Att resa hållbart i ett ohållbart land, går det? Hur gör jag och varför är det så svårt? Jag delar en viktig insikt från vår senaste resa.
Den här meningen har jag tänkt på så många gånger under den långa resa vi precis gjort. Det är så många gånger jag förbarmat mig över det faktum att jag inte kan göra ett hållbart val eller att det mest hållbara valet för andra är direkt ohållbart för mig personligen.
Att resa hållbart i ett ohållbart land
Många gånger under resan har jag gått omkring med en skavande känsla i kroppen. Att jag typ skäms lite, känner att jag hållit huvudet lite för högt och sen inte lever som jag lär. Skrivit en bok om alla hundratals aspekter som vi behöver ta medvetna beslut kring när vi reser. Messat om att vi måste läsa på, göra analyser och ta beslut som gynnar fler än egot. Gång på gång har jag gjort mig själv lite besviken, Är jag inte bättre än så här på att resa hållbart har jag frågat mig många gånger. Håller jag fanan för högt, lever jag inte som jag lär?
Reser jag inte som jag lär enligt allt jag lärt mig när jag skrivit den här boken, det är frågan
Insikten som fick bitarna att falla på plats
Det är som att jag inte känner igen hur svårt det var att resa hållbart, så gott det nu går. Brukade att resa innebära så här mycket vånda, jag minns det inte så. Men efter några månader på resan så föll några bitar på plats och jag förstår vad det är som händer. En kombination av två saker.
I sju år har jag bloggat, de senaste åren har jag intensifierat min kunskap och mina perspektiv på vad som är att resa hållbart och därmed även ohållbart genom att skriva min bok. Detta samtidigt som jag de senaste åren med ett undantag (Gambia) enbart rest i Europa och USA. Den ökade kunskapen och att göra en resa långt ifrån Europa/Nordamerika blev en stor kontrast. Det är enorm skillnad, generellt, att resa i (slarvigt uttryckt) västvärlden och andra delar av världen ur perspektivet resa hållbart.
Hur det ohållbara tar sig i uttryck
Diktaturer med allt vad det innebär för lokalbefolkningen, en annan syn på djur och djurturism, mycket begränsade möjligheter att sopsortera, överhängande andel av maten som bygger på kött, inga vattenbesparade munstycken i kranen. Högt och lågt alltså.
Många av exemplen ovan har jag inte blivit konfronterad med under mina resor USA- och Europaresor senaste åren. I Gambia vet jag att jag tänkte att ”jag får vara så hållbar som möjlig utifrån givna förutsättningar men så lyckades jag tydligen inte tänka under våra fem månader i Thailand och Vietnam. Kanske gör också längden på resan att det det kändes värre och blev svårare.
Gambia och en sopsortering jag tittade på med ledsna ögon men sen inte grämde mig så mycket mer överDjurturism i Vietnam med instängda noshöringar nattetid.
Jag tycker på riktigt att det här har varit svårt. Kanske har också barn med i bilen försvårat ytterligare eftersom viss bekvämlighet och smidighet trumfar mycket annat. Mat är sådan fråga. Jag hade gärna bara ätit veg och fisk under resan men varken maten i Thailand eller Vietnam är särskilt rik på protein som inte är kött. Ska jag då äta ris/nudlar/grönsaker varje måltid? Eller äta mat på matmarknader som är bland det bästa jag vet med den matkultur som finns i dessa länder. Där bygger allt på engångsförpackningar. Ska jag då ha med mig min egen tallrik som jag diskar mellan varven? Nej, såklart inte. Individen rår inte på strukturen och vi har skapat ett ohållbart system som vi försöker verka i efter bästa förmåga och mer än så kan vi inte göra.
Inte ens paradrätten Pad Thai som ska innehålla tofu går alltid att få vegetarisk om den ändå ska vara näringsrik och mättande.
Pingpong-matchen i mitt eget huvud
Ibland har jag tänkt att jag inte vill resa i ”ohållbara länder”, alltså länder där mina möjligheter som resenär att göra hållbara val pga finns så få är starkt begränsade. Att jag kanske till och med bara borde resa i länder som ”kommit långt i sin hållbarhet” vad nu det skulle betyda. Ibland har jag tänkt att det ju är i precis dessa ”ohållbara länder” som jag borde resa i, där mina val spelar större roll.
Det var helt klart enklare att resa innan jag lärde mig så mycket om positiv turism, om att resa med ansvar och bidra till det hållbara. På många sätt är det ju enklare att ”inte bättre veta” och fortsätta i godan ro och tänka att det är gott nog.
Eftersom att jag gillar snällhet, att motivera snarare än peka finger och tror på att många små steg av flera är bättre än några stora av få så vet jag att svaret på om jag bara ska resa i ”hållbara länder” framöver är nej. Jag vet att svaret inte är att undvika det som känns skavigt utan ärligt erkänna det för mig själv, stå för de val jag gör och försöka lite till efter min allra bästa förmåga och givna möjligheter.
Men det är inte utan att det sitter en liten djävul på axeln och säger att så ohållbart som jag agerar under resan är falskt. Att bry mig om sopsortering är skit sak samma när jag flyger så mycket. Att jag med mina privilegier med denna text bara låter som en gnällig offerkofta som inte tar ansvar för den makt jag har om jag ständigt ändå inte reser hållbart.
Om jag bara skulle resa till genomtänkt och hållbart i Sverige, så som Wood Hotel skulle jag göra det ganska enkelt för mig men samtidigt inte alls följa mina värderingar om att resa utanför Sverige är bra.
Slutsatsen om att resa hållbart i det ohållbara
Så vad vill jag ha sagt med detta? Jo, den här resan har gjort mig väldigt mycket mer ödmjuk inför hur svårt det är att resa efter sina värderingar som jag pratar så mycket om i boken Resenärens makt. Min poäng om att ta medvetna beslut, avsett om de är hållbara eller inte, faller absolut inte utan blir snarare stärkt. Men det inneboende skavet finns kvar och frustrationen över att jag i många situationer får välja det minst dåliga istället för det bästa av det som erbjuds känns inte alls bra.
Ödmjukheten kommer göra mig mer förberedd inför kommande resor. Det kommer påverka hur jag väljer resmål, vilka förväntningar jag ställer på mig själv, hur jag läser på för att kunna göra de där valen så nära mina värderingar som det är möjligt.
Här finns fler tänkande inlägg på temat hållbarhet det här är en av många tankar som väcktes under vår långresa 2022-2023.
Jag är nyvald ordförande i Naturturismföretagen, en chans att kombinera några saker som ligger mig väldigt varmt om hjärta. Hållbar turism och landsbygdsutveckling.
Vilken ära alltså! Att få nya förtroendeuppdrag är alltid ärofyllt och att bli vald till ordförande alltid lite extra. Det ska bli så roligt och givande att bli mer engagerad i Naturturismföretagen.
Ordförande i Naturturismföretagen
I slutet av mars valdes jag och sedan dess har mycket tankar snurrat kring hur jag kan göra det bästa av den tid jag fått till låns som förtroendevald.
Kort om Naturturismföretagen
Naturturismföretagen är en branschorganisation för företag inom naturturism och ekoturism i Sverige. Föreningen är en gemensam röst och arbetar för att skapa bättre förutsättningar att driva naturbaserad turism och en hållbar utveckling. Utöver att stärka branschen driver Naturturismföretagen kvalitetsmärkningen för hållbara naturupplevelser – Nature’s Best Sweden som jag skrivit om flera gånger tidigare. Jag vill att det ska vara lätt att välja rätt och Nature’s Best är verkligen en sådan hjälp för resenärer som vill välja att turista på ett sätt som gynnar människor, djur och natur.
Skärmdump från webb.
Varför engagera mig i Naturturismföretagen
Jag har brunnit för hållbar turismutveckling och möjligheten att kunna leva och verka i hela Sverige länge och att få kanalisera de värderingarna genom Naturturismföretagen känns helt rätt. Natur- och ekoturismen är en motor för lokal hållbar utveckling, nya företag och jobb, ökad service och välfärd i hela landet. Det här kommer bli så bra.
Mitt nya förtroendeuppdrag sätter såklart igång en hel massa tankar som jag kommer skriva om längre fram men för nu vill jag bara glädjas över möjligheten att bidra till en mer hållbar natur- och ekoturism i Sverige.
Funäsfjällen gjorde mig så här glad, ungefär så glad som jag är för att bli vald.
Artikel om mitt nya förtroendeuppdrag
Med anledning av att jag blev vald finns det en artikel om hur jag ser på uppdraget på naturturismföretagen.se. Här är ett utdrag och hela kan ni läsa här.
Från naturturismföretagen.se
– Vi ska vara en stabil och växande förening som ses som den självklara branschorganisationen för alla naturturismföretagare att vara medlem i och vi ska vara den givna rösten att lyssna till när det kommer till natur- och ekoturism. För att skapa hållbar turism behöver det för resenärer och besökare vara lätt att välja rätt och därför ska vi se till att maximera kraften i kvalitetsmärkningen Nature´s Best, säger Linda.
– Jag älskar att resa och uppleva både Sverige och världen och har hundratals exempel på hur turism både när och tär. Jag är uppvuxen på landet och har på nära håll sett vad turism kan betyda för bygden. Bra naturturism bidrar ur många olika dimensioner till att utveckla vårt fantastiska land med allt från glädjefyllda och rogivande upplevelser till infrastruktur, välfärd och möjlighet att bo och leva i hela vårt land.
Välkommen som medlem!
Naturturismföretagen är en medlemsorganisation och att tänka på medlemsnytta och hur vi skapar engagemang är indoktrinerat i hela min skäl efter alla år jag engagerat mig i ideella organisationer. Vi välkomnar gärna nya medlemmar, självklart de som själva driver naturturismföretag men också lokala föreningar eller privatpersoner som tycker hållbar naturturism är viktigt.
Sakerna att göra i Da Lat är många och en av Vietnams mest populära destinationer gör skäl för sin besök. En weekend utanför Nha Trang spenderas med fördel i Da Lat.
