Ännu en mycket fin och varierande vecka här i Thailand. Chiang Mai är himla bra på så många olika sätt. Vi har hittat sysselsättning som passar både stora och små.
Som tidigare veckor har vi ägnat stor del till att leka, sysselsätta och stimulera våra barn. Vi har hittat ett paradis för alla inblandade och diverse andra tillhåll. Jämfört med Sverige är antalet kommunala lekparker väldigt få. Det gör att antalet lekparker med olika upplägg är desto fler. De flesta har inträde, många har caféverksamhet i anslutning och en del försäljning av leksaker eller annat för att få ekonomin att gå ihop. De finns i flera stora köpcenter så att shoppingen för barnfamiljer ska bli lättare.
After school med stolar och bord samt avskild avdelning för vuxna som behöver jobba.Så här kan det se ut i ett köpcenter
Gott och blandat från vecka sju i Thailand
Under veckan har vi hittat ett nice veganskt café med second hand, försäljning av utvalda produkter och där överskottet går till människor i Myanmar och de anställda är ”unga i riskgrupper”. Dyrare än thaiställen, bara internationella besökare men bra grej att stödja.
En eftermiddag tog vi sikten på ett område i närheten som vi tidigare inte gått i. Vi bytte vårt urbana och trendiga närområde till det som jag skulle kalla ”the real thai” med lokalas vardag. Älskar att hitta till sånna ställen.
Billigt fika på studenthak i vårt nyfunna områdeStreets av Chiang Mai IStreets of Chiang Mai II
Vid tre tillfällen lyckades barnen sova samtidigt i vagnen (Elton sover egentligen inte på dagen men ofta blir han för trött för att palla hela dagar) och vi fick njuta av tre luncher på egen hand – vuxenlycka. Noterar att i den här familjen verkar det bara vara en av oss som byter kläder.
En ramenEn drinkEn gatumatmåltid
Vi avslutade veckan med att spontant gå förbi thailändska mästerskapen i ”teen dancercise”. Sjukt disciplinerade, uppiffade och skickliga barn och unga som showade järnet. Vi besökte också ett efterrättscafé och avslutade med att gå på Sunday Market. Det här helt sjukt vad mycket folk och olika saker som kan säljas. Skulle kunna strosa i timmar varje söndag utan att täcka in allt.
Gruppfotograferingar innan startSunday Market i Chiang Mai
Veckans höjdpunkt: Lära känna det thailändska köket
En av veckans bästa var att gå på matlagningskurs hos A lot of Thai. Att göra cooking classes är för övrigt en av mina absolut bästa tips att göra på alla destinationer en besöker. Jag har gjort det i Malaysia och Budapest tidigare, båda gångerna var det superintressant. Vi fick först se vår lärare Yui laga maten, smaka och sedan göra vår egen individuella rätt. Fyra varv med fyra olika thailändska rätter. Yui var en otrligt bra lärare. Smaksäker, pedagogisk så vi kunde förstå hur vi skulle få till smakerna, humoristisk och vältalig både på engelska och att översätta en del av ingredienserna till vår västerländska kontext. Ser fram emot att pröva mina nya matlagarskills när jag kommer hem.
En annan höjdpunkt är att vi haft två filmkvällar och sett på Top gun I och II. Det är höjdpunkt dels för att jag och Erik väldigt sällan ser på film och dels för att vi fick anledning att gå loss på lite diverse godis. Filmerna var också över förväntan med mina otroligt lågt ställda krav.
Råvarorna som är trevliga att botanisera medJust här var han ganska pepp på att hjälpa tillEn Pad Thai, hur svårt kan det vara?Lite för stark curry för min smak, tur jag kunde anpassa min egen
En reflektion om: Barn på resa
Jag har tänkt en del på det här med att resa med små barn. Att utmaningarna med barn inte försvinner för att vi är utomlands. Att det är tufft, att många drar sig för att göra den här typen av resa med barn, att många förundras över att vi gör detta, vilken bild jag förmedlar om hur det är att resa med småttingar osv. Jag kan konstatera att samma problem som vi skulle ha hemma har vi här. De vill inte alltid äta, de blir för trötta för aktiviteter och behöver bara chilla med en skärm, de sover ojämnt, de slår sig, de tjatar och vi ger oss fast vi kanske inte borde, vi sysselsätter dem med kex och chips för att vi ska få en lugnare promenad i vagnen eller åktur i bilen. Men de är också superkramiga, nyfikna på alla nya människor, tjuter av lycka när vi gör olika utflykter eller aktiviteter. Det är en salig blandning där liksom vardagen finns i resandet. Jag tycker det är viktigt att påminna om detta, att trots att vi är på ovanlig plats och lever ett ovanligt liv så är barnen helt vanliga och barnbekymmer med både harmoni och kaos det har vi gott om.
Hur skitiga och glada som helstHärlig stämning fram till att det inte är det längre.
Vår sista hela vecka i Chiang Mai
Närmaste tiden är det dags att se till att vi gör allt det där vi vill göra men tänkt att det där hinner vi sen, vi ska ju vara här så länge. På listan står bl.a. det kändaste templet, en Michelin rekommenderad liten restaurang, ett kafferosteri och ett brownieställe.
En etisk elefantpark i Thailand som behandlar djur med respekt och har en ambition att utplåna utbudet av sin egen verksamhet det är Elephant Nature Park i Chiang Mai.
När jag åkte till Thailand tänkte jag att besöka elefantparker skulle vara otänkbart. Kanske om vi hittade någon park som tar hand om skadade elefanter eller stärker elefanternas förutsättningar att leva i det vilda. Men tänk så fel jag hade.
Besöka en etisk elefantpark i Thailand
En kommentar på bloggen (tack Minett) tipsade om en nyligen gjord dokumentär om elefantmamman Lek. Den dokumentärer var väldigt intressant och välgjord för vem som helst att se, i synnerhet den som planerar att åka till Thailand. Den dokumentären fick mig också på helt andra tankar om att besöka en etisk elefantpark. Dokumentären Elefantmamman finns på SVT.
Kort sammanfattat är Leks mål att inga elefanter ska användas för turisters skull. Att ta hand om och rädda dagens elefanter som jobbar inom turismen på ett djurovänliga sätt och samtidigt driva opinion för elefanters frihet är hennes sätt att nå det målet. Det kan tyckas motsägelsefullt att ha elefanter i fångenskap när målet är att de ska vara fria men om en ser dokumentären eller besöker Elephant Nature Park så förstår en att det där går ihop hur bra som helst.
Målning av Lek och en av elefanternaTvå elefanter som har gått och mat och chillar i skuggan
Elephant Nature Park norr om Chiang Mai
Alltså wow! Vilken otroligt fin dag vi hade hos Elephant Nature Park. Reservatet ligger 1,5 norr om Chiang Mai och parken är en av pionjärerna inom elefanters hälsa och frihet. På centret finns vid vårt besök 122 elefanter, 2000 katter, 600 hundar, en hjord med buffalos och några kor, hästar och diverse andra djur som räddats från vanvård eller hemlöshet.
Under covidpandemin har de haft det riktigt tufft. Dels för att deras egna intäkter från turister som står för ca 80 procent fallit bort och dels för att de tagit in många elefanter på från andra verksamheter som inte klarat att fortsätta bedriva sin egen verksamhet genom att behålla personal och se till att djuren får mat. Omfattningen på denna pandemi för de utan röst är oöverblickbar.
