Blogg

  • Jag vill alltid resa med en amerikan på axeln

    Jag vill alltid resa med en amerikan på axeln

    Tänka att resa med en amerikan på axeln och få de stora amerikanska orden kring varje upplevelse, det skulle bli upplevelser upphöjt i tio, minst.

    Det amerikanska valet uppfyller mig. Jag tycker det är så spännande och sorgligt på samma gång. Det går inte en dag utan att jag tänker på mina vänner i USA och vad det som sker i det landet gör med människor. Förtroendet för politiker, konspirationsteorier, kvinnors rättigheter, människosyn. Kanske är det mest bara sorligt för dem som lever i det och spännande för mig som kan hålla det på en armlängds avstånd. Åtminstone för nu, vinner Trump lär han krypa under skinnet på halva världens politiska utveckling.

    Ge mig de stora amerikanska orden

    Samma amerikanska vänner som jag tänker på dagligen av all mediarapportering tänker jag ofta på när jag reser. Vi träffade våra vänner Barb och Steve när vi vandrade till Machu Picchu 2016. Dom hälsade på oss i Stockholm något år senare och för snart två år sedan hälsade vi på dem i Arizona. (Här finns hela historien om vår vänskap.) När vi visade dem Gamla stan och Stockholms skärgård använde de ofta stora ord för att beskriva vad de är med om. När vi i Sverige säger ”fin utsikt” säger dom ”Its beyond beautiful”, när vi säger att maten var jättegod, säger dom ”It is so delicious, OMG the know how to cook”.

    En av utsikterna jag tycker är fin och de höjde till skyarna. Jag ser på Stockholm med andra ögon efter att ha turistat i huvudstaden tillsammans

    Efter deras besök i Stockholm skrev jag det här inlägget om att Sevärdheter i Stockholm med amerikanska ögon och det finns flera citat från dom som är svaret på varför jag skulle vilja ha dem på min axel när jag reser.

    Jag tänkte på dom senast när vi var i Stensjön och Erik påminde mig om hur mycket jag hade uppskattat den upplevelsen om det varit utomlands men att jag nu mest tycker att det är ”fint och kul att göra det ihop”. Då slog det mig, hade vi haft med oss Barb och Steve upp till toppen hade de inte hållit tillbaka med orden. De hade gett den upplevelsen en extra dimension, levlat upp och förstärkt min uppskattning enormt mycket. Det här gäller inte bara Sverige. Jag vill gärna ha dem på min axel alltid när jag reser just för att de förstorar upp det vi upplever och gör det mer minnesvärt, mer färgstarkt, mer betydelsefullt.

    Italien. Här vet jag att jag var lyrisk.
    Okej, det är kanske inte samma som den italienska sjön men absolut en plats som förtjänar att beskrivas som något mer än ”fint och trevligt”

    Skapa min egen amerikan

    Att träffa Barb och Steve är för övrigt en av mina drömresor. Visa dem Strängnäs eller se mer av deras lilla stad Prescott spelar ingen roll. Eller kanske någon helt annan stans. Att få till ett fjärde möte med dom som vi gick hela Inkaleden med (slumpartat att vi skulle hamna i samma vandringsgrupp) skulle jag vara så glad och tacksam för. Den dagen får jag se till att den blir av.

    När jag tänker efter skulle jag vilja ha lite mer amerikanskhet kring mig. Den värmen, generositeten och hjälpsamheten som format den amerikanska mentaliteten, kanske pga att samhället har så mycket sämre skyddsnät än Sverige, skulle jag gärna har mer av kring mig. Inte minst för att jag själv skulle vilja formas av de värderingarna och levnadssättet.

    Jo, en öppensinnad, omtänksam och stor-ordad amerikan skulle jag mer än gärna ha sittande på min axel. I min vardag och när jag reser. Tills jag får det får jag försöka göra jobbet själv. Sluta hämma mig med ord som fantastiskt, makalöst, magiskt. Världen är fabulös och förtjänar stora ord. Både det Moder Jord och människan skapat åt oss att uppleva.

  • Idag sa jag det ”Om två veckor åker vi” och allt konstigt som känns kring det

    Idag sa jag det ”Om två veckor åker vi” och allt konstigt som känns kring det

    Knappa två veckor till avfärd och ingen resa har någonsin känts så långt bort som denna. Planet lyfter när det lyfter och då lär vi sitta på det, hur surrealistiskt det än känns.

    Jag vet inte vad det är med den här resan men jag kan fortfarande inte ta in att vi om mindre än två veckor landar i Sri Lanka. Det jag skrev senast om den här resan, för två månader sen, gäller fortfarande. Jag känner mig oansvarig, jag förstår knappt vad jag håller på med och ändå känns det inte så konstigt med den vardag vi har.

    Kanske är jag så chill för att jag redan varit i Sri Lanka och känt mig så här avslappnad en gång för åtta år sedan?

    Jag lever inte som jag lär kring denna resa

    På många sätt lever jag så långt ifrån hur jag lär kring den här resan. Mängden research jag gjort är långt under vad jag förväntar mig av mig själv och förespråkar för den som vill vara en medveten resenär. Förväntningarna och peppen som jag brukar bygga upp inför, finns inte. Jag är absolut glad och tacksam för att vi ska åka, i både teori och praktik, men jag känner inget av detta eftersom jag knappt tror att det är sant.

    Vi har flygbiljetter, giltiga pass, alla är vaccinerade och vi har ett boende bokat, åtminstone för de två första nätterna. Allt annat vi skulle kunna behöva till resan går att köpa eller fixa. Men boende. Jag vet ärligt talat inte vad vi håller på med, varför löser vi inte var vi ska bo? Så här vild och spontan är jag väl ändå inte så då måste det handla om lathet, dålig disciplin, nonchalans eller total handlingsförlamning. Jag känner inte igen mig själv i detta. Jag får inte tummen ur och det känns otroligt konstigt.

    Inför (Bali)/Thai/Viet hade vi det så tydligt framför oss. Vi hade boende för de två första månaderna bokat och vi visste i vilken stad vi skulle bo i månade tre. Månad fyra och fem var mer ovissa. Så kanske är en del av varför det känns så konstigt att det bara är två veckor kvar att vi inte har tillräckligt mycket spikat. Som att jag inte riktigt tror att det kommer ske för jag kan inte visualisera något.