En av våra absolut bästa utflykter och avstickare som vi gjorde utifrån vår bas var att åka till Da Lat utanför Nha Trang i Vietnam. Vi spenderade en långhelg i Da Lat men med tanke på hur mycket vi inte hann besöka kan jag konstatera att staden är värd ett längre besök. Vi trivdes jättebra i den kuperade staden som andades lugn och självförtroende på samma gång.
Da Lat som stad besöks av många vietnameser, särskilt de med romantik i sikte. Det är svalare än vid kusten eller södra Vietnam och det brukar sägas att staden har fyra årstider per dygn. Vår på morgonen, sommar på dagen, höst på kvällen och vinter på natten. Temperaturen varierar med andra ord. Det tillsammans med de många soltimmarna gör att stor yta används till att odla och jag vet inte hur många ton mat som produceras i regionen där vissa grödor försörjer hela Vietnams behov.
Utsikten från vårt hotell över staden byggd på kullarEn stad där varje kvadratmeter som går att odla på är täckt av växthusEn stad med mysiga oaser mitt i ett kvarter
Att göra i Da Lat under en weekend utanför Nha Trang
Da Lat kändes lite som att komma hem till Sverige och det som blir exotiskt för någon, är vardag för en annan. Regionen säljer in sig som området där det finns tallskog och medan jag jagar palmer som inte finns hemma, letar andra efter pinetrees eftersom de har bananträd och palmer i sin egen trädgård.
Den exotiska tallskogenTallskog, till och med värd att måla på en mur
Åka buss till Da Lat – när resan är en del av målet
Det första att göra i Da Lat är att ta sig till Da Lat och där är verkligen resan målet. Vi åkte buss med halvliggande säten från Nha Trang. Hade vi varit utan barn hade det varit superbekvämt. Med barn var det aningen trångt och svårt eftersom halvligga helstilla är inget de är sugna på i fyra timmar. Vacker utsikt, kraftiga stigningar med hårnålskurvor och häftigt att resa från nästan tropiskt till tempererat klimat på några timmar.
Röda faran är redo för påstigningTrångt på alla sättVäldigt vackra utsikter genom ganska skitig fönsterruta
Motionera runt sjön Ho Xuan Huong
Bland det första jag gjorde var att springa ett varv runt stadens sjö. Totalt 6 kilometer och något att kolla på längs hela slingan. Alldeles för varmt mitt på dagen men perfekt lite tidigare på morgon eller kvällskvisten.
Trevliga sjön med trampbåtarEn av många coola saker jag sprang förbi runt sjön, ett gammalt silkesspinneri
Besök The Choco och strosa längs Duong Truong Cong Dinh
Det här blev en av mina favoritgator från vårt boende ner till sjön. Kantad av små butiker och gulliga hus, några muralmålningar och så höjdpunkten The Choco som både har provsmakning och möjlighet att köpa tryfflar och chokladkakor.
The ChocoMysiga gatanMera choklad att provsmaka och köpaTrevligt hus i en korsning
Leta efter street art
Tack vare stadens stigningar så har de byggt vallar och murar längs vissa av vägarna som de låtit måla av kreativa själar. Stadsbilden blir så himla mycket trevligare av lite färg och form än en brungrå stenvägg.
Min favoritmålning såklart, ett hav av solrosorEn av många väggmålningarEn av de snyggaste målningarna enligt min smak
Hitta en utkikspunkt – t.ex. Hill Thien Phuc Duc
Da Lat är känt för att vara ett resmål för smekmånader och jag förstår att det är många som lockas av ett klimat där en inte måste svettas som nere vid kusten och som desstuom erbjuder otroligt vackra bakgrunder för att föreviga kärleken. Vi åkte inte till några specifika men passerade Hill Thien Phuc Duc som såg trevligt ut.
En annan att stanna vid om en har möjlighet är Da Lat Tien Canh som ligger i närheten av Da Lat Zoo längs vägen från Nha Trang.
Exempel på utsikter som är att vänta sigFint landskap, långt från stränder och palmerOdla, odla, odla.
Äta glass på Bong Bong
Det är inte den godaste glass jag ätit men konceptet att få välja fyra små kulor av olika saker är värt att hylla, varför gör inte fler glasserier så?
Svart sesamglass är skumt och gott på samma gång
Självplock på jordgubbar – dyrt, syrligt men ändå väldigt trevligt
Sverige och Vietnam har olika definitioner av en perfekt jordgubbe så den som tror att Vietnam ska slå Sverige med ännu sötare gubbar kommer bli besviken. Här plockas det när de strax efter att de blivit rosa. Det finns massor med ställen som erbjuder självplock en bit utanför stadskärnan. Jämfört med vad annat i Vietnam kostar var det dyrt med självplock, nästan som Sverigepriser samtidigt som det mesta andra kostar en tredjedel av vad det gör i Sverige.
Växthus och små åkrar överalltSå fridfullt tycker jagVackra gubbarPerfekt höjd för E att plocka och inga ryggskott för vuxnaSå här såg de mest mogna ut, inte i närheten av så söta som de svenska under vår högsäsongUppskattad aktivitet bland alla
Besök, mata och klappa lantdjur
Jag är inget fan av vilda djur i bur men tamdjur och boskapsdjur ser jag lite annorlunda på. Granne till jordgubbsplocket låg ett litet minizoo där vi för en liten slant fick mat att mata djuren med till båda barnens stora förtjusning.
En liten del av inhängnet för getterna som blev glada av att bli matade
Äta på La Viet
La Viet har blivit hypat och med tanke på våra högt ställda förväntningar blev vi lite besvikna. Men maten var god, det var stort område för barnen att röra sig på, det var svalt och en måltid som stack ut till skillnad från dem vi ätit på en plastpall vid en trottoar. Erik gjorde en enklare kaffeprovning med dem men var inte helt imponerad.
Trendig bar på La VietI ladan tillagades matenJag åt räkor!
Åka museijärnväg
Att åka museijärnvägen är en av de mest populära och självklara aktiviteterna att göra i Da Lat. Som med det mesta rekommenderar jag att göra det en annan dag än lördag eller söndag med tanke på mängden folk som åkte. Du kan köpa olika dyra (fast inte dyra) biljetter beroende på vilken klass du vill åka men min bild är att det inte var så stor skillnad och att upplevelsen och utsikten är densamma oavsett biljett-typ.
Tåget som står inne vid stationen redo att bege sig
Besöka Linh Phuoc Pagoda
Om du vill ta del av tempel och pagodor finns ett praktfulla att besöka i Da Lat. Museitåget stannar vid denna och det går även busslaster dit. Vi var där mitt på dagen vilket jag aldrig skulle göra igen. Det var fruktansvärt mycket folk och inte en chans att komma i någon andaktsfull inre stämning.
Men området är stort och det finns flera delar att besöka så får jag chans att åka dit igen blir det en lite lugnare tid på dygnet för att kunna ta in denna heliga plats.
Krusiduller och krumilurerNågra fick plats att be en bönPagodan och ett hörn av busstorget
Chilla på Still cafe
Några hundra meter från tågstationen ligger Still café som var en riktig hit. Där samlas lite olika caféer och enstaka butiker under ett och samma tak och bildar en gemensam trädgårdsoas i skuggan. Det var så gott och trevligt och bra på alla sätt och vis. Så mycket att titta på. Inte särskilt tillgängligt för barnvagn eller begränsad rörelseförmåga dock.
En del av Still CaféEn annan del, allt i harmoniGranncaféet körde all in på HobbitkänslanMysig gatan utanför dessa caféer
Lek i stora lekparken Khu Vui Choi
Da Lat överraskade med att ha en jättestor färgglad lekpark som våra barn kunde slå ihjäl några timmar på. Tre gånger på fyra dagar var vi där vilket både säger en del om hur rolig den var och hur litet utbudet är i övrigt.
En av 30-talet klätter- och rutschkanekreationer i lekparkenPyssel för den som hellre föredrar det finns att köpa till billig peng i lekparken
Saker jag undvek och inte hann att göra i Da Lat
Som alltid när jag reser finns det ett antal saker jag undviker eftersom det inte lirar med mina värderingar. Det ena är att besöka ZooDoo Zoo ,helt enkelt eftersom jag inte gillar idén med zoon i länder med tveksam djurhållning. Av samma anledning åkte vi inte häst och vagn runt sjön.
Några saker hann vi tyvärr inte som jag hade spanat in. Deer in forest är ett café jag gärna besökt. K’Ho Coffee är ett rosteri med egen odling som vunnit massa priser och erbjuder visningar och turer vilket stod högt upp på vår listan men vi fick inte ihop det. En tredje sak jag gärna gjort om det inte vore stekande sol och barnen var så små är att hyra trampbåt i sjön och glida runt och se staden från det hållet.
Konserter, anledningar att fira, hästar och ett Sverige att besöka. Vår och sommar 2023 har potential att bli minst sagt ljuvligt och roligt. Det här planerar jag för.
Nu börjar 2023. För mig känns det lite så. Som att 2023 i år består av nio månader och 2022 bestod av 15. Vi har haft en toppenresa men vi har också ett toppenliv hemma i Strängnäs. Det är noll måndagsångest och noll ångest över att komma hem. De närmaste halvåret har jag massor med saker som jag ser fram emot, inte minst alla möjligheter som Sverige erbjuder med lite varmare väder än det varit första veckan hemma.
Med sikte på: Vår och sommar 2023
Det här är några av alla saker jag ser fram emot utöver en alla små upptåg i vardagen som jag hoppas förgyller och förbryllar.
Nära och kära
Behovet av att få umgås med ursprungsfamilj och vänner är stort efter en sån här resa. Jag hoppas hela våren och sommaren har ett pärlband av tillfällen att umgås runt om i Sverige. Först ut är en helg i Göteborg där jag ska träffa tre olika konstellationer av vänner, i slutet av april kommer lillasyster på besök och mina föräldrar kommer en helg i juni. Jag har ocskå en vän som fyller 40 år som utlovar dansfest i Dalarna. Så fint det ska bli att träffa viktiga människor!
Syster Lisa och Elton förra sommaren. Det här vill jag se mer av!
