Idag är det ett år sedan attentatet på Drottninggatan i Stockholm. Redan igår när jag passerade platsen hade det börjat fyllas på med blommor till minne av offren. Det fick mig att fundera på terrorns effekt på turism i Sverige och ännu mer i andra länder.
Terrorism avskräcker oss från att resa, begränsar vår rörlighet och tar ifrån oss vår frihet. Det i sig är förjävligt ur ett individuellt och globalt perspektiv. Ur ett lokalt perspektiv är terrorns effekt på turism en segdragen mardröm som tar årtionden att kämpa sig igenom som vi sällan får följa när nyhetsbevakningen drar vidare till nästa tragedi.
Terrorns effekt på turism
Terror är givetvis alltid värst för de direkt drabbade men de långsiktiga konsekvenserna kan också vara förödande. Min bild är att resandet till Stockholm i princip inte påverkats alls av attacken. Jag har inga bevis för det men jag har å andra sidan inte sett en enda rubrik om att turismen i Stockholm skulle ha minskat som en följd av attacken den 7 april 2017.
Värre är det för Kenya.
Turism i Kenya
Turismen var på frammarsch. Huvudstaden Nairobi blev en allt större mötesplats för affärsturism och den mest utvecklade staden i den östafrikanska regionen. Kuststaden Mombasa lockade sol-och-badtörstare. De stora savannerna erbjöd safari och nervkittlande upplevelser i världsklass. Kenya hade allt. Stadspuls, slappande och spänning. Allt i en exotisk förpackning. Hotell efter hotell byggdes och restauranger slog upp. Turismen skulle bidra till landets utveckling och Kenyas roll som ledare i regionen skulle stärkas.
Terror i Kenya
Men så kom terrorattackerna. Under 2011 och 2012 har USA:s Kenyaambassad räknat det till 17 stycken under dessa två år. Många besöksdestinationer klarar sig med både en och två attacker. Ta flera av våra europeiska huvudstäder som exempel, där resor avbokades i närtid men sedan återgick till det normala. Men 17 stycken på två år, jag förstår att folk väljer andra destinationer särskilt när just stränder och safari går att få i grannlandet Tanzania.
Terrorns effekter på turismen i Kenya är påtaglig. Hotellen står tomma, investeringar har gått förlorade. Inkomsterna uteblir och arbetslöshet och en låg levnadsstandard är åter ett faktum. När charterbolagen bedömer att landet eller affären är osäker väljer de andra destinationer och turismen försvinner eller minskar kraftigt. Tunisien är ett sådant exempel. När landet i sig inte har något unikt byts de lätt ut. Flygen kan lika gärna gå till Kanarieöarna och kryssningsfartygen lägga an hos Malta.
Terrorismens osynliga konsekvenser
Så vart vill jag komma? Egentligen ingenstans förutom att ännu en gång sörja över hur överjävligt terrorism är. Några få personer dikterar miljontals personers vardag och möjligheter. Så arg över terrorns effekt på turism. Minskad turism kan ses som ett lyxproblem för den som reser, det går ju alltid att välja en annan destination och det är knappast en rättighet att få åka till Tunisien eller Kenya bara för att en drömt om det. Men för destinationen och befolkningen som ville ta emot turister är det inget lyxproblem. För dem handlar det om liv och död. Både ekonomiskt och bokstavligen.
Nyttig läsning och fina texter
⇒ En välskriven artikel på temat är Den oförskräckta turisten som publicerades i Fokus hösten 2016. Riktigt bra!
⇒ Katarina/Äntligen vilse skrev en hyllningstext några dagar efter attacken: I stunder som dessa – ett kärleksbrev till Stockholm
⇒ Min egen text dagen från den 8:e april 2017: Stockholms otur, men kärleken vinner ändå
⇒ Ytterligare ett inlägg som jag skrev efter attackerna i Bryssel i mars 2016: Terrorister får inte styra oss
Jag har sedan 2001 valt bort att resa på grund av just terrorism. Jag har alldeles för stor rädsla för att våga, och har bara väntat på att det skulle ske i Sverige. Var inte förvånad den dagen när terrorn slog till här. Jag har under många år undvikt att åka till våra storstäder, och de gånger jag besökt städer som Stockholm har jag bara tänkt att jag ska dö i terrorattentat.
Jag var detta till trots till Stockholm och Mama Mia the party i början av februari i år. Men jag undvek systematiskt själva city. Tog tunnelbanan i skräck till hotellet och sedan åkte jag tidigt hem mot Falun igen dagen efter.
Jag rädslas terrorattentaten dagligen. Jag förstår att det påverkar många och det är hemskt :(.
Hej Madeleine. Jag förstår din rädsla fullt ut men tycker det låter oerhört tungt att ständigt gå omkring och vara rädd. Känner du dig begränsad av det eller har du lärt dig att leva med det på något sätt?
Absolut känner mig begränsad :/. Hade gärna velat resa med sonen som fyller 14 till hösten. Han har aldrig besökt utlandet (eller jo Ålandsfärja samt Danmark och deras Legoland) men inget längre resemål. Jag skulle gärna vilja resa så han fick uppleva världen, men tanken på att flyga gör mig illamående 😕.
Har börjar gå på PTSD-behandling. Jag lider just PTSD och min psykolog tror det är en av orsakerna till att jag undviker bland annat resor. Drömmen är att bli frisk och våga än dag, men det känns långt bort.
Jag möter dock människor i jobbet, och har vänner från jordens alla hörn och religioner. Så är inte fördomar som sätter stopp utan en dödsångest :(.
Jag förstår. Då hoppas jag på alla sätt at du finner ett sätt att hantera din PTSD då du får möjligt att resa om det är det du vill och framför allt kommer ifrån att du känner dig rädd och begränsad. Ha det fint och kul att du hittade hit och kommenterade!