    Hett boktips för den som ska ut och resa och vill vara en medveten resenär. Kanske behöver inte just jag läsa den. 😉

    En dag lär jag möta verkligheten

    Helt verklighet blir det nog när vi sitter på en solstol och gett varsin grävmaskin till Elton och Jason som därmed kan leva life på stranden. Halvt verkligt tror jag det blir två dagar innan avresa då jag jobbat min sista dag och ska packa ihop och städa för att lämna hem och hus i två månader. Bort från rusk och mörker.

    Detta var status här och nu och möjligheten att se tillbaka på mina känslor och tankar kring resor är en av de sakerna jag uppskattar mest med att blogga så nu är det satt på pränt och jag kommer kunna reflektera över det vid ett senare tillfälle.

    Nu är det bara dags för nedräkningen. Tolv, elva, tio…

    Här finns alla inlägg om vår långresa 2024

  • Stensjön i Lindvallen i Sälen – lagom utflykt för familj med små barn

    Stensjön i Lindvallen i Sälen – lagom utflykt för familj med små barn

    Stensjön i Sälen är en utmärkt utflykt för familj med barn som vill få en liten dos vandring och och en stor dos naturupplevelse att njuta av.

    Vi gjorde en helt fantastisk liten utflykt med våra små barn till Stensjön i Lindvallen i Sälen. Totalt tre kilometer fram och tillbaka, alldeles lagom för korta ben som helst vill sitta och äta blåbär istället för att gå mot okända mål.

    Utflykt till Stensjön i Sälen med barn

    För att gå till Stensjön tar en enklast liften Gustav express upp från Lindvallen. Naturligtvis kan den med pigga ben gå hela vägen upp för backen. För oss var det perfekt att tagga igång barnen genom att njuta av utsikten från liftkorgen. Väl uppe är det en av höstens finaste sommardagar som möter oss och det var ljuvligt att få högsäsongsväder med mellansäsongsmängd folk – alltså inte ensamma men inte heller trångt.

    Stensjön i sälen med barn
    Bästa tänkbara förhållanden för en dag på bergskammen
    Redo för avmarsch
    Tydlig start!

    En kort vandring till Stensjön i Sälen

    Vi går, vi stannar och vilar. Äter blåbär. Smakar på fjällbäcksvatten som enligt uppgift smakar jordgubb. Vi bär barn. Vi hälsar på passerande hundar. Vi peppar och manar på, springer ifatt och balanserar på spänger och till slut kommer vi fram. Tydligen är Stensjön ibland nästan helt uttorkad, ibland fylld med vatten och det är just den skillnaden som är svaret på hur stentornen kan vara byggda ute i vattnet.

    Någon tog en solstund när andra…
    …bara ville äta blåbär
    Familjefys och mys
    Stensjön i sälen med barn
    Lättpromenixat för alla, stora som små
    Stensjön i sälen med barn
    Tänk att vi har så här ren natur i Sverige!
    Mera vilopaus

    Framme vid Stensjön

    Runt om sjön finns trädäck och bänkar för många att njuta av sin medhavda mat. Vi finner vi dock bara två grillplatser så de får delas med andra, som i sig är en del av tjusningen av att vara ute i naturen tycker jag. Det blir en del av gemenskapen. Till barnen stora glädje landar det regelbundet en helikopter som flyger människor upp och ner, lite störande för det rofyllda men säkert en upplevelse för de som flyger.

    Stensjön i sälen med barn
    Framme!
    Stensjön i sälen med barn
    Stensjön heter den av en anledning
    Grillplatsen
    Stensjön i sälen med barn
    Hjälpa till och tälja till veden
    Stensjön i sälen med barn
    Korv för oss, kålbullar för våra grannar
    Ögongodis
    Givet med fika på utflykt
    Stensjön i sälen med barn
    Puss!
    Stensjön i sälen med barn
    Stensjön från andra sidan
    Stensjön i sälen med barn
    Spanar på helikopter

    Vidare från Stensjön för längre vandring

    Av de vi möter, både längs vägen och på plats vid Stensjön, förstår vi att det är flera som var inställda på den längre turen vidare mot Hemfjällstoppen, Hemfjällsstugan eller till och med Mellanfjällsstugan. De uppgifter jag hittat säger att det är 7,5 km tur och retur till Hemfjällsstugan så gissningsvis dryga milen till och från Mellanfjällsstugan. Den turen tror jag går längs bergskammen och är säkert hur trevlig som helst men inte med små barn.

    Stensjön i sälen med barn
    Dags att gå tillbaka till liften
    Stensjön i sälen med barn
    Vätskepaus
    Nerfärd

    Tack Stensjön och Sälen för en fantastisk dag!

    Här finns alla inlägg om Sälen och fler från Dalarna

  • Stories från september 2024

    Stories från september 2024

    September blev månaden med besök på sju svenska orter, 30 kilometer lopp och slutleverans på flera fronter på jobbet. Kul!

    Vilken otroligt intensiv och leveransfylld september månad blev. Det har varit många stunder som krävt mitt fulla fokus och allt har varit otroligt roligt.

    Stories från september 2024

    Septemberresan

    Om jag vissa månader knappt rör mig utanför Sörmlands gränser så är september 2024 månaden då jag var i Sälen, Helsingborg, Stockholm x2, Skellefteå, Lidingö och Göteborg+Halmstad. Våra dagar i Sälen är de enda där reseanledningen var enbart privat och vilken fin helg vi blev. Sommarvärmen var ett faktum och lilla familjen Vismer fick tid ihop alla fyra. Välbehövligt när månaden i övrigt mest bestått av fläng känns det som.

    Stensjön i Sälen

    September och privatlivet

    Det känns som att mitt privatliv i september har bestått av att träna inför den svenska klassikern utöver den evigt rullande vardagen. Jag följer mina poddar och samhällsprogram på TV och jag går och lägger mig alldeles för sent. Jag har pratat mer med vänner i telefon än jag brukar och det är jag glad för!

    Septemberminne

    Det i särklass mest känslomässiga minnet var att springa på upploppet på Lidingöloppet. Det var en så enormt befriande känsla att veta att pressen är över, Klassikern är avklarad. Jag gjorde det!!

