Blogg

En otrolig resa, med en underbar sista vecka gör antiklimaxkänslan över att åka hemåt ännu större. Åh vad vi har haft det bra i Sri lanka!

För sista gången

Hela sista veckan hade jag svårt att ta in det faktum att jag för sista gången åt en rice curry, hejade på surfkillarna och såg solen gå ner i all sin färgprakt. Att åka hem beskrivs bäst med orden blandade känslor. Tacksam för att allt vi fått uppleva, glad för att spendera sista veckan med mina systrar och svåger, nöjd över att inga större fadäser inträffat. Förväntansfull inför en jobbvinter och en längtan efter allt det bekväma som Sverige innebär. Men också förekommen saknad över allt som tar slut, en olustig känsla av att inte veta om och när vi kan göra en rejäl långresa med familjen nästa gång och en opepp inför mörker, slask och ytterkläder som ska kläs på och mat som ska lagas (och kommas på).

Nåväl, det har varit en fantastisk sista vecka där vi verkligen tagit vara på dagarna.

Utflykt till Hiriketiya (favorit i repris)

En dag åkte vi tillbaka till Hiriketiya för strandhäng, bad i stora vågor, skateboardåkande och ett avslut på restaurangfavoriten the good kitchen. En av de största behållningarna är att åka tuktuk och se mer av landet, hur fler människor bor och lever. Stanna på en strand som visar sig bestå av 90 procent lokalbor som njuter av havet en söndagsförmiddag.

Varianter av julfirande

Denna vecka har det varit julvecka och det har innehållit fragment av julfirande i dagarna tre. Ett välgörenhetsevent för utsatta kvinnor med besök av både jesus födelse och tomten. En insamling av paket till föräldralösa barn. Julafton inleddes med lyxfrukost och fortsatte i samma anda vid en pool på avlägset hotell där även en svensk kändes spenderade dagen. Vi gjorde några samtal till nära och kära, delad ut några få paket och såg på Kalle Anka till kvällsmys. På juldagen blev vi inbjudna till BBQ och avslutade den dagen med häng vid bonfire nere vid stranden. Julkänslan uteblev men umgänge med nära och kära som ju julen egentligen handlar om fanns där.

Golder hours, i plural

De bästa stunderna under veckan har varit under golden hour. Då svetten slutar rinna, solens strålar övergår från att vara brännande mot huden till att göra exakt allting vackert när den sprider ett guldkantat ljus över allt och alla. Kl 16-18 är dygnets bästa timmar. Låta vågorna skölja över fötterna, se surfkillarna tålmodigt, och med genuin glädje, göra high fives med våra barn och tillsammans leka med mina barn i vågorna.

Säga hejdå och faktiskt vilja komma tillbaka

Jag har aldrig spenderat så lång tid på en och samma plats. Vi gick en avskedspromenad till våra standardhak och när de sa Come agian så blir jag faktiskt sugen på att åka tillbaka om tre år och se vad som är sig likt, vad som finns kvar. Se om samma sköna hemmakänsla kan infinna sig även då. Det är nytt för mig att känna så, oftast är jag nöjd med det jag fått.

Fysisk förflyttning i 42 timmar

Hemresa var en av de längre vi gjort. Bil, övernattning, taxi, flyg, flyg, tåg, tåg, bil. Totalt 42 timmar från dörr till dörr. Det är tur vi varit borta i två månader, för att denna resa ska vara mödan värd. Att resa gick bra, under delar av resan kunde jag lyssna på Ludmila Engqusit memoarer helt utan idéer om att vara effektiv utan bara lyssna.

Känslan av att komma hem och det som väntar nu

Att lämna grönska för gråskala är vemodigt men det finns så otroligt mycket jag gillar med vårt liv. Att resa till Sri Lanka är ingen flykt, det är att skapa omväxling för att uppskatta vardagen och livet vi lever ännu mer. Nu gäller det att se allt detta under dygnets alla timmar, inte bara när det är ljust ute.

Idag har vi packat upp allt och kört tre maskiner tvätt. Nu närmast väntas pippiteater, ridning, nyår och sedan bil upp till Västerbotten (som om vi inte suttit nog i fordon på sista tiden) för umgänge med kusiner och mor- och farföräldrar. Ser fram emot allt detta!

Tack för dig som läst mina veckoinlägg eller hängt med på instagram, det ÄR roligare att resa när upplevelser kan delas med andra, även på distans.

