Blogg

Resa med barn i Vietnam och några tankar om det
Att resa med barn i Vietnam skiljer sig mot att vara hemma i Sverige, om några av dessa skillnader handlar detta inlägg om.
Det här bygger på våra upplevelser av två månader i Vietnam, främst Da Nang och Nha Trang. Det blir exempel av kontraster mot Sverige och det som skiljer sig åt. Självklart finns en massa som förenar i vår syn på barn, alltså vår svenska familj och det vietnamesiska samhället/människorna men det uppenbara är ibland svårt att se och få fatt på – och kanske heller inte det mest intressanta.
Resa med barn i Vietnam, om integritet, säkerhet och barnanpassning
En mer generell bild av vår resa och upplevelser i Thailand och Vietnam finns i samlingsinlägget 100 frågor/svar om vår långresa i Thailand och Vietnam (med små barn)
Synen på integritet och dra ner brallorna
Det hände vid ett flertal tillfällen att okända människor som vi möter på gatan eller hamnar bredvid av olika skäl klappar på våra barns hår, nyper i kinder och diverse annan interaktion där de inte riktigt pejlat läget om det är okej eller inte. Det var också flera som fotade dom utan att fråga eller stämma av med oss att det var okej. Den värsta gränsen som passerades flera gånger var att kvinnor kände på hans shorts och en drog ner brallorna på Elton för att se vilket kön han har. Om de kunnat engelska kanske de hade frågat men det är inte givet. Synen på integritet och barn som rättighetsbärare skiljer sig åt mycket.
Under resan skrev jag det är inlägget om att mina vita barn exotifieras och några tankar om vad vi då hade upplevt i Thailand och Vietnam.
En kvinnas som nyttjade Eltons oräddhet och intresse för bild på sig själv och tog ett kort utan att fråga oss föräldrar.
Säkerhet, risker och kunskapsförutsättningar
Kring säkerhet och risker vi utsatte våra barn för tycks det finnas exempel åt båda håll. Det är lekparker med stora risker som betong, asfalt och järnrör som sticker upp, vuxna som röker inne på ett uttalat lekcafé för barn och många barn utan hjälm på cyklar eller motorcyklar. Dock långt ifrån alla. Samtidigt hände det både en och tre gånger att folk tyckte att vi klädde barnen för lite på kvällen, t.ex. att lilla Jason saknade mössa eller långärmat på kvällen när det var 15-20 grader varmt. För att inte tala om alla gånger folk kom som en räddare i nöden när de tyckte att våra barn var för lössläppta och klättrade för högt i trappor och i klätterställningar.
I grunden ser jag frågan om säkerhet och skydd för barn är en kunskaps- och resursfråga. I Sverige har vi också rökt med barn inomhus, åkt bil utan bälte osv tills kunskapen ökade och lagar och normer ändrades. Det är lätt att som svensk tänka att ”de borde veta bättre” eller ”hur kan de göra så här mot barnen” men kunskap handlar om tillgången till forskning, inte om hur smarta personerna är här eller hur mycket de bryr sig om sina barn.
Trevlig lekpark med bar underlag
Här var jag ofta själv med barnen och inte helt enkelt att backa upp båda samtidigt. De har båda blivit bra på att klättra!
Grävgroparna på lekcaféer, jätteuppskattat bland barnen men en stor risk för barn som stoppar saker i munnen
Barnanpassning, ibland total, ibland helt frånvarande
Jag upplevde nivån av barnanpassning extermt ojämn och oberäknelig. Vissa restauranger hade barnstolar, andra inte. De flesta större köpcenter/gallerior har mot en avgift lekland/ytor för barn att leka på vilket såklart underlättar shoppingen för föräldrar. Flera av lekland/lekcaféer var utmärkt anpassade till barn in i minsta detalj men så helt plötsligt dyker det upp ett ställe där det inte ens finns barnstolar för bebisar att sitta i när det ska fikas inne på området eller skötbord. Basic kan när målgruppen är små barn kan tyckas.
En liten restaurang i Hoi an som bjuder på barnstol med eget bord. Optimalt!
Och ett lekcafé med soffor och ingen barnstol.
I brist på skötbord går en byta blöja stående på en trottoar.