    Så här glad var jag faktiskt större delen av de 30 kilometrarna som jag la bakom mig den där lördagen när jag fullföljde En Svensk Klassiker

    Septemberbild

    Ett av 2024 års mest utmanande, kittlande och ärofyllda uppdrag var att moderera en heldag om hållbar turism på uppdrag av Spanska turismbyrån under parollen Spain Talks. Jag var nervös, det var viktigt för mig att det skulle bli bra och jag är så glad och stolt över att kunden är så nöjd.

    Foto av Turespaña/Henriette Danielsen.

    September och företaget

    Jag har verkligen levererat i september. Avslutat en kortkurs på en yrkeshögskola om hållbart resande som jag hållit, varit på konferens med Nätverket Hållbar Besöksnäring, modererat Spain Talks, föreläst i Skellefteå x2 och lett två halvdagsworkshops med Visit Halland och tillhörande lokala destinationer. Alla nöjda och jag har mest troligt en lugnare oktober framför mig.

    Redo för föreläsning om hållbarhetskommunikation för Skellefteås besöksnäring
    Mitt största uppdrag i höst, leda fyra workshops på uppdrag av Visit Halland som ska implementera en ny hållbarhetsplan

    Septembertanke om turism

    På Barcamp (konferensen för nätverket hållbar besöksnäring) pratade vi om ordens betydelse och varför det är viktigt att tänka på vilka ord vi väljer. Överturism t.ex. ett ord många slängt sig med i sommar kring en del svenska destinationer när det snarare är så att vi vid vissa givna veckor och på vissa gator eller leder har en för hög koncentration av människor för att inte platsen eller personerna som bor där ska ta skada. I Sverige är det snarare så att vi har underturism och det är snarare det vi borde prata om när vi problematiserar svensk turism.

    Oceanhamnen i Helsingborg och samtal mellan två deltagare på Barcamp

    Septembers reseplanerande

    Om drygt tre veckor åker vi och nu har vi äntligen bokat två nätters boende när vi kommer fram. Alltid något men mycket kvar att fixa inför. Passen är klara, behovet av vaccination är gjort och förskolan är informerad. Vi siktar på södra Sri Lanka och så löser vi resten vartefter. Klart och kul är att mina två systrar och en svåger kommer på besök. Det blir ett fint avslut på resan.

    Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad

  • Lidingöloppet 2024 – Jag har slutfört EN SVENSK KLASSIKER!!

    Lidingöloppet 2024 – Jag har slutfört EN SVENSK KLASSIKER!!

    Lidingöloppet 2024 och 30 kilometer av omväxlande slit och löparglädje. En Svensk Klassiker är genomförd och jag är så otroligt stolt!

    Det var med en helt obeskrivlig känsla jag sprang in på upploppet. Och som jag sprang. Med tårarna sprutandes och glädjerus delux bar min kära kropp mig i mål.

    Lidingöloppet 2024 – uppladdning, uppförsbackar och upplopp

    Lidingöloppet 30 km terränglöpning med branta höjdmeter både uppför och nedför och med de värsta partierna under sista milen är ett lopp i klass för sig. För mig ett av få distanslopp i Sverige jag kan tänka mig att genomföra just för att det går på mjukt och varierat underlag. Löpning är också den enda grenen av klassikerns lopp som jag tidigare tränat och den enda gren där jag kände innan allt drog igång att jag behärskar och känner min kropp.

    Nu var det alltså dags för klassikerns sista lopp och jag har aldrig varit i bättre form. Uppladdningen inför har varit bra. Jag har genomfört i princip varenda planerat träningstillfälle förutom en vecka då jag var förkyld. Knät som varit det som oroat mig mest visade sig klara en kraftigt ökad belastning ju längre distanspassen blev och inför lopp-dagen var jag egentligen inte orolig för knät. Magen däremot som brutit ihop både under vasaloppet och Vätternrundan och ett antal gånger när jag löptränat hårt och länge var det stora frågetecknet. Inte från att kunna fullfölja men hur slitsamt det skulle bli. Skulle jag få göra ytterligare ett lopp utan att känna att jag har tillgång till all kraft min kropp kapslat in?

    Gick förbi detta påväg till starten, peppande!
    Redo för start!

    Startskott och lätta ben

    Dagen innan hade det regnat i 24 timmar så visst var det blött i marken men vi startade hade vi bästa tänkbara väder. Starten gick och jag kände mig peppad. Jag hade bestämt mig för att köra utan påminnelser i lurarna om tempot och försökte istället att bara lunka/springa på. Genom skogar, över ängar och förbi golfbanor. Lidingö är fint! Vid kilometer åtta kände jag för första gången ett uns av motstånd i kroppen. Då överlycklig över att ha känt löparglädje i 50 minuter.

    Med siktet inställt på 15 km och en enorm tacksamhet för att magen inte kraschat visste jag att resten kommer gå vägen. Jag hann fundera på om jag tagit det allt för lugnt, borde jag inte vara tröttare? Jag gick i de flesta uppförsbackarna, inte för att jag var trött utan för att det var min taktik för att ha god ork hela sträckan.

    Lidingöloppet 2024
    Kilometer 2
    Lidingöloppet 2024
    Kilometer 3
    Lidingöloppet 2024
    Glad över att få springa!
    Kilometer 4
    Lidingöloppet 2024
    Halvvägs!

    Backar, backar, backar – då får man ju gå!

    De så kallade Bosöbackarna tyckte jag mest var roliga som omväxling. Dock tuffa att ta sig nedför, då protesterade knät och släppa på fullt ut vågade jag inte riktigt. Vid kilometer 22 började jag känna mig trött och några tecken på stumhet i vissa muskler. Knäna ömmade men inte mer än att det var hanterbart. Hur jobbigt det än kommer vara sista biten så kommer jag komma i mål.

    Den fruktade Abborrbacken kändes mest rolig. Absolut lång och tung men med bara fem kilometer kvar är det lätt att se 40 minuter framför mig när jag redan gjort nästan tre timmar. Det var bara att traska på i den takt det blev. Det började regna och jag tänkte på alla de som har längre än mig kvar. Sista backen, Karinsbacken var ungefär som Abborrbacken och så enormt motiverande att ta sig upp och veta att det här de sista meterna i uppförsbacke jag gör detta lopp. Väl uppe var det ungefär 1,5 km kvar till mål och jag kände att jag kunde springa på. Gick en kort stund och sen påt igen.