Hus och trädgård
Om 2022 var året då vi dränerade, helrenoverade och bytte tak hoppas jag att 2023 är året då vi planterar bärbuskar, anlägger lite mer gräsmatta, bygger sandlåda/lekställning till barnen, fixar ett större parasoll och soffgrupp till altanen. Vi får se vad som kan förverkligas men inte trodde jag för några år sedan att jag skulle säga att jag ser fram emot att kratta lite gräsmatta i vår.
Vår gård, lite mer vildvuxen här innan vi demolerat en massa. Dags att börja återuppbygga.
Hästar och andra djur
I vår ska jag gå i ridgrupp varje torsdag, vilket kommer bli en höjdpunkt i vardagen. Jag har en tvådagars intensivkurs i dressyr att se fram emot och det årliga ridlägret på Hallmyra tillsammans med IOGT-NTO. Utöver det hoppas jag att det blir mycket häng med hästar och de andra djuren på Hallmyra. Det är verkligen en oas.
Konserter
I sommar blir det minst två konserter som jag ser otroligt mycket fram emot. Det ena är Jack Johnson på Grönan som vi såg live i Berlin för några år sedan och senare i sommar ska Stiftelsen och Takida stå på samma scen under en kväll. Kommer bli ösigt!
Takida för några år sedan
Fira med min man
Vi har en bröllopsdag att fira och vi ska äta på en av Strängnäs finaste restauranger Edsbacka Bistro (som tyvärr ska stänga) som en försenad födelsedagspresent till mig från min kära Erik. Utöver det hoppas jag på att vi tar chansen att många gånger fira livet i det lilla i vardagen.
Resor och utflykter
Jag hoppas på en vecka eller två i Västerbotten och att se mer av Sörmland och mitt närområde precis som förra sommaren. Sverige är som sagt fantastiskt, i synnerhet på sommaren. Vi ska testa att åka på några lägerdagar med våra barn i ett sammanhang där vi inte känner några och se hur vi trivs med det. I början av hösten väntar en resa till Kroatien när min pappa fyller 60. Vi verkar bli 15 personer, 10 vuxna och fem barn under fem år i ett stort hus, det blir hejjigt.
Bada i solnedgång är en av många saker jag ser fram mot i Kroatien
Det finns ingen läpp att hänga över att vår drömresa är slut. Drömlivet pågår varje dag och med detta är 2023 invigt.
En Q&A om vår långresa i Thailand och Vietnam. Det bästa, häftigast och svåraste med vår resa. Resa med små barn, kostnader, misstag och bästa besluten.
Fem månader utomlands kan sammanfattas med ord, bilder och siffror. Det här blir mitt första ”sammanfattningsinlägg” och jag börjar med 100 frågor och svar. Frågor som jag fått under resan, som jag själv klurat på och som jag fick när jag frågade på Instagram.
Flera av frågorna skulle jag kunna skriva mycket mer om, vissa helt egna inlägg men jag har försökt hålla mig så kortfattad som möjligt. Strukturmänniskan i mig har såklart sorterat efter rubriker så det blir lätt att hitta.
100 svar om vår långresa i Thailand och Vietnam
Det här har varit jätteroligt att skriva samman även om det tagit sin tid. Jag har verkligen lärt mig otroligt mycket av den här resan om hur det är att resa på långresa i Thailand och Vietnam, inte minst med små barn.
Övergripande om långresa till Thailand och Vietnam
1. Hur lång blev resan totalt?
Fem månader, november 2022 till mars 2023.
2. Vilka länder och städer har ni besökt?
Vi har varit ungefär en månad på respektive plats med undantag för våra två första stopp som var kortare.
Thailand: Ön Koh Chang, huvudstaden Bangkok, mellanstora staden Chiang Mai. Vietnam: Större staden Da Nang med utflykt till Hue och Hoi An samt mellanstora staden Nha Trang med utflykt till Da Lat. Thailand: Mindre staden Hua Hin.
De ställen vi besökt under vår långresa i Thailand och Vietnam.
3. Vad har varit det bästa med resan?
Variationen, att vi rest, bott och levt på olika sätt. Att vi fått uppleva så mycket och fått en så bred och djup bild av de två länderna vi rest i. All tid vi haft tillsammans.
4. Vad har varit det sämsta med resan?
Att jag tidvis har haft svårt att komma till ro och nöja mig.
5. Skulle du vilja göra det igen?
Ja, absolut åka på långresa med familjen men nej, inte på det här sättet där vi inte har tillgång till förskola för barnen.
6. Hur gick det med mantrat att Det som blir, det blir bra?
På det stora hela bra men i vissa svåra stunder hade jag väldigt svårt att vila i det. Då var det bra att påminna mig om att det var så jag skulle se på den här långresan i Thailand och Vietnam.
Koh Chang i Thailand – inte alls där vi planerade att starta vår resa men det blev också bra. Jättebra faktiskt.
Resmål och upplevelser
7. Vad har gjort störst intryck på dig?
Thailands vänlighet, alla människor som fångat min blick som jag inte har en aning om hur deras historia ser ut samt insikten om hur mycket som behöver styras upp och förändras för att göra turismen mer hållbar.
8. Vilka ställen kommer du vilja tillbaka till, och vilka inte?
Jag känner mig ganska klar med alla ställen. En månad på varje plats är längre än vad jag brukar stanna. Vill upptäcka nytt och annat. Men ön Koh Chang har mer att ge och i Chiang Mai i norra Thailand trivdes jag så bra att jag skulle kunna bo där.
9. Vilken är den häftigaste upplevelsen?
Att möta elefanterna på Elephant Nature Park var otroligt intressant men också att cykla genom landsbygden i Hoi An och äta traditionell vietnamesisk mat med mina systrar när barnen sov.
Elephant Nature Park utanför Chiang Mai, Thailand.
10. Vad är det vackraste du upplevt på resan?
Så svår fråga. Å ena sidan en del vackra vyer, å andra sidan någon vacker kvinna som lagar mat. Eller när mina barn leker i sanden och är de vackraste varelserna på denna jord.
11. Om du aldrig rest i Asien tidigare, vilket land skulle du rekommendera?
Asien är gigantiskt men jag skulle säga att Japan, Sydkorea, Malaysia och Thailand är bra ”förstagångsländer”.
12. Vad är det klyschigaste med Thailand?
Att landet bara består av palmer och vackra stränder med turkost vatten där det ges massage på stranden och folk sippar på kokosnötter. Så ser det ut på många turistmål men inte majoriteten av Thailands yta eller där dess befolkning bor.
Glamping utanför Chiang Mai i Thailand, kanske inte det vi ser framför oss när många tänker Thailand.
13. Som turist, såg du någon skillnad på förutsättningarna hos lokalbefolkningen?
Framför allt mellan stad och landsbygd. Generellt har de som bor i städer det relativt gott ställt. Såklart finns enorm variation där vissa jobbar med att sälja mat hela eftermiddagar och kvällar med ungarna på golvet nedanför medan andra kör en vräkig bil.
14. Har du sett mycket misär?
Nej, generellt inte. Enstaka utslagna eller fruktansvärt trasiga människor har jag sett men ingen utbredd fattigdom, svält eller större sanitära problem.
15. Gillade du Thailand eller Vietnam mest?
På totalen vinner Thailand. Vietnam hamnade i dålig dager i början men fick många chanser att vara i bättre dagar. Jag har många av mina finaste minnen från Vietnam men överlag trivdes jag bättre i Thailand, kanske delvis för att jag fick bättre kontakt med Thailands befolkning känns det som.
16. Vilket var ditt bästa moment?
När jag efter bara några dagar kunde säga till Elton att en sån där fruktjuice kan du få varje dag hela resan.
17. Vilket var Eriks bästa moment?
När barnen vid stranden roade sig var för sig och Erik kunde ligga i vattenbrynet och bara chilla.
Här satt jag och njöt av en kokosnöt i goda ro. Koh Chang, Thailand.
Budget och kostnader
18. Vad kostade hela äventyret?
Vårt estimat var att resan skulle kosta ca 200 000, det har vi inte lyckats hålla men har inte gjort exakt uträkning ännu. Det kommer ett eget budgetinlägg där alla detaljer kommer redovisas.
19. Hur har ni råd?
Finns många svar på den frågan men det korta svaret: Vi har hyrt ut vårt boende hemma så det kostar oss inget (men går inte plus), vi är båda föräldralediga eftersom vi har dagar sparade, Erik tar ut lön för en dags jobb/vecka, vi har sparat länge och prioriterat sparande/resan före mycket annat.
20. Hur är prisläget i respektive land?
Ungefär en tredjedel mot det svenska i grova drag. Dyrare i Vietnam än Thailand generellt.
21. Vilken är den dyraste aktiviteten ni gjort?
Enskild aktivitet är nog utflykten till Elephant Nature Park som kostade nästan 2 500 kr.
22. Är det värt pengarna att göra den här typen av resor?
För mig är det självklara svaret ja. Jag vet inte vad jag skulle gjort för dessa två-tre hundra tusen hemma i Sverige som hade gett lika mycket.
De upplevelser och minnen vi skapat är värt allt. Hua Hin, Vietnam.
Förväntningar, saknad och längtan
23. Vad har vart den största skillnaden mot din mentala bild inför resan?
Hur mycket tid det tar att ha hand om två barn – med andra ord, hur lite tid det blivit för egentid eller partid. När barnen sover är det mycket ”måsten” som research, jobb eller blogg som ska göras så tiden till chill, träning, se på TV, gå på massage, bara umgås har blivit mindre än jag förväntat mig.
24. Vad har funkat bättre på plats än du trodde inför?
Barnens anpassningsbarhet, dom är så enormt flexibla. Flygresor och andra förflyttningar med allt bagage och två småttingar. Att komma till nya platser och byta boende och miljö har varit i princip friktionsfritt för barnen.
25. Vad kommer du sakna med Thailand och Vietnam?
Matmarknaderna och fruktjuicerna, människorna i Thailand, att det är billigt att lyxa till det med en massage eller extra mango. Värmen och att inte behöva överdragskläder när vi ska gå ut.
No words needed om den här maten. Chiang Mai, Thailand.
