Da Lat sticker ut från övriga Vietnam och efter tre dagar i området rekommenderar jag den varmt till varenda skäl som besöker Vietnam.
Med några bilder från Da Lat visar jag staden som sägs ha fyra årstider på en dag. Staden som producerar mat som konsumeras över hela Vietnam och som visar sig göra skäl för att vara en av Vietnams mest populära resmål. Framför allt för de egna invånarna men nog hittar en del internationella turister dit också. Jag fascineras av att det som ses som exotiskt verkligen är subjektivt och relativt. En bussresa i en tallskog är inget att marknadsföra i Sverige mot svenskar. I Da Lat är tallarna en av de sakerna som framhävs mest.
Vi åkte till Da Lat från Nha Trang med buss och hela resan är som en enda stor upptrappning med stigande förväntningar. Bokstavligt, visuellt och höjdmässigt.
Bilder från Da Lat som gjorde intryck på mig
Fram kom vi och från första stund gillade jag Da Lat. Arkitekturen kändes lite annorlunda, fasaderna lite mer väl omhändertagna och det var snäppet mer helt och rent i staden generellt. Da Lat har en lekpark som överträffade alla förväntningar, flera kul caféer, hål i väggen och små butiker av delikatesser. Vi såg två hästar mitt i ett bostadsområde, det finns en mysig sjö och massor med möjligheter till utflykter. I Da Lat går det att spendera mycket tid om en vill.
Hårnålskurvor
Från bussfönstret och alltid bättre i verkligheten än på bild.
En kulligare stad
En stad med många backar och kurviga gator och därmed en trevlig stad att titta på från nästan alla vinklar.
Street art
En av många murar som är vackert målade i den kuperade stadsbilden.
Turistattraktion nr 1: Musiejärnväg
En vacker tågstation och en sju kilometer kort tågstrecka i 30 minuter med close up i människors vardag där tåget puttrar fram.
Turistattraktion nr 2: Vyer av odlingar
Från tågfönstret i all hast. En glimt av hur nästan hela Da Lat med omnejd ser ut. Nästan varenda kvadratmeter är nyttjad för odling.
Exotiskt självplock
Stora lyckan, att få plocka jordgubbar i perfekt höjd. Långt ifrån så söta som i Sverige och till ett pris av 200 kr kilot i ett land med en betydligt lägre prisnivå på allt annat.
Turistattraktion nr 3: Pine trees
Kände mig som hemma när vi bytte palmer mot tallar. Skapar perfekt lagom med skugga.
Smärtsam verklighet
Gick förbi två killar, kanske 11 och 13 år. Säkert bröder. Föreställde mig mina egna barn i deras kläder. Hård verklighet som gör ont. Skiftar fokus till tacksamhet för att inte bryta ihop.
Leka i det lilla
Leken som just nu funkar i alla lägen: Kurra gömma. Även när inga gömställeen finns på en gata.
Leka i det stora
En annan typ av lek, att få utveckla sin motorik. Det är häftigt att se och ännu roligare när de interagerar med barn där de hittar egna sätt att kommunicera.
Sjön fylld av aktiviteter
Da Lats öppna yta som ger staden rymd. Åka häst och vagn (helst inte för min del), åka trampbåt (hade varit trevligt men hann inte) eller ta sig ett varv runt och kolla in ett gammalt Silk house (ja, tacka vet jag springturism).
Det var några glimtar med bilder från Da Lat som har så mycket mer än så här att erbjuda. Funderar du på södra Vietnam tycker jag ett besök i Da Lat är väl värt att prioritera.
En födelsedag i en tillflyktsort = Långhelg i Da Lat som jag faller för pladask. Vietnam går från klarhet till klarhet just nu.
Den här veckan består av tre dagar Nha Trang och fyra dagar Da Lat. I Nha Trang har vi ägnat oss åt ungefär samma som tidigare veckor. Alltså jobbat, lekt med barn på lekland/lekparker samt hängt vid pool och strand. Det som stack ut var att vi blev hembjudna till en svensk familj och fick chans att förstå Vietnam och Nha Trang ännu bättre. De bodde i ett gated community med flådiga villor och vi fick oss lite fler perspektiv på hur förmögenhet och framgång kan skapas och se ut i Vietnam. Trevlig familj och kul att barnen fick leka med andra svenska barn. Vi vet att vi söker kontraster är vi reser, den här eftermiddagen och kvällen bidrog verkligen till det.
Skapad strand för de som bor inom gated community. Ett favoritcafé i Nha Trang
En långhelg i Da Lat
Det blev torsdag och vi hade ställt in siktet på Da Lat. Fyra timmar från Nha Trang finns Da Lat dit vietnameserna åker för att njuta av det svalare klimatet på sina 1500 höjdmeter. Staden och omgivningen är bland annat känd för att många kärlekspar väljer att spendera en romantisk weekend eller smekmånad i staden och dess omgivningar. Jag förstår varför. Här är utsikterna många, naturen vacker och en annan än vid kustområdet. Hela staden känns mer väl omhändertagen än övriga Vietnam vi besökt. Jag vet inte om regionen räknas som rik pga av den omfattande export av odlingsråvaror som produceras här.
Vi packade det som behövs för en helg och åkte de knappa fyra timmarna med buss. Resan var på alla sätt en upplevelse i sig. Dels sätena, dels de kurviga vägarna med tillhörande utsikter och dels att försöka hålla två barn i schack. Vi trodde vi bokat säten på övervåningen men det visade sig istället vara ”överslafen” = risk att ramla ner var påtaglig i svängarna. Till hemresan hade vi lärt oss och bokade nederdelen.
Ett färdsätt som inte lämnar mycket yta oförbrukadDa Lat och dess tallskog som de är kända för. Inte särskilt exotiskt för en nordbo som mig.
Våra första dagar i Da Lat
Jag kände direkt att jag trivdes från vår första promenad. Vi satte kurs mot en lekpark jag hittat och vilken hit! Enormt område med otaliga rutschkanor och klätterställningar. Nymålat och bara några få saker som var trasiga och höga tallar som gav skydd mot solen. Hit kom vi tillbaka både en och två gånger till barnens stora förtjusning varje gång. Vår första Da Lat-middag blev en nudelsoppa på låga plastpallar och alla var bara så himla nöjda med det.
Dag två i Da Lat var min födelsedag som jag inledde på bästa tänkbara sätt med en springtur runt sjön i strålande sol. Inga avbrott för att korsa vägar, inget behov av att vända och pigga ben. En perfekt femkilometersrunda. Mötte upp min kära familj, drack milk tea, gav mig en ansiktsbehandling som visade sig vara 100 minuter istället för 60 som vi kommit överens om. Besökte självplock av jordgubbar som är en populär aktivitet i Da Lat och lät barnen mata lantbruksdjur på ett minizoo. Dom älskar verkligen djur och jag är så glad för det och för att vi kan underhålla det intresse när vi kommer hem. Vi åt sen middag på trendig restaurang och avslutade med småkulor av glass med spännande smaker. En bättre födelsedag.
LekparkspeppVår första måltid och det mycket udda okokta-rispappers-nudlar. Typ gott men kändes som att tugga gräs.Fyller år och firar med älsklingar.Fin stund tillsammansDe är långt ifrån lika söta som i Sverige kan jag informera omGod glass med roliga smaker
Dag tre och fyra i Da Lat
På vår tredje dag gjorde vi en klassisk turistaktivitet och åkte den sju kilometer korta sträckan mellan Da Lat och Trai Mat. Kul att ha gjort men upplevelsen av museiejärnvägen i Mariefred är häftigare. 40 minuters stopp med obligatoriskt besök på stort religiöst område med tempel och pagoder. Värsta kaoset jag varit med om. Ett myller av folk, gigantbussar som försöker vända på en trång parkering och gubbar som skriker och dirigerar. Igen påmind om att välja utflyktsmål på de mest populära tiderna helt enkelt ska undvikas över allt i hela världen.
Vi åt lunch på det otroligt trevliga ”caféområdet” Still café med guldtimme då barnen sov samtidigt. Försökte planera vår sista månad på vår långresa och kan konstatera att det inte är helt lätt att kompromissa eller hitta medelväg med många olika intressen och viljor ska tas hänsyn till. Får påminna mig om mantrat Det som blir, det blir bra, om och om igen.