    Lidingöloppet 2024
    Kilometer 19, snart bara en mil kvar!
    Lidingöloppet 2024
    Redo att ta mig an Abborrbacken!
    Lidingöloppet 2024
    Magi att inse att det bara är fem km till mål!

    Upplopp och powerqueen

    Längs vägen stod folk och skrek 600 meter kvar och då kickade det till i huvudet. Och samtidigt började jag gråta. Den utlösande känslan av att ha klarat något jag kämpat för i ett år. Passerade några som hejjade på och berättade att det var 400 meter och då släppte jag lös all kraft som fanns kvar. Och det visade sig vara massor. Jag har nog aldrig sprungit så fort.

    När jag gjorde Vasaloppet och hade det som tuffast och lämnade Evertsberg gråtandes hörde jag folk bredvid mig säga Oj med en medlidande ton. När jag rusade förbi publiken på upploppet under Lidingöloppet med den snabbaste benen som någonsin burit mig hörde jag ett Oj precis när jag passerade. Men det här ojet var mer av förundran. I mål kom jag. Snorandes och gråtandes och stapplande. Fick min medalj och kunde ändå inte riktigt ta in att det är över. Att jag klarat det!!

    Det regnade rejält och jag blev snabbt kall. Mötte upp två lika kalla barn och en man med rosor. Lyckades hitta skydd under ett tält och väntade in krig-syrran som haft ännu ondare i knät och sprungit ännu längre i regn. Att ställa mig i kö för att ta en bild framför svenska klassiker montern blev mycket sekundärt i relation till att få på sig torra kläder, ta sig in i bilen, få i mig mat och komma hem.

    Plågad och lycklig!
    Lidingöloppet 2024
    Snäll medlöpare erbjöds sig att ta ett kort, den regnblöta linsen får vi se som ett glatt minne

    3.32 timmar och stark från start till slut

    I februari 2024 skrev jag följande om mina förhoppningar på Lidingöoppet

    Jag hoppas på adrenalinrusher, musik som pumpar och peppar, extremt trötta ben i alla backar och att komma in i andra andningen och trivas där. Det här loppet vill jag vara tränad för.

    Tänk att det blev så. 3 timmar och 32 minuter, en tid jag är otroligt nöjd med.

    Min sammanfattning av Lidingöloppet så här ett dygn efter att det begav sig är att jag kände mig stark och hade kraft kvar på slutet. Att ha ork att springa på in i mål var målbilden jag bestämd mig för kvällen innan. Att ha genomfört En Svensk Klassiker är stort. För mig och för alla andra som tar sig igenom dessa utmaningar. Bland det finaste av allt är att få dela förberedelser, uppladdning och firande med min älskade lillasyster som också tog sig an Lidingöloppet med en krigarinnas kraft.

    Minst sagt välförtjänt skål!

    Med lite distans till distanserna ska jag sammanfatta En Svensk Klassiker ur lite olika perspektiv men för nu ska jag bara äta godis, klappa på min fantastiska kropp och vara otroligt nöjd över att jag för egen maskin förflyttat mig 423 kilometer. Tack till mig själv.

    Här finns alla inlägg på temat En Svensk Klassiker

  • Hållbar turism i Spanien: allt jag lärde mig av att moderera Spain Talks

    Hållbar turism i Spanien: allt jag lärde mig av att moderera Spain Talks

    Hållbar turism i Spanien är långt mer självklar, ambitiös och utbredd än vad jag trott. Efter Spain Talks sammanfattar jag vad jag tar med mig.

    Spanska turistbyrån vill sätta hållbar turism högre upp på agendan och har därför tagit initiativ till sex stycken Spain Talks på deras olika marknader. Först ut var London och Milano, sedan kom turen till Stockholm och därefter fortsatte samtalen i Paris, New York och Berlin. Varje event har ett unikt innehåll och för den nordiska marknaden var det jag som höll ihop hela kalaset med keynote speakers, leda två panelsamtal och sedan en helkväll med nio prisutdelningar. Så roligt och lärorikt uppdrag!

    Jag ställer en inledande fråga till panel om deras hållbarhetsarbete
    Min uppdragsgivare i svart och ett kärt möte med Anna som representerar Hornborgarsjön

    Hållbar turism i Spanien – en strävan sedan turismen började växa fram

    Jag har intervjuat personer inför och fått en djup inblick i Spaniens arbete med att skapa hållbar turism. Nu kan jag mer om hur Spanien jobbar med hållbar turism än vad jag kan om något annat land (förutom Sverige då). Detta samtidigt som mina Spanienmeriter är ytterst begränsade. En weekend i Barcelona som 20-åring och en helg i Tarragona när våra barn var noll och två år. Inte mycket att skryta om, särskilt eftersom Spanien är svenskarnas vanligaste resmål. Jag har en del kvar att upptäcka och efter Spain Talks är jag minst sagt sugen på att uppleva hållbar turism i Spanien i praktiken och inte bara få det presenterat för mig. Spanien jobbar långt mycket mer med att skapa hållbar turism än vad jag tidigare insett.

    Hållbar turism i Spanien – vad tycker spanjorerna?

    Av talare och presentatörer fick vi höra flera perspektiv på social hållbarhet inom spansk turism, där ett av huvudämnena var turismens påverkan, och inverkan, på destinationerna. För att utveckla hållbar turism är det helt avgörande att förstå invånarnas attityder. Ett arbete som pågå för fullt i Spanien med resultat som väntas publiceras efter årsskiftet. Detta är viktigt att ha kunskap om, inte minst för att mediabilden under våren och sommaren varit att alla spanjorer hatar alla turister. Det är inte alls sant och under Spain talks nyanserades den bilden på flera olika sätt.

    Julio, mannen bakom studierna om invånares attityder till turism

    Ansvaret att skapa hållbar turism – vem ligger det på?