26. Vad kommer du inte sakna med Thailand och Vietnam?
Sand i sängen, sand under fötterna när man går inomhus. Behovet av att sova med AC. Rökande människor i Vietnam, avsaknaden av övergångsställen. Det tunna toapappret.
27. Vad har barnen saknat?
Inget som jag kan utläsa förutom att Elton blir väldigt glad av att få leka med svenska barn som han förstår.
28. Vad har du längtat efter och saknat mest i Sverige?
Filmjölk och osötade flingor. Bra varierad vegetarisk mat. Mer frekvent kontakt med vänner och familj.
29. Har du saknat svenskt godis?
Verkligen! Min familj känner mig så de har skickat med djungelvrål vilket lättat på trycket. Men jag saknar mörk choklad.
30. Vad hade du önskat dig mer av?
Samtal med lokalbefolkningen, mer insikt i fler människors liv. Ännu mer ork att upptäcka och uppleva.
Några lokalbor som var de vi pratade allra mest med, och det var ändå inte jättemycket. Koh Chang, Thailand.
Planering, packning och annat praktiskt
31. Bestämde ni på förhand antal dagar per ort?
Vi hade en grov plan som var mer detaljerade i närtid och mer fluffig längre fram. VI visste att vi var tvungna att förhålla oss till visumtider om max 30 dagar i Vietnam och våra familjers bokade resor till respektive ort.
32. Gjorde ni mycket research eller tog ni många beslut spontant?
Mycket research i omgångar inför byte av stad. Spontana beslut i det lilla men med barn tycker jag det varit svårare eftersom det ställer högre krav på att hur vi bor, hur vi förflyttar oss, sovtider osv.
33. Hur har du gjort research inför?
Inför val av städer har jag läst ett gäng olika bloggar, både internationella och Thai-kunniga så som Resfredag, Come fly with me och Resefamilj. Väl på plats har vi använt oss mycket av google maps och bara zooma in på det område vi är i.
34. Hur har ni bott under resan?
Mestadels på lägenhetshotell eller lägenhetskomplex med tillgång till enklare kök.
35. Hur har ni valt boende?
Vi har prioriterat att bo stort med två sovrum och någon typ av vardagsrum före att bo fräscht eller lyxigt. Storleken på rummen har gjort boendekostnaderna aningen högre än väntat men värt att sova i olika rum med barnen så de inte stör varandra.
36. Hur mycket packning hade ni med er?
Totalt ungefär 80 kg. I det ingick resedubbelvagn, två portabla bilbarnstolar, blöjor, välling och barnmat för första tiden, kläder för fyra pers i fem månader i olika temperaturer och väder samt diverse teknikgrejer som datorer, laddare, kamera och så vidare.
Redo för ännu en förflyttning med vår packning. Bangkok, Thailand.
37. Finns det något i packningen du inte använt?
Till slut väldigt få grejer. Skulle ge mig själv MVG i packning faktiskt. Men det vi inte använt är allergimedicin och vätskeersättning till barnen (tack och lov), ytterjacka och badskor till Elton. Cyklop och drönare har vi bara använt en gång så det skulle jag benämna som onödigt att vi släpat på.
38. Finns det något i packningen du saknat?
Nej, jag tror faktiskt inte det. På tal om MVG. Kanske träningskläder att ha i vardagen pga nice att svettas i.
39. Vad har ni tappat bort?
En hel del saker faktiskt vilket naggar min självbild lite i kanten. Tioish nappar, sex byggklossar, fyra barnskedar, tre olika barnskor, två plastburkar, ett kamerafodral, myggstift, hårborste, röd tröja, svarta bikinitrosor och några hårnålar.
40. Vilka är dina mest använda plagg under resan?
Två toppar som går lite över axlarna som sitter löst och torkar snabbt om de blir blöta.
41. Hur har vädret varit?
Blandat, sämre i början och bättre mot slutet. Januari var vår kallaste och sämsta månaden vädermässigt. Vi har haft temperatur mellan 22 och 35 grader. Alla väder mellan ösregn och stekande sol. Därmed har vi också behöv ha med oss ganska mycket olika kläder.
42. Hur har det gått att kommunicera med invånarna?
Engelskkunskaperna är långt sämre än jag förväntat mig, särskilt i turistmiljöer som restauranger där jag trodde att basic engelska om att beställa mat skulle finnas. Att säga ”no egg” och få ett jakande svar innebär inte att de förstått att maten ska vara utan ägg. Vi har använt google translate i olika varianter. Både genom röstmeddelanden som översätts, skriven översättning och fota menyer etc för att förstå vad som står. Det kan bli lite fel och tokigt ibland dock…
43. Har vardagen varit roligare än hemma?
Ja det skulle jag säga. Det finns alltid något nytt att upptäcka men samtidigt orkar vi inte upptäcka nytt hela tiden. Vi har många gånger saknat enkelheten vi har i Strängnäs med tre olika lekparker inom 10 minuters cykling med båda barnen i lådcykeln.
After School, en av de absolut bästa ställena för barnfamiljer i Chiang Mai, Thailand.
Hälsa, sjukdom och säkerhet
44. Har ni varit sjuka?
I princip nej. Det jag fruktat mest att barnen skulle bli så utslagna av värme eller vattenbrist att de behöver uppsöka sjukvård eller att de skulle få en långvarig magsjuka/diarré har inte hänt. Elton har haft feber ett dygn och var dålig i magen, jag och Erik har haft varsitt sängliggande magåkommedygn och Jason höll sig frisk fram till en veckan innan vi skulle åka. Några dagars lättare förkylning här och där. Men inge VAB, ingen oro, inget sjukhus så långt ögat kan nå och det är jag så enormt tacksam för.
45. Var ni oroliga sjukvårdsmässigt om något skulle hända barnen med tanke på kostnader?
Nej. Vi har försäkring för sjukvård och ”pengar på kontot” för att kunna ta ut 10-20 000 om det skulle behövas för att få den akuta vården innan vi skulle kunna bevisa att vi är försäkrade. Jag utgår från att det skulle räckt men det vet en ju aldrig såklart.
46. När utsatte ni er för störst fara?
Trafiken, ett givet svar. Den är inte säker.
47. Hur är trafiken i Thailand och Vietnam?
Absolut värre i Vietnam än Thailand. De jobbar inte med väjningsplikt för fotgängare, störst går först. Det betyder att jag faktiskt inte tyckte mopedernn var värst, de är duktiga på att väja smidigt, värre är det med storbilar och bussar.
Trafikrusning i Da Lat, Vietnam.
48. Hur har det gått med träningen?
Nästan inte alls. Jag hade så stora ambitioner och idéer om hur lätt det skulle vara, hur mycket tid jag skulle få osv. Jag har simmat i havet en gång och sprungit kanske 6-8 gånger.
49. Hur är det att ha mens och att resa och bo spartanskt?
VI har inte bott spartanskt och det är bara på den yttersta landsbygden som problem med sanitet finns skulle jag säga. På 95 % av alla toaletter jag besökt finns handdusch. Min bild är att det är lättare att vara renlig i sin nedre region i Thai/Viet än i Sverige i det offentliga.
50. När mådde du som sämst?
I början av Nha Trang när även den staden kändes fel (efter att Da Nang känts sådär) och det tog ett tag för mig att sortera ut tankarna. Det gjorde jag till slut i detta inlägg om läront och lärdomar.
51. Hur många massager blev det totalt?
Oj, många. 2-3 i månaden skulle jag gissa.
Spalerbad, en annan form av lyx vi gav oss. Nha Trang, Vietnam.
Resa med små barn i Thailand och Vietnam
52. Vad har barnen gillat mest på resan?
Det allra minsta och det allra största. Djur är genomgående uppskattat oavsett om det är ekorrar, gatuhundar eller elefanter. Men jag tror också att de gillat att få spendera så mycket tid med oss.
53. Vilka var de största utmaningarna med att resa med barn?
Detta kräver ett eget inlägg men svårast tycker jag det varit när en är själv med dem och de har olika behov. En behöver äta, en sova i vagnen. En vill leka tillsammans, den andra vill vara själv. En vill bada mera, den andra gå upp. Samtidigt som båda är för små för att lämnas och båda testar gränser över hur långt ifrån oss föräldrar det går att vara. Det finns några tillfällen då jag tvingats välja mellan två kalkylerade risker, t.ex. är risken störst att Elton blir påkörd av motorcyklist på gångbanan som han springer mot eller att Jason kryper ner i vågorna. (Jag valde att hämta Elton).
54. Hur har de reagerat på att byta miljö så ofta?
Jättebra. Viss ökad känslighet/kinkighet har märkts av i början på en del nya ställen men kan lika gärna bero på något annat. De är flexibla!
55. Vilken (om någon) solskyddsfaktor använder du till barnen?
Vi har kört 50 på armar, ben och ansikte och övriga kroppsdelar alltid täckt av t-shirt och shorts samt heltäckande badkläder och badhatt. De har inte bränt sig en enda gång förutom när Jason sov i skuggan på en solstol och jag drog upp hans tröja på ryggen för att det skulle fläkta. Där var han helt oskyddad (ingen solskyddsfaktor och inte tidigare fått färg av solen) och då räckte det med 1,5 timmar i skuggan för att han skulle bli röd. Men faktiskt ganska svårt att få tag på vettig solskyddsfaktor så det skulle jag ta med mer av hemifrån nästa gång.
Kittade från topp till tå! Nha Trang, Vietnam.
56. Hur har barnen imponerat på dig?
Hur de möter alla nya människor. Hur öppensinnade det är mot allt nytt. Hur modiga dom är när mycket är nytt och annorlunda och nya människor lyfter upp dem, pillar dom i håret eller vill prata med dem.
57. Vad har barnen lärt sig?
Jason: Att gå, att gilla vatten, att ta sig fram i vatten med puffar, att äta med sked och massa rörelser till olika låtar samt diverse djurljud.
Elton: Att simma med huvudet under vatten, hoppa från kanten, säga tack på thailändska och vietnamesiska, att sätta ord på många av hans känslor.
58. Hur många olika lekland och lekparker har ni besökt?
Haha, många. Kanske 20-30.