Det går att besöka parken över dagen, med övernattning eller flera dagar om en är där som volontär. Det är storskalig drift vi pratar om här och det verkade finnas omkring 150-200 anställda. Verksamheten är självklart påverkat av pandemin. Trots storskaligheten är känslan med elefanterna nära och det är en välorganiserad och avslappnad upplevelse på samma gång. På plats går det att lära sig mycket om elefanten som djur, se hur illa däran elefanter varit innan de kom till dem och läsa om vilka andra communitystödjande projekt som verksamheten innebär.
Det går åt mycket bananer till dessa djurExempel på hur verksamheter stärker kvinnorStorskaligt men ändå med gott om plats vid elefanterna utan att trängsel.Några exempel på hur de hjälpt dessa individer till ett bättre livEn gullig katt
Skywalk vid elefanter och hands-off projekt
Vi valde att åka dit och göra en skywalk under förmiddagen. Det är ett av deras nyare projekt som de kallar för hands-off. Upplägget är enkelt. Elefanterna går fritt i en inhängnad och runt den finns en skywalk för turister. De elefanter som vill komma fram och hälsa för att få en banan eller majskolv gör det, resten gör något annat som de känner för just då. Det innebär att djuren både gör som de själva vill och att de inte behöver vara ”säkra” nog att ha bland människor, alltså de behöver inte vara lika övervakade av en så kallad mahout (elefantskötare, tidigare elefantryttare).
Vår guide som lär oss 10 procent av allt han kan om elefanter. Han kunde de flesta elefanter vid namnElefanterna träffar oss besökare om de vill eller så går de undanHäftigt att höra vinddraget i snabeln när de ska ta emot matBarnen tjoade och tjimmade av förtjusningAtt sträcka upp snabeln är deras sätt att hälsa genom att lukta på vem de har framför sigAlla nöjda och glada
Vara elefanter som lever ett bättre liv
Till lunch var det vegetarisk buffée till alla besökare och volontärer (gissningsvis ett hundratal totalt). Efter lunch gick vi runt bland lite olika elefantgrupper. Några som badade i floden, några som kastade sand för solskydd, några som åt och några som mest chillade. Ett par elefanter delade på en tårta av ris och frukt som någon hade skänkt till dem. Längre bort dit vi inte fick gå fanns elefanter som är så skadade (främst psykiskt) av det dom upplevt att de inte är säkra att ha bland besökare så de fick vara för sig själva. Antingen för resten av sitt liv eller tills de byggt upp tillit till människor.
Det går att donera pengar för att de ska göra sånna här tårter och ge till elefanternaIdag var det ”Granny” och hennes bästis tur. Notera Granny närmast i bild, hennes höft var inte stabil när hon gick så hon förtjänade verkligen en tårta. Namn nam nam. Sjukt skickliga med snabeln. Äta lite mat serverad i bekväm höjdSå fina djur som skyddar sig väl mot solenEn mor och en tonåring
Höjdpunkter och säkerhet bland flera ton tunga elefanter
Dagen innehöll tre höjdpunkter som stack ut extra mycket. Dels att mata dem, inte minst för barnen (och Eriks) stora glädje, dels att höra en grupp elefanter trumpeta av glädje när en lastbil kom med ett flak sand som de fick spruta upp på ryggen och dels när två bebiselefanter lekte runt med vatten och en basketboll. Det här är jag övertygad om långt ifrån alla elefanter i turismens tjänst får uppleva. En skillnad på en etisk elefantpark i Thailand är att de möjliggör för elefanterna att leva ett så ”vildnära” liv som möjligt.
Det kändes supersäkert att göra det här besöket. Både för att det fanns en guide med oss hela tiden, för att varje elefant har en individuell mahout som läser av eras kroppsspråk, för att det fanns gott om yta för både människor och djur att gå undan om någon skulle känna sig trängd. Men mest av allt för att elefanterna kändes harmoniska och inte kontrollerade. Att vara där med två små barn innebar en del bärande (ej barnvagnsvänligt) men också en ännu större upplevelse eftersom de uttrycker en så ohämmad glädje av att se och mata djuren.
Lyckliga elefanter som får leka loss med sandenBebiselefanterna leker herren på teppan?
Okej att besöka en etisk elefantpark?
Det är självklart upp till var och en att besöka en etisk elefantpark i Thailand och alla har sina egna värderingar och gränser för vad som känns okej och inte. Jag såg mitt besök som ett sätt att bidra till en framtida vision där elefanter kan vara vilda som det är tänkt och inte till förmån för turister, hur djurvänligt det än är. Elephant Nature Park är den främsta och mest kända vilket var skäl för mig att välja dem eftersom de går längst fram i ledet till elefanternas försvar. Det kostade 3500 bath per vuxen (drygt 1000 kr) och då ingick upphämtning vid boendet i Chiang Mai samt lunch). Om inte Elephant Nature Park passar av något skäl så har den här bloggen skrivit om sex etiska elefantreservat att besöka runt Chiang Mai.
Här finns fler inlägg på temat djur och alla inlägg från Thailand
Bok om hållbart resande till den som vill resa med större intryck och bättre avtryck. Ett julklappstips för den som vill ge bort en bok om att resa hållbart och bidra till positiv turism.
⇒ Inlägget innehåller reklam för egen produkt: Resenärens makt – turism som när och tär⇐
Kampanjkod och länk vars den köps till bästa pris längst ned i inlägget.
Bok om hållbart resande
För var dag som går är jag lite mer stolt och nöjd över att ha skapat en utmärkt present eller julklapp att ge till någon som gillar att resa och tycker hållbarhet är viktig. En bok om hållbart resande som känns upplyftande att läsa. Som visar kraften i vad positiv turism kan bidra med och som passar den som vill bli stärkt och motiverad att resa mer hållbart.
Julen är en tid att osjälviskt ge. Det bästa du kan göra är att använda den makt du är given på ett schysst sätt. För den som gillar att resa är boken Resenärens makt – turism som när och tär precis rätt guide som ger både puff och knuff.
Använd din makt och ge dig själv eller någon annan en chans att resa med större intryck och bättre avtryck. Ibland är det lättare att se vilken vän, kollega eller bekant som skulle ha nytta av en bok om hållbart resande.
Bok om hållbart resande: Resenärens makt
Resenärens makt – en bok om att resa hållbart
Boken Resenärens makt – turism som när och tär är en annorlunda guidebok för den som både vill bli inspirerad att resa för att ge sig själv större intryck och bidra till ett mer hållbart resande. Det handlar om att lämna så goda avtryck som möjligt, att använda sin makt som resenär. Mer konkret handlar det om att undvika exploatering av människor, djur och natur. Verktyg för att bättre läsa på och möta den kontext, lokalbefolkning och kultur som finns i alla olika länder. Strategier för hur en kan tänka kring val av resmål, transport, boende och hur vi spenderar våra pengar när vi reser.
En stor fördel med denna bok om hållbart resande är att den kan läsas från pärm till pärm av den som gärna slukar böcker och den som hellre bläddrar, läser lite här och där, det som verkar intressant kan läsa den lika väl på det sättet. Antalet böcker jag själv läst i mitt liv är begränsat och jag hoppas att du som har någon i åtanke som skulle kunna ha glädje av den kunskap som boken innehåller inte tvekar att köpa den till någon som kanske inte är ett så stort fan av att läsa. Den kan gå hem även hos dem.