    För mig är det tydligt att utländska företag vill ta ansvar men också att de större aktörerna måste engagera sig mer i de lokala samhällena på destinationerna. Detta är viktigt globalt, och jag tror att Spanien har potential att leda denna förändring i syn på för vems skull turism finns och vilket ansvar operatörer har. Samtidigt, oavsett hur mycket ansvar researrangörer tar så ligger den största makten, och därmed ansvaret, på destinationerna. Det är Spanien som land med alla dess beslutsfattare och ansvariga för turismutveckling på destinationer som kan göra den stora skillnaden om Spanien som kunna skapa mer hållbar turism.

    Erkännande och certifieringar för hållbar turism i Spanien

    Spaniens ambitioner om hållbarhet är på riktigt och under de senaste åren har de fått åtminstone tre fina erkännande för sitt arbete.

    • Lonely Planet har utsett Spanien till Best in travel på temat hållbar turism
    • Gran Canaria har blivit certifierade med Biosphere destination
    • Valencia är utsedd till European green capital 2024

    Det är fina utmärkelser, men framför allt är det ett stort arbete som ligger bakom. Ingen av dessa erkännanden kommer av sig själv.

    Tom Hall, vice ordförande för Lonely Planet tog tåget från London för att berätta varför Spanien valts ut till Best in travel Sustainable

    Tillgänglighet och turism i Spanien

    Under dagen var Sanna Kalmari med och delade med sig av hennes erfarenheter av att resa med elektrisk rullstol. Hon berättade från hjärtat men också med en skarp blick vad det innebär att vara inkluderande för personer med funktionsvariationer eller som normbrytande. Sanna driver den största finska resebloggen om tillgänglighet och resande.

    Sanna Kalmari – inspirerande och tydlig med vad hon och andra behöver för att kunna resa

    Hållbart flyg – kommer vi någonsin dit?

    Ett panelsamtal handlade om goda exempel och det är en ynnest att få lyssna på allt det goda arbete som görs. Norwegian var en av de som deltog och de fick många frågor från publiken. Flyget när det gäller hållbarhet är både en enorm belastning och en enorm tillgång men deras ansvarige för hållbarhet som var där tyckte jag hade trovärdiga svar på varenda fråga. På frågan om vi behöver resa mindre svarande han ungefär ”Ja, om inte utvecklingen med hållbart flygbränsle går snabbare så kommer vi behöva resa mindre, men vi tänker jobba stenhårt för att klara våra målsättningar”. Det är första gången jag hör ett flygbolag yppa att volymerna kan behöva bli mindre.

    Norwegians ansvariga för hållbarhet ger svar på publikens frågor

    Spanien och tåg – välutvecklat, konkurrenskraftigt och allt vi svenskar kan önska oss

    En person från Renfe, ungefär motsvarande SJ var där. Spaniens tågnät är SÅ imponerande. Sverige kan gå och lägga sig. De har höghastighetståg mellan nästan alla större orter och bygger ut för att det i princip ska gå att ta sig från Madrid till alla landets delar inom tre timmar. På sträckan Barcelona – Madrid har tåget nästan konkurrerat ut flyget. Han pratade om att nästa sträcka med höghastighetståg ska vara klar någon gång 2027-2028, innan dess hinner ju Sverige inte ens fatta beslut i frågan.

    En liten svensk destination med stora insatser

    En person från Visit Hornborgarsjön berättade om hur de förebygger och hanterar de 100 000 personerna som kommer för att titta på tranorna under fyra veckor under våren. Helt otroligt arbete av en så liten destination. Så visst finns det många goda exempel från Sverige också!

    Anna berättar om hur Visit Hornborgarsjön arbetar med att möta den stora tillströmning av turism som kommer under våren varje år.

    Centrala frågor att besvara

    Jag avslutade dagen med att identifiera tre frågeställningar som jag tycker är centrala att diskutera när det kommer till hållbar turism i Spanien i synnerhet men egentligen för alla med ambitioner av hållbar turism oavsett plats på jorden.

    1. Hur kan vi göra turism inkluderande för fler, även om vi satsar på kvalitet framför kvantitet? Jag tycker att det behöver finnas ett klassperspektiv på turism i större utsträckning.
    2. Hur kan vi sprida ut turister geografiskt och tidsmässigt, utan att importera oansvarigt beteende? Att sprida turism är ingen magisk lösning om folk beter sig illa mot djur, natur och lokalbefolkning.
    3. Vad är vår roll i att hantera överturism, och vilka ekonomiska intäkter är vi beredda att avstå för hållbarhetens skull? Det gäller såväl företag som destinationer, i Spanien och i Sverige.

    Att få lära sig saker, tänk att jag har ett sådant jobb där det ingår!

    Kvällsprogrammet är igång, dags att dela ut utmärkelser till de som i det stora och lilla bidrar till ett mer hållbart Spanien
    Nio pristagare och fem representanter från Spanska turistbyrån i de nordiska länderna.

    Tack spanska turistbyrån för en enormt inspirerande dag och ett modigt initiativ som jag hoppas blir återkommande och många andra destinationer tar efter.

    Alla bilder är fotade av Turespaña/Henriette Danielsen om inte annan fotograf uppges

  • Sälen i september: Sommarvärme, Stensjön, springtur och familjemys

    Sälen i september: Sommarvärme, Stensjön, springtur och familjemys

    Sälen i september är succé varje år. I år fick vi en helg fylld med både fys och mys som gett ännu fler minnen att bevara och vara tacksam för.

    Äntligen ett äventyr i vardagen, äntligen lite skrivlust! Bland det bästa med att blogga är att få samla ihop upplevelserna, sätta minnen på pränt. Det är som att göra resan en gång till, och det är ju underbart i sig.

    Familjen Vismer på väg upp i liften, taggade till tänderna

    Sälen i september – en maxad myshelg för familjen

    Det är numer en tradition att vi förlägger en hösthelg i Sälen under företrädelsevis de två första veckorna i september. Då är luften frisk, färgerna starka och temperaturerna som regel trevliga. I år hade vi pangväder precis som i övriga Sverige med 20+ grader och strålande sol alla tre dagar som vi var uppe. Ljuvligt.