Tågstationen och tredjeklassvagnarnaUtsikt från tågetTrevlig gata ett stenkast från stationenHärliga och trendigs Still café med massa små utrymmenEtt annat kul café i samma område
Vi avslutade vår långhelg i Da Lat med en busstur tillbaka och kraschade sedan hemma på vårt hotell och därför en stund i en lekpark med hämtpizza.
Delar på en kvällsglass
Nästa vecka
Imorgon kommer mina syrror och vi har nästan 10 dagar ihop vilket ska bli ljuvligt.
Jag är obekväm med min klass när jag reser och försöker desperat förhålla mig till de ojämlika ekonomiska förutsättningarna som finns mellan mig som resenär och lokalbefolkningen.
Efter den senaste tidens känslo-intensiva-inlägg kanske det här framställer mig som en ängslig och komplicerande människa, som att jag gör det svårare för mig själv än vad jag borde/behöver. Det är inte min självbild utan jag tror att det handlar om att resa så reflekterande som jag vill innebär att hjärnan till och från går på högvarv. Men det är klart, ibland skulle jag bara vilja vara en fisk som flyter med i ett stim. Jag gissar att det är många som reser med en ambition om göra det så hållbart som möjligt som till och från tänker så det knakar över hur sjutton det ska göras på bästa sätt. Med det sagt, berätta gärna vilka reflektioner du har om klass och att resa utifrån dina egna upplevelser.
Vara klass-obekväm med reella klasskillnader vid resor
När jag reser i länder som Vietnam där en timmes massage kostar 200 kr och en månadslön för en servitris är lika mycket som jag tjänar på ett par dag så ger det alltid upphov till extremt mycket tankar om klass, ekonomiska förutsättningar och att vi alla är människor. Människor med precis samma behov av att vara fria, bli respekterade, vara älskade och få älska andra.
De stora skillnaden i inkomster mellan mig och det stora flertalet jag möter gör mig obekväm. Jag vill använda ord som klasskomplex, att jag inte känner mig hemma i den klass jag har när jag reser, men vet inte om begreppet är missvisande. Jag hade en idé om att skriva ett inlägg med rubriken Klasskomplex men jag lyckas inte reda ut tankarna eller hitta en röd tråd som håller så jag konstatera bara att det är svårt. Klassfrågor är svåra. Och att jag låter det få vara det istället för att maniskt söka efter svaren.
Kök och badrum hos en boende i Vietnam som är mindre än vår hall i Strängnäs
Jag försöker dölja mina ekonomiska förutsättningar
Essensen av alla mina snurriga tankar är att jag försöker dölja de ekonomiska förutsättningar jag har. Jag skulle inte säga att jag skäms, jag vill bara för allt i världen inte manifestera min relativa rikedom genom de beteende jag gör. Jag försöker passera (alltså uppfattas) som mindre resursstark än vad jag är men har ingen aning om jag lyckas. Kanske skiner det igenom ändå och jag bara uppfattas som fejkad. Det får jag nog aldrig svar på.
Min skaviga relation till mina egna ekonomiska förutsättningar att resa jämfört med lokalbefolkningen tar sig i uttryck på olika sätt. Det här är några exempel.
Flyr flashiga ställen
Jag försöker minimera tiden i flashiga gallerior och dyra ställen på resmål även om det ser nice ut och jag har råd. Detta samtidigt som jag ser många andra turister som gissningsvis gjort en enorm klassresa som de mer än gärna stoltserar med. Och jag unnar dem verkligen det, det är fantastiskt att en så stor medelklass växer fram i världen och att fler får möjlighet att resa.
Ett av Nha Trangs mest populära ställen, fullt med turister och utlänningar. Ett ställe jag vill besöka men inte känner mig bekväm med.
Ger en anpassad beskrivning av vår resa
Vi anpassar historien om vår resa beroende på vem vi pratar med. När vår privata chaufför under vår bilutflyktsdag frågar om det är vår första gång i Thailand säger vi ja (vilket är sant), men berättar inte att vi ska vara borta i fem månader eller har besökt 65 länder tidigare. Det har sedan tidigare blivit känt att han bara varit utanför Thailands gränser en gång och jag får ont i magen av det avstånd jag tror att det skulle innebära mellan oss om han fick hela bilden.
Undviker Jag-är-rik-auran
Jag har inte dyra kläder eller smycken (inte i Sverige heller) eller klär knappt upp mig. Att undvika Jag-är-rik-auran är dels en säkerhetsfråga men för mig framför allt ett sätt att inte spä på avstånd mellan mig och lokalbefolkning. Många asiatiska turister är uppklädda från topp till tå och poserar gärna framför olika landmärken. Reser med lokaltrafik hellre än taxi i länder där taxi inte nyttjas lokalt.
Det här är en mycket vanlig syn, poserandet framför ett landmärke. Här i Hoi An.
Håller i pengarna
Jag överväger ofta vad jag beställer på menyn och dricksar aldrig ”hejdlöst”. Även detta är något sorts försök att hålla nere rik-auran där jag inte vill framställa mig som en som kan välja allt på menyn utan att tänka eller sprida pengar kring mig. Är lite osäker på om det resonemanget håller eller om jag bara är snål eller politiskt inte tycker om systemet med dricks.
Nöjd över att åka Songthaew i Chiang Mai som alla andra även om det hade varit enklare med taxi när dessa är på släptåg
Flera ”samtidigt” samtidigt med mer än två perspektiv i huvudet
Jag går alltså omkring och anstränger mig för att mitt sätt att resa inte ska skapa avstånd mellan mig och lokalbefolkningen. I min bok Resenärens makt skriver jag om att möta människor i ögonhöjd och kanske är det det jag försöker åstadkomma med mitt beteende. Minska det upplevda avståndet i våra olika förutsättningar. Försöka ha mer gemensamt med de jag möter än jag har.
Samtidigt som att möta människor i ögonhöjd kanske inte har något som helst med ekonomisk distans att göra utan om människovärde.
Samtidigt som jag gör dessa ansträngningar drömmer jag om att höja snittstandarden på hur vi bor. Ta några resortnätter här och där. Jag älskar att unna mig lyxig mat. Bara att resa i sig är ju att manifestera min rikedom. Hur jag ska få ihop det med min ambition om att dölja mina ekonomiska förutsättningar har jag inget svar på.
Svårt blir det också när strukturerna på ett resmål försvårar för mig att göra de val jag vill. Vietnams första miljardär har nästan monopol på en del ytor i flera städer. Äger de största galleriorna där större mataffärer och leklanden för barnen finns, bebygger öar och skapar roliga upplevelser jag vill ta del av men samtidigt vill jag inte stödja dem. Här behöver en som resenär också inså att ens makt är begränsad och att vi som resenärer också är brickor i ett enormt kapitalistiskt system.
När allt kommer omkring skulle jag inte tacka nej till att alltid bo med en sån här pool men jag skulle inte vilja att någon jag mötte på gatan visste att jag kan lägga deras månadslön på en hotellnatt. Noi mötte våra barn i ögonhöjd varje dag, upplevde hon att jag mötte henne på samma nivå, det får jag aldrig veta. Det var lättare sagt än gjort att skriva boken och också resa som jag lär.
Den hårda sanningen om resa som rik
En fundering jag inte har svar på är om det vore bättre att ”stå för” den ekonomiska förutsättningar jag har för att det ska kännas mer genuint och ärligt. För om jag inte lyckas passera som mindre rik än vad jag är då blir det ju ännu mer fejk. Är inte så säker att jag skulle vilja att en mer bemedla person än mig försökte framställa sig som något annat än så som det är. Informationsövertag osv.
Jag vet heller inte om om mina resonemang håller ihop. Jag gör en massa saker som lokalbefolkning aldrig skulle ha råd med eller prioritera utan att jag känner mig obekväm. Det kanske bara är ibland och vid symboliska tillfällen som dessa tankar tar skruv.
Den hårda sanningen är nog att jag behöver inse att jag vill vandra mellan olika ”klasser” och att det är ett privilegium i sig som jag inte bara behöver acceptera och vara tacksam för utan också använda klokt. Alltså att använda min makt som resenär vilket ju är hela budskapet i min bok men är lättare sagt än gjort, det erkänner jag gärna även som författare.
Allt detta till trots, det fina i kråksången
Min obekväma relation till min klass och ekonomiska förutsättningar och min ambition om att resa medvetet går helt hand i hand. Där finns ingen målkonflikt utan det bidrar snarare till att två olika drivkrafter pushar mig åt samma håll. Mina pengar får hellre gå till det lokala haket än kedjan med miljardinvesteringar i ryggen. Då är det enkelt att resa men allt för ofta tycker jag det är ganska svårt vilket också är en del av tjusningen men i varje given situation då jag ska göra de aktiva valen och tänka de snurriga tankarna då är det inte helt utan vånda.