Mer information om boken och fler bilder på dess inlaga finns på resenärensmakt.se
Ligga i en solstol och läsa de rubriker och avsnitt som faller en in just för stunden går fint
Julklappstips: för vem passar boken extra bra?
Boken kan passa precis vem som helst men här är några grupper av personer som jag tror skulle få ut mycket av att läsa denna bok.
Nyblivna pensionärer – en grupp som har mycket tid att resa och som pga andra tider förr rest rätt ohållbart men som nu börjar få upp ögonen för att hållbarhet är viktigt. Inte minst insikten om att deras barnbarn påverkas av framtiden mer än de själva.
Dink:ar (Double income, no kids) – en grupp som kan vara ganska resursstark och plötsligt bara ska betala för sig själva när de reser och inte hela skaran med ungar vilket gör att det kanske finns utrymme att spendera pengarna medvetet och betala extra om viss hållbart resande skulle kosta extra.
Den som ser sig som hållbar – en grupp som kanske redan tänker att den gör ”nästan alla rätt” kommer garanterat hitta några aspekter i boken som utmanar dem att resa än mer hållbart och kan se det som inspirerande
Studenter – en grupp som kanske ska göra en backpackerresa, är nyfiken och hungrig på världen och som dessutom är väl medveten om hur avgörande hållbarhetsfrågorna är för nutiden och framtiden.
Du själv – du som läst enda hit kanske är precis rätt person att ge en julklapp till dig själv. För att en själv är det viktigaste som finns och för att all förändring börjar med en själv.
Julklappstips till den som gillar hållbarhet och resor och vill kombinera dessa
Med koden julmakt2022 kan du beställa boken till julpris. Beställ innan 16 dec 2022 om du vill vara garanterad leverans innan jul. Boken köps från min webshop eller på de flesta sajter som säljer böcker.
Två större utflykter, massa god thailändsk mat och en skön vardag i makligt tempo och massor med tid med varandra. Precis som det var tänkt.
Tänk att det redan gått sex veckor, varav fyra utomlands. Imorgon är det en månad sedan vi satte oss på planet mot Thailand. Och tänk, vi har bara gjort en dryg femtedel, en sån oerhört förmån att vi kan göra detta!
Hittills har vi träffat tre andra föräldrapar som är ute och reser med barnen medan de är små, från Israel, Frankrike och Canada. Vi hittar varandra i sandlådan och utdelar förstående blickarna över hur livet är just nu och sen börjar småpratat. Tacksam för alla föräldradagar vi får i Sverige men också en insikt om andra system i andra länder som också har sina fördelar. Som att en har rätt att vara tjänstledig i längre perioder fram till att barnen är tre år. Det är sådana här perspektiv som jag är så glad att jag får av att resa.
Barnlek, ibland tillsammans, ibland bara bredvid varandra
Chiang Mai – en bra bas för utflykter
Vi fortsätter trivas i Chiang Mai och utforskar lekparker utomhus och lekytor inomhus. Om kvällarna letar vi reda på en bit mat vid något matstånd och blir underhållna av diverse musikanter. Ibland är alla nöjda och glada, ibland ett stressat letande efter något som faller barnen i smaken och som de har fokus nog att ta in bland allt stoj och stim. Definitionen av kök (som vi trodde vi skulle ha) i den här lägenhet är en vattenkokare och köksbänk. Vi saknar diskho och spis så matlagningsmöjligheterna är begränsade.
Många små och stora marknader i stan att mysgå iPopcorn i väntan på maten är ett vinnande konceptSkön gatumusikant som körde show för ossEnklaste formen av lek på en gräsplätt vi hittadeAll in som pilotKex och vatten i en park
Veckans höjdpunkter i Chiang Mai
Veckans höjdpunkter var våra två utflykter. Vi hade en heldag med Johan där vi körde runt Samoeng och kollade på vattenfall, vackert landskap och livet utanför en stad som Chiang Mai. Om den dagar har jag skrivit det här inlägget: Dagsutflykt Chiang Mai – Samoeng Loop
En annan heldag hade vi hos Elephant Nature Park. Så häftigt att vara bland de stora djuren, se hur väl de tas om hand och lära oss mer om elefanterna som djur. Såklart har jag tänkt många tankar om det är etiskt att besöka elefanter, även om det är en ”etisk elefantpark” och mina tankar om detta kommer jag utveckla när jag skriver inlägget om vår utflykt dit. Våra barn skrev av lycka när de fick mata elefanten med banan och majskolv.
Vattenfallet i Samoengloopen. Foto av Johan BengtssonElefant som hälsar genom att dofta på oss med snabeln……med hopp om att det ska bjudas på något gottGammelfarmor till höger har sliten höft och får tårta och bryr oss föga om att vi passar på att fota oss
Födelsedag och annat att fira
Vi har firat Eriks födelsedag med elefantpark, grymma burgare Rock me burger (plantbased med tryffelsås var en grym kombo) och lite skön livemusik. Först med båda barnen vakna och sedan med en sovande och en superpepp som vägrade somna i vagnen.
Igår hade vi en toppenkväll på en plätt asfalt. Elton sprang ett maraton fram och tillbaka, Jason satt stilla och åt nöjt lite pizza, vi vuxna kunde lyssna på ett pop/rockband på ungdomsscenen. Alla nöjda och inget kaos.
Idag har vi haft chill söndag och är glada för det. Till och från är vi ganska slitna allihopa men vi är friska förutom snoriga/hostiga barn men det lär väl inte vara något unikt jämfört med alla svenska barn hemma i höst/vinterrusket.
En pigg (men egentligen ganska trött) unge äter glassHar flyttat några gränser för hur skitig mina barn får varaÖsigt band som spelade
Andra saker jag gjort denna vecka
Gett mig manikyr och pedikyr, det blev fint!
Sprungit drygt 7 km i 28 grader, det var jobbigt.
Spikat ett första pyttelitet jobbuppdrag i mitt nya företag, det känns roligt.
Tagit mig fram och tillbaka till en lekpark med taxi tillsammans med båda barnen på egen hand.
Bott 100 meter från Thailands kung/diktator. Så nära har jag aldrig varit en med så mycket makt. Vet inte om det är en merit eller inte.
Varit på pubquiz och åkt taxi hem själv och ännu en gång behövt förhålla mig till utsattheten som ensam kvinna. Men taxichauffören kunde bra engelska och var supertrevlig så ännu en gång gick det hur bra som helst. Men utsattheten kommer finnas så länge vi måste leva med patriarkatet.
Fortsätter förflytta min chiligräns. Trots att jag ber om No chili så kommer det in allt annat än smaklös mat så då är det bara att kämpa på. Här om dagen fick jag en stor gapande mun från kokerskan när jag sa att det ändå var lite starkt när hon säkert gjort sitt yttersta för att hålla nere styrkan. Jag erkänner att jag är vek.
Framgång med att få in två ungar i taxin.Därinne bodde kungen ett par nätter, mittemot lägenheten som vi bor i.