Barnen som del av umgänget
Jag upplevde att barn generellt hängde på mer än vad de gör i Sverige. Sen kvällar ute (alltså inte 02 utan kanske 21-23) hindrade inte vuxna från att umgås eller göra saker där barnen får hänga på. Höga ljud som utomhuskonserter hindra dem inte. Det här tycker jag är himla fint. Jag upplever att det i Sverige finns både normer och levnadssätt som säger att barn ska vara hemma i en varm säng vid läggdags med möjligt undantag för några semesterveckor per år.
Utöver detta finnas såklart massor att säga om att resa med barn i Vietnam. Jag har tidigare på liknade tema skrivit t.ex. följande inlägg
Här finns alla inlägg från vår långresa 2022-2023 som detta inlägg är upphovsresa till samt alla mina inlägg om att resa med barn och Vietnam
14 augusti, 2024
Min jobbhöst 2024 – drömuppdrag och fullbokad (vem hade kunnat tro det??)
Min höst är fylld av uppdrag för den svenska och internationella turismen och det känns smått ofattbart att jag drygt ett år in i mitt företagarliv kan skriva detta inlägg.
En grov och något förenklad sammanfattning av mitt företagarliv hittills är
- att förra hösten gick bra och gjorde mig modig,
- att vintern var tung och gjorde mig nedslagen,
- att våren var intensiv och gjorde mig motiverad och
- att sommaren innebar en kort ledighet och att uppdragen haglade in över mig.
Jag hade aldrig kunnat tro, inte under någon av årstiderna (allra minst vintern) under det senaste året att jag skulle skriva ett blogginlägg om att jag i höst (från början av augusti när semestern tog slut tills att vi åker 26 oktober) i princip är fullbokad. Jag säger i princip för om helt rätt uppdrag eller något jättekul dyker upp, då löser jag säkert mer tid, men jag kommer inte behöva jaga eller sälja överhuvudtaget om jag inte vill. Det kommer inte regna miljoner över mig men jag kommer kunna fakturera för de flesta timmar på en vecka och det känns helt sjukt jäkla stort.
Mina uppdrag hösten 2024
I höst kommer jag
Utbilda på YH Akademin i Hållbart resande med inriktning mot tåg
Jag är kursansvarig för en av delkurserna på heltidsutbildningen Travel Academy, Trac och ska utbilda i den globala standarden för hållbar turism och hur turism både när och tär – mitt favoritämne.
Moderera Spain Talks Caring for the future
Spanska turistbyrån i Stockholm ordnar ett heldagsseminarium på temat social hållbarhet inom spansk turism och helt ärligt, vem kunde vara mer lämpad att göra detta uppdrag än jag? Mycket förberedelse gjorde jag i juni och 18 september kör vi live i Stockholm. Kommer bli hur kul och bra som helst!
Föreläsa i Skellefteå x2
I slutet av september föreläser jag i Skellefteå. Dels för allmänheten om min bok på kulturhuset Sara (drömscen!) och sedan dagen därpå för besöksnäringsföretag i Skellefteå. Maxat och jättekul!
Utbilda på YH Sky Hållbarhet inom besöksnäring
Jag är planerar och genomför hela utbildningen, 12 veckor på halvfart för personer som redan jobbar i branschen. Jag ser fram emot att öka mitt nätverk, dela med mig av min kunskap, fyllas av studenternas perspektiv. Jobbar du i besöksnäringen? Sök vettja!
Den här kursen går delvis under vår Sri Lanka-resa vilket innebär att jag behöver avsätta tid för det då men samtidigt inte behöver jaga jobb att ha i januari när jag kommer hem. Så skönt.
Implementera en strategi i region Halland
Region Halland/Visit Halland har precis tagit fram en ny hållbarhetsstrategi och jag har fått den stora äran att spela en central roll för dess implementering. Jag ska hålla i två lunch-till-lunch tillfällen under hösten med föreläsningar och workshops. Superkul att använda lite av alla mina ”strategkunskaper” som jag byggde hos IOGT-NTO under alla de åren.
En av få gånger som jag varit i Halland, med en förbundsstyrelse i den rörelsen som lärt mig nästan allt jag kan om strategiimplementering.
Föreläsa i Örebro
Samma vecka som vi åker till Sri Lanka kommer jag föreläsa på region Örebros årliga besöksnäringsdag. Dels om hållbarhetskommunikation och dels om det koncept som jag jobbade fram under våren som går under betäckningen Turismens gränser. Det ska bli så kul att köra det in action för besöksnäringsföretag.