59. Rekommenderar du att göra en sådan här resa med barn även för de som inte är så beresta?
Allt beror såklart på individerna men jag skulle säga att huruvida barnen är beresta spelar mindre roll. För mindre beresta föräldrar kan absolut långresor göras men kanske välja resmål utifrån erfarenhet. Att t.ex. välja land där det talas engelska gör stor skillnad för tryggheten och smidigheten för den som är ovan.
Utmaningen på den här bilden är inte för barnen att hantera en annorlunda matsituation utan att som förälder hantera att vi inte vet vad vi stoppar i oss eller hur vi ger barnen bästa möjliga förutsättningar i en ny situation
Mat
60. Vilken är din favoritmat?
Så mycket. Den Thailändska Pad Thaien har jag inte förstått tjusningen med innan men det har blivit en favorit. Papayasallad går hem varje dag. Den Vietnamesiska Bun Cha (sötsyrlig sås, kött (tyvärr), nudlar och färska örter som blandas) är så sjukt gott.
61. Var åt du den godaste papayasalladen?
När vi stannade spontant på en av de enklaste restaurangerna längs en väg vi gick utmed på Koh Chang. Vilken smakbalans!
Tadaa, inte den snyggaste uppläggningen men den godaste i sitt innehåll. Koh Chang, Thailand.
62. Hur god är mangon?
Bland de godaste jag ätit.
63. Avocadon då?
Inte säsong under vår resa så ätit oväntat få tyvärr.
64. Vad är snittkostnaden för en måltid?
För lunch har vi betalt ungefär 20 kr/måltid och för middag det dubbla eller lite mer. Detta på enklare ställen, antalet restauranger med Europeiska mått mätt som vi ätit på har varit begränsade. På matmarknader blir det ofta ca 100 kr/måltid eftersom det finns så mycket gott att plocka ihop.
65. Hur stark är maten i Thailand?
Jag är vek men jag skulle säga väldigt stark. Ibland har vi (alltså jag och thailändarna) uppenbart olika uppfattning om vad no spicy är. Det spelar också roll om maten äts i mer turistifierade områden eller mer lokala där det senare generellt är stakare. Vietnam var överlag mindre starkt.
66. Vad har barnen ätit?
De har framför allt ätit stek ris med kyckling, majs och grillad korv samt pommes och chicken nuggets. Och så en massa fruktsmoothies, nudlar gjorda hemma i kopp och en och annan pizzaslice.
67. Vilka maträtter vill du laga hemma i Sverige?
Alla! Utöver favoriterna nämnda ovan så vill jag även testa, bubble milk tea, mango sticky rice och Xeo, en korsning mellan pannkaka och tacos.
Lär mig ”allt” om det som kännetecknar thaimat. Chiang Mai, Thailand.
Relationer
68. Hur har resan påverkat din relation till dina barn?
Vi har under denna långresa till Thailand och Vietnam byggt tillit vilket märks i vad Elton vågar göra i poolen och när han klättrar. Vi har också delat så otroligt många minnen tillsammans som stärker anknytningen ännu mer.
69. Hur har resan påverkat relationen till din man?
Ännu mera minnen och äventyr att se tillbaka på. Många gånger blivit imponerad av hans handlingskraft och hur han använder sig av strategin ”bryta och göra något annat” när barnen är svåra.
70. Hur har resan påverkat relation till dig själv?
Jag har lärt känna mig själv några lager till och också förstått mina egna reaktioner och känslor i vissa situationer. Det är tydligt att jag ständigt förhåller mig till både ”vissa/alla andra” och mig själv när jag ska ta olika beslut. Jag har också en himla massa föreställningar om hur jag eller saker borde vara vilket ställer till det men också driver mig.
Mig själv, min bästa vän. Såklart. Hoi An, Vietnam.
71. Har du och Erik bråkat något?
Nej, vi bråkar generellt inte men ibland har vi varit på olika nivå/faser i vad vi behöver. Det kan vara på temat reslust/lugn och ro eller göra det intressant och omständigt eller bara vilja välja den smidigaste vägen. Efter ett tag har vi alltid hittat igen varandra.
72. Vad tycker du om att familj och släkt hälsat på?
Vi har haft tre besök á 7-10 dagar från mina föräldrar, Eriks mamma och mina systrar. Det har varit guld! Både för att få lite avlastning med barnen och för att få dela en del av resan med dem.
Mina föräldrar på besök och utflykt till vattenfall. Koh Chang, Thailand.
Hållbarhet och resa medvetet
73. Hur har det gått att resa medvetet?
Jättebra men jättesvårt. Mycket gör jag av bara farten för att det är så djupt rotat i mig hur jag gör. Andra saker överanalyserar jag och trasslar in mig istället för att zooma ut och acceptera att ohållbara förutsättningar gör det svårt att vara hållbar.
74. När uppstod skav för att du inte följde dina värderingar?
Det har framför allt varit vånda inför, när jag sen genomför så brukar det känns okej. Två saker jag minns var när vi besökte djuravdelningen på VinWonders och alla gånger jag ätit kyckling eller annat kött.
75. Vad har du inte gjort som du önskade?
Galoppera på stranden hade varit häftigt att få göra men även om hästarna inte såg ut att må särskilt dåligt kan jag inte med att stödja den typen av verksamhet.
Galoppera på en strand är en barndomsdröm som jag gärna skulle uppfylla. Men inte här i Hua Hin i Thailand.
76. Hur känner du inför att du flugit så mycket?
Det känns ärligt talat åt helvete. Jag skäms för det är egoistiska beslut samtidigt som jag tycker det är enormt svårt att motivera mig att avstå när det tillkommer så många miljoner nya resenärer från Asien varje dag. Två flygresor gjorde vi för att vi var ”tvungna” eftersom Vietnam bara har 30-dagars visum. Jag hade hellre köat på ett migrationskontor för att förnya stämpeln än att lämna landet.
77. Hur är det med hållbarheten i Thailand och Vietnam?
Svårt att säga. Det är engångsförpackningar i oändlighet, det är delvis dålig luft pga utsläpp och förbränning och befolkningen lever i diktaturer. Men städerna städas, soporna hämtas från gatan varje dag och några tycks sortera dessa.
78. Såg du några spår av att länderna är diktaturer?
Nja, det där tycker jag är svårt. Jag har inte följt nationella eller lokala medier och några särskilda förtryckta mänskliga rättigheter har jag inte sett med blotta ögat. Det råder ju heller inte pressfrihet så även om jag följde nyhetsmedian, hur skulle jag veta att det inte var propaganda? I Thailand finns det många projekt med beskydd av kungen som ”ser bra ut” men skrapar en lite på ytan är det verkligen både och.
Soptunner finns ibland och resten av soporna slängs vid vägkanten och sopas upp under natten. Nha Trang i Vietam.
Beslut, lärdomar och insikter
79. Vad tar du med dig från resan?
Vänligheten i Thailand. Det är verkligen stor skillnad mot Sverige. Det delas ut frukt och kakor till barnen, folk hjälper till att passa så barnen inte slår sig i trappor, de hälsas och nickas och är allmänt trevligt.
80. Vilket är ert största misstag?
Tveklöst att inte kolla hur länge passen gäller som gjorde att vi inte kunde resa iväg som planerat och fick ersätta Bali i Indonesien med Koh Chang/Bangkok. Jag har glömt och tappat och hittat igen nycklar, plånböcker och mobil och de misstagen hade jag ju gärna varit utan. Vi slarvade också med att kolla gate så vi höll på att missa ett plan en gång. Elton pratar fortfarande om när vi sprang genom terminalen.
81. Vilka är dina bästa beslutet i respektive stad?
Chiang Mai – att göra en heldagsutflykt med svensken Johan, det gav mycket kunskap och tolkning av kulturen och landet. Da Nang – att stanna kvar trots att vi ville därifrån och att vi åkte till Hoi An flera gånger. Nha Trang – att byta boende till ett bättre och därmed höja boendebudgeten. Hua Hin – att hyra cyklar samt chilla istället för att ständigt vara på jakt efter något mer spännande.
Taggade på cykling. Hua Hin, Thailand.
82. Vad har du lärt dig?
Hur turism är och ser ut på de platser jag besökt. Att det är svårt att lära känna lokalbefolkning när språket saknas. Att jag behöver mer bekvämlighet med barn jämfört med hur jag reste innan barn.
83. Hur många ord lärde du dig på respektive språk?
Fyra. Ett på vietnamesiska och tre på thailändska. Tack på båda och hej på thailändska. Jag har också lärt mig ordet sova/trött på thai eftersom det ordet sagts så många gånger av lokalbefolkningen när vi söver Jason i vagnen. Jag hade verkligen förväntat mig mer av mig själv eftersom jag vet att språk är starten på det mesta.
84. Har du tagit något stort beslut under resan?
Att jag ska göra en svensk klassiker 2024 genom mitt köp av Vasaloppsbiljett. Det kommer innebära en del prioriteringar för de kommande två åren.
85. Vad borde ni gjort som ni inte gjorde?
Kollat upp akutnummer och sjukhus i varje stad så att det finns nära till hands om behovet uppstår.
86. Vad skulle du annorlunda nästa gång?
Resa till ett land där fler pratar engelska. Vara i ett sammanhang där det finns ett internationellt community samt skaffa daycare för barnen i någon form.
Besök på internationell öppen förskola driven av en tyska. Fler sånna sammanhang skulle jag vilja befinna mig i på nästa resa.
Om att komma hem
87. Vilka nya saker/hacks har uppstått på resan som du kommer ta med dig hem i vardagen?
Så svår och bra fråga! Handdusch vid toaletten, sjukt nice för barnrumpor och trevligare än toaborste (alltså i toastolen, inte i barnrumpan). Men vi har också intensifierat avledande och lätt underhållning i bakfickan så som ballonger, såpbubblor, godisklubbor etc.
88. Hur kommer omställningen att komma hem bli?
Till den nygamla miljön tror jag omställningen blir liten. Däremot har vi ett gäng ovanor som vi behöver detoxa oss ur som t.ex. skärmtid vid måltider. De har sovit med varsin förälder i fem månader och när vi kommer hem ska de på sikt sova i varsin säng men i gemensamt rum.