Här finns alla våra inlägg från vår långresa i Sri Lanka 2024

En vecka av systerhäng och kräma ut det bästa av Weligama en sista gång. Golden hours i solnedgång och massa njuteri.

Så kom dom äntligen, mina kära systrar och en svåger. Jag har längtat efter dom. Men att de kommer är också symbolen för att vår långresa lider mot sitt slut, att vi är på upploppet och ska försöka uppleva det bästa av Weligama en gång till.

Minnesvärt från Weligama denna vecka

Under veckan har vi tagit det ganska lugnt med pool- och havsbad, många riktigt fina timmar på stranden när solen går ner och ljuset gör sig som bäst. Lite jobb, ett yogapass, en ljuvlig frukost. Simlektioner för Elton, cricket-träning för Jason. En heldag av lyx på Marriott och funderingar om vem som har råd, och prioriterar, att bo där när de reser. Och vad jag behöver tjäna för att välja att resa med den typen av standard. Glad att det går att få en smakbit till överkomligt pris för oss som vill göra ett dagsbesök.

Ett dyk och samtal om tsunamin

Jag hakade på min svåger som tar dykarcert här och återupplivande gamla minnen från vår jorden-runt-resa för åtta år sedan när jag tog mitt i Australien. Nu gjorde jag repetition i poolen och hängde med på dyk på 18-22 meter. Stormigt på ytan, dålig sikt vid botten men ändå en upplevelse och en känsla av att jag klarar att dyka men ändå inte samma tjusning som stora barriärrevet för åtta år sedan.

Efteråt satt jag och pratade med ägaren och jag ställde några trevande frågor om hur tsunamin kommer minnas den 26 december när det är 20 år sedan. Ut kom en lång berättelse om att hennes mamma tack och lov var på övervåningen av huset när vattnet steg och att hon själv lyckades klättra upp i ett träd med en bebis under armen och hur någon belgisk aktör (familj/stat/organisation uppfattade inte vad) hjälpte till att städa upp huset som var täckt i 40 cm sand när vattnet drog sig tillbaka.

Jag reser för intrycken, för perspektiven från andra, för insikten om hur människor runt om i världen lever sina liv. Det är inte alltid skönt, bekvämt, perfekt, romantiskt men det är minnesvärt.

Ösregn är också ett minne

På tal om minnesvärt, en dag öste regnet ner till och från hela dagen. Vid middagstid var det uppehåll så vi tog sikte på vår godaste fiskrestaurang. Innan vi kom dit var regn och åskoväder i full gång så det blev en blöt och blixtrande upplevelse. Inte mysig vid solnedgången, men minnesvärt på alla sätt.

Knäkrasch och en massör av det bättre slaget

Mitt knä har kraschat igen (senast för 1,5 år sedan) vilket dels inneburit begränsade gåmöjligheter och ingen mer surf men också en otroligt häftig upplevelse hos en massör. En som Erik gått hos och som kallar sig Master och var i en klass för sig. Han sa att han skulle fixa mitt knä, och det gjorde han. Riktigt bra behandling med negativt tryck (sugkoppor), el (istället för akupunktur), massage och lite knäckta kotor. Sen behövde kanske knät återhämtning som jag inte lyckats ge (dyka var inte rätt aktivitet) så nu är det tillbaka på samma dåliga läge igen.

Snart sista veckan

Nästa vecka är vår sista här. Det är svårt att ta in att vi om en vecka är tillbaka i Strängnäs, i vårt hus och ska ta hand om snöskottning och hitta vinterkläder och allt som hör en svensk vinter till. Från att ha levt i 30 graders värme i två månader.

Här finns alla våra inlägg från vår långresa i Sri Lanka 2024

Vi lämnar en lugn vecka bakom oss med undantag för en upplevelsefylld utflyktsdag till Galle och Garden House.

Den här veckan har det varit tydligt att vi kommit in i ett helt annat lunk. Vi gör betydligt färre knop om dagarna och verkar nöja oss så. Livet börjar ha sin stilla gång och även här skapas, vardag, rytm och rutiner. Underligt och skönt på samma gång.

Vår vardagliga vecka nr sju i ordningen

Vattenvana i pool och hav

Barnen utvecklar sin vattenförmåga och det är häftigt att se hur de hoppar allt större, simmar allt längre, lär sig möta vågor och spottar och fräser när saltvattnet sköljer över det. Dom är modiga och jag är glad att ge dem detta. För egen del fortsätter jag försöka bemästra surfandet men det är svårt och det känns som att utvecklingen står stilla.