Open Art i Örebro, en av de häftigaste konstutställningarna jag varit på
Den här hösten innebär att
- jag kommer jobba många timmar och dagen på egen hand hemifrån där det krävs fullt fokus och maxad effektivitet. Bra att jag får rensa hjärna i löpspåret inför Lidingöloppet.
- jag kommer göra ytterst få resor till Stockholm för att nätverka vilket känns trist för det tycker jag är kul och givande
- jag kommer åka kors och tvärs över Sverige i bästa fall med tåg och ibland med flyg för att få vardagen att gå ihop. Erik har ett gäng jobbresor i höst också så vi kommer behöva göra en hel del kloss-i-kloss-lösningar utan särskilt goda marginaler för vab eller annat oförutsett. Vab är dock inte oförutsett, det är bara att räkna med!
Samtliga uppdrag utom ett är överenskommna i juni och juli, vem hade kunnat tro att sex veckor under sommarmånaderna skulle ge mig ekonomisk trygghet fram till årsskiftet? Det här inlägget är viktigt för mig att ha skrivet eftersom det garanterat kommer komma perioder av inte lika mycket flow där jag behöver påminna mig om att det kan vända snabbt och mörkt kan bli ljust på bara några månader.
Det blir en kul och intensiv höst där jag får anledning att utvärdera min förmåga att tidsuppskatta hur lång tid olika uppdrag förväntas ta. Allt är en ständig läroprocess 🙂
11 augusti, 2024
En livsmålbild är uppnådd – mitt yngsta barn har blivit tre år!
Min livsmålbild är förverkligad och de första småbarnsåren är över. Värt att fira och reflektera över hur dessa tre år varit.
Sedan jag fick veta att vi skulle få två barn tätt, 1 år och 9 månader emellan dem, har jag haft som målbild att yngsta barnet ska bli tre år. Jag har sett det som någon typ av magisk ålder där jag inte längre är förälder till småbarn utan snarare till två små barn. Ett mellanslag som jag föreställt mig ska vara hela skillnaden. En tid som kan vara riktigt tuff för kärleksrelationen och ibland kanske tiden bara måste gå för att komma igenom det.
Jag har längtat efter dagen då vår yngsta ska bli tre år lika mycket för att han är just tre som att vår äldsta då snart blir fem. Snart fem är något annat än inte ens två fyllda som han var när en ny person tog plats i vår familj.
Mina tre första år som tvåbarnsförälder
Med anledning av denna högtidsstund där en livsmålbild blivit uppfylld tar jag chansen att reflektera över det som varit. Det blir just en tillbakablick och i varje stund under dessa år har säkert reflektionen över nutiden varit än annan än vad den blir med lite perspektiv.
Så här har jag upplevt min yngsta sons första tre år
Grovt sammanfattat präglades de första 1,5 år av
1. En oro över att han inte får i sig tillräckligt med mat och inte växer
2. En konstant övervakande så att storebror inte skulle ge sig på lillebror
3. En ständig undran över när han egentligen ska lära sig sitta, krypa, gå och börja prata men samtidig ett inre lugn över att det kommer ge sig eftersom det gjorde det för storebror
4. En återkommande tanke om hur han ska kunna bli en lika färgstark och charmig personlighet som sin bror
5. Tusentals mysiga stunder och en känsla av att fyrklövern Vismer nu är komplett
Med det sagt, jag har inte på något sätt varit sjuk av oro eller olycklig. Det har bara varit bitvis tungt men aldrig mer mörkt än ljust på totalen.
Några ynka dagar gammal och livet som fyra känns ganska nytt för oss alla. Sundbyberg aug 2021.
6 månader, enkel att ha med båda i bärsele/stol. Arizona, USA feb 2022.
Leker bredvid varandra och storebror låter lillebror vara, den äldre nyss fyllda tre, den yngre 15 månader. Chiang Mai, Thailand dec 2022.
Lika grovt sammanfattat präglades tiden som han varit 1,5-3 år av
1. En viss oro över att han inte växer trots att han verkar äta okej
2. Ett lugn över att det övervakande kunde övergå i att vara uppmärksam och en tydligt förbättrad relation mellan bröderna som allra tydligast märks om vi jämför innan och efter våra fem månader i Thai/Viet
3. En imponerande kroppsmedvetenhet, motorisk utveckling och modighet i denna lilla spänstiga kropp. Hans uttal är begränsat men även de som träffar honom första gången säger att han ser till att göra sig förstådd
4. En övertygelse om att han med sina långa ögonfransar och lillebror-roll kommer ta världen med storm
5. Tusentals äventyr i det stora och lilla och en ännu starkare samhörighet i familjen Vismer
Ungefär här vände mycket, yngsta blir 1,5 år i Nha Trang i Vietnam och den lilla storebrodern känns äntligen lite större. Februari 2023.