Förutom att äta så här med barn är praktiskt påfrestande känner jag mig här extremt bekväm med att vara en av alla i lokalbefolkningen som äter sin lunch på plastpallar ätandets det som serveras, varken mer eller mindre.
Jag stannar där i mina egna resonemang och nöjer mig med att jag åtminstone försöker även om det är hundra procent ovisst om jag med det bidrar till en lite bättre värld eller om jag bara sätter krokben för mig själv.
Här finns fler inlägg på temat lokalbefolkning och här är alla inlägg från vår långresa 2022-2023. (som tankarna till detta inlägg uppkom under).
Nha Trang levererar och bjuder på allt det jag haft i min föreställningsvärld.Sol, bad, stadspuls, glada barn och stunder av total lugn och ro.
Den här veckan är det tre månader sedan våra långresa började. Visserligen inte alls som vi tänkt oss men det är på riktigt helt bortblåst. På det temat har jag tänkt på hur selektiv hjärnan är i sina minnen. Trista stunder, seg väntan, barn som bryter ihop eller regniga dagar bleknar medan alla stunder av skratt, nya framsteg hos barnen eller sjukt god mat stannar kvar. Skönt när vi ska se tillbaka på denna resa, men också lite missvisande och förskönande av hur det verkligen var att resa som vi gör. Då är det extra tacksamt att jag skriver sånna här ofiltrerade veckoinlägg så att det finns en rättvisande bild att läsa när jag eller någon annan undrar.
Tur att minnet ändå är lite bättre än en guldfisk. Här en av de snyggaste och största sammanhängande målningarna jag sett i mitt liv som jag gick förbi när vi lämnade det första boendet bakom oss.
Förlösande känsla av att äntligen hamnat rätt
Om förra veckan var tung så har den här varit fjäderlätt. Jag går helt ärligt äntligen omkring med känslan av att jag verkligen gillar Vietnam. Nha Trang är så bra och på många sätt precis det vi letat efter. Nära till strand, stad med trevliga kvarter och många olika ställen att äta på, flera typer av sysselsättning för barnen inom gångavstånd. Under veckan har vi också hittat ett beach house med pool som vi lätt kan spendera flera eftermiddagar i veckan på. Guld att ha hittat rätt! Det har också blivit tydligt hur viktigt val av boende är och hur svårt det är att veta det innan en kommit fram. Det beslut om uppgradering som vi tog förra veckan var helt rätt.
Bidragande till den förlösande känslan denna vecka har dels varit mitt eget skrivande när jag först bara skriver av mig och sedan läser igenom och strukturerar upp det så att det blir ett vettigt inlägg. Det är något annat än att skriva dagbok eftersom jag tvingar mig själv till analyser, reflektioner och slutsatser. En annan avgörande del var att lyssna på Att resa podden med Lisa/Letsgoexplore och Annika/Resfredag. De satte ord på mycket av mina snurriga tankar och att ha människor med +10 års erfarenhet i sin närhet är en lyx. Frustrerande men samtidigt är det väl själva grejen att inte ha all visdom från sin födseln som gör att livet är så himla intressant att leva.
Kvalitén på vårt nya boende testades direktVår pool. Betydlige kallare än havet så vet inte riktigt när jag ska bli sugen på att ta mig ett dopp.Krypa i vågorna när de inte är för starka är kul tycker lilla J.Allmänt skönt strandliv
Trivas och ta vara på Nha Trang
Under veckan har jag på flera sätt nyttjat att jag är i just Nha Trang i Vietnam. Jag jobbade på ett kul café med skön känsla, åt den typiska Banh Can-maten (minipannkakor med olika toppings) och fick en lektion i hur det ska ätas av lokalfolk. Jag har tagit en utomordentligt härlig swedish massage som kontrast till alla thaimassager jag gett mig tidigare. Jag har till och med simmat i både pool och hav vilket jag hade en bild av att jag skulle ha tid att göra flera dagar i veckan. Jovars, frekvensen verkar snarare vara en gång i kvartalet så kanske blir det en gång till innan vi reser hem.
Ta vara på #1. Drick en juice när barnen sover. Café uppe på höjden och udda second handbutik där nereMinipannkakor stekes för fulltBanh Can redo att intas”Väntrummet” på massagen.
Nyfiket och bekvämt
Den här veckan har också innehållit den perfekta blandningen av nyfikenhet och bekvämlighet. En dag tog vi en taxi en bit från huvudgatorna men fortfarande i Nha Trang och fick precis som väntat röra oss långt från turister och hamnade på en lokal marknad med leende tanter utan tänder och kunde köpa en skalad ananas för fem kr.
En annan kväll stannade vi kvar på stranden efter solnedgång, beställde chicken nuggets från donken som levererades med Grab (typ som uber) direkt till där vi satt. Inga telefoner som behövde langas fram för att de skulle sitta still och få i sig en måltid, bara stå och äta och dansa och göra precis som de ville. Hur skönt som helst. Den stunden var ett bra exempel på när jag väljer enkelhet före hållbarhet. Mina värderingar säger mig ju att jag ska äta lokalt och inte McD men efter förra veckans ”Varför gör jag det så svårt för mig” så var det här helt rätt för mig. Ett litet steg för mänskligheten men stort steg för mig skulle jag också kunna beskriva det som.
Nugget-dansenVill ha merEn fin vardagsbildElton har paus och hittade lämplig plats där lillrumpan fick platsMera vardag. Det diskas och säljs mat från små stånd. Marknad och välsorterad lökJason vinkar hej till kvinnan han köper mandariner avEn fin gatubild
4-3-rutinen – den optimala mixen
När inte undantag råder som storhelger eller besök så har vi ett bra upplägg på veckorna. Barnen vaknar mellan 6-7 och då ser de på TV till strax innan åtta då vi äter frukost. Vid nio-snåret är vi oftast utanför dörren. Mån-tors har vi två halvdagar vardera då den ena jobbar och den andra sysselsätter barn inkl tar hand om dem över lunch-luren och vid 14 möts vi upp igen och gör något gemensamt på eftermiddagen. Middags intas ibland på restaurang, ibland på stranden och ibland på golvet hemma framför TVn. Fre-sön har vi helg och gör saker tillsammans. Utflykter av små och stora slag eller bara häng på stranden. Jag önskar att varje vecka hemmavid bestod av tre dagar helg. Denna veckas helg spenderade vi framför allt vid Ana Beach house. Ljuvligt.
Tar hand om två klätterapor varav den ena tycker åka brandstånd är det absolut roligaste som finnsGuldtiden då båda barnen sover och det går att chilla lite på egen hand i poolenDela en pizza tillsammansDricka lite home made ingefärs lemonadSen redo för fullt ös med dessa igen
En reflektion om: Kulturtolkar
Den här veckan hade jag en ytterligare upplevelse av att en kvinna kände mellan Eltons ben för att se vilket kön han hade. Jag sa ifrån och väljer att se det som ett tillfälle där jag kan lära Elton vart han ska sätta sina gränser, vilka beteenden som är okej att främlingar gör mot honom och inte. Det här är ett av många tillfällen då jag ser ett behov av kulturtolkar. Hon är såklart inte elak eller har som ambition att kränka men jag skulle vilja förstå hur hon tänker. Det tror jag bara att jag kan förstå om en person som både kan den svenska och vietnamesiska kulturen förklarar. Alltså, tolkar kulturen, översätter och förklara. Jag tänker att det här behovet borde vara stort men inser att jag inte vet hur stor andel av de som reser som möter lokalbefolkningen så som vi gör. Gruppresor med lokala guider kanske är något för mig ändå?
Coming up
Nästa vecka fyller jag år! Wiiiii. Lite visare, lite lugnare. Över helgen åker vi till Da Lat som ligger på högre höjd och är lite kyligare och som är ett vanligt resmål för smekmånader. Vi får se vad som erbjuds.
Läront gör just ont men är nödvändigt för att insikt ska leda till förändring. Det här är kanske den här resans största behållning för framtidens resor. Jag älskar insikter.