Fortsättningen på resan
Kommande vecka ska vi på cooking class och lära oss mer om thailändsk matlagning och kanske några mindre utflykter. Vi blir kvar i Chiang Mai till 28 december och försöker få koll på om/hur det firas jul här. Sedan bär det av mot Da Nang i Vietnam där vi just nu planerar att stanna i två månader om vi inte tröttnar och vill vidare.
En tips på dagsutflykt i Chiang Mai är Samoeng Loop som erbjuder både vattenfall, storslagen utsikt och möjlighet att ta del av den turism som thailändarna själva nyttjar på sin lediga tid.
Häromdagen hade vi en maxad och fantastisk dagsutflykt i Chiang Mai. Jag har en fd kollega som sedan många år bor och jobbar i Chiang Mai och denna dag hade vi förmånen att tillsammans med honom åka på utflykt med hans bil. Vi valde att köra runt berget nordväst om stan, det som brukar kallas Samoeng loop. Det är en klassisk dagsutflykt från Chaing Mai men vi gjorde många avstickare och andra vägval än de klassiska att göra runt Samoeng. Den 100 kilometer långa turen går runt Chiang Mais mest kända landmärke, berget och templet Doi Suthep, förbi staden Samoeng och genom Mae Sa Valley.
Det var verkligen guld att ha en privat chaufför som kände till området, som kunde anpassa turen efter vad som funkade för oss och våra barn och som dessutom kunde svara på våra tusentals frågor om den thailändska kulturen och vardagen i ett korrumperat land. Alla kanske inte känner en svensk kompis men det finns gott om thailändska guider som erbjuder privata turer av liknande slag. Många väljer också att köra turen med motorcykel på egen hand och känner en sig trygg med att köra är det också ett bra och flexibelt sätt att ta sig runt.
Dagsutflykt från Chiang Mai: Samoeng Loop – när resan är målet
Vi valde att köra medurs och gjorde ett gäng stopp under resan. Utöver stoppen så ska sägas att själva bilturen i sig är en upplevelse. Det är vackert med landskapet och odlingarna, de små samhällena och de häftiga som naturen kan skapa med sin dramatik av berg, dalgång och vatten.
Ungefär den rutt vi körde inkl extraloopen i norr efter Yellow House som inte ingår i den ”traditionella” loppen.
YuuBaan Studio
En härlig oas anpassat för barn. Vi drack varsin god fruktsmoothie och kaffe och barnen fick leka av sig. Oerhört fridfullt pga skugga, all växtlighet och barnens möjlighet att sysselsätta sig. Perfekt första stopp.
Lekområde 1Lekområde 2Oasen för föräldrarna med uppsikt över barnen
Takkatan Cave
Vår första avstickare var till grottan Takkatan Cave, eller Takatan Cave som det står på skylten. Grottan i sig var inte särskilt spektakulär men inkluderat att ta sig dit var det rätt så häftigt. Jag skulle inte rekommendera att åka dit med motorcykel och inte heller utan en stark och stabil bil. Det är branta stigningar med bil med väldigt fin utsikt över odlingar. Därefter är det ett par hundra meters knatande framför allt nedför över stock och sten omgiven av bambuskog. Det gick bra med enklare sandaler men skulle föredragit ordentliga skor, särskilt om det regnat och är halkigt på stenar och leran.
Vägen till grottan som var värd besväret att ta sig dit 🙂StartenBrant, stapplig sten och vild bambuskogEn glimt av grottan. Jag är ju ingen mästerfotograf i vanliga fall och särskilt inte grottor
Samoeng Forest Viewpoint
Den som gillar breath taking views ska stanna till vid Samoeng Forest Viewpoint. Ett kort stopp för att insupa vidderna, ladda sällskapet med vatten, frukt och lite snacks och sedan åka vidare.
Se så fint!Ungefär sånna här vyer försökte jag lära mig att måla på gymnasiet med gröna skogar och blånande berg
Lunch på Yellow House
Vi åt lunch på Yellow House och jag tyckte det var ett utmärkt lunchställe. Skön omgivning, mycket trevlig utsikt från matbordet och lite rörelsefrihet för barnen. God men inte särskillt utmärkande mat.
Gula villanUtsikten från där vi åtSkönt i skuggan bakom enorma bambuträd
Glamping in Mon Cham – en del av The Royal Project Foundation
Vår största avstickare var en extra loop som jag skulle säga var resans höjdpunkt. Thailand har/haft omfattande problem med opiumodling och som ett sätt att bli av med det finns The Royal Project Foundation (initierat av kungen) som enkelt förklarat går ut på att ersätta opiumodlingen med något annat. Det kan vara att bönder getts stöd att byta till annan gröda eller skapa någon typ av turistisk verksamhet. Låter det inte fantastiskt? Jo! På det stora hela kanske det också är det, och läser en wikipedia sidan så låter det ännu mer framgångsrikt. Vad vår guide kunde berätta var dock att eftersom de lever i en diktatur och all makt utgår från kungen så har där inte skett någon medborgardialog om jag säger så.
Som turist tycker jag en ska läsa på och försöka hitta lite kritiska artiklar (kan vara svårt pga diktatur så inte välkommet att kritisera kungen eller något annat han gör). En del projekt har blivit så framgångsrika att bönderna tjänar för bra med pengar så det börjar ställa krav och då vill projektledningen tvinga dem till att driva någon annan verksamhet, vilket de kan göra eftersom de använder kungen som skydd för den verksamhet de vill driva igenom. Såklart komplext på många sätt. Jag tyckte oavsett detta att det var häftigt att köra igenom byn Mon Chem och se alla dessa glamping tält för framför allt den inhemska turismen och det fanns ett par andra projekt som hade varit roligt att besöka om tid hade funnits och jag hade kunnt sätta mig in i bakgrunden ännu mer.
En del av Royal Project är dessa glamping boenden som det går att tälta i. Måste upplevas för att förstå omfattningenMed stor sannolikhet en mycket trevlig upplevelse för den som bor där
Tat mok vattenfall
Mae Sa är det vanligaste vattenfallet att besöka längs Samoeng Loopen eftersom det ligger så lättillgängligt. Vi valde ett annat och jag är så glad för det. Det var bara vi och ett annat par, skönt att få ha ett vattenfall lite för sig själv. Det går att plaska fötterna men bada är nog ingen bra idé. Skillnaden på Mae Sa och Mae Tok är förutom avståndet till huvudvägen att Mae Sa har högre fallhöjd totalt pga att det går i flera etapper men Mae Tok har högre fallhöjd på en enskild etapp. Som alltid med vattenfall ser de olika ut beroende på när under året en besöker beroende på regnsäsong.
En mästerfotograf visar sig däremot Johan vara, titta vilken fin bild han tog av oss!Kolla de coola träden och dess rötter som växer i vattenfalletFör oss själva!
Därefter åkte vi raka vägen hem, stannade till hemma hos vår väns boende och avslutade med en middag bland alla matstånd. Vilken fantastisk dag!