89. Hur blir rutinerna när ni kommer hem?
Mycket blir sig nog likt men vi ska för första gången leva ett liv med två egenföretagare och två barn heltid på förskola. Det blir något annat än de senaste 3,5 år då en förälder i princip alltid varit föräldraledig.
90. Hur kändes det att komma hem?
Väldigt bra. Vi gillar vårt liv i Sverige. Omställningen för barnen har dock varit svårare att komma hem än när vi åkte bort. Magar som strular, J skriker av vinterkläder och tjockskor han inte kan gå i, E vägrar äta middag. Det lär reda sig.
Hemma! Strängnäs, Sverige.
Olika känslor och tillstånd under vår långresa i Thailand och Vietnam
91. Ångrar du något?
Förutom att kolla passens giltighet så nej. Det blev bra ändå och enligt säker källa var inte vädret på Bali särskilt nice under den månad som vi skulle varit där.
92. Har du varit rädd?
Nej det skulle jag inte säga. Vid två tillfällen kan jag komma ihåg att pulsen höjdes. En gång när några skällande hundar följde efter oss och en gång när tre storväxta män iklädda badkläder köpte sprit och en liter mjölk på vår supermarket.
93. När har du känt dig som mest levande?
När jag sprang runt sjön i Da Lat, när jag åkt färsk frukt medan jag låg i en varm havspool som sanden skapat eller när barnen sov och jag och Erik delade en pizza vid poolkanten.
Maxat livsnjuteri. Nha Trang, Vietnam.
94. När blev du frustrerad?
På hur ohållbar värld vi lever i? Dagligen men en vänjer sig vilket är en del av problemet. På barnen? Nästan varje dag, allt från en minut till två timmar. Annars typ inte tror jag.
95. Vad har varit svårast?
Att hålla balansen mellan tillräckligt bra och bäst. Jag har både YOLO och FOMO i mig, alltså som i att om jag bara gör den här resan en gång då måste jag ta vara på om inte varenda timme så varenda dag. Det är bra drivkrafter att alltid vilja skapa det bästa men ibland gör jakten på det bästa att jag inte njuter när det faktiskt är både bra och tillräckligt bra.
96. När hade ni som mest otur?
Tycker inte vi haft otur, de missöden vi haft har vi oss själva att skylla.
97. När hade ni som mest flax och tur?
När vi fick passtid så snabbt till Elton när vi behövde göra nytt pass och att det passet gick att hämta upp bara några veckor senare på ambassaden i Bangkok vilket inte sinkade våra övriga resplaner.
98. Vilka gränser har du förflyttat?
Säkerheten för barn i trafiken, åkt de allmänna taxibilarna utan bälte. Skärmtid vid varje måltid. Hur smutsiga händer barnen har innan de stoppar dem i munnen.
99. När var du mest nervös?
När jag genom Find my iphone på datorn kunde följa hur min telefon rörde sig genom staden samtidigt som Erik satt i en annan taxi hack i häl för att köra ikapp. De stod i bilkö och rörde sig exakt lika långsamt framåt. Den hittades till slut i stadens utkant där någon hittat den och lämnat in den på ett hotell. Hittelön utdelades!
100. När har du känt dig som en queen?
När jag wingat mig och barnen själv i flera timmar. Att vi kommit oss in och ur taxin med barnvagn och hela kittet och när jag fått i båda lunch utan en enda barnstol i sikte.
Fått in mig, barn och vagn i taxin och alla är nöjda. Chiang Mai, Thailand
Det var några av alla svar jag kan ge på 100 frågor om att resa på långresa i thailand och Vietnam. Självklart finns så mycket mer att säga och har du fler frågor är det bara att lämna en kommentar så besvarar jag dem också.
Vår sista vecka av 22 på vår långresan i Thailand och Vietnam. Vi lyxade lite extra och bytte sand mellan tårna till snö under sandalerna. Hemma är också jättebra.
Långresans sista vecka
Våra sista dagar var några av våra allra lugnaste pga två krassliga barn. Det var på något sätt den bästa tiden för dem att bli sjuk eftersom behovet av att upptäcka ännu mer var tömt. Jag var helt fine med att dagarna mest bara var. Vi såg till att lyxa lite extra med besök på The Chocolate Factory och ett bra sushiställe. Brände våra sista pengar på lite kläder, presenter och torkad mango.
Sorgen över att inte kunna äta varenda bakverk på hela The Chocolate Factory!Gullungar åker rutschkana Frossar i SushiAlla glada!
Vi lämnade vår dubbelvagn till en hjälporganisation som jobbar i thailändska byar och lämnade La Habana där vi bodde en tredje gång under vår månad i Hua Hin. Blev upphämtade av taxi, sov en natt i Bangkok och sedan bar det av till flygplatsen med en god känsla i kroppen. Vilken helt otroligt supermegafantastisk resa vi haft!
Volontär hämtar barnvagnen till Jungle Aid ThailandSista måltiden, pizza på taket på hotellet i solnedgång
Hemresan – bumby ride
Hemresans första flight var en tolvtimmars under framför allt dagtid och sedan byte i London mitt i natten. Försenat flyg från Bangkok gav oss bara 50 min på Heathrow vilket innebar en löptur och snäll personal som lotsade oss. Barnen var så tappra. Vi hann tack och lov med men inte våra väskor.
Vi landade 00.30 lokal tid (5.30 för oss). Utan bagage tog vi oss dock inte hem eftersom bilbarnstolarna var incheckade. Så det blev till att jaga hotellrum, sova några timmar (tack och lov somnade alla) och sedan ta tåget till Strängnäs på förmiddagen. Totalt hade vi 32 timmar dörr till dörr och ytterligare 28 timmar senare kom vårt bagage och ordningen var återställd. Eller inte alls återställd eftersom vi skulle packa upp det hem vi packat ner inför uthyrning.
Dom är så fina mot varandra. Ibland och mer ofta än sällan. Laddade på hemresa!
Hur kändes det att komma hem?
Bra är det korta svaret. Jag hade verkligen sett fram emot vårkänslor i luften och att vi inte skulle behöva ta fram några vinterkläder men icke. Elton är överlyckning över snön och har velat gå ut flera gånger om dagen. Jason skriker så fort vi tar honom utanför dörren eller tar på honom tjock-kläder och skor. Han har knappt upplevt kyla i medvetet tillstånd, stackarn. Han kommer vänja sig. Tidsomställningen tycks vi alla klara bra men vi hade ett jobbigare ”landa i det gamla”-dygn här i Sverige än ”landa i det nya” när vi kom fram till Thailand.
Glad att solen skiner och som grannen sa. Vi har åtminstone sommartid och sol – vad finns att klaga på?
Sveriges just nu gladaste barn över snö.Hemma!!!
Resans syfte – hur gick det?
Innan resan skrev jag ner några syften med resan, både privat och professionellt och det har både varit bra att kika på under resans gång och ännu roligare att följa upp nu när det är klart.
Privat
♡ Vara med min familj – 100 % uppfyllt.
♡ Njuta av min stora passion att uppleva världen – Det har jag verkligen gjort. Hade velat orka ännu mer men det handlar nog snarare om att jag aldrig tycks tappa sugen även om jag blir mätt.
♡ Känna att jag har mycket tid – Absolut inte. Eller jag har känt att jag har haft all tid jag velat med barnen men egentiden, partiden och ”ringa hem” till vänner har det inte blivit så mycket av som jag hoppats.
♡ Stärka min och Eriks relation – Fler minnen, fler äventyr upplevda, fler utmaningar övervunna och avklarade. Check!
♡ Låta barnen uppleva nytt och annorlunda – Också 100 % uppfyllt. Så glad för att vi kunnat ge detta till dem. Tror de kommer lägga grunden för mycket.
♡ Unna mig saker som massage och god mat – Yes, många färska mangos och massager blev det. Några manikyrer och flertalet bubbletea har jag också druckit.
Mitt bästa resesällskap alla kategorier!
Professionellt
☆ Marinera alla intryck och insikter från höstens investering i mig själv – Svårt att svara på, tror det skett undermedvetet.
☆ Uppleva exempel på hur ohållbar och hållbar turism kan se ut och påverka – Check, mycket självupplevda och konkreta exempel att använda i framtida jobb.
☆ Hitta uppslag till bloggen att skriva om – Oändligt. Jag hade nog kunna skriva ett inlägg om dagen om jag haft obegränsat med tid. Det finns idéer för åtminstone resten av 2023.
☆ Knyta kontakter inom turismbranschen – Nej, det här har jag inte gjort alls. Jag vet inte riktigt hur jag föreställde mig att det skulle vara men det har varit svårare än jag trodde.
☆ Bli mer bekväm med att prata engelska – Har inte övat så mycket eftersom möjligheterna varit begränsade tyvärr.
☆ Fördjupa mina kunskapar om turismutveckling och hur turism spelar roll – Det hänger samman med exemplen på hållbar och ohållbar turism, det syns så tydligt när jag reser hur stor roll turismen spelar och hur utveckling och hållbarhet hänger tätt samman.
☆Fånga alla kreativa idéer och tankar som formas i huvudet av att utsättas för så mycket nya kontexter och inte ha en evighetslång att-göra-lista – Det här syftet formulerade jag eftersom jag upplevde mig långt mer kreativ än jag brukar när vi åkte jorden runt. Men den här resan har jag inte alls upplevt mig lika kreativ. Kanske för att tomrummet, andrummet och tiden inte alls var den samma på denna resa med barn som när vi reste på egen hand.
Tyvärr sett mer ohållbar turism än hållbar, inte minst när det kommer till djur.
Nu då, är det bara tack och hej?
Nu återgår livet till vardagen i ett vårvintrigt Sverige. Jag har mycket att se fram emot men också otroligt mycket att se tillbaka på. Jag ska njuta av att drömresan blev av som en god vän sa. Om några dagar kommer 100-frågor-och-svar-inlägget. Det ska bli roligt att färdigställa.
Mitt allra varmaste tack till dig som följt, kommenterat, reflekterat och skrivit hälsningar till oss under resan. Det är mycket roligare att resa när den får delas med andra och jag är så tacksam och glad för att så många ”hängt med”.