Igår kollade vi på Anders Hansens SVT-program Min hjärna (för övrigt bland det mest intressanta jag sett, säsong två har precis släppts) om kreativitet. En del handlade om flow och det här är ett exempel på ett sådant inlägg. Där orden flödat och inlägget bara rinner ur mig. Det är så mycket insikt och lärdomar i detta inlägg att det förtjänas att läsas högt minst en gång inför varje framtida resa jag planerar att göra.
Läront – att uppleva, inse, lära sig och göra annorlunda nästa gång
Det här några exempel som hjärnan kunde tömma ur sig om hur jag tydligen vill och inte vill resa. Tänk vilken lyx att få lära sig så här mycket om sig själv. Men samtidigt, tänk att det ingår ganska mycket ”läront” när erfarenheterna ska bli lärdomar. Som så småningom leda till ändrad attityd och beteende för att inte klämma sig en gång till i samma byrålåda för att ta ett exempel i närtid från våra barn.
1. Gärna långt ifrån det turistiska
Jag trodde att jag ville undvika det mest turistiska och uppleva landet på riktigt.
Här om dagen skrev jag ”Det är lite för lite turistiskt” till en kompis, ord jag aldrig trodde jag skulle tänka och än mindre formulera. Kanske stämmer det eller så menar jag att det är för lite barnanpassat för oss. De orden trodde jag nog hellre aldrig att jag skulle säga pga jag lever kvar i min gamla idé om att inget skulle få förändras med barn.
Jag pratade med en pappa från Finland här i Nha Trang igår som berättade att Phuket är ”so convenient with kids”. Det låter skönt, men Phuket? Nej tack, tänkte jag. Det är inte där jag vill spendera tid i Thailand. Eller så är det egentligen precis det jag vill men vägrar ta in det. Det här är en fortsättning av tankarna kring min relation till turism som är minst sagt komplicerad.
Läront och slutsats: Det turistiska kan vara oerhört trevligt, intressant och givande.
Jag älskade det här. Hoi An, hur turistiskt det än är.
2. Komma nära det lokala
Jag trodde att jag ville prata mycket med lokalbefolkningen.
Till samman kompis skrev jag, Det är svårt att komma nära det lokala. Det tycker jag är trist för det var precis det jag hade hoppats på med att vara borta så länge. Men hur mycket har jag försökt? Ville jag det tillräckligt med tanke på det obefintliga resultatet? Jag har insett hur stor språkbarriären är. Jag hade gärna kommit lokalbefolkningen lite närmare men har ingen aning om hur jag skulle lyckas med det på några månader. I vilka sammanhang ska vi kunna mötas? Vad ska vi kunna prata om när vi behöver google translate för att säkerställa att det inte är ägg i maten. Hur ska vi då kunna ha någon typ av konversation?
De jag mött och pratat med längre än om vilken mat som ska beställas eller vart taxin ska åka är antingen utlänningar som också reser i Vietnam eller utlänningar som bor i Vietnam. Det närmaste jag kommit är två vietnameser som är ihop med en utlänningar. De konversationerna har dock varit jättegivande och trevliga.
Läront och slutsats: Lokalbefolkning är långt svårare att komma nära än vad jag tror.
Jag hade gärna pratat med henne. Men hur gör jag när jag själv inte är en small-talker och vi inte har något gemensamt språk.
3. Resa med barn som om barnen knappt fanns
Jag trodde att resa med barn inte skulle vara så annorlunda.
Jag tänkte att det bara skulle behöva betyda lite långsammare tempo och mer fokus på aktiviteter som de stimuleras av – i verkligheten behöver nästan allt ändras för att barnen är med. Charter och vattenland lockar och jag förstår att det kan vara det enda sättet att resa för att komma hem någorlunda utvilade om en reser med barn och bara har två veckor på sig. Och därmed att resa med barn så här länge och samtidigt försöka resa som ”jag brukar” innebär att jag kommer behöva vila upp mig två veckor när jag kommer hem vilket är varken ett rimligt sätt att resa eller möjligt in real life.
Läront och slutsats: Att resa med barn, åtminstone små, förändrar inte allt men väldigt mycket.
En fikastund som slutade helt på barnens villkor.
4. Ett sammanhang långt från hemma
Jag trodde jag ville vara i sammanhang som är så långt ifrån Sverige och väst som möjligt.
Erik brukar prata om att han kan tänka sig att vara i sammanhang där det finns många svenskar och jag har ryst av tanken. Varför åka utomlands då överhuvudtaget? Jag inser att det är mina föreställningar om ”många svenskar” som ställer till det för de situationer jag trivts i allra bäst är ju när jag får prata med likasinnade som också väljer att resa långt med barn. Som också väljer ett annat land än deras hemland ett tag eller för längre tid, med eller utan barn. Och där engelskan är god nog. Dessa sammanhang är ju i verkligheten ganska nära det jag har hemma jämfört med att prata med en barnfamilj som sitter utanför sitt hus på trottoaren och lagar mat. Men jag gör ju inte det.
Läront och slutsats: Jag gillar internationella sammanhang med en mix av människor, inkl de som lika mig.
Samtalet med mamman till denna gosse var fint. En familj från Laos som också var ute och reste med sina barn.
5. Träffa oliktänkade
Jag trodde att jag sökte efter att vara bland oliktänkande.
Jag inser först nu hur oerhört svårt det är att komma nära de som inte är som mig. Hur sällsynta de situationerna är och på vilket annat sätt jag måste resa för att det ska vara möjligt. Om jag nu verkligen vill det. Oliktänkande personer kan ju också vara extremt onice att ha och göra med – just för att de tänker olika om vi har olika värderingar.
Det blir tydligt hemma i Sverige om en är på en middag och någon uttrycker sig fientligt på något sätt. Då är jag inte längre så sugen på att vara bland oliktänkande. Eller som här där vi får ”lucky you” när vi svarar att vi har två pojkar eftersom flickor är så oerhört mycket mindre eftertraktat att ha i detta land. Vill jag ens umgås med sånna personer som ser på mig eller om jag hade haft döttrar på det sättet? Kan jag, som hela tiden försöker ha en öppensinnad bild (men absolut inte alltid har det) och visa på förståelse, få säga tack men nej tack till att beblanda mig med den kulturen? Fast jag tycker att kulturkrockar och kulturell identitet är bland det mest intressanta som finns. Kanske tycker jag bara det i teorin eller på lagomt avstånd?
Läront och slutsats: Om jag ska träffa oliktänkande behöver jag en kulturtolk som översätter vad beteende och åsikter står för på ett sätt så jag förstår och ändå kan tycka att personens sätt att tänka eller tycka.
Fota sig med okända barn utan att fråga. Jag hade behövt en tolk som förklarar varför det beteendet finns för att jag inte ska tycka att personen är orimlig.
6. Resa obekvämt är inga problem för mig
Jag trodde att jag inte hade något problem med att resa obekvämt.
Jag verkar dock tycka att bekvämlighet känns väldigt skönt när allt kommer omkring. Jag vill ha rent där jag ska sova. Jag vill att barnen ska sitta i barnstolar när de äter. Jag vill ha en frukost där yoghurt och flingor erbjuds. Jag vill resa med ett långsamt tåg men korsar också fingrarna där barnen slickar på sätet och hoppas att det inte just där satt någon som senast satt på en bänk där en hund kissade kvällen innan.
Det här betyder inte att jag på något sätt är nitisk. Jag har inte använt handsprit en enda gång. Jag behöver uppenbarligen bara ha det lite mer bekvämt än vad jag tidigare trott om mig själv.
Läront och slutsats: Jag vill ha det rent kring mig och reser gärna obekvämt på egen hand. Om det ska göras med barn behöver det vara i begränsad form.
Resa med barn i Vietnam med tåg är roligt och spännande en stund. Efter fyra timmar eller så kickar nog mitt behov av bekvämlighet in.
Läront och de två största insikterna av dem alla
Jag inser nu när jag skrivit allt detta, läst igenom och försökt strukturera flowet en aning, att väldigt mycket är kopplat till två saker. För det första ÄR det annorlunda att resa med barn – vilket alltså inte betyder att jag behöver göra om min självbild av den resenär jag är. Men jag behöver ändra min inställning till att resa med barn mer än jag planerade för innan resan och mer än vad jag gjort hittills. För det andra vill jag ha det mesta i lagom dos. Jag är ingen hardcore-översocial-flexibel-backpacker som är öppen för precis allt. Det är en insikt som kommer förändra min självbild en del. En lärdom jag måste ta med mig för mitt framtida resande. Välja att omfamna att jag är så istället för att streta emot. Men också fortsätta utmana mig själv så jag inte blir för bekväm och väljer det lika/nästan som hemma. Jag måste utsätta mig för mer läront. I lagom dos.