Hemma på vår gata i stan, så här kan det se ut i vissa lite bättre bemedlade områden
Andra saker att (inte) göra längs Samoeng Loop
Jag vill också nämna ett antal ställen som vi inte stannade på av olika skäl under vår dagsutflykt i Chiang Mai. Dels för att visa att det finns aktiva val som turist att göra vilket verksamhet en vill stödja med ens besök och närvaro och dels för att visa på den bredd som finns att göra längs Samoeng Loop. Det finns mycket mer än vad som hinns med under en dag och det är ju ganska typiskt att många turister bara gör det mest klassiska som står längst fram i skyltfönstret. Det här några saker som vi valde att inte göra och varför
Queen Sirikit Botanic Garden
Ett klassiskt stopp som säkert är fint och bra men inte passade vår rutt (pga annan omväg vi gjorde) och för att titta på vackra växter och blommor inte tycks fascinera våra barn.
Träffa folk från olika stammar (tribes)
Det finns några ställen som erbjuder möten med tribes men min personliga åsikt är att om det ska göras så behöver det göras på lokalbefolkningens villkor med en riktig guide. Dels hade vi inte tid att göra den typen av aktivitet och dels hade vi inte kollat upp tillräckligt mycket på vilket sätt vi skulle göra ett sådant besök för att det ska följa min etiska kompass.
Besöka elefanter
Längs vägen går det att hitta en del så kallade elephant sanctuarys, eller elefantreservat. Det är en stor industri, där en del tar bättre hand om djuren än andra. För mig går alla besök där en får interagera (rida, fota sig, bada) med elefanterna bort eftersom det innebär att de måste hållas fångna och under mänsklig kontroll – alltså tvärt emot deras naturliga beteende. Om en ska se elefanter så tror inte jag att det är längs Samoeng Loop med bara ett kort stopp som det ska göras.
Pong Yaeng Jungle Coaster & Zipline
Det passade inte vårt sällskap men annars hade jag nog tyckt att detta varit roligt att uppleva. Jag har ingen uppfattning om detta ställe eftersom jag bara passerat men jag skulle spontant säga att det här kan vara en bra aktivitet att gynna eftersom det är turism som inte bygger på att djur används utan snarare naturen.
Mae Sa Waterfall
En av de mest besökta ställena längs loopen eftersom det ligger så nära vägen. Vi valde annan väg och såg istället ett annat vattenfall. Mycket nöjd med det valet men hade lätt kunna se båda pga gillar natur.
The Tiger Kingdom
Samma som med elefanterna fast värre eftersom elefanter har funnits i thailändsk kultur och vardag under lång tid medan tigern uteslutande handlar om status och att domesticera det vilda och farliga.
Forma din dagsutflykt från Chiang Mai
Ett bra inlägg som jag läste innan vi skulle åka, med en hel del praktiska tips är Voyage in Styles som också gjort loopen fast med motorcykel som en dagsutflykt från Chiang Mai. Oavsett om du har förutsättningar att göra några av våra avstickare eller extra svängar hoppas jag att du får njuta av omgivningarna som Samoeng loop erbjuder.
Ett bra hotell i Bangkok som både har nice pool, takbar för att njuta av utsikt över staden som aldrig sover och ligger så det är smidigt att ta sig ut på äventyr? Mode Sathorn är ett av svaren.
I Bangkok finns alla prisklasser på boende och att hitta rätt i den djungeln kan vara svår när en ska besöka Bangkok för första gången. Jag kan tipsa om Mode Sathorn som ligger vid stationen Surasak som vi bodde på några nätter och var mycket nöjda med. Fler tips finns längst ned i inlägget.
De första nätterna i Bangkok bodde vi på Asoke Residence och för ovanlighetens skull tyckte jag faktiskt att vi hade en rätt dålig hotellupplevelse. Vi fick betala extra när ett lakan behövde tvättas extra pga att en blöja läckt under natten och när vi skulle checka ut saknades det tydligen en handduk trots att vi inte ens fick nya handdukar varje dag. Har aldrig varit med om detta, annan service var det på Mode Sathorn där vi bodde våra två sista nätter i Bangkok.
Bra hotell i Bangkok – Mode Sathorn
Vi bodde i ett delux-rum och var mycket nöjda med det. Stort badrum, trevlig utsikt från badkaret och toaletten i ett separat rum från övriga badrum. Sköna sköna sängar, mycket trevlig mörkläggning i olika varianter och en allmänt fridfull inredning. Frukosten hade det mesta en kunde önska sig och lite därtill.
Naturell yoghurt värderar jag högt när jag ska äta frukost
Bra pool på hotell i Bangkok
Många hotell i Bangkok har pool. En del enorma områden på markplan, andra på högsta våningen. På Mode Sathorn ligger poolen på våning 11, alldeles lagom om du frågar mig. En infinitypool som det går fint att ligga och guppa i flera timmar samtidigt som en sippar på något kallt från barnen som ligger i direkt anslutning till solstolarna. Poolen låg i söderläge och var oerhört välplanerad. Delar av poolen låg i skugga, andra delar i solsken. Samma med de solstolar som fanns. Poolen var 120 cm djup vilket jag tycker är perfekt och den fanns även i flera sektioner med olika djup för att sitta eller halvligga. Detta passade våra barn perfekt. Mode Sathorn har även ett stort träningsrum och eget spa som jag tyvärr aldrig hann prova.
Hotell med morgon- och dagssol fram till ungefär 16-17 på eftermiddagenLjuvligt att kunna doppa ned tårna och svalka sigOasliknande känsla
Rooftop på våning 38
Vi åt aldrig mat på rooftoppen utan drack bara några drinkar och tog en efterrätt. Jag blev glatt överraskad av att det fanns en hel sida med alkoholfritt utbud men tyvärr lite besviken på smaken. Ett land med så mycket frukt hade kunnat göra så mycket gott av detta. Hoppas att bartender hade en dålig dag på jobbet. Utsikten var det i alla fall inget fel på och att sitta under tak med varm luft och se regnet ösa ned och blixtarna härja i luften skapade lite extra action för kvällen.
Trevlig utsikt från roof topVi drog med sovande ungar upp på taketTog en bild av snygga drinkar och en efterrätt
Hotell med bra läge i Bangkok
Vad ett bra läge är för ett hotell är ju helt klart beroende på vad en tänker göra under sin vistelse i Bangkok därför tycker jag det som avgör om läget är bra eller inte framför allt handlar om hur smidigt det är att ta sig till och från hotellet. Mode Sathorn ligger precis vid Skytrain så det går relativt snabbt och smidigt att ta sig vart man än ska. Observera att hotellet på google maps står utan R, Mode Sathon, oklart varför.
Utsikt över delar av Bangkok
Några tips i närheten av Mode Sathorn
Om du har barn – besök Forest av play. Tre våningar med leksaker för barn i trä. Bästa stället Bangkok enligt mig.
Om du gillar fräsch lunch – besök (Not just) Another cup för sallader, smoothies och annat nyttigt och gott.
Om du gillar höjder – besökt King Power MahaNakhon Tower och hitta ned över Bangkok från glasgolvet.
Fler tips på bra hotell i Bangkok med pool finns av Thailandsveteranen Towe som bloggar på Comeflywithme.
Det här inlägget är skrivit i samarbete med Tourism Authority of Thailand. Mode Sathorn bjöd på min vistelse hos dem mot att jag skrev om min upplevelse. Tankar och åsikter är som alltid mina egna.
Till slut är vi äntligen on track för vår ordinarie planerade rutt, Chiang Mai i norra Thailand. En stad jag fallit för direkt och ser fram emot att spendera en hel månad i!