Mars, vår långresans femte och sista månad. Tillbaka i Thailand i ett långsammare tempo än alla andra dagar den här resan.
Stories från mars 2023
Tre procent av mars spenderas i Sverige, resten på varmare breddgrader där det nästan varit för varmt för att det ska vara behagligt. Men inte en sekund kommer jag klaga när vi landar hemma till nollgradigt.
Marsresan
Hua Hin, vår sista stad på vår fantastiska resa som är pricken över i:et och som sätter punkt. Inte Thailands roligaste stad men helt rätt för oss. En stabil bas med allt inom armlängdsavstånd och sen cykelutflykter för att stilla nyfikenhet och visa oss vad Thailand har bortom huvudtagan.
Åttaårsdag och påväg till att hyra cyklar för första gången i Hua Hin. Början på en succé. Havet är ljuvligt här, små vågor och grunda pölar de kan härja fritt i.Hittat ställen där vi föräldrar kan chilla när barnen underhålla sig själva en stund
Mars favoritinlägg
Den här månaden har jag skrivit två inlägg om människorna jag ser och noterar från mina promenader, cykelturer eller lekstunder med barnen. Ljus nyfikenhet men också någon svärta över att svaret på en del av alla mina frågor säkert inte är så roliga att höra om jag fick möjlighet att fråga.
Marsminne
När vi åt en picknick på en betoggrusig parkering med mat inhandlad från en lokal matmarknad. En vet att den är lokal när det inte finns några sittplatser, när maten är lite starkare och lite billigare än vad den är där fler turister rör sig. Några barn som lekte tog hand om Jason och han var både nöjd och mallig över uppmärksamheten. Långt ifrån den bekvämaste måltiden vi ätit men gott och en känsla av på riktigt och det är ungefär allt jag söker.
Kvällsljus och härligheter.
Marsbild
Lekpappan som ger den där gränslösa kärleken och får lika mycket tillbaka.
Kraaaaam!Gooooos!
Mars och privatlivet
Jag har blivit faster och spikat att jag ska göra En Svenskt Klassiker eftersom jag köpt en Vasaloppsbiljett. Jag har bestämt att jag ska börja rida ridlektioner i grupp istället för på egen hand. Senast jag gjorde det regelbundet var 2007. Jag har börjat skissa på hur vi kan måla om en vägg inne i barnens sovrum, en palm och ett vattenfall finns med.
Marstanke om turism
De som vi träffat återkommande där vi blivit stammisar, mangostället, massagen och där vi ätit lunch flera gånger har alla frågat ”coming back next year?” när jag berättat att vi snart ska åka hem. Varför gör dom det? Är det en fråga om artighet som betyder att vi är välkomna tillbaka? Är det en säljgrej eller nåt de bara säger? Eller är det så vanligt att folk reser tillbaka? Inte bara till Thailand och Hua Hin utan även samma gata? För mig är det nästintill främmande och jag svarar bara ”Maybe, I don’t know” med flackande blick. En reflektion jag gjort som jag saknar svar på.
Marskänslan
Rofylld. Jag är glad och tacksam för så himla mycket och när vi väl bestämt oss för att vi stannar i Hua Hin så inföll sig ett lugn om att göra det bästa av det som finns. Jag känner också att resan är färdig nu. Jag hade kunnat stanna längre men så tror jag att jag alltid skulle känna och jag är glad att vi åker hem innan jag känner mig less. Bara fina minnen att behålla.
Rofylld delux!
Mars reseplanerande
Våren och sommaren börjar så smått planeras och det finns mycket att se fram emot. Och så ska vi knyta ihop säcken för allt som varit under den här resan, det kommer också ta sin tid.
Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad
Thailändsk vardag, fylld av kontraster och glimtar av livet som levs. Så många frågor utan svar och så många människor som försöker leva livet så gott det går.
En morgontur med cykeln i Thailand i utkanten av staden Hua hin har visat mig mer av Thailand än alla timmar vi spenderat längs huvudgatan, strandkanten eller på nattmarknaderna. Jag besparar mig från att definiera vad som är ”det riktiga Thailand” men konstaterat som vanligt att utflykter bortom det klassiska är det mest givande med att resa.
Vackra landskap och enkla vägarStannar till vid Community hall i en liten byTvå dragtjurar tittade underligt på oss
Thailändsk vardag: Kontraster och ”kansken” jag inte får svar på
Kvinnan och bilarna
En äldre kvinna böjer sig över elden där vatten håller på att kokas. Hon har vågigt grått hår och rosa t-shirt. Om höfterna har hon ett tygstycke som skyddar hela nedre delen av kroppen från sol. Bakom henne finns något typ av boningshus men jag skulle snarare kalla det skjul. Kanske bor hon där. Kanske har hon bott där hela sitt liv. Fött barn som flyttat ut och sedan mannen dog blev livet både tråkigare och tyngre när alla sysslor måste göras på egen hand.
Tio sekunder efter att vi passerat kvinnan på vår morgontur med cyklarna möter vi två bilar. En stor Volvo och en Porsche. De är på väg till den internationella skolan några hundra meter bort för att lämna sina barn. Bilarna är värda mer än vad kvinnan tjänat i hela sitt liv. Kontrasterna över thailändsk vardag och människors olika förutsättningar i livet kunde inte blivit mer direkta och tydliga.
Land till salu och de färgglada husen
Vi trampar vidare. Passerar en tvätteria där den första tvätten redan hängts upp, en bilmekaniker använder en rondell utan hörselkåpor och några kvinnor har lagat frukost som förbipasserande köper på väg till jobbet. De små uppfarterna till husen är omsorgsfullt sopande, husen är fint målad i pastellfärger och taken i matchande plåt. Hundar skäller på oss när vi lugnt cyklar förbi men tycks veta precis var revirgränsen slutar.
Vägarna vi cyklar på är bra, asfalt eller betong utan större sprickor eller gropar. En grävmaskin bearbetar vägkanten för att hålla vägen bred och fin. Det står ”land for sale” överallt. Det finns nya fina bostadsområden redo att flytta in i med murar kring sig för att öka känslan av trygghet. Om tio år kommer området ha förändrat sig minst lika mycket som de gjort de senaste tio åren.
Bra vägar, ytterst få grusvägar i den här delen av landetSmå tempel och ett av alla många färgglada husLångt ifrån svarta tak överallt. Automat för att fylla på färskt vatten och några tempelBilmekenNågon typ av kombinerad närbutik och enklare restaurangEtt av många byggprojekt vi passerade
Ananasåker och kofösaren
Längs vägen växer bananträd lika naturligt som björkar växer i Sverige. Efter att ha sett tusentals bananträd hajar jag inte till. Det är inte längre exotiskt. Det är däremot att se en ananasåker för första gången. Sju procent av världens ananas odlas i Thailand. Plantorna går i ljus grönt, gult och rosa och i mitten växer den ståtliga frukten. Så vacker! En bit upp i bergen ryker det och en stund senare ser vi hur nya gröna skott växer med full kraft tack vare den brända marken. Problemen med utsläpp och förorenad luft är omfattande.
Vi möter en traktor med en gubbe som hejjar glatt på oss. Det kanske var ett tag sedan han såg en familj med två ungar fram och bak på cyklarna i det här området. Vi cyklar förbi en skock med kor som står i sin inhängnad i väntan på att få komma ut för dagen. De har de största öronen jag sett på en ko. Lite senare på cykelturen passerar vi en man som i godan ro håller koll på att korna får bete för dagen och att de håller sig borta från vägbanorna. Kanske är att fösa kor det jobb han haft hela sitt liv och kommer ha tills han somnar in.
Gulligaste plantanAnanasåkerBränd mark som kan funka bra ur ett microperspektiv men på det stora hela försämrar luften avsevärt för alla som bor i områdetKossa Mu och några kalvarKofösarna gör det bra som håller koll på en hel skock med kor
Pojken och morfarn
Vi kommer fram till cykelturens resmål, ett café som heter Our’s café och som vi hoppas ska kunna serveras oss lite kylda dricker nu när temperaturen redan är uppe i trettio grader trots att klockan precis slagit 9. Caféet är stängt idag och imorgon står det på en lapp. Så snopet.
Vi får gå rakt över gatan för att köpa glass istället. En tolvårig kille sitter i kassan, en gubbe halvlivgger på någon sorts avdankad massagestol. Han ger honom info och order om vad han ska ta betalt för de olika sakerna. Inne i butiken råder totalt kaos. Gångarna är överbelamrade, det står kartonger precis överallt. Kylarna brummar för fullt med frostiga insidor och i taket hänger diverse som kan vara bra att ha: fisknät, cykeldäck, kylbagar. Det är dammigt och smutsigt, ett kik ut genom en bakdörr vittnar om ett område som inte fått så mycket kärlek senaste åren.
Varför går inte pojken i skolan? Varför städar inte gubben istället för att bara ligga där? Skulle de inte sälja mer med lite ordning och reda så det känns kul att komma in i butiken? Kanske är han en lat jävel. Eller så har han en ryggskada efter en arbetsplatsolycka som arbetsgivaren inte vill ta på sig ansvaret för. Kanske är det hans barnbarn som hjälper honom för att affären ändå ska gå att hålla öppet. Kanske har båda föräldrarna omkommit eller lämnat honom med morfar för att kunna försörja sig och familjen på annat sätt. Vem vet?
En lilla vita oasen som skulle vara dagens målEn glass på ljugarbänken funkar ocksåAllt som kan vara bra att ha finns i taketBakdrörren visade mig dettaTorkad majs fick tyvärr inte bo på några hyllor
Kanske och kanske inte om thailändsk vardag
Att cykla en morgon, på för oss okända vägar i utkanten av Hua Hin, ger mer svar om thailändsk vardag och livet som levs än alla guider och resebloggar jag läst om vad som finns här att göra. Men det ger också fler frågor än svar och just livet för alla thailändare vi sett och mött. Några har flyttat till Thailand och sätter barnen i bra skolor, andra har gjort en klassresa och kan äntligen köpa sig ett större hus och några andra sliter på i både det stora och lilla. Människoöden, vanliga liv som rullar på och så många frågor jag hade velat ställa.