    Sälen med deras olika områden har sina olika fördelar och mina två favoriter är tydliga med tanke på att vi reser med barn. Hundfjället för deras trollskog och Lindvallen för deras stora utbud på aktiviteter utanför vintersäsongen. Det är pumptracks för cyklar och kick bikes, äventyrsminigolf, badhus, downhill cykling och mount coaster – en bergodalbana där en själv bestämmer farten. För att nämna några.

    Del av äventyrsgolfbanan och den älskade Valle i bakgrunden
    Downhill kurvorna att våga sig på
    En av två pumptracks i Lindvallen

    Våra dagar i Sälen 2024

    Fredag

    Vi åkte upp torsdag kväll för att slippa ha en dagtidskörning med barnen och kom fram sent. Under fredagen tragglade (sprang/gick) jag mig igenom 18 km längs en mountainbikestig mellan Hundfjället och Rörbäcksnäs på förmiddagen medan barnen och Erik letade blåbär och hängde på Valle-scenen. På eftermiddagen lekte vi i Lindvallens lekpark, åkte Mount Coaster till barnen extremt stora förtjusning och sprang i vår ensamhet i pumptracksen.

    Här sprang jag och här njöt jag
    Här var jag också glad
    Här var det tyngre. Uppförsbacke och blött på stigen
    Mountain Coaster var perfekt för våra barn på 3 och 5 år
    Modig kille, första varvet tog vi det lugnt, andra brassade vi på
    Göra sig av med lite energi och springa upp och ner, upp och ner

    Lördag

    På lördagen tog vi liften i Lindvallen upp till toppen, bara det ett äventyr som barnen jublade över. Där gick vi drygt en kilometer under extremt långsamt tempo pga det var många blåbär som skulle ätas, barn som inte hade ork i benen och hundar som behövde klappas. Till slut kom vi fram till Stensjön, grillade vår korv och njöt av värmen. Det får bli ett eget inlägg om Stensjön framöver, så bra utflyktsmål var det.

    Vi återvände till vår lägenhet i Hundfjället och gick till ett vindskydd där vi grillade hamburgare, kastade sten i ån och letade chips och godis som kvällsaktivitet. Det är så otroligt fint att få den här familjetiden tillsammans, långt från frågor om att få kolla på TV. Självklart följer både syskongnabb, gränstestande och andra vardagliga utmaningar med även på resor men jag tycker allt känns i ett annat ljus när miljöombytet är ett faktum.

    Första stoppen, 50 meter från att vi klev av liften
    Ännu en paus
    Framme, denna gång var sjön vattenfylld, det är den tydligen inte alltid
    Kakest!
    Spanar på helikoptern på andra sidan sjön
    Glada och på väg ner
    Njutandes av denna utsikt
    Avslutar kvällen med att kolla när pinnarna nedslängda på andra sidan flyter fram under bron

    Söndag

    Söndagen blev en bildag med flera stopp på vägen. Besök hos Leksands knäckebröds butik, den stora Rymdlekplatsen i Borlänge och sist i Avesta och världens största dalahäst.

    Hem kom vi, knappast mer utvilade än när vi åkte men gladare. Tacksamma för livet vi har, platsen i Sälen som vi har tillgång till och just den här helgen för att vädret var oklanderligt. En högsommarhelg i september bland svenska bergstoppar – vad mer kan en önska sig?

    Vi tar redan nu sikte på en till helg i Sälen i september nästa år och innan dess en vintervecka med platsen i full säsong.

    Här finns alla mina inlägg från Sälen

  • Stories från augusti 2024

    Stories från augusti 2024

    Var inte augusti en fantastisk sommarmånad så säg? Sommarvarmt in i det sista och med det blev jag redo för hösten.

    Jag har jobbat för fullt men ändå verkligen känt de där sommarvibbarna med bad under varma eftermiddagar och trädgårdsfix under ljusa kvällar. Det blev en augusti Strängnäs.

    Stories från augusti 2024

    Augustiresan

    Tillåt mig att för ovanlighetens skull berätta om en ytterst liten resa i sammanhanget. Totalt tog den 17 minuter. Jag och Erik kollade på min syrra som gjorde stand up och tog en voi genom Stockholm för att komma fram till Big Ben. Ljumma vindar, massa turister som fotar Stockholms alla vackra platser, folk som är glada för lördag och löning. Det är en trevlig huvudstad vi har och ibland önskade jag att jag turistade lite mer i den. Ibland, men det är ganska sällan, önskar jag att jag bodde i den.

    Stockholm, Stockholm, stad i världen

    Augustis favoritinlägg

    Jag har två favoritinlägg från augusti som gör mig väldigt glad. Dels det då jag summerar våra första tre år som tvåbarnsföräldrar och dels det då jag blickar framåt mot våra två månader i Sri Lanka.

    Hey brother!

    Augustiminne

    Jag har tänkt en del på vilka resor som spelat en väldigt stor roll i mitt liv, som format mig som resenär eller varit innehållsrika till bredden. Mina tankar hamnar ofta på min ensamresa i Balkan när jag körde genom sex för mig obesökta länder och alla kickar jag fick av allt jag klarade, visserligen efter en viss förskräckelse när det genomfördes. Dammen Matka i Makedonien är på många sätt symbolisk för mig som självständig resenär och turist ut i fingerspetsen.

    Matka Canyon

    Augustibild

    Jag har tagit alldeles för lite bilder under augusti. Mina försök att vara i nuet får mig att lägga undan telefonen och då glömmer jag helt bort att bevara ögonblicken. Men jag kan ju passa på att slänga in en annan augustibild från ett annat år som jag blir väldigt glad av. Tack bästa Sara de Basly för att denna stund kunde fångas. Åtta timmar senare föddas han.

    The solar light

    Augusti och företaget

    Jobbet drog i gång med full kraft femte augusti och har varit fokuserat från start, med andra ord, jag har vetat vad jag ska göra och gjort det. Ägnat större delen av tiden till att genomföra olika betalda uppdrag, ett mål i företagandet är uppnått. Det har varit en bra start och jag har en rolig höst framför mig.

    Augusti och privatlivet

    Augusti inleddes med det årliga ridlägret i år med en badritt där jag fick simma med en häst, vilket grej! Vi firade att vår yngsta fyllde tre att den milstolpen blev passerad.