Sista dagarna i Bangkok
Vi inledde veckan med att hämta ut Eltons pass, helt klart en seger. Jag, mina föräldrar och ungarna besökte den 46 meter liggande Buddhan och tänkte sedan ta en sväng förbi Grand Palace (där kungen håller hus) men si det gick inte så bra. Regnet öste ner, det var längre och gå än vi trott och när vi väl närmade oss hade vi tappat suget. Vi tog båt hem istället och fick se det maffiga gryningstemplet Wat Arun och var mycket nöjda med det.
Den liggande Buddhan från topptill tåEn annan inte så liten BuddhaWat Arun från båten
Vi sa hejdå till mina föräldrar och våra två sista dagar i Bangkok bodde vi på det trevliga hotellet Mode Sathorn. Där fanns en utmärkt pool som vi hade mycket glädje av. Vi besökte även Forest of Play, tre våningar med leksaker för barn i enbart trä. Alla mer än nöjda!
Forest of play – ett guldställePlocka lite svampMode Sathorns poolJ börjar äntligen trivas i vattnet
Installerat oss i Chiang Mai
På onsdagen bar det äntligen av till Chiang Mai i norra Thailand. Att komma fram till vårt nya hem där vi ska spendera en hel månad kändes himla bra. Skönt med en december på en och samma plats när november bestått av Strängnäs – Stockholm – Umeå – Stockholm – Koh Chang – Bangkok.
Staden Chiang Mai har 130 000 invånare och är därmed en hanterbar stad jämfört med Bangkok, vilket är ett av skälen till att vi valde att bo här. Det är lite mindre varmt och fuktigt vilket gör det lättare att hitta på saker med barnen. Cirka 28-30 grader om dagarna så svalt är att överdriva.
Vår lilla lägenhet är en uppvisning i mycket innehåll på komprimerad yta. Glasväggar och speglar för att skapa mer upplevd rymd. Minimalt vardagsrum längst in. Ut på tur aldrig sur!
Förälskad i Chiang Mai
Chiang Mai har jag förälskat mig i från första stund. Vi bor i ett område som kallas Nimmanhaemin som räknas som ett av de trendigare och här finns roliga caféer, många olika restauranger och små affärer. Vi har hittat stormarknader så vi kan äta frukost hemma, vi tvättar vår tvätt i betaltvättmaskiner och har ett massageställe bara hundra meter från där vi bor. Vi börjar helt enkelt leva det där vardagslivet som vi eftersökt. I stort går dagarna ut på att sysselsätta barnen med lämplig aktivitet och så småningom ska vi försöka göra lite utflykter för att ta vara på det som finns utanför stan.
Erik köper tvättmedel i en automat
Just nu pågår det någon typ av festival i tio dagar med matstånd, livemusik och diverse stånd där olika saker säljs. Hur mysigt som helst. I en annan del av stan är det julmarknad under fyra helger. Skön stämning, mycket internationell och blandad publik. I en tredje del av stan pågår Chiang Mai Design Week med pop-up-butiker och aktiviteter dagarna i ända. Det finns en kidszon som vi kan fördriva många timmar i. Denna del görs ihop med ryska staten vilket ju inte känns så nice. Men ur det perspektivet är ju inte Thailand särskilt nice heller så det är kanske same same.
Festivalkänsla i NimmanhaeminJulmarknad med grymt bra papayasallad som jag helst vill äta en av varje dagLekområde för barn med lila sand och massa pyssel
Förstå det thailändska
Thailändarna fortsätter att vara hur gulliga som helst mot barnen, män och kvinnor, unga som gamla. Jag känner mig äntligen säker nog att säga hej men har fortfarande inte fattat hur jag ska säga tack. Jag läser boken Cultural Smart Thailand (bokserie som jag tipsar om i Resenärens makt) och lär mig massor om den thailändska mentaliteten.
Vi försöker förstå hur vi enklast raggar en taxi och hur vi ska beskriva vart vi bor för taxichaufförer när peka på karta inte funkar. Vi använder Google Lens (alltså hur braaa!) när vi behöver förstå menyer eller innehåll på matförpackningar (ta hem app, håll telefon ovanför text, översätts direkt) och jag använder google translate när jag behöver vara säker på om något innehåller ägg eller inte (Jason allergirisk). Teknik har verkligen revolutionerat hur vi kan resa.
Sammanfattningsvis, har vi det fortsatt väldigt bra. Magen strular för tre av fyra (inte mig!) men aptiten är god hos alla. I veckan som kommer har vi två utflyktsdagar att se fram emot och däremellan en massa lekområden för barn att besöka.
Tack till dig som läser dessa veckosammanfattningar. Det är alltid roligare att skriva när det finns en läsare på andra sidan. Hoppas du mår bra!
Resa till diktatur, är det okej? Nu kan vi diktaturkompensera som ett sätt att stärka mänskliga rättigheter i länder vi gärna besöker med odemokratiska regimer. Tillsammans med organisationen bakom initiativet har jag skrivit fyra tips.
Det har precis lanserats att grymt bra initiativ som gör det möjligt för oss resenärer att diktaturkompensera när vi reser till odemokratiska länder. Det är människorättsorganisationen Civil Rights Defenders som står bakom detta initiativ. Upplägget är enkelt. Du besöker deras webb, skriver hur många dagar du ska vara borta, vilket land du ska besöka och vips så räknas det ut hur mycket pengar du ska diktaturkompensera för din resa. Ju ”värre” diktatur och ju fler dagar, desto mer pengar.
Tillsammans med Civil Rights Defenders har jag skrivit några tips om hur vi kan resa mer medvetet när vi reser till odemokratiska länder. Läs tipsen här.
Resa till diktatur – rätt eller fel?
Diskussionen om vilka länder ”en kan besöka” och inte brukar till och från gå varm. Dubai och Turkiet brukar dissas med hänvisning till kvinnosyn och diktator medan andra ställen som Dublin och Thailand kan resas till helt oproblematiserat trots att det fram till för bara några år sedan var enormt stränga abortlagar i Irland och Thailand är en diktatur. Jag har skrivit om detta fenomen många gånger och min hållning har alltid varit att
Jag väljer inte bort några resmål pga dess politiska styre
Det står var och en fritt att välja vart de reser. Att välja bort destinationer ska baseras på fakta och sina egna värderingar, inte på fördomar eller nån sorts allmän domstol om ”vart det är okej att åka”
Den som reser till odemokratiska länder behöver läsa på extra mycket om landet för att förstå vilken kontext en reser till och hur en som resenär kan bidra med det som går och inte förstärka det som är dåligt.
Med detta sagt, det är inte oproblematiskt att resa till länder med odemokratiska statsskick. Korruptionen är större, fler mänskliga rättigheter bryts, turismindustrins arbetsvillkor är sämre och ens semesterpengar löper större riskerar att hamna i regimens felaktiga fickor än i demokratiska länder.
Diktaturkompensera – ett briljant initiativ!
Ni som hängt med länge vet att jag redan 2016 tog initiativ till #Reseprocenten som handlar om att ge en procent av sin resebudget till ett gott ändamål gärna kopplat till den destination en rest till. Det kan vara djurbevarande, barns utbildning eller arbete mot trafficing. Därför är jag himla glad att en Civil Rights Defenders tagit dessa tankar ett steg längre och gjort något väldigt konkret.
