För första gången i mitt liv känner jag mig lite mätt på att resa. Jag har rest så mycket att resor gått från att vara förhöjande inslag till en självklar del av vardagen. Det är dags för resepaus.
Jag kände det redan när jag kom hem efter min Balkanresa. Jag närmade mig taket för mycket intryck jag kan ta in, min nyfikenhet och upptäckarlust var på väg att mattas av något. Med två stundande weekends kloss i kloss (Florens och Birmingham som senare ställdes in) bestämde jag mig för att efter dessa resor ta en resepaus.
Mätt på att resa = Resepaus
Jag såg fram emot att maximera höstmyset, återfå längtan efter att googla resor. Beslutade i rådslag med mig själv att november skulle resfri och där och då kände jag mig faktiskt lite befriad. Som att min egen inre drivkraft att hela tiden resa besegrades av behovet av att ta det lite mer lugnt.
Jag tycker det svåra är att hitta balansen. En stor del av resorna behöver bokas flera månader i förväg och att då känna av i vilket tempo och mängd jag vill resa om 6-9 månader är svårt. Risken finns att jag slutar boka resor när jag är resmätt och när suget sen är tillbaka ja, då är alla resor dyra och det är svårt att göra plats för dem i kalendern. Jag behöver bli bättre på att hitta resebalansen.
Har du alltid resebalans i livet eller ett ständigt över- eller underskott?
p.s Det här betyder inte bloggpaus, inte på långa vägar. Snarare en möjlighet att skriva alla inlägg på vänt från tidigare resor.
En gång i veckan skriver jag ett kortare inlägg som jag kallar resereflektion. Du hittar alla i kategorin Resereflektion
Jag har känt så mer eller mindre hela året av naturliga skäl. När livet (och döden) ställs på sin spets blir det ännu tydligare vad som bör prioriteras i mitt liv: familjen. Har dessvärre också prioritera bort vänner, träning och kreativitet. Men så får det vara.
Måste säga att du håller högt tempo för att vara restrött, vet ju vad du kämpar med. Tycker du är så himla klok i hur du resonerar.
Känner också i perioder samma som du. Det svåraste är att vad som känns som perfekt när jag bokar sex månader tidigare kan göra mig stressad när det är dags att åka. För många resor tidsmässigt nära. Har resepaus i oktober och november; för tredje året i följd. Tid att skriva försummade inlägg och kolla på TV-serier.
Aldrig trodde jag väl att jag skulle hitta ett tempo i mitt resande men det börjar nog inträffa sig allt mer och det märks att du har hittat ditt. Du vet när du vill åka och inte. Ser fram emot att läsa de där försummade inläggen då 🙂
Men absolut, jag älskar hemmalivet och vardagen och vill absolut inte resa jämt. Inuti mig finns alltid en längtan, men den längtan handlar inte om BORT och NU, utan mer nyfikenhet – men i “sinom tid”. När det passar.
Blandningen är bäst.
Själv just nu? Denna helg i Åre, nästa helg lämnar vi Miami för att kryssa ut i Karibien. Hehe. Ingen resepaus denna höst, direkt.
Blandning och balans ja, det svåra är ju bara att hitta den och att finnas sitt eget gung och tempo. Hoppas Åre och Miami är grymt!
Älskar också pauserna emellanåt. Har Amsterdam/Haag om två veckor och sedan planerar jag att pausa fram till jul då jag förmodligen åker till Sverige. Älskar att ha tomma helger så när en vän hör av sig på tisdagen “hej vill ni komma på middag på fredag” så kan man säga JA TACK GÄRNA istället för *nej jag är i XXX*. Det är fint att lämna utrymme för spontanitet 🙂
Exakt, spontaniteten saknar jag ibland vilket är helt klart en nackdel av att resa mycket. Njut av Haag och Amsis.
För mig krävdes det en mindre identitetskris för att “acceptera” en resepaus. Behövde nog den väldigt väl och har egentligen inga problem med att skrota runt hemmavid och göra spontana planer, MEN att jämt och ständigt resa hade liksom satt sig i självbilden. Nyttig läxa att “tvinga” sig till resepaus och upptäcka att bilden av en själv är något skruvad!
Du har skrivit så klokt om denna kris Sanna, du är en förebild på så många sätt.
Efter Balkan, Belgien och England kändes det som att jag behövde en paus. För att sortera alla intryck (vilket betyder “skriva”) och bara få lite lugn. Ändå, när en ny resa landade i knät fick jag tacka nej trots att jag verkligen ville åka. Nästa helg är det Island och sedan har jag faktiskt inget mer alls som är helt spik. Det känns nästan skönt. Jag vill också återfå suget. Att leta roliga flygresor. Att hitta fina platser. Att vilja researcha igen. Det har jag nästan tappat hela det här året.
Alltså det är ju inte ett dugg konstigt att folk som reser mycket bli resetrötta, även det bästa går ju att tröttna på i perioder. Då gäller paus och sen påt igen. Typ som att godis måste varvas för att kunna orka äta mer.
Jag behöver också en respaus. Dels för att pengarna inte riktigt finns just nu, men också för att jag blev ganska mättad av mina 9 mån + 1 vecka på resande fot. Dessutom har jag eventuellt ett heltidsjobb på gång så beroende på hur det går så kommer jag få anpassa eventuella resor i närmsta framtiden enligt det. Behöver lite vardag och “normalt liv” för tillfället helt enkelt. Har fortfarande bloggmaterial i mängd och massor från Australien, så det är egentligen bra att jag får fokusera på det i bloggen framöver 😉
Ja du har ju rest med råge så att säga. Tänk vad tiden går i vanlig ordning.
Ja visst kan det vara skönt att vara hemma ibland, veta att man inte ska bort en helg. Jag skippar World Travel Market i London i år just för att det kommer vara skönt att vara hemma. Men men, jag måste ju resa, jag behöver ju pengarna. Jobbresorna får jag helt enkelt se som ett jobb, och jag behöver inte tänka så jättehårt efter innan jag inser att jag har ett oerhört roligt och givande jobb. Och jag har redan börjat planera 2018.
Privatresorna har det blivit färre av, helt enkelt för att tiden inte finns, och som sagt, det är skönt att vara hemma.
När det gäller att hitta balans så är det inget jag tänker så fruktansvärt aktivt på, då skulle jag bara bli stressad. Utan när jag är trött på att resa, får jag hålla mig hemma lite, och då blir det balans.
Jag tänker att det är en lyx att få resa som jobb men såklart har även det sina baksidor och kanske tar udden av det roligaste du själv gör på fritiden. Att vara en person som lyssnar på sig själv är ju den bästa förebyggande medicinen. Det är väl det som kallas självinsikt och problemet är väl den som bokar resor av bara farten utan att känna efter