Modig snart tvååring åker zipline själv

juli 2023
Gullungar som samarbetar i Kroatien sep 2023, Knappt fyra och drygt två år gamla.
Har mer och mer kul tillsammans. Dec 2023, drygt två och nyss fyllda fyra
För små för att orka gå själva och ganska tunga att bära, denna säsong och nästa får vi räkna med att kånka tills de har mer ork i benen. Sälen, mars 2024
Hyfsat lätta att resa med. Hejjarklack på Vätternrundan, drygt 2,5 och 4,5 år gamla, juni 2024.
+3år-tiden som väntar
De senaste månaderna, som för mig snarare tillhör +3år-tiden, ser jag att han äter bra, har vuxit på längden och snart slår i huvudet i den farliga kanten på överhänget från köksön som han hittills inte behövt vara medveten om eller förhålla sig till. Hans ordförråd ökar drastiskt även om ljudbilden är ganska monoton. Och till sist, den största skillnaden, nästan över dagen gick syskonrelationen in i en ny fas under midsommarhelgen. Mer lek, dialoger och samspel, bäst av allt de kan hålla sig sysselsatta var och en för sig eller tillsammans i korta och mellanlånga stunder – en befrielse!
Det är det här jag väntat på. Parallellt med den yngres utveckling har den äldre enligt barnutvecklingens alla förväntningar blivit en person som går att resonera med, som kan stanna längre ner på gatan och invänta oss inför korsningar, som faktiskt kan ta vara lite på sig själv.
Dom säger att små barn är små problem och stora barn är stora problem men det har inte gällt hittills för oss. Jag skulle säga att varenda dag under de senaste tre åren har känts lättare än dagen innan.
Mellanslaget mellan småbarn och små barn är hela skillnaden. Vi är igenom på andra sidan och tack och lov har det inte slitit på oss som par nämnvärt. Med detta jubileum kan vi också konstatera att vi varit ett par utan barn i fyra år och åtta månader och ett par med barn i fyra år och nio månader.
Vi klarade det! Min livsmålbild är uppnådd
När jag tittar på bilderna från åren som gått är det tydligt att livet många gånger varit en fest och att vi verkligen har rest och äventyrat oss igenom de här tre året. Succesivt har omvårdnad övergått i mer och mer omsorg för att om si så där 15 år nästan uteslutande förväntas ha övergått i omtanke. Kanske är det läge att skriva en liknande reflektion om tre år till för att se om proportionerna OM-vårdnad/sorg/tanke fortsätter att utvecklas som förväntat.
Här finns alla inlägg om att resa med barn och tankar kring föräldraskap
7 augusti, 2024
En lista som gör mig glad

Minnen och drömmar som jag blir glad av att tänka på. Tänk så mycket jag fått uppleva i det stora och lilla och hur mycket som ligger framför mig.
När Annika/Resfredag skrev ihop en glad-lista kände jag hur jag genast blev sugen på detsamma. Att tänka mer på det som gör mig glad är sannerligen ett sätt att hålla hjärna och hjärtat på den positiva planhalvan av livet. Tack för inspiration till rubriker Annika!
Resor och annat jag blir glad av
En resa som betytt mycket för mig
Jag har många resor som definierat mig som resenär på många sätt och en av de viktigaste är mina tre veckor i Balkan på egen hand. Att landa i Makedonien, hitta hyrbil och själv köra in till huvudstaden till hotellet och sedan ta mig igenom fem länder med bil det gjorde mycket för mig och min självständighet. Det var min första ensam-resa där jag åt många måltider på egen hand och var tvungen att ta alla beslut själv. Fantastiskt och stärkande på otroligt många sätt.
Läs mer: Mina inlägg från Balkanresan
Selfie i Matka i Makedonien
Bild tagen med uppallad kamera och utlösare, Slovenien.