Hurra för Erik

Erik inledde veckan med att fylla år så vi åt lyxig brunch och hade en skön eftermiddag på stranden som övergick i solnedgång. Avslutade med räkfrossa på fiskrestaurang vid stranden.

Konsten att laga Curry på matlagningskurs

En kväll deltog jag i en cooking class med fokus på den Sri lankesiska kryddsättningen. It’s all about curry för att sammanfatta enkelt. Vi fick göra vår egen curry (alltså blanda, fräsa på, mortla och mixa kryddor) och sedan laga fem curryrätter tillsammans. Vilket jobb det är bakom all denna mat, svensk husmanskost framstår som rena barnleken. Tycker det är underbart att lära känna ett land genom dess kokkonst.

Lokala transportmedel till Galle och Garden House

Sedan vi kom har vi haft siktet inställt på att åka till Galle, en mindre stad med mycket kolonial historia som finns bevarad. Staden klarade tsunamin bra tack vare höga murar. I år är det förresten 20 år sedan 35 000 i Sri Lanka dog. Vi får se hur den dagen märks av men här längs kusten känner garanterat alla någon som de förlorade då. Till Galle tog vi lokaltåget utan platsreservation i tredje klass. Inte vår bekvämaste resa men folk är alltid snälla och ger sittplats åt mig och barnen. Trångt och varmt, men också feeling och alldagligt. Trots 8.30 på morgonen var det varmt när vi kom fram och förmiddagen blev kanske ingen succée. Stad+barn+värme är sällan en bra kombo för oss. Vid lunch drog vi vidare till ett ställe som vi spanat på länge och direkt ställde vi oss frågan, varför har vi inte åkt dit tidigare?

Garden House har fantastiska lekytor för barn inne och ute, vettiga leksaker i trä och vällagad mat. Barnen var så nöjda de fyra timmarna vi var där. Sedan var det dags att hitta en buss hem och det tog en stund innan någon hade plats för oss men till slut kom vi på en, halvt i farten med barnen skyfflades framför oss. Jag kände mig så där otroligt levande och närvarande i den stunden. Två barn i knät, ett på varje sida, öppet fönster, vind som fläktar, överfull buss och en chaufför som körde vårdslöst. För fem veckor sedan sa jag att jag aldrig skulle åka en sån här lokalbuss pga dess aggressiva körning, well det blev inte så. Barnen skötte sig igen som skolexemplar trots att det var otroligt trångt och många okända människor nära inpå. När de sent på eftermiddagen började krokna av trötthet tog jag fram mobilen och vi kollade bl.a. på Valle, Skistars maskot. Många leenden och blickar från andra passagerare som nyfiket sneglade på en snögubbe som åker sidor.

Barnutmaningar lämnas inte hemma

Vi har hållit i vår ambition om att ha varannan förmiddag för oss själva och också delat upp så vi varsitt barn vissa eftermiddagar. Det är tydligt att de uppskattar att få en förälder för sig själva, att särskilt den mindre blommar ut när han inte är i sällskap av en storebror och att de båda längtar efter att få vara tillsammans hela familjen. Bra på alla sätt.

Även om livet här är jättebra på alla sätt så följer alla barn-förälder-relaterade utmaningar med. Det är lätt att glömma. Idag har jag t.ex. suttit 20 minuter på en bänk och väntat in att ett av mina barn ska vara redo att gå vidare. På alla förslag jag gav fick jag nej. En blir inte immun mot detta bara för att vardagen är en annan.

Snart kommer dom!

På tisdag kommer mina systrar och svåger. Ser fram emot att göra Best of Weligama en sista gång men nog känns det underligt att vi om två veckor är tillbaka i Strängnäs med en vanlig vardag som väntar i flera månader. Påminner mig om skälet till att vi åker, att bryta vardagen och göra något annat för att också uppskatta sverigevardagen ännu mer.

Här finns alla våra inlägg från vår långresa i Sri Lanka 2024

Det här är vår rundtursvecka då vi upplevt mer av vad Sri Lanka har att erbjuda med lite mindre tryckande hetta och mer variation i aktiviteter än i huvudsak sol och bad.

Så här ser vår första vecka av rundresan ut i grova drag

Redo för rundresa i Sri lanka

En förare vi bokat körde oss de tre timmarna mellan Weligama och Ella med ett stopp vid ett naturreservat där det finns en verksamhet som tar hand om föräldralösa elefanter och sedan slussar ut dem i naturreservatet när de är stora nog att klara sig själv – inte efter sex månader eller så utan snarare 5-7 år.