Med allt detta sagt. Dessa läront innebär inte att jag är helt annan person eller annan resenär än den jag trott. Så omvälvande är inte dessa insikter. Det här förändrar kanske 10 procent om hur jag väljer att resa men det kan vara 10 avgörande procent. Men att jag kommer välja charter till Grekland med menyer på svenska och framöver enbart kommer resa till så kallade barnvänliga ställen det ser jag inte komma som slutsats av dessa insikter och läront. Jag är fortfarande jag.
En så fin stund på den här resan, att cykla med den här glada ungen.
Allt som varit tungt och svårt och jobbigt senaste månaden/månaderna är nu värt det. Tänk YNNESTEN att få utvecklas så här som människa. Att få växa med uppgiften. Gud, jag känner mig religiös här när jag sitter med min bubble-mint-milk-tea. Lära känna mig själv bättre, kunna skapa ännu bättre resor i framtiden med familjen som är min och kommer så vara resten av mitt liv. För att inte tala om relationen till mig själv som resenär.
Här finns fler inlägg på temat lokalbefolkning och här är alla inlägg från vår långresa 2022-2023. (som tankarna till detta inlägg uppkom under).
Januari, den tredje av våra fem månader utomlands. En månad med många highs and lows. Bilderbläddrande i mobilen påminner om det ena guldkornet efter det andra.
Nytt år och nya stories från månaden som gick. En bärande del av att resa medvetet är att reflektera över det som varit och ta med sig det viktigaste under resten av året eller livet för den delen. Jag uppdaterar rubrikerna något, riktar om fokus. Men konstaterar samtidigt att för mig så känns det som att 2023 börjar när vi kommer hem. Kanske att jag till dess formulerat några nya årsord för 2023, de har inte alls känts aktuellt att skapa de mitt under denna resa.
Stories från januari 2023
Januariresan
Vi spenderade nästa hela januari i Da Nang, en stad som växte. Ju längre tiden gick, desto fler ställen blev favoriter vi återkom till. Många av våra bästa stunder hade vi i grannstaden Hoi An. Lek på stranden med andra barn, guidad cykeltur, matlagningskurs, strosande i de äldre kvarteren och en av våra bättre luncher.
Hela gänget är taggade på cykel i regn. Så fint att göra detta tillsammans!
Januaris favoritinlägg
Det är en resebloggslyx att vara på en sån här resa med tanke på hur mycket uppslag att skriva om det blir. Långt fler än vad jag hinner med. Några favoriter från den här månaden är mina två mer resonerade. Dels det om min komplicerade relation till turism som var väldigt välbehövligt att formulera och dels det om hur våra barn exotifieras och hur jag ska förhålla mig till det.
Januariminne
Den eftermiddagen då Elton gick från att gallskrika vid blotta tanken på att närma sig havet till då vi fick honom att älska det. Vi vet att han gillar att bada, vi vet att han älskade att springa på stranden i San Diego i mars (men han minns såklart inte det). Jag trotsade hans protester och gick ut i vattnet med honom. Med kramar, förklarande ord och lek tog vi oss över den puckeln och sen dess älskar han havet. Det är ett fint minne för att det påminner mig mycket om vad den här resan är. Tid att uppleva tillsammans, möjlighet att bygga relation och tillit starkare och äventyr i det stora och lilla.
Numera tycker han även så här stora vågor är roliga att leka i tillsammans med oss
Januaribild
De här från ganska nyligen. För att livet handlar om att dela och att hela den här resan handlar om att skapa och dela minnen tillsammans. Med lite distans kommer det kännas helt sjukt att vi kunde ge oss allt det här. Då nå när alla tyngre stunder kommer vara totalt utsuddade i hjärnan. För det är så det funkar och det är jag glad för.
En till digoch en till mig.
Januari och privatlivet
Det har varit en månad där jag behövt jobba en del med min egen inställning. Jag har inte alltid lyckats få ett fokus som genererar energi snarare än dränerar. När jag skrev mitt senaste veckoinlägg blev det så tydligt att jag bara är en människa. Hur jag kunde glömma spekulerar jag inte i. Jag är inte outtröttlig, jag kan bli mätt på upplevelser, jag trivs också i det bekväma, jag vill inte vara som alla andra men ibland är det precis det jag är (och vill). Jag tror inte jag grubblat så mycket, jag har nog bara inte känt mig lika mycket travel-high som under resans första månader.
På temat privatlivet så funderar jag också på om jag vill göra en klassiker 2023-2024. Dagligen tar jag mig utanför vår resebubbla och lyssnar på politiska omvärldspoddar, följer nyhetsrapporteringen om gängkriminaliteten och väntar med spänning på hur vår hus påverkas av elpriser. Vi är långt ifrån opåverkade av det som händer runt om oss.
Ibland blir det för mycket intryck för E och vill han bara ligga där i sig egen föreställningsvärld där en flipflop ska fyllas med sand. Utrymmet för mig att göra motsvarande är ganska begränsat på en sån här resa, kanske just det som jag hade behövt mer av.
Januaritanke om turism
Ny rubrik för 2023. Det bubblar eller maler alltid olika tankar om turism i mitt huvud som till en början sällan är innehåll för ett helt inlägg. Här ska jag försöka formulera mig en bit på vägen i någon av dessa.
Menyer och information här i Nha Trang finns på upp till fyra språk. Vietnamesiska såklart men även engelska, ryska och kinesiska. Vad gör det med en turistdestination när två så stora länder och kulturer får och tar så stor plats? Detsamma gäller när t.ex. när ett resmål är oproportionerligt populärt hos svenskar. Har inte svaret på den fråga men tycket det är intressant att fundera kring.
Januaris reseplanerande
Som jag tänkt på var och hur vi ska resa härnäst. Ska vi vara kvar i Vietnam, var i så fall? Var ska vi spendera vår sista månad? Vill jag outforskade Malaysia eller trygga Thailand? Kan vi kombinera? Svaret i skrivande stund är att inget är bestämt men hoppas kunna landa i något ganska snart för att sluta tänka på just detta.
Jag märker också att en del börjar ha en bild av sitt reseår 2023 och sin sommar. Jag är som sagt på många sätt kvar i 2022 men det ryktas om att min far fyller jämt i höst och att resplaner smids.
Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad
Välkommen att läsa om en vecka då allt inte var på topp och jag själv fick påminna mig om att jag bara är en människa. Varken mer eller mindre.
Jag känner så mycket känslor, lite som att vara tillbaka i Uganda 2002 och vara 16 år och ha smått panik över hela situationen. För att sedan bli totalt upplyft av en liten strimma hopp (t.ex. jordens godaste juice) och sen känna uppgivenhet igen. Försöker förstå mig själv men är nog mest bara vilsen, på gränsen till förtvivlad (fast på en liten skala) och oerhört rådvill. Jag känner att det har vänt, jag tror jag är på väg upp från en svacka och sätter stort hopp till att det ska kännas annorlunda imorgon.
Vi byter Da Nang till Nha Trang
Den här veckan har vi gjort våra sista dagar i Da Nang. Det blev ett bra avslut med solsken, poolbad, god och prisvärd mat och en kvällspromenad hem i ösregn då våra barn visade på oerhört gott mod och humör. Tänk vad de kan överraska.
Hemma med chill Jason och Elton på bushumör
Nha Trang – show me some löööv
I torsdags lämnade vi Da Nang och rest till Nha Trang i Vietnam. Det gav oss ännu en knepig start här i Vietnam och ytterst lite av det jag hoppats på har infriats.
För att göra en recap, som jag skrivit tidigare blev inte starten med Vietnam vad jag förväntat mig och efter lite vånda valde vi att ge Vietnam en chans och stanna en månad i Da Nang. Staden växte men den kom aldrig upp i nivåer av Chiang Mai i Thailand som vi var i december. Vi visste då att vi satte vårt nästa hopp till Nha Trang, åtta-nio timmar söderut. Fortfarande stad vid havet, men mindre stad, lite varmare klimat och som vi förstått det en stad som bygger lite mer turism än Da Nang.
Taggade på avresa. Är det vi som reser med packningen eller packningen som reser med oss?