En resa jag gjort som kär
Jag och Erik hade bara dejtat i två veckor när vi bestämde att jag skulle åka och hälsa på honom i USA två månader senare. Ett av mina bättre beslut. Att åka bil tillsammans, att prata i oändlighet, att uppleva saker tillsammans och samtidigt vara nykär kan vara mitt bästa recept på en pangresa.
Så unga! High way one, Kalifornien.
Ett minne som får mig att skratta
Det här är en så skämmig situation att det tagit mig nästa 10 år att kunna skratta åt det själv. Självdistans? Nej, det verkar jag inte ha i detta fall. Jag och Erik är på nyss nämnda resa och vi äter snabbmat. Jag går och fråga efter wifi, betalar någon dollar och väntar på att få koden. I min hand får jag en burrito och blir så perplex att jag bara säger tack och går tillbaka till Erik som skrattade åt mig då och än idag för hur jag lyckades med detta som resultat. Jag äter helst inte burrito sedan dess.
En selfie som gör mig glad
En cykletaxituristtur i Hue i Vietnam med min kära son.
Tillsammans!
Kontinenten jag gärna reser mer till
Älskade Afrikanska länder. Jag har besökt 10 länder totalt och håller av dessa resmål i respektive väderstreck lite extra.
Norr – Marocko
Väst – Ghana
Öst – Tanzania
Syd – Namibia
Det är något med historierna, kulturerna, uttrycken, människorna, naturen och haven som fångar mig och som bara kan upplevas på plats i de afrikanska länderna. Madagaskar, Senegal, Mocambique, Kenya och Etiopien är några av länderna som toppar listen över önskade resmål framöver.
Ghana
Namibia
Staden som överraskade
Jag och min vän Lisa åkte på vinst och förlust till Warszawa på en weekend och den staden överträffade alla förväntningar. God vegetarisk mat, ännu godare frukost och desserter på caféer, mycket för pengarna, stora parker och grönområden, trevlig gammal stadskärna och moderna shoppinggator. Plus massa historia och kultur, det var en så bra resa!
Läs mer: Mina inlägg om Warszawa
Här på restaurang Belvedere åt vi en utsökt flerrättersmeny för en mycket prisvärd peng
En bild som gör mig glad
Att få till en bild på alla fyra Vismers, som vi inte tar i selfie-mode, där alla är glada, där den som tar kortet orkar ta fler än bara en för att det ska bli bra, och där vi alla har hyfsat trevliga kläder på oss det skedde ungefär vid ett tillfälle av våra fem månader i Vietnam och Thailand. Det här är resultatet och den är jag så glad över så den sitter som en stor förstoring ovanför vår säng.
Få bilder gör mig så glad som denna. Nha Trang, Vietnam
En gång när det lilla blev det stora
Det här lilla minnet kommer jag alltid bära med mig. Det var på den tiden då vi bara hade en liten bebis att ta hänsyn till, då vi stannade vid Höga kustenbrons rastplats för att byta blöja och ge välling och fick göra det till denna utsikt. Lilla E var på strålande humör och allt vara bara såå enkelt med barn och resa.
Bästa blöjbytarplatsen vi haft
En dold pärla jag hittat
Ungefär två veckor in i min ”resebloggskarriär” stannade vi spontant till vid Paronella Park i Australien. Det var inget ställe som gjorde stort väsen av sig och det var på den tiden då jag trodde att ”ju mer udda och glömt, desto större intresse för inlägget”. Med tiden visade det sig att ju mer klassiskt desto mer intresse men det här är och förbli en dold pärla jag önskar att många fick se och uppleva. Ett bokstavligt talat övervuxet gammalt palats som idag, eller då 2016, höll på att restaureras för att bli mer av ett besöksmål. Jag kände mig som en som just dykt och funnit en gigantisk pärla som få i Sverige skulle få uppleva. Vilket ställe, och så kul det varit att åka tillbaka och se vad som hänt sedan dess.
Läs mer: Mitt besök hos Paronella Park
Spännande historia utlovas!
En nästan omöjlig resa som jag drömmer om
Jag har många drömresor men den som titt som tätt påminner mig om det nästan ouppnåeliga och ständigt kittlande är tanken på att rida genom Sverige. Från norr till söder. Häftigast på egen hand men hade också kunnat göras med några andra. Vi får se när jag känner mig redo att i princip vara ifrån mina barn i fyra månader, det kan dröja men är ljuvligt att fantisera om så länge.
