en stad som har nästan allt. Men det är också en stad som har sidor som de flesta turister eller affärsnissar aldrig ens ser. Jag var nyfiken på att se något mer än de vanliga klassikerna och därför bokade vi en konversationsmiddag med Dine with i kåkstaden Khayelitsha. Häng med på en berättelse bortom det typiskt turistiska som garanterat ger dig nya perspektiv.
Khayelitsha – kåkstad i Kapstaden ger avtryck
Vad är en kåkstad?
Kåkstäder, eller township som det heter på engelska, finns utbrett på flera ställen i världen och dess utformning och förutsättningar skiljer sig enormt. Kåkstäderna utanför Kapstaden växte fram under apartheid där icke-vita deporterades och fick bo i anslutning till områden där bara vita bodde så att de kunde åka dit och arbeta/serva den vita befolkningen. Trångboddhet och kriminalitet som polisen ofta inte rår på är vardag.
Jag hade väntat mig dålig lukt, en blandning av brända sopor och avlopp. Låga hus gjorda av diverse material som de fått tag på. Gropiga jordvägar och begränsad framkomlighet. Undernärda barn med smutsiga kläder som sparkar på en gammal sliten fotboll. Kanske inte så konstigt med tanke på att wikipedias definition är:
En kåkstad är oplanerad bebyggelse av mycket enkel standard. Kåkstäder utgör en stor del av stadens slum, och saknar vanligtvis elförsörjning, kranvatten och avlopp.
och att den första bilden som kommer upp på en kåkstad vid googling ser ut såhär:
Jag velade länge om jag skulle besöka en kåkstad eller inte men bestämde mig till slut för att delta i en organiserad tur med Dine with. En Non-profit organisation som organiserar middagar i Khayelitsha där konversationen och utbytet mellan människor står i fokus. Ett av de bättre besluten jag tagit – jag lärde mig så mycket!
Hur det hela gick till?
Vi mötte upp vår guide Luthando på ett fik i centrala Kapstaden och han tog oss upp för en trapp till ett busstorg. Allt förändrades. Plötsligt kändes det som att vi var i en helt annan stad. Kaos, högljudda människor, försäljare, människor som var på väg hem från jobbet. Det kanske inte låter så trevligt men för mig kändes det som att jag äntligen fick se en genuin del av Kapstaden, där det inte var så tillrättalagt. Format av de människor som rör sig där istället för anpassat efter de som gästar staden tillfälligt. Efter lite strul satt vi till slut på en buss och susade fram, längre och längre bort från city center. Alla på bussen var hela och rena, såg friska och glada ut. Några drack läsk, andra lyssnade på musik. Någon slumrade.
Vi passerade den ena stadsdelen efter den andra och utanför bussfönstret ändrades bilden gradvis. Luthando berättade att det finns lugnare och stökigare områden och inom varje områden finns ett antal kvarter som grupperas i A, B, C och så vidare. Han visste precis vart han kunde röra sig och inte för att inte utmana ödet.
Vi klev av bussen och då slog det mig: “Jag är i en kåkstad och det ser inte alls ut som jag trott.” Asfalterade vägar, murade hus och plåttak. Ordentliga toaletter, rinnande vatten och elektricitet. Skolor, affärer, läkarmottagningar och kollektivtrafik. Jag såg inte alls den misären jag väntat mig och för en stund tänkte jag: “Det går inte så mycket nöd på de här människorna ändå.” Men nej, de kanske inte svälter eller är utan tak över huvudet, men ett särskilt fritt och värdigt liv kan jag inte kalla det. De är minst sagt fast i slummen.
Vi blev bjudna på mat och kunde ställa den ena frågan efter den andra. Att umgås med locals har aldrig gjort mig besviken, jag lär mig alltid mer då än allt googlande i världen. Så vänliga människor som verkligen brann för sin stadsdel. Jag fick en stark känsla av community-gemenskap. I den lilla delen av Khayelitsha som vi besökte kände alla alla. Kvällen avslutades med pub-häng och dans med för hög musik och vi blev hemskjutsade av en hjälte som sällan körde på Kapstadens gator men ändå tryggt förde oss hem hela vägen till dörren.
Khayelitsha is a mess – it is our task to fix it!