Jag har ju skrivit en hel bok om resenärens makt, om hur våra val och beslut när vi reser spelar roll med den bärande tanken att vi är en länk i en kedja snarare än en dropp i havet. Men samtidigt är jag ödmjuk inför att vår är en liten, liten kugge och att t.ex. bojkotta länder pga dess styren inte är ett så kraftfullt verktyg. Däremot har det precis lanserats ett annat verktyg som är betydligt mer träffsäkert och gör skillnad på långsikt. Nu kan vi diktaturkompensera våra resor till odemokratiska länder. Mycket bra!
Hos Civil Rights Defenders går det att läsa mer och även vad de baserar uträkningen på.
Hur mycket ska jag diktaturkompensera?
Jag tycker ”prislappen” är helt rimlig. För vår resa till Thailand 45 dagar och Vietnam 90 dagar blir det knappt 12 000/person. Det är ju en betydande summa men vi ska komma ihåg att de flesta reser en vecka eller två och då handlar det om en eller några tusenlappar. Några kanske tycker att de inte har råd att diktaturkompensera, eller att det blir alldeles för mycket att först klimatkompensera och sen diktaturkompensera också. Vad ska vi kompensera för härnäst, tar det aldrig slut? Jag fattar invändningen men att resa är ett privilegium och kanske får vi då spara en månad extra till vår resa för att ha råd att göra den inkl dess kompensation. Det finns ingen anledning att beklaga sig, den som klagar med rätta är den som sitter i fängelse utan rättegång som är verkligheten i många diktaturer.
Skillnad mellan att klimatkompensera och diktaturkompensera
Jag tycker att det finns en avgörande skillnad mellan att klimatkompensera och diktaturkompensera. Klimatkompensera handlar om att betala för en skada som redan blivit skedd, alltså plåster på jorden sår. Möjlighet för jorden att läka lite bättre för den skada våra utsläpp orsakar. Diktaturkompensera handlar om att långsiktigt stärka mänskliga rättigheter och vår resa till en diktatur behöver inte per definition innebära att vi bidrar till ”att förvärra diktaturen”. Men oavsett det tycker jag iden om att diktaturkompensera är lysande. Den är kunskapshöjande och insiktsbringande om att många av de länder som vi ofta reser till är odemokratiska vilket i sig förhoppningsvis gör att fler resenärer läser på och ser på destinationen, politikerna och befolkningen med lite andra ögon.
Är det okej att resa till diktatur?
Den frågan kan bara du svara på. Om du fortsatt känner dig rådvill finns fler svar att söka i boken Resenärens makt – turism som när och tär som jag skrivit som du kan beställa här.
Nu är det bara för dig att gå in och leka med uträknaren för att se hur odemokratiska de resmål som du kikar på just nu är och sen när du väl valt, se till att ge Civil Rights Defenders bättre möjligheter att fortsätta det ovärderliga arbete som de gör för människor.
Vad tycker du om initiativet om att diktaturkompensera, är det något som passar dig?
Alla bilder är skärmdumpar från Civil Rights Defenders. För tydlighetens skull är detta inget reklamsamarbete utan något jag skriver om för att jag tycker det är grymt bra och dela med mig av hur en kan tänka kring sånna här svåra frågor gör jag mer än gärna.
Vi går från pool och strand-lunk till storstadsliv delux. Vi genomlider magstrul och kommer på benen igen. Vi fyller på med ännu fler upplevelser och försöker att bara vara mitt i allt äventyr.
Höga höjder och djupa dalar, inte bokstavligt men kroppsligt. Vi är nu inne på vecka fyra av vår långresa där vi gjort dryga två veckor utomlands. Att vi har fyra femtedelar kvar känns smått obegripligt.
Motsatsernas vecka på Koh Chang och i Bangkok
Snorklingstur
Vi inledde veckan med en halvdag båttur med en speedboat och tre stopp. Alldeles utmärkt och lagom för vad en generationsfamilj orkade med. Våra barn var de enda under 25 år och de gjorde det så bra. Elton simmar omkring i sina puffar glatt ovetandes om att det är 10-20 meter djupt och där på botten lurar hårda koraller och taggiga svarta sjöborrar. Jason plaskade en del i vågorna vid stranden men har längre kvar innan han trivs i vattnet. Det är tydligt vem av våra barn som fick 18 veckors babysim.
Vi andra fick njuta av tre snorklingar, den första enligt guiden ”Den bästa i Thailand”, den andra ”Den bästa i världen” och den tredje snorklingen skulle vara ”Den bästa i Koh Chang”. Om detta stämmer kan jag inte uttala mig om annat än att det var bra, varierande upplevelser och inte alls samma sak som att dyka i Stora Barriärrevet. Orättvis jämförelse men det är den referensramen jag har.
Best snorkling in Thailand. Elton är glad oavsett vad han har under sig!En paradisstrand på obebodd ö fick vi upplevaGänget på båtenE gladast av alla för att åka taxi på ett flak
Tack Koh Chang
Vi sa hejdå till Koh Chang och kvinnorna vid fruktståndet sa ”Vi ses nästa säsong”. Jag svarade ”I hope so” och kände att jag faktiskt gjorde det, vilket jag ju sällan gör om resmål. Men samtidigt vet att det inte kommer bli så. Inte nästa säsong och kanske inte nånsin. Jag har sällan fått sån kontakt med lokalbefolkning/turistnäringens ansikten som här. Om det beror på Thailand, våra barn, den här typen av resa eller något annat vet jag inte. Trist att säga hej då och ännu mer sorgligt att inte veta hur det går för dem och andra vi fått lite kontakt med.
Koh Chang tackade med en fin solnedgång
Hej Bangkok
Vi kom fram till Bangkok och om denna stad finns det så mycket att säga att jag inte vet vart jag ska börja. Jag känner mig välkomnad. Det är ett totalt myller av allt hela tiden. Motorcyklar och andra fordon, matstånd i varje hörn, telefon- och el-ledningar i totalt kaos och superfräscha gigantiska gallerior. Vi har ätit sushi och nudlar från hörnet och på den udda restaurangen Cabbage and Condoms och på dessertcafé.
Det är kontraster och så mycket intryck att jag förstår att Elton till och från säger att han längtar hem till gula huset i Strängnäs. Det känns som ett evighetsprojekt att ta sig an staden så jag låter helt enkelt bli det och väljer den gamla devisen ”Det jag upplever av Bangkok, det blir bra” Det jag missar, det kanske jag upplever en annan gång, eller inte. Skönt att ha kommit till det lugnet inför ett resmål. Tog bara 37 år.
Lumpini Park, där trivdes jagEn random gata. Bangkok kan inte vara en bra plats för högkänsliga personer.Myllret.Ibland ser det ut så här.Lyxdessert jag och Erik åt medan barnen sov samtidigt. Halleluja!Condoms and CabbageThailändsk mat är toppen. Kommer den vietnamesiska vara ännu godare?
Sjukdom som hör till
Att magen strular i olika omfattning det hör till en längre resa men mitt i matförgiftningens värsta tid är det svårt att inte vara annat än ynklig. Elton blev drabbad ett dygn med 39 graders feber och där allt innehåll rann ur honom. Han sov mest och verkade ärligt talat inte lida så värst mycket av det. Jag hade en hemsk natt och ett påföljande dygn av orkeslöshet och diverse bakslag innan det kändes som att kroppen började repa sig.