Här finns fler inlägg på temat lokalbefolkning och här är alla inlägg från vår långresa 2022-2023. (som tankarna till detta inlägg uppkom under).
Vi lever ett fantastiskt liv, så djupt tacksam för denna möjlighet. Vår näst sista vecka är det närmaste ”vanlig semester” som vi kommit denna resa.
Same same but different är ett uttryck som sägs lite här och där i Thailand och det beskriver verkligen hur den här veckan varit jämfört med de tre senaste. Den ena dagen är varmare än den andra. Vi växlar mellan pool och havsbad. Vi dricker färskmixad frukt och äter Thailands goda gatumat.
Hua Hin och lunket vi lever
Vi har klarat av näst sista veckan och nu har vi verkligen kommit in i ett lunk. Vi badar och Elton började helt plötsligt öva på att simma med huvudet under vattnet. Vi äter mat från marknader och köper mango från och mangosmoothies från Hua Hins gladaste kvinna. Vi är i nuet samtidigt som vi pratar mer och mer om livet hemma i Sverige eftersom det närmar sig.
Mangokvinnan, inte vår favorit men en god tvåa.
Två boenden denna vecka
Vi flyttade tillbaka till La Habana där vi bodde våra första nätter i Hua Hin. Vi inser att vi verkligen gillar det stället och atmosfären. Det är barnanpassat utan att vara ett boende med småbarnsfamiljer som målgrupp.
Andra halvan av veckan har bodde vi en halvtimme utanför stan inåt landet på ett litet ställe som heter KK Garden. Här har vi nästan poolen för oss själva och det finns ett litet lekrum. Rummen är enkla men fräscha. Vi har cyklarna med oss vilket gör att vi trampat runt på vägarna på mornarna och bara sett oss omkring.
La Habana där vi bodde första halvan av veckan och kommer bo våra sista dagarPå KK Garden råder lugn och roEn av de mer spexiga transporterna vi gjort med hela packningen och våra cyklar.
Cykla med den lokala vardagen
Att cykla är verkligen en hit för oss. Vi tar oss längre distanser, barnen trivs med att spana. Vi kan besöka lekparker tidigt på morgonen innan det blir för varmt och får se vardagen utanför huvudgatan.
På en av cykelturerna hittade Erik en lokal marknad som var helt fantastisk. Mestadels råvaror som thailändarna själva handlade ifrån inför deras egen middagslagning men också en del färdiglagat. Vi satte oss rakt ner på backen till någras förvåning och bara åt. Är glad att vi reser på ett sådant sätt att en bit betong eller gräsplätt räcker för oss för att vi ska ”duka” upp en picknick.
Marknad och örter och grönt i mängderPad Thai!!Picknick på en parkeringsplättRedo för äventyrNågra kossor vi mötte på en av våra morgonturer med cyklarna
Besök på Wheelies café
På temat cyklar har vi varit två dagar på Wheelies Café som är en sån där oas för barn och föräldrar. Liten BMX bana, sandlåda, klättervägg och rutschkana. Det mesta i skugga och allt omsorgsfullt målat i glada färger. Mat som passar både barn och vuxna lagad av grandma. Där träffade vi också en holländare som bott 18 år i Thailand och det är alltid lika intressant att höra utlänningars syn på Thailand och hur de format sitt liv i detta land.
Wheelies café och deras precis lagom stora BMX-bana
Resans första sjuka
Är det inte helt sjukt att vi i princip varit friska under hela resan. Inget VAB, inga sjukhusvistelser, inga inställda aktiviteter. Till slut blev det Jasons tur som drog på sig förkylning med snor och hosta, feber och kräkningar samtidigt. Tur Alvedonsuppar och air condition finns när det är 35 grader ute och 38,5 grader i hans lilla kropp. Efter ett par dagar repade han sig men nu verkar det som att det är Eltons otur.
Hur det känns inför att åka hem
Det är många olika känslor. Överordnat är att jag är enormt tacksam för att resan blivit av och kunnat fullföljas. Vad som helst hade ju kunnat hända. Jag är glad för allt vi fått göra tillsammans. Stolt över att vi klarat av allt som varit knepigt och svårt. Jag kommer sakna det varma enkla livet med grävskopor som gräver i sanden med en mangosshake i min hand. Men jag ser också fram emot vårt liv hemma. Det ska bli intressant att se hur vår vardag formar sig och vilka spår vi kan uppleva från resan i våra relationer. Lite nervös är jag nog också, inför hur det ska kännas att ha det längst reseäventyret som jag drömt om typ hela mitt liv lämnat bakom mig.
Jag är mer än nöjd med livet och att vara hemskt obrydd om mitt utseende men ändå glad när jag vaknar till de thär hårsvallet. I sin allra enklaste form. Två bröder som är mer än nöjda med livet i skuggan i 30+ grader
Sista veckan
Imorgon börjar vår sista vecka. Vi har tre dagar då vi ska göra det sista vi vill här i Hua Hin och sen sover vi en natt i Bangkok innan avresa på torsdag. Jag hade hoppats på 8-10 plusgrader och lite vårkänsla i luften men jag ser att det är annat som väntar när vi kommer hem.
Varför är turism viktigt och varför är Visit Village precis den typ av initiativ som behövs för att turism ska ge mer intryck och lämna bättre avtryck? Det skriver jag om idag.
Turismens varför: Möten, utbyte och komma det lokala nära
Turism är viktigt av många skäl och jag pratar ofta om arbetstillfällena och förbättrade livsvillkor som några av de viktigaste. I de fallen kan turisten vara konsument och med sina pengar köpa en produkt som ger inkomster och tillväxt.
Men det finns också ”mjukare” värden som mötet mellan människor, som förbättrad förståelse för andras värderingar och levene. Jag känner ofta att det blir högtravande och kanske inte stämmer överens om hur majoriteten av turismen ser ut. Om turism ska bidra till förståelse och att människor kommer närmare varandra behöver turismen förändras. Då behöver vi komma ifrån konsument och producent-relationen och istället skapa förutsättningar för mer jämlika utbyten där det är två eller flera parter som är delaktiga.
Jag har några olika tankespår om detta som jag hoppas lyckas knyta ihop på slutet, vi får se om jag lyckas.
Närmare lokalbefolkningen – hur svårt ska det vara?
En av mina tristaste insikter under den här resan är hur svårt det är att komma nära lokalbefolkningen. Jag trodde verkligen att det skulle vara möjligt när vi är borta så länge och stannar en månad på en och samma plats. Språket är absolut en barriär men jag tror också sammanhanget och hur turism och resor är uppbyggt. Jag ska inte säga att jag ansträngt mig till mitt yttersta för att småprata eller få till konversationer med allt och alla men jag har befunnit mig i lokalsamhället större delen av tiden och inte bara vandrat mellan hotell, pool, hav och sevärdheter. Men det räcker tydligen inte.
Caféägaren vi blev stammisar hos som är en av de i den thailändska lokalbefolkningen som jag pratat mest med men ändå totalt inte mer än 15 minuter
Landsbygdsutvecklingens potential
I dagarna har jag förberett en presentation för en föreläsning jag ska hålla på ABF och en av frågorna som jag kommer att lyfta är hur turism bidrar till landsbygdsutveckling. I min bok Resenärens makt skriver jag t.ex. om Panoramic Road i Slovenien. Det består av flera gårdar längs en slingrig väg i slovenska alperna som marknadsför sig som touristic farms och erbjuder slovensk historia, natur och kultur. Med det exemplet vill jag visa hur landsbygden har potential att få intäkter från turism genom vad byar på landsbygden erbjuder. Hållhaken och hållbarheten kräver dock att det är på lokalbefolkningens villkor och för deras skull.
Vy från Panoramic road i Slovenien
Är nylanserade Visit Village en del av svaret?
Här om dagen lanserades ett nytt semesterkoncept som jag blev himla nyfiken på. Inspirerat från den italienska modellen Albergho Diffusi har några byar i Dalarna gått samman och skapat ett koncept som ska ge gästen en hel byupplevelse. Dom kallar det Visit Village, lite mer schvung i det namnet än Besök Byn som hade kunnat vara den svenska översättningen.
Så här skriver de i sitt pressmeddelande
Idén bygger på en kooperativ affärsmodell, där det på lokal nivå skapas ett gemensamt erbjudande innehållande boende, mat och lokala upplevelser. Gästen bjuds in att delta i bylivet och spelar på så sätt en viktig roll både för byns utveckling och den lokala besöksnäringen. Tanken är att Visit Village ska vara en genuin semesterform som engagerar en hel by.
Jag tyckte det här var så himla intressant. Jag som själv vill uppleva det lokala när jag reser. Som tror på utbytet mellan människor. Som tror att resor kan föra oss närmare varandra om vi faktiskt möts och inte bara tittar på det vi upplever med lite distans. Som efter den långa resa vi är på nu inser att mötet med det lokala inte kommer av sig själv utan behöver organiseras. Vilket för den delen inte behöver vara mindre genuint.
Jag vet inte vart Visit Village kommer ta vägen, det lär vara en dynamisk utveckling, men jag vet att jag är nyfiken och att jag tror att det kommer bli himla bra. Jag hoppas få se fler Visit Village initiativ och jag hoppas det kommer ge det där fina som turism kan ge – större intryck när det innehåller mänskliga möten och nära upplevelser som samtidigt lyfter fram det ”riktigt svenska” (vad det nu än må vara, fri tolkning).
Varför är initiativ som Visit Villige viktiga?
För mig är mötet mellan människor och landsbygdsutveckling två viktiga frågor som vilar på mina värderingar om vilken värld jag vill se. Det grundar sig i övertygelse om att utbyten och möten mellan människor bygger broar och skapar förståelse som är grundbultar i tillit och en välmående värld. Jag ser turism som skapar möten som medlet för att nå målet om en mer sammanhållen värld. Vi har en bit på vägen att vandra för att mer turism ska bidra till detta men så ser jag också stor utvecklingspotential så det kan bli hur bra som helst.
Har jag sagt att jag älskar att resa och alla tankar som det ger upphov till? Kanske inte tillräckligt många gånger ändå: Jag älskar att resa!