Rofylld hos välbekanta Thailand
Till Nha Trang åkte vi med flyg via Bangkok pga måste lämna landet för att förnya visum. (Nej, känns inte bra att göra den typen av flygresor.) Vi landar strax efter lunch och känner direkt hur jag trivs igen. Det är varmt, solen lyser, barnen är glada av att få bada i pool. Till och med en enkel marknad utanför ett flygplatsområde är nice. Människor är trevliga, maten god. Antiklimax att lämna.
Kvällskänslan när vi går och lägger oss på flygplatshotellet i Thailand
Vi landar i Nha Trang och åker genom staden som känns trevlig. Kommer till vårt hotellområde, får tillgång till rummet och blir så besviken. Fem höghus om 40 våningar med totalt opersonlig känsla och ett enda virrvarr av olika hotell och skyltar i samma byggnad. Ett totalt fuskbygge, slitna rum, ofullständigt kök (saknar tex skedar och gafflar), pool ingår inte utan mot avgift och det är ostädat. Trots att det är mitt på dagen är vi för trött för att orka klaga. Att avboka är självklart möjligt men vad gör vi med 100 kilo packning och två små barn?
På våning 11 i ett av husen bor viVårt vardagsrum och soffa……jo, men den här fläkten blir en ju sugen på att dra igång. Vi betalar ungefär 2500 kr för en vecka och det här är vad vi fick.
Med hopp om närområdet
Vi går ned till stranden. Vågorna höga, ingen juice eller mat att tala om att köpa på stranden och extremt blåsigt. Den lekpark vi hittar och blir glada för har fyra rutschkanor varav tre är trasiga. Varannan port av butik/restaurang är nerstängd och jag vet inte om det beror på Tet (nyår, alltså tillfälligt), Covid (sorgligt) eller något annat (lika sorgligt). Barnen trivs vid stranden oavsett vindar och vågor. Temperaturen är perfekt för dem och Elton tyckte det var jätteroligt att bli jagad av vågorna.
En kan ju fråga sig varför vi inte bara lämnar landet. Svaret är dels att vi vill ge Vietnam en riktig chans genom att byta ort (vilket vi nu gjort) och dels att mina systrar kommer och hälsar på om tre veckor och har biljetter bokade till Vietnam.
Norra stranden i Nha Trang är populärt bland lokalbefolkningen och det tycker jag är roligtFin park på avstånd, inte lika trevligt när alla kanor är sprucknaElton lär sig läsa vågorTaggad på väg ner i vattnetLika taggad på vägen upp
Mare, mare. Vad gör jag en söndagsmorgon?
När jag sen står där en söndagsmorgon (alltså i morse) och fryser av vinden från havet medan barnen leker vid en annan lekplats vi hittat vill jag bara ge upp. Jag och Erik inser att vi är ganska äventyrsmättade. Jag vill bara ha lugn och ro och hitta enkla former för att vara själv med barnen så att den andra kan få egentid och tanka lite energi. Så att vi också orkar göra roliga saker och kan ta vara på att vi faktiskt är i Vietnam som har jättemycket att erbjuda om vi vill och orkar.
Så i vanlig ordning går min hjärna i spinn medan Erik blir handlingskraftig. Vi bestämmer att det är värt att kasta lite pengar i sjön och bokar ett annat boende i Nha Trang. Ett hotell Erik besöker innan vi bestämmer oss. Som är dyrare men också fräscht. Där frukost ingår, där det finns fri tillgång till pool med grundare vatten för barn och som har en egen kids club inomhus. Väderprognosen för veckan visar en dag kraftig blåst som idag, tre dagar ösregn och tre dagar med 30 grader och växlande. Om vi efter kommande vecka fortfarande inte blivit vän med Vietnam då får vi nog tänka om men för nu ger vi Nha Trang en chans. Under våra 2,5 dagar här har vi hittat flera ställen vi gillar i både mat- och lekväg. Det finns potential på riktigt.
En bättre lunch. Elton fick ”blodpudding” aka blodkorv som låg i nudelsoppan och alla var sjukt nöjda med maten. Kvinnan kunde laga mat och vi betalade 20 kr. En godare limejuice med chiafrön på kul fikEn korsning vi hittade som var trevlig och underhållande att iaktta. En restaurang vi gick förbi och innan vi hann beställa hade de ställt fram detta så det var bara att äta helt enkelt. Gott och autentiskt som det heter. De färska örterna som serveras – jag läskar dem.
Reflektion om: Att komma ihåg syftet med en resa
Jag konstaterar att det är svårt att hitta rätt, men det är också svårt att veta vad som är rätt. Eller tillräckligt bra. Det finns inga vädergarantier. Ingen vi kan få försäkringar av om att vi kommer gilla en stad, strand eller ö. Vi vet heller inte hur mycket bättre det skulle kunna vara någon annan stans och t.ex. Koh Chang i Thailand som vi var på första veckan var lite för varm men fantastisk pool och hav i skuggan men inte en enda lekpark eller lekområde inomhus hittade vi. Det kanske inte går att få allt och att hela problemet är min egen förväntan. Vad vet jag?
Jag försöker påminna mig om syftet med vår resa. Jag vet att jag aldrig skulle vilja byta bort det vi har mot vad livet i Sverige just nu skulle innebära. Jag vill hitta lite inre lugn och inte måla upp för stora ”once-in-a-lifetime-resa” så det måste bli jävligt bra. Jag har rest tillräckligt ofta och länge i mitt liv för att veta att en aldrig är på topp en hel resa, oavsett hur kort eller lång den är. Det här är väl en sådan vecka då det känns svårt och motigt.
Tänk att jag får spendera varje dag med dessa gullpojkar!
Mitt i allt elände som inte ens är ett elände utan snarare en mindre bra del av en väldigt fantastisk resa så har Jason denna vecka i princip lärt sig gå och barnen har haft ett kramkalas som varade i typ en kvart så hjärtat mitt grät av glädje. Vi har lyckats avsluta Jasons vattendrickande för att kunna somna om på natten och Elton har inte bett om napp en enda gång den här veckan. Helt ointressant info för en reseblogg, men högst relevant för den föräldraledighet som vi ju faktiskt har just nu.
Gullpojkar 2!
Nu då?
Nästa vecka blir alltså veckan då vi tar oss an Nha Trang. Det som blir, det blir bra och nu kör vi.
Att använda VPN utomlands är bra av flera anledningar. Nu när vi rest några månader kan jag konstatera minst fyra starka skäl att använda VPN när vi reser.
⇒ Inlägget är ett betalt reklamsamarbete ⇐
VPN, Virtuellt privat nätverk, förklarar jag bäst med att en lurar datorn att en befinner sig i ett annat land än det en verkligen är i. Rent tekniskt handlar det om skapa en tunnel eller en säker förbindelse mellan två punkter i ett datanätverk som inte är säkert.
Mina skäl att använda VPN utomlands
För en billig peng har vi löst surf på våra egna telefoner med e-sim. Det gör att vi alltid har tillgång till internet men också att vi slipper vara beroende av att koppla upp oss på offentliga nätverk. De kan dels vara opålitliga och dels vara oskyddade vilket innebär att det är lättare för människor med dåligt uppsåt att komma åt ens konton och inloggningsuppgifter. På hotellet använder vi deras wifi tillsammans med VPN. Det här är varför jag använder VPN på vår långresa som vi gör just nu.
Namibia med oklart internet.
1. Generell säkerhet
Att använda internet är alltid förenat med en viss risk för att otillåtna personer kommer åt information jag helst håller för mig själv t.ex. kontouppgifter. I mitt dagliga användande är det en risk jag tar precis som att jag rör mig i trafiken fast det är förenat med fara men det finns ett antal åtgärder en kan göra som att t.ex använda säkerhetsbält. Eller använda en VPN-tunnel när jag är utomlands.
2. Tillgång till alla önskade sidor
Att använda VPN var också något vi gjorde flitigt under vår jorden-runt-resa i Asien, främst i Kina då vi inte kom åt varken Facebook, Google eller min Gmail pga landets cencurlagar. Jag skrev om min frustration och att vi löste det med VPN. Tänk va sjukt ändå att mer än en miljard människor lever (eller åtminstone då 2016) utan fri tillgång på allt som finns på internet.
Shanghai, en stad jag aldrig trivdes in och cencuren innan vi löste VPN var verkligen bidragande till det.