Den här meningen, sagt av en av initiativtagarna till Dine with kommer vara mitt bestående intryck av hela besöket i kåkstaden. En ungdomsgeneration som har insett att ingen annan kommer lösa de problem och utmaningar som finns i området. De får ta saken i egna händer och börja skapa den förändring som behövs. Tjäna sina egna pengar, uppfostrar sina barn till samhällsmedborgare, bygga relationer med fler för att stärka gemenskapen ytterligare. De gjorde verkligen ett stort avtryck hos mig och ingav ett hopp jag kommer leva på i flera år.
För oss båda betalade vi cirka 700 kr för en måltid där själva råvarorna bara var värd några kronor och det var inte precis någon smaksensation men mättade magen. Precis som afternoon tea i Abu Dhabi (fast ändå raka motsatsen) är det inte själv maten som vi betalade för. Det är upplevelsen. Att få besöka en kåkstad gav mig ännu en referenspunkt som jag så gärna samlar på mig. Dessutom går pengarna till något bra (vilket det absolut inte gör i Abu Dhabi) vilket ger ytterligare en dimension av tillfredsställelse.
Kika in hur en kåkstad kan se ut från ett bilfönster här:
Det är omöjlig att ta in hur stora dessa områden är och det är förjävligt att människor bor så här. Även om jag vet att staten har gjort flera insatser för att förbättra förhållanden så är jag säker på att mer kan göras. Det finns politiska lösningar på problemen. Att invånarna själva organiserar sig och samlar sitt community för att att göra Khayelitsha till en fantastisk plats att bo gör mig glad och jag bara hoppas att staten ser detta och tänker möta upp det engagemang som skapas lokalt. Vill du besöka Dine with eller bara skänka en slant hittar du mer info på deras facebooksida.
Hur känner du när du läst detta? Blir du mer eller mindre sugen på att besöka en kåkstad? Kanske har du redan gjort det, har du då en liknande bild som mig eller en helt annat? Berika mig gärna med dina tankar <3
Vilket bra reportage. Jag som du skulle nog inte kunna åka till Kapstaden utan att besöka en kåkstad. Så det här med Dine with är ett tips som jag tar med mig och sparar i arkivet för framtida brsök.
Tack! Kul att du tycker det. Hoppas du får möjlighet att åka dit och träffa dem så får du rapportera hur det går för dom!
Så intressant. En sådan upplevelse hade jag verkligen velat få gjort då jag var där. Men det var ca 11 år sedan och något som Dine with existerade inte då. Så min upplevelse av Kapstadens kåkstäder blev endast ett minne sett på håll från bilrutan då vi passerade. Men till nästa gång ska jag se till att minnas detta inlägg. Tusen tack för tipset. 🙂
Mycket har nog hänt på 11 år så förstår verkligen att du då nöjde dig genom bilrutan. Hoppas du får möjlighet att åka tillbaka och få en egen djupare inblick, kul att du gillade det!
Jeg har besøkt et slumområde i Kenya (Kibera, Afrikas største slumby) og en township i Namibia (Mondesa utenfor Swakopmund). De to var veldig ulike. Kibera var på mange måter akkurat som jeg, som den gangen var 19 år og på min første reise utenfor Europa, hadde forestilt meg at et slumområde skulle være – og mine forestillinger var omtrent identiske med dine forventninger til hvordan det skulle være i Khayelitsha. Men selv i Kibera var det hoteller, restauranter, skoler, butikker og andre ting man finner i en vanlig by, bare at det stort sett var i små, dårlige skur. Mondesa var annerledes, litt mer som Khayelitsha, virker det som, kanskje litt enklere standard. Jeg har skrevet om mine opplevelser i både Kibera og Mondesa tidligere, men det er ikke publisert på bloggen min. Kanskje jeg skal ta et tilbakeblikk på disse opplevelsene etter hvert. Begge besøkene ga meg masse ny kunnskap, innsikt og erfaringer jeg er glad for at jeg kunne ta med meg videre i livet.
Missade den här kommentaren helt, sorry! Ja skriv gärna om det. Att bara besöka en kåkstad och tro att alla ser ut så är väl lika fel som att besöka en strand och tro att alla stränder därefter ser likadana ut, såklart finns en enorm variation. Finns risk för att slutsatserna blir alldeles för snäva om bara en kåkstad besöks så jag får nog boka in fler framöver.
Jag är jätteglad för det här reportaget som var ett av några som påverkade mig att prioritera ett besök i en kåkstad. Tack för det!
Och, med besöket bakom mig (igår) är jag ännu mer tacksam – det var SÅ intressant!
Bästa tänkbara feedback, då har inlägget fyllt sitt syfte. En punkt på dagordningen när vi ses får vara våra intryck av detta!