Jason tycks bitvis ha tappat matlusten och känns inte hundra bra i magen heller. Hans mat är det som stressar mig mest. Han är liten för sin ålder och växer inte riktigt enligt kurvan så han är i behov av att få i sig mycket näring och energi. Trots att vi besökt Bangkoks mest ”internationella mataffär” så är utbudet på välling=noll (om jag förstått förpackningarna rätt) och gröt finns enbart risbasserad. Det sista har han ännu inte provat så vi får se hur reaktionen blir på det. Erik är den som hållit ställningarna, både praktiskt, mentalt och i att ta hand om barnen. Vi har haft god hjälp av mina föräldrar också och så länge inte jag och Erik är dåliga samtidigt kommer jag inte klaga. En annan anledning att inte klaga är att några dagars sjuka inte gör så stor skillnad på det stora hela. Ännu en fördel med att vara borta länge.
Ingen promenad i en park
Det är himla fint att göra den här resan men det är långt ifrån smooth och easy. Det är barn som vill bäras och inte åka vagn. Det är mat som inte smakar som hemma. Att göra klassiska turistgrejer passar inte barnen särskilt väl så vi letar efter kids café, lekparker och svala ställen med rulltrappa. Just det sista är dock relativt lätt att finna och där är alla nöjda tills vi vuxna tröttnar på att åka runt, runt. Det är två föräldrar som däckar vid 21-22 på kvällarna. Det är så att säga inte en walk in the park och framför allt är det en utmaning att försöka förstå vad barnens tillfälliga missnöje egentligen handlar om. Är det brist på vatten, mat, kramar, stimulans, kyla, lugn och ro eller något helt annat. Jag skriver det inte för att klaga utan för att jag inte vill romantisera eller försköna. Vi har det jättebra men genomhärligt 24/7 är lögn.
En av få lekparker vi hittat inom rimligt avståndKids café premium edition. 80 kr i inträde/barn för två timmar men alla var nöjda så det var det värt.
Härnäst
Nu väntar några dagar till av Bangkok där vi ska hämta ut ett pass på en ambassad, lyckas boka om en flygbiljett på en flygplats pga flygbolaget har varken telefonnummer eller mejl som kontaktväg och sedan bär det av till Chiang Mai. Då är vi åter på den tilltänkta rutt och bana som den här resan skulle ha från första början.
Att arbeta i turismens tjänst är hårt och slitsamt. Låt mig presentera fem av de som möjliggör att turister kan njuta och lyxa till ett så lågt pris. Jag är tacksam men har också en oskön bismak.
Enligt World Tourism Council skapar turismen 110 miljoner direkta arbetstillfällen och sysselsätter därtill miljontals fler personer på denna jord. Det är de uppenbara jobben som servitris och städare men också att vara guide, försäljare, massör eller chaufför. Men det handlar också om att driva tvätteri, vara badvakt vid ett vattenfall eller sälja sin kropp som en av många tragiska baksidor med turismen.
De arbetar i turismens tjänst
Under vår dryga vecka på Koh Chang i Thailand finns det några som arbetar i turismens tjänst som jag pratat lite mer med. De har gett mig en liten glimt av hur livet som arbetare i turismbranschen kan se hur här på Koh Chang och jag tror det är verkligheten på många andra liknade resmål också.
Systrarna Pla och Puma driver familjeföretag
Systrarna Pla och Puma driver den ultimata kombon av resebyrå, fruktförsäljning och tvätteri. Det är genom dem (Sanook travel) vi ordnat med vår utflyktsdag runt ön, halvdagstur med snorkling och bilresan till Bangkok. Det är hos dem vi varje dag köpt fruktshakes och färsk frukt. De jobbade tidigare på hotell men när de fick barn för sisådär 15 år sedan valde de att börja driva egen verksamhet som familjeföretag. De arbetar varje dag året runt, halvårsvis när det är lågsäsong åtta timmar/dag och vid högsäsong elva timmar varje dag.
Puma och Pla, sicka stjärnor!
Paret Kan och Noi är gästarbetare från Kambodja
Paret Kan och Noi som arbetar i serveringen på hotellet där vi bor har visat stort intresse för båda våra barn. De har hälsat på dem vid frukost, underhållit dem när de varit rastlösa och delat ut otaliga vinkar, high five och fist bumbs till dem. De har själva ett barn på två och ett halvår så de kan sin sak. Efter ett par dagar insåg jag att jag såg dem vid varje frukost och nästan alltid sent på kvällen och jag började undra när deras barn får träffa sina föräldrar. Det visade sig att de är från grannlandet Kambodja och (med reservation för dålig engelska där jag kan ha missförstått) kommer träffa deras barn först om ett år. Det förklarar varför de kan jobba så långa dagar. Det gjorde ont i mig, men jag inser snabbt hur många miljoner föräldrar som lämnar sina barn för att jobba i annat land för att kunna försörja och skapa en bättre framtid. Pakistanier i Qatar och Mexikaner i USA är bara två ytterligare exempel.
Kan ger Jason lite extra uppmärksamhet varje gång han får chansenNoi, så himla go och glad med våra barn!
Aoy driver restaurang med en ettåring i hasorna
Aoy driver ett cafe och lunchställe (TR Coffee vid södra delen av White Sand beach) som vi kom att fatta starkt tycke för. Maten har alltid varit supergod, det är rent, fräscht och svalt. Den viktigaste orsaken till att det passade oss så bra är att de själva har ett barn som är där om dagarna som våra barn kan leka av sig med innan det är dags att äta. Det visar sig att mannen driver en frisörsalong mitt över gatan. Ibland har de barnvakt men ofta turas de om att passa barnet och driver parallellt sin business. Jag tänker på hur stressad jag ibland kan bli när jag ska försöka laborera lite mejlande med en ettåring hemma. Tänk att driva restaurang och vara servitris, kock och förälder samtidigt. Imponerande!
Aoy – stolt som en tupp över den verksamhet hon driver med bravur
Den bistra sanningen att arbeta i turismens tjänst
Det som slår mig, som på intet sätt är nytt men ändå blir så tydligt, är hur hårt de jobbar. Det som arbetar i turismens tjänst har långa dagar 10-12 timmar och ibland mer. Det är få, om ens några vilodagar. Att ge sig ledigt är detsamma som att anställa någon annan som då ska driva verksamheten och ha lön. Alternativt tillfälligt stänga och förlora intäkter. Den problematiken gäller ofta besöksnäringen även hemma i Sverige. En av de mer flådiga hotellen, och gissningsvis bland de bättre villkoren, söker folk och erbjuder följande, se bild med villkor till höger:
Att ha sex dagar ledigt/månad tror jag räknas som goda villkor och vad lönen är framgår ju ej.
Visst är det ljuvligt att kunna lyxa så mycket. Att betala 300 kr för ett helt okej hotellrum, 100 kronor för en timmes massage eller äta lunch för 40 kr. Men det innebär också att personer får låg lön, särskilt i relation till antalet timmar de jobbar.
Det här är en av många saker som jag gillar med att resa. Perspektiven det ger mig, tankarna det skapar i mitt huvud. Utmaningen för mig själv i att resa medvetet kopplat till en viss insikt eller ökad förståelse. Det är spännande men långt ifrån enkelt.