Besöka elefanter som turist

Det var en rolig upplevelse som barnen och Erik verkligen uppskattade och jag fick möjlighet att studera djurhållning på denna turismattraktion som är nödvändig för att finansiera de 40-tal elefanter utan föräldrar som tar hand om dem. I slutet av veckan gjorde vi ett besök på Elephant Freedom Project (mellan Kandy och Colombo) där vi fick vara en del av elefanters vardag, mata dem med frukt och skubba dem. Så småningom får det bli ett eget inlägg om elefantturism på Sri Lanka.

Första stopp: Ella (det regnar)

När vi kom fram till Ella öste regnet ner och vi tar skydd på första bästa restaurang vilket visade sig bli toppen direkt. Barnen åt hamburgare som aldrig förr, personalen var supergulliga och roliga för barnen och de såg faktiskt ut att ha kul på jobbet. Café Chill har jag bara gott att säga om.

Vi bodde hos en toppenvärd (Villa Eden Paradise) i ett stort familjerum men insåg snabbt att vi inte kommer vara torra överhuvudtaget så länge det inte blir sol. Allt är fuktigt, inget torkar. Ella ligger på 1000 meters höjd. Vi kämpade på bra i två dagar för att hitta passande aktiviteter utifrån rådande väderlek och när vi på den sista eftermiddagen anade visst uppehåll gjorde vi två aktiviteter direkt efter varandra. Dels en sväng till Nine Arches Bridge (som var mindre än jag väntat mig men absolut kul att se) och en promenix upp på Little Adams peak där vi fick en lite skärva av den utsikt som en sådan vandring kan bjuda på även om molnen gjorde sitt för att begränsa sikten. Glad att ha gjort detta!

Inställd tågresa och sen tågresa ändå

Knappt hade jag hunnit publicera inlägget om hur vädret ställde in vår efterlängtade tågresa innan det igen blev ändrade planer och vi ändå kunde åka tåget men från en senare station. Tågresa i sig är värd ett eget inlägg men jag kan säga att den absolut förtjänar sin placering som en av världens vackraste tågsträckor.

Andra stopp: Nuwara Eliya (det regnar, blåser och är kallt)

Väder-inlägget må ha blivit inaktuellt ur ett tågperspektiv men sedan lika aktuellt igen. När vi kom fram till vårt nästa ställe strilade regnet ner och det var 15 grader och blåst från alla håll. Nu uppe på ytterligare höjdmeter, nästan 2000 meter över havet så här råder inte tropiskt klimat. Det där regnvädret höll i sig de kommande två dagarna så vår upplevelse av Nuwara Eliya blev minst sagt fuktig och kylig. Långt ifrån den friska, klara luften och en tröja att ta på om kvällen som vi siktat på.

Det ovanligt dåliga vädret beror på en cyklon som kom in från havet i norr. I princip hela Sri Lanka har haft regn senaste dagarna och i de norra och östra delarna är det på sina håll kraftiga översvämningar så vi kan också vara tacksamma att så inte är fallet.

Istället för utomhusäventyr och stadshäng fick vi mysa på hotellrummet under täcket. Vi besökte en tefabrik och ett jordgubbscafé, postade vykort och åt god mat. Det blev bra det med och den här staden känns genuin och levande så jag skulle gärna uppleva den mer men då utan regn.

Tredje stopp: Kandy (uppehåll och skönare temp)

Från Nuwara Eliya (Eller Nanu Oya som är närmaste tågstation) åkte vi till Kandy med dimman hängande över oss, genom teplantage och små samhällen, vattenfall och in i Kandy.

Slutet av veckan spenderades dels i Sri lankas näst största stad Kandy med en kaosig och påfrestande start pga trött/hungrig familj och blev seden jättebra i det lilla med lekpark, frukostbowls och sightseeing med en tuktuk. Efter Kandy drog vi till Elefantprojektet där vi också spenderade natten hos en Sri Lankesisk familj. Skön temperatur, inget regn, trevligt och avslappnat.

Nu har den här rundresan bara ett stopp kvar och det är några dagar i huvudstaden Colombo och sedan tillbaka till Weligama. Mer om det nästa vecka.

Här finns alla våra inlägg från vår långresa i Sri Lanka 2024