    Jag är glad att vi är tillbaka i rutiner och vardag, jag trivs med den. Träningen inför Lidingöloppet är i full gång och en vidrig hosta varade bara i en dryg vecka, skönt! Min syster har bott här några dagar och årets kräftskiva har gått av stapeln, trevliga traditioner är till för att hållas i.

    Livet känns allmänt ganska bekymmersfritt så det är bara att njuta så länge det varar.

    Hero tar mig snart ut på en åkttur
    Årlig bild av nu börjar vi förskolan efter sommaren

    Augustitanke om turism

    Jag har funderat en del kring konfliktlinjerna som finns inom turism och mer specifikt på vem som är problemet när turismen går över styr. Resenärer som beter sig orimligt, en uthyrningsmarknad som är alldeles för oreglerad och utarmar bostadsmarknad, stora researrangörer som har stora volymer av gäster som sin högsta prioritet, destinationer som inte har en hållbar turismförvaltning. Enkelt att skylla på varandra och säga att det är någon annan som är problemet snarare än ens egna tillkortakommanden.

    Augustis reseplanerande

    Sri Lanka börjar bli att högra i medvetnandet. Vi har gjort pass till tre av oss och börjat kolla på lite boenden. Utöver den större resan har jag bokat höstens alla jobbresor inom Sverige: Helsingborg, Skellefteå, Halmstad, Varberg och Örebro. Det blir många timmar på tåg och några få på flyg.

    Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad

  • Två månader till Sri Lanka – hur kan en drömresa redan vara så nära?

    Två månader till Sri Lanka – hur kan en drömresa redan vara så nära?

    Om två månader är vi på väg till Köpenhamn för att dagen därpå kliva på planet till Colombo i Sri Lanka. En till drömresa står för dörren!

    Nästa station, drömresan Sri Lanka

    Helt ärligt så känns det smått bisarrt att det bara är två månader tills vi åker till Sri Lanka för att vara borta lika länge. Jag känner mig nästan oansvarig för att jag gjort så lite research om var vi ska bo, vad vi ska göra, saker som behöver kollas upp för barnens skull. I nästa stund tänker jag att det inte är ett dugg konstigt. Vardagen här är verkligen fullproppad och när det finns tid över vill jag bara vila. Och samtidigt, jag kan väl ta mig an Sri Lanka när jag kommer dit, kanske inte måste veta så mycket innan?

    Ser fram emot att möta en annan kultur…
    …och att omsvepas av det färgstarka. Här tallriksunderlägg i färgat tidningspapper

    Mitt kära mantra – det som blir det blir bra

    Mitt mantra som jag levde efter under vår förra långresa ”Det som blir, det blir bra” känns numer inte som något jag intalar mig utan som något jag verkligen tror på. Det är mycket som inte spelar så stor roll känns det som just nu. Det kommer bli bra, oavsett vad det blir. Poängen är att få ett miljöombyte och tid med familjen, plats att tänka andra tankar i hjärnan än va en vardag hemma gör. Det kommer uppnås alldeles oavsett under denna Sri Lankaresa.

    Uppdaterade pass som gäller har vi åtminstone löst efter förra gångens fadäs eller ska jag kalla det totala haveri. Vaccinationer är klart bra att kolla upp men jag tror de fick det om behöver inför förra resan. Boka boende för första tiden skulle vara skönt. Men vad mer? Det finns ingen oro eller stress att maxa tiden där som driver mig. Jag är enormt trygg och det kanske är det som gör att motivationen att göra massa research är så låg. Eller så har jag bara blivit lite lat och bekväm.

    Kanske förbereder jag mig omedvetet genom att preppa vi våra barn, det gör vi mycket. Vi har pratat om den här resan sedan vi bokade den för ett halvår sedan. Numer kryssar vi nedräkningen var och varannan dag, det är svårt för dem att greppa hur lång tid tre månader är så det här är ett försök vi påbörjade för en månad sedan.

    En av mina favoritbilder från resan till Sri Lanka 2016 som jag gjorde solo
    Ett känt temple i Kandy som har en viss tand från Buddha
    Mer färg och mer blommor

    En annan långresa i en annan tid

    Den långresa som väntar oss när båda barnen kommer vara två år äldre än sist känns både förväntansfull och lite läskig. Jag är säker på att ungefär allt kommer kännas lättare än förra gången, men samtidigt också medveten om att det dels finns risker med den förväntan och det faktum att jag vid den här resan har något att jämföra med. Och jämförelsen blir med en annan tid som på många sätt inte längre är relevant eller gäller eftersom så mycket har utvecklats sedan sist. T.ex. tror jag inte båda kommer sova på dagtid, tror inte vi kommer ha med oss vagn som de kan sova i på kvällarna så vi kan hänga på restauranger och de lär vara fyllda med än mer vilja och egna önskemål jämfört med då. Det är skillnad på ett och tre och tre och fem.

    Kommer jag någonsin under den här resan få uppleva lugnet i en sån här chillig stol?
    Omslut mig av palmer och jag skola vara än mer nöjd med livet

    Det jag längtar efter med drömresan till Sri Lanka

    Jag ser fram emot ett resande som kan ge ännu fler bestående minnen, anledningar att konversera om världen och gemensamma upplevelser som stärker banden mellan oss ännu mer.

    Det här några av alla de saker jag längtar efter.

    • Att hänga vid strandkanten och låta sand och vågor vara lekplats.
    • Att äta mänger med frukt och dricka färskpressad juice.
    • Att hålla liv i enklare träning utan att träna på Klassikernivå. Kanske kan jag få feeling för yoga? Det tror jag min kropp hade mått bra av.
    • Att klä på barnen max en långärmad och kanske dra över en regnponcho i värsta fall.
    • Att umgås med min man och få kvalitetstid på kvällar när barnen somnat och vi har färre måsten jämfört med hemma men också de små samtalen som uppstår när vi båda är med barnen i ny lekpark där de klarar sig ganska bra själva.
    • Att äta asiatisk mat och lära känna det lankesiska köket.
    • Att testa det här med surfing och se om det kan vara något denna snowboardåkare kan tycka är kul trots att jag ogillar saltvatten i ansiktet.
    • Att uppleva Sri Lanka med allt vad de har att erbjuda.
    • Att dyka, jag vill gärna göra det igen och hålla de kunskaperna inte allt för sovande.
    • Att njuta av ledighet efter en kort semester i somras och intensivt företagarliv.
    • Att småprata med likasinnade föräldrar som också reser långt och länge med barn
    • Att unna mig själv lyx som massage

    Åh, tack livet för den här möjligheten som vi fångat, förvaltat och skapat oss.

    Här finns alla inlägg om vår långresa 2024

  • Bästa sommarpraten 2024, personliga & politiska värdar i Sommar i P1

    Bästa sommarpraten 2024, personliga & politiska värdar i Sommar i P1

    Bästa sommarpraten 2024 sticker ut som personliga och politiska på ett klockrent sätt. De bästa sommarvärdarna i P1 levererar alltid.

    I år, kanske alla år, är de sommarprat som både lyckas vara personliga och politiska de som faller mig bäst i smaken. De som har en förmåga att ge små pusselbitar ur deras liv som säger något om den tid de levde i då och den samtid vi lever i nu. Många är kvinnor, många är ”unga” och flera är rasifierade. Människor med talang, en historia att berätta och genomträngande beskrivning av den tid vi lever i.

    Att lista de bästa sommarpraten de senaste sex åren

    I sex år har jag skrivit en fullständig rangordning av samtliga sommarprat respektive sommar. Jag har kommenterat varenda ett, skrivit vilka mönster jag ser över ämnen som går igen under den sommaren och beskrivit vad jag tycker är ett bra sommarprat. Det har tagit tid att skriva de där sammanställningarna, det ska gudarna veta. Det har sporrat mig att alltid lyssna på alla, ge alla avsnitt sin fulla längd, inte ha förutfattade meningar om vad som intresserar mig inför.

    Men i år har jag inte känt att jag har samma lust. Absolut att lyssna, det gör jag fortfarande gärna, men att lägga tiden på att sammanställa, rangordna. Trots att det är ett av mina mest lästa inlägg varje augusti och många år ett av det mest lästa inläggen det året.

    Det som tagit tid är inte att välja ut de bästa sommarpraten eller de sämsta, utan mittenspannet och med åren känner jag att allt fler ligger där. ”Bra men inte wow” är en av mina vanligaste kommentarer i mina egna anteckningar efter respektive avsnitt när jag inte lyssnat. Mina krav har ökat på vad ett bra sommarprat är.

    På temat att vara mer lustdriven och gå mindre på pliktkänsla (lite så jag försöker jobba med det mesta livet) så blir det i år inget ”Bästa sommarpraten 2024 – jag har listat alla värdar i sommar i P1”. Men det blir ett inlägg med mina favoriter, de jag tycker sticker ut rejält som något särskilt bra och det finns det alltid ett gäng som gör.

    Dom bästa av de bästa sommarpraten enligt mig

    Bästa sommarpraten 2024

    Det här är de bästa sommarpraten 2024 enligt mig och de är alla, med något enskilt undantag, personliga och politiska på ett fenomenalt sätt. De rekommenderas allas mer än varmt.

    Judith Kiros, poet – om spöken i livet och vad de vill säga oss. Det här var så bra! Personligt och politiskt personifierat. Så mycket vettigt hon har att säga. Mycket tänkvärt!

    Nathalie ”Cleo” Missaoui, rappare – livets vändningar och drivkrafter. Få sommarprat har känts så äkta, nära sårbara och ärliga. Snyggt att få ihop så många delar av henne själv. Enastående beskrivet om den orimliga förväntan på den moderna mannen.

    Omar Alshogre, människorättskämpe – tortyren han utstått för tron på demokratin. Starkt, så starkt. Hur kan någon tycka att vi inte ska ta emot alla människor som behöver fly efter att ha lyssnat på detta?

    Majgull Axelsson, författare – henns liv och hennes böcker. Fängslande berättande. Inkluderad trots att jag inte vet ett jota om henne. Intressant och relevant. Historia och nutid.

    Judith, Nathalie, Majgull och Omar

    Kristian ”The Tallest Man on Earth” Matsson, artist – att fly och komma ikapp. Ett prat med många dimensioner och skön röst att lyssna på. Väver in samhällskritik/analys mellan varven vilket skapar spänst.

    Stella Österling, före detta SiS-placerad, föreläsare – om livet som inlåst på SIS-hem. Naket och hennes version från insidan, så starkt. Höll mig intresserad genom hela. Riktigt bra musik med snygga covers på relaterbara texter.

    Marcus Wandt, astronaut – om att värdera risker. Kunskapsfyllt och intressant med inblick i ett liv väldigt få lever. Hade velat höra mer om hans tankar om rymdforskning och samhällsutveckling.

    Vivi Wallin, influencer ”Mammasanningar”, poddare. Hur hon hanterat det trauman hon gått igenom och vad det gjort med henne. Nyanserat, balanserat om hennes pappa som inte tog sitt ansvar. Så tydligt att hon läkt.

    Kristian, Stella, Vivi och Marcus

    Birgitta Ohlsson, före detta liberal minister, avdelningschef NDI – Sliding Doors moment i hennes liv. Bjuder in i smärtan där hon är just nu. Gillar hennes budord om fuck off kapital i form av människor som backar.

    Ellen Krauss, singer-songwriter – att komma ut som lesbisk. Personligt, djupt och nära. Öppen med tankar och att det kanske är föränderligt. Bra och snyggt upplagt.

    Olof Lundh, sportjournalist – journalisters integritet, att förlora och göra misstag. Ärligt och rakryggat. Sårbart och komplext. Personligt och förstorat på en strukturell nivå. Jättebra!

    Ayan Ahmed, skådespelare – vilja att förändra och bana väg för fler. Gjorde sin story till något större. Viktigt för de hon inspirerar.

    Ayan, Birgitta, Ellen och Olof

    Hoppas du som har för vana att läsa mina inlägg år till år har haft behållning av dig så att min smak inte är åt skogen i jämförelse med din. Har du några sommarprat från 2024 som är dina favoriter, berätta gärna så kanske jag får ge den en andra chans.

    Samtliga bilder är hämtade från Sveriges radio (utom den på mig). Här finns mina tidigare rangordnar av de bästa sommarpraten från 2018-2023

Translate »