3. Slippa kapad inloggning till Resa medvetet
Till en början kunde jag blogga som vanligt men efter en tid i Vietnam kom jag inte åt bloggen varken från min telefon eller min datorn. Både att besöka bloggen och logga in slutade att fungera. Det visade sig att någon ”kapar” (i brist på bättre förklaring från min sida) mina försök och hindrar mig från att komma vidare. Lösning? Använda en säker VPN-tunnel och vips kunde jag fortsätta som vanligt
4. Se allt på SVT play
Vi gillar SVT play i min familj, både vuxna och barn men en betydande del av det som finns på SVT är bara tillgängligt i Sverige. När intrycken från allt nytt som det innebär att resa är massiva är det skönt för barnen titta på samma barnprogram som hemma. Med VPN kan vi titta på innehållet som vanligt.
Full tillgång till allt på SVT är räddare i vardagen.
Hoppas att jag med dessa säkerhetsåtgärder ska slippa bli hackad, kapad, skimmad och alla annan skit som en kan bli utsatt för på internet. Helt säker går jag varken här eller i Sverige men sånt är livet.
Inlägget är ett betalt reklamsamarbete. Text, tankar och åsikter är som alltid mina egna.
Nyår i Vietnam, även kallat Tet, är folkets största och viktigaste högtid. Vilken ära att få uppleva denna färgfyllda familjehögtid.
Kanske är det självklart men jag vill ändå ha det sagt. Det här inlägget är knappast heltäckande för hur alla vietnameser firar nyår. Det bygger på mina egna iakttagelser och upplevelser samt det jag läst mig till för att själv få grepp om denna högtid. Vilket inte varit helt enkelt måste jag säga. Så här i efterhand när vi gått in i det nya året tycker jag mig ändå ha en ganska klar bild av hur nyår firas, särskilt här i Da Nang.
Stranden i Da Nang är prydd med fina basket boats som blivit målade till katter.
Tet – Nyår är Vietnams viktigaste högtid
Vietnam största årliga högtid är att fira nyår. Nyårsdagen är starten på våren och det är festivalstämning i hela landet. Vietnam är starkt influerat av Kina sedan deras många år under kinesisk kontroll. De använder månkalendern vilket innebär en tolvårscykel där varje år är namngivet efter ett djur. Nyår 2022-2023 har precis varit och vi har därmed gått in i kattens år. I Kina har turen dock kommit till kaninen så paralleller finns men Vietnam går som alltid sin egen väg.
Hur nyår i Vietnam upplevs som lokalbefolkning och turist är självklart olika, inte minst eftersom det vietnamesiskt nyår, liksom julen i Sverige är en familjehögtid och få turister har ju möjlighet att fira tillsammans med en vietnamesisk familj. Jag kommer i detta inlägg referera till nyårsafton och nyårsdagen för att det ska bli lättare att förstå även om storleken på högtiden mer liknar julhelgen i Sverige.
”I år” har vi firat nyår två gånger. Dels ”vårt egna” och dels det vietnamesiska. Jag hade betydligt mer stämning i kroppen under det vietnamesiska. Kul för oss med dubbelt firande. Hur nyåret firas finns det säkert lokala variationer på inom Vietnam, jag har haft Da Nang i centrala Vietnam som utgångspunkt men inför Tet har jag även besökt Hoi An och sett förberedelserna där.
Katter i olika storlekar som får avbildas valfritt verkar det somTempel i Hoi An som fått det extra fint framför sig
Vad betyder högtiden Tet för vietnameserna?
Som turist är det lätt att få uppfattning om det synliga och det som sker rent aktivitetsmässigt i en stad men svårare att förstå innebörden av en högtid. Som jag förstått det handlar Tet om att vara med familjen och förfäderna är ännu mer närvarande under några dagar. Hus och gator städas, tvättas och kläs upp, gåvor ges, skulder betalas av och det är en tid för att gå vidare och förlåta. Helt enkelt all in för att gå fräsch in i det nya året.
Den här delen tycker jag är en av de tråkigare med att vara turist i ett land. Tänk vilken enormt fördjupad förståelse det ger av en kultur att fira högtiden tillsammans med en familj. Att se hur religion, mat, prat och aktiviteter tillsammans visar en del av kulturen som präglar människorna i landet. Det får bli en annan gång helt enkelt!
Små gåvokuvert och annat pynt i Lang CoOffergåvaMassa saker bränns och vad det står för och varför har jag inte förstått full ut
Fira nyår i Vietnam – så kan det gå till
Dekorationer
Precis som inför svensk jul är det en stämning av upptrappning veckan innan. Det märks inte minst på hur staden dag för dag blir allt mer färgglad. Alla gator blir pimpade från topp till tå. Kvarter går samman och sätter upp belysning längs deras gata. Parasollägarna på stranden sätter upp belysning. På de allmänna platserna byggs stora kreationer av blommor, lampor och det nya årets djur upp. Varenda hem, butik, hotell och restaurang har ett stort mandarinträd som kläs med lampor. Det sätts upp flaggor, girlanger, ljuskällor och annat färgglatt. Det står stora krukor av gul blommor utanför varje port och färgglada lantärnor i alla kulörer sätts upp. De sparar inte på något och det är så himla fint att få vara här under en sådan högtid när det blir inramat och fint på det sättet.
Kreation som håller på att byggasSå här kan det se ut några dagar senare. Hoi An. Gult och rött är de vanligaste färgerna på pyntetVackra men så besprutade för att de ska ge frukt samtidigt att den inte kommer gå att äta. Känns ju sädär slöseri. Men vi har ju en viss tradition i Sverige som också bygger på ett träd som sen bara barrar av. Vet inte hur många tusen sånna här krukor jag sett senaste dagarna. En liten gata vid oss som gjort det fint.Lantärnor som är otroligt stämningsgivande tycker jag.
Nyårsafton
På årets sista dag samlas familjen för en stor lunch. Vi såg det när vi själva försökte få tag på lunch och insåg att det som såg ut som en lunchrestaurang själva verket var en sittning för familjen. På kvällen går många ut dricker juice, kaffe eller alkohol och umgås utomhus bland matstånd, karaokemaskiner, livespelningar och aktiviteter för barn. På stora scener visas traditionell dans och de berömda drakdansarna.
På tolvslaget stannar hela staden upp (även motorcyklarna och det har aldrig hänt under min månad här) och ett 15 minuter långt fyrverkeri brakar lös. I Da Nang skedde detta från gångbron vid Tran Thi Ly så folk hade laddat upp längs floden och på andra broar. De parkerar sina motorcyklar och sitter tillsammans med partner, vän eller familj och ser himlen fyllas av smatter, rök och ljussken. På vår promenad hem från fyrverkeriet passerade vi otaliga eldar på trottoarerna utanför människors hus där de eldade upp saker. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad som eldas.
Drakframträdande övas i Hoi An dagen innan nyårKonsert på fullt pådrag och så hög volym att det inte gick att stå ens 50 meter från scenenEn man som sjunger och ett dansande par som stjäl hela showenDen berömda Drakbron i Da Nang i bakgrunden och sittplatser i motsvarande Kungsträdgården i Stockholm. Promenadstråk längs floden i Da Nang. Allt i plats och tillfälligt uppbyggt. Gick förbi klubbgatan och där var det fullt ösFyrverkerier och en stunds fullt fokus uppåtAlla stod stilla och sen skulle alla iväg. Samtidigt.
Bra att veta inför Tet och nyår i Vietnam
Datum för Tet
Exakta datum när Tet infaller skiljer sig åt år till år men som regel i slutet av januari eller början av februari. Det tog ett bra tag innan jag fick koll på vilka datum som är de riktiga högtidsdagarna och för att förvirra det ytterligare refererade en del till att den 21 januari egentligen var 30 januari. 2022-2023 var alltså nyårsafton 21 januari och 22 januari det nya årets första dag och en nymåne börjar på nytt.
Affärer och restauranger stänger – men alla på olika dagar
På temat svårt att greppa när Tet sker blev förvirringen ytterligare stärkt av att alla tycks hålla öppet och stängt efter egen preferens. Några ställen håller öppet i princip som vanligt. Några kortar öppettider eller stänger ett par dagar. En del stänger några dagar innan själva Tet men öppnar direkt på nyårsdagen och andra håller öppet fram till Tet men stänger på nyårsdagen. En del stänger 7-10 dagar. Som jag förstått det är det mer stängt på nyårsdagen än själva nyårsafton precis som i Sverige.
Dyrare och svårare inför Tet
En del restauranger höjer priserna under Tet, en del har speciella menyer. Tio dagar innan Tet försökte jag få kläder uppsydda och fyra olika skräddare här i Da Nang men alla sa nej. De är fullbokade inför Tet eftersom det nya året bäst inleds med nya fräscha kläder för att ge ett bättre kommande år. Priset för vår förare och hyrbil på själva nyårsafton blev också högre just för att det var nyårsafton. Men för oss var det ju en vanlig sketen lördag. Bra att tänka på för en turist som inte är van att ha andra länders högtider i kroppen.
Resa i anslutning till Tet och nyår i Vietnam
Vi ville åka tåg söderut i anslutning till att Tet tar slut och det var totalt utsålt på alla tåg under fem dagar. Så även om vi var rätt flexibla med restiden så var det dött lopp när vi ville boka detta med 2-3 veckors varsel. Gissningsvis samma sak dagarna inför.
Välj rätt stad och stadsdel för dig
Vi spenderade själva nyårsafton i Da Nang men den som åker till mer turistiska städer som Hoi An eller Hue kommer uppleva en annan typ av nyår, mer anpassad efter att staden också har många besökare som valt att fira Tet just där.
Hoi An där båtarna laddar upp för att tillsammans skapa ljus- och färgmagi på vattnet
Att fira nyår utomlands
Jag konstaterar med detta inlägg att det här är mitt fjärde nyår utomlands. Mitt första var i Tokyo 2015 och då fattade jag inte mycket av traditioner och firande. Mitt andra var i Namibia 2016 men då var vi ute i öknen och bodde på lodge så särskilt lokalt blev det inte men däremot ett storslaget dygn. Tredje firade jag i Budapest 2017 och fick lite koll på några traditioner i landet. Detta blev alltså första gången jag firade ett lands nyår ”på riktigt” (fast inte alls på riktigt). Även om jag tycker det är lite oroande att vara utomlands under stora högtider pga svårt att förstå hur det påverkas med öppettider och tillgänglighet så är det häftigt att ha gjort denna upplevelse.
Här finns alla inlägg från Vietnam och andra på temat nyår.
Fyra heldagsutflykter, ett nyårsfirande och farmor till barnen på besök. Mycket upplevelser och intryck och samtidigt ett rese-lunk vi börjar komma in i.
Vår tolfte vecka har präglats av framför allt två saker. Dels att Eriks mamma är på besök och dels att det är Vietnams största högtid, det kinesiska nyåret. Det motsvarar den svenska julhelgen på det sättet att många åker hem till sina familjer, det pyntas på alla tänkbara sätt, många affärer och restauranger stänger under kortare eller längre tid och det är en glädjens tid där det firas.
Lite strandhäng i eftermiddagssol har det blivit i veckan
Sverigebesök och utflykter från Da nang
Besök av svärmor gör att vi varit ovanligt aktiva och gjort tre utflyktsdagar tillsammans.
Utflykt nr 1 till Pagoda
Den första blev strulig pga missförstånd med vår bokade bil och guide som slutade med att vi avbröt och istället hittade en annan. Sådant som händer men tyvärr ännu ett exempel på knepiga vietnameser ur vår synvinkel. Vi fick oss lite utsikter, se ett av Da nangs landmärken och åt en sen och god lunch innan vi nöjde oss för dagen.
Pagoda Linh Ung i norra Da nangDinh Ban Co på en av de högre punkterna på halvön Son TraBesökte lilla Wonder park och nu kan jag sluta resa antar jag för nu har jag sett allt.
Utflykt nr 2 till Hoi An
Hoi An levererade som vanligt. En cykeltaxitur med guide i de gamla kvarteren, en stadsbild och kuliss som mina ögon aldrig tröttnar på och en riktig toppenlunch på en vegetarisk restaurang.
Vackra, vackra Hoi An.Ett bättre cykelsällskapTvå av våra herrar till chaufförerDet här är min son och han älskar smoothiesIs är livet!
Utflykt nr 3 till Lang Co och osedvanligt trevligt café
För den tredje utflykten hade vi tagit sikte på lugna Lang co, mycket långt från turiststråken. För att komma dit åkte vi ena vägen över ett högt pass med underbar utsikt och andra vägen genom (enligt utsago) Sydostasiens längsta tunnel. Till lunch åt vi enkel nudelsoppa hos en vänlig kvinna som var en av få som hade sin lunchservering öppen dagen till ära – motsvarande julafton i Sverige. Dagen avslutades på ett sällsynt trevligt café som Erik hittade när han browsade google maps. Jag drack en av de bästa chokladdrinkarna i mitt liv, det fanns en gunga med en gullig gubbe och barnen fick mata hönorna som knatade runt fritt inne i caféträdgården. Fem toast av fem från allas håll!
Utsikt från Hai Van passet på väg till Lang CoMin bästa vän!Välkomnas till Lang CoHavsnära häng på dessa restauranger (om de bara varit öppna förstås)En vanlig gata i Lang go med full liv och rörelse. Mer lokalt blir det knappast. Blir sugen på varenda drink de erbjuder i menyn på Soul Village CaféGladast idag, att få mata hönorVietnams gulligaste gubbe!
Småbarnsföräldrar by night och vietnamesiskt nyår
Tack vare vårt Sverigebesök har jag och min kära make inte bara haft en, utan två utekvällar på egen hand. Dels en då vi tog en drink och gick längs stranden och bland bostadskvarter och dels en då vi trotsade vår egen kvällströtthet och gick ut för att vara en av alla tiotusentals vietnameser som firade nyåret. Vi vandrande längs nattmarknad med mat och försäljning av diverse prylar, karaoke med ojämn sånginsats och konsert med minst sagt öronbedövande volym. Vi tittade på folk och avslutade kvällen tillsammans med alla andra genom att se tolvslagets fyrverkeripjäs där vi så att säga stod på första parkett utan att riktigt förstå det innan. 15 minuters konstant pangande och färgsprak. Roligt att ha upplevt detta!
Pyntat till tänderna i varje stad, här från Hoi AnFireworks är både överskattat och häftigt på samma gång men så här bra bild har jag aldrig fångat det förr.
Veckans höjdpunkt: Guidad cykeltur i duggregn
Den här veckan inleddes på bästa tänkbara sätt: En matlagningskurs och en guidad cykeltur där vi fick lära oss massor om den vietnamesiska kulturen, hur människor bor och cykla längs landsbygden där fokus som i många länder är att odla. Allt skedde i duggregn, barnen sov ovanligt bra så vi fick laga mat ifred och sedan var de precis lika peppade på att åka i cykelbarnstol i Vietnam som i Sverige. Mycket lyckat!
Äggplanta, jag som inte ens gillar det tyckte det här var hur gott som helstGrandma som hjälper tillTvå taggade på cyklingEtt litet hus på en landsbygd utanför Hoi AnKrutkvinna delux visar snart hur basket boaten ska padlas
Reflektion om: De vietnamesiska hemmen
Det Vietnamesiska husen, både i städerna och delar av landsbygden, ser ungefär likadana ut vart vi än rör oss. Husen byggs höga och långsmala eftersom mark är dyrt och när jag var här senast fick jag lära mig att de betalar skatt för antalet meter som vetter mot gatan. Närmast gatan finns ett större rum som företrädelsevis används till någon typ av business. Det är nagel- och massagesalonger. Det är små affärer, skräddare eller motorcykelmekar. Det är enklare restauranger och caféer. Innanför denna yta, eller ibland delat med denna yta finns familjens vardagsrum. Beroende på standard finns där en TV, en otymplig och obekväm (enligt svenska mått) soff- eller matsalsgrupp i massivt trä och ett altare till minne av förfäderna som spelar en central roll i den vietnamesiska kulturen. Det är multi-use av yta och många jonglerar alltså både arbete, hushållsarbete och barnpassande parallellt i samma rum. Jag undrar vad de skulle säga om jag berättade att väldigt många i Sverige pendlar 60-90 minuter/dag fram och tillbaka till sin jobb. Det får bli fler bilder och iakttagelser om de vietnamesiska hemmen i ett eget inlägg.
Vet inte hur många tusen de betalat för dessa men särskilt sköna ser de ju inte ut att vara.
Dags för stadsbyte
Kommande vecka byter vi stad i Vietnam och tar oss till Nah Trang som ligger åtta-nio timmar mer söder ut. En mindre stad, kanske lite bättre väder och en ny atmosfär att försöka få grepp om. Det ser jag fram emot!