Oavsett riddröm så blir det inte med denna häst som jag håller allra kärast, Han är för gammal för att ta mig en så lång resa.
Det var några av många minnen och drömmar som gör mig glad.

4 augusti, 2024
Stories från juli 2024

Julis bilder vitnar om sommarledighet och mycket umgänge med fint folk. Så som jag vill att juli ska vara. Det mesta har känts ganska lätt och enkelt.
Stories från juli 2024
Två veckor har jag varit i Västerbotten och varje år blir jag påmind om att kvällsljuset är ett annat där än i södra Sverige. De må vara lite kyligare i luften vissa kvällar men det upplevs ändå som varmt eftersom solen står ganska högt även vid 20-21 på kvällen. Underbart!
Juliresan
Den traditionella och självklara juliresan gick som vanligt till mina föräldrar och Västerbotten. Många timmar i bil blir det, alltid ett stopp på Max Hamburgare och oftast går det snabbare än beräknat. Vi har framför allt umgåtts med familj och släkt och en av höjdpunkterna blev en topptur till det lilla berget Starrberget några kilometer från mina föräldrar. Mysigt och roligt för barnen med en utflykt. En resa värd att nämna är de där 50 milen jag körde fram och tillbaka för att simma tre kilometer på Vansbrosimningen. Det gjorde jag bra!
Starrbergsnjut by Erik Vismer
Vansbrostolthet by Linda Vismer
Julis favoritinlägg
Det var väldigt skönt att få sätta ord på min reslängtan och bara att göra det har lättat lite på trycket och jag försöker se möjligheter för hur detta behov och denna längtan ska stillas inför 2025.
Julibild
När mitt barn simmade i solnedgången och jag satt på en klippa och blev solvarm och modersvarm av stillheten i just den stunden.
Strax efter sjönk solen och kikade fram helt mellan horisonten och molnen innan den gick ner bakom skogen
Juliminne
Jag och Erik åkte till Stockholm sent en kväll och såg på The Greatest Showman på utebio i Rålis. Det gamla Stockholmslivet gjorde sig påmint och det är fint att ha så glimtar av storstadsvibrationerna mellanåt.
Juli och privatlivet
När jag tittar tillbaka på julis bilder så blir jag påmind om hur fint det varit. Jag har fått mycket tid med mina föräldrar och syskon och mina barn med sina kusiner. Det har varit de årliga Vännäsdagarna (marknad och årets lokala happening) där jag fick två utekvällar och många kära återseenden. Min bror och sambo bjöd på storgalej eftersom de båda fyller 30 i år. Så härligt att få gå på fest, dansa, komma hem sent och känna mig långt ifrån morsa-livet. Jag har tränat många löppass och tagit två privata ridlektioner (oj så kul det är!). Jag har hängt mycket med mina barn och det har gått väldigt bra måste jag säga och vi har varit på familjeläger med massa roliga aktiviteter och fina stunder. Vi har haft vänner på besök och njutit av varma sommardagar. Det jag hade velat ha mer av är fler dagar hemmavid och tid att jobba på i trädgården. Här finns mycket konkret att hugga tag i, nu senast dra upp grästuvor från den grusade parkeringen – evighetsgöra men också tydliga framsteg, befriande känsla.
Juli har varit himla fint!
Elton, bror, kusin, mor, far, svägerska, man, kusin, Jason
Skogshäng och fokus på blåbär
Utekväll ett med svägerska och bror
SISTERS. Jag, Lisa, Helena och Towe. Två biologiska och en vald, alla älskade!
Juli och företaget
Juli är mestadels sommarledigt och ändå har jag signat flera jobbuppdrag för i höst. Det känns tryggt, kul, oväntat och lite läskigt. Jag kommer ha att göra när ledigheten är slut i början av augusti så nu är det bara att leverera på topp mot alla parter och samtidigt hålla nere mängden jobb så det blir trivsamt för både mig och närstående under augusti, september och oktober.
Julitanke om turism
Jag tillåter mig att inte tänka så mycket på turism under min sommarledighet trots att det är turismens högsäsong.
Julis reseplanerande
Vi pratar en del om Sri Lanka och barnen tjatar och undrar när det egentligen är dags. Kanske på måndag? Det är dags att börja titta på boende och jag tycker det är svårt att veta hur mycket vi ska boka i förväg och hur vi vet var vi kommer trivas eller om vi hamnat på rätt plats för oss.
Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad

31 juli, 2024
Starrberget naturreservat – trevlig utflykt i Vännäs för alla åldrar

Starrberget är en utmärkt utflykt i Vännäs. Det är min barndoms berg och nu kan jag ge samma upplevelse till mina barn. Skogen är vild och trolsk.
Några kilometer från mina föräldrar ligger Starrberget Naturreservat. Upp för det här berget har vi vandra flera gånger men med så långa mellanrum mellan gångerna att det ändå är nytt och spännande varje gång. Att det gjorts under hela min livstid gör att jag ser på upplevelsen på olika sätt varje gång.
Starrberget Naturreservat – en lagom utflykt i Vännäs
Starrberget kan bjuda på en längre stig om 2,6 km, en kortare och brantare om 1,3 km och fri klättring för den som vill gå utanför led. Berget är också populärt för boulderingklättring. Slingorna gör det perfekt att skapa spänning och utmaning för olika åldrar och förmågor. När vi var mellanstora barn minns jag det som roligt att hitta vägen fram bland klippor. Nu när vi gick med fem barn i åldrarna 1-6 år var den kortare stigen med lite utmanande stenformationer på slutet perfekt. När vi blir gamla och skröppliga kanske den längre leden är rätt för oss.
Starten går genom lövskog och en stig av gräs
Minstingen i bärstol och min bror

Näst minsta som började turen i bärstol
Dividerande och vilken väg vi ska välja. Hunden har dock redan valt.
”Nu börjar berget” sa barnen när vi kom till detta parti
Roligaste delen för barnen. Utmanande och utvecklande.
Ett av de svårare partierna, och alltså inte så svårt.
Snart uppe, far och jag.
Toppen på Starrberget och utsikten över Vännäs kommun
Högst upp på toppen finns en liten stuga och fundament från ett gammalt torn där skogsägarna turades om att eldvakta området när hotat av skogsbrand fanns. Då, när jag var liten stod det stora utsiktstornet kvar och utsikten var vidunderlig. Sedan många år är tornet nedtaget och träden skymmer den bästa utsikten men den går att se både köpingen i Vännäs och Vindelälven som glider fram.
Lilla stugan
Britsar för matintag eller sovplats. Finns också ett skåp för konserver och en spis att elda i
The view av Vindelälven
Grilla på Starrberget och annat att sysselsätta sig med
Uppe på berget finns åtminstone två iordningställa grillplatser som vi hittat. Vi grillade korv och åt pinnbröd penslat med smör som smälte av värmen doppade i kanel och sockerblandning. En hit hos alla! Blåbärsris, träd att klättra i och hällar att vila på en solig dag. Den lilla stugan är öppen och kan användas som skydd för oväder eller övernattning för den som vill göra en tur upp på Starrberget till något större än bara en halvdag upp och ner.
En av grillplatserna med den ej att klaga på utsikten
Skönt häng
Familjen Vismer!
Pinnbrödskungen. Åtminstone att slicka av smör, socker och kanel.
Solkungen Erik
Mams och paps otroligt trevliga valp slickar blåbärsrester från ansiktet
Tappra stjärnor som knatade upp mer eller mindre själv
Charmtrollet som här precis mutats med en pez för att hålla humöret uppe
Det var vår utflykt till Starrberget i Vännäs. Det blir fler gånger, nästa gång kanske vi tar en ännu mer klättrande väg om barnen är lite äldre och ännu mer äventyrliga.
Här finns alla inlägg om Vännäs och om Västerbotten

14 juli, 2024
Vansbrosimningen 2024 – Bättre tid än väntat och Klassikern del III

Vansbrosimningen 2024 avklarad! Tre av fyra Klassikerlopp genomförda och Vansbrosimningen blev så ”lätt” som förväntat. Skööönt!
Simma Vansbrosimningen 2024
Jag åkte tidigt på morgonen och anlände strax innan 11. Parkerade på ett stort industriområde och promenerade längs älven till arenaområdet där nummerlappar hämtas ut och målgången görs. Skönt med ett lopp där en faktiskt kan ha överblick över hela sträckan samma dag som det ska genomföras.
Jag tog mitt pick och pack och gick till starten. Råkade stöta ihop med några bekanta som också skulle simma och småpratade lite om ditt och datt. Åt mina förkokta kalla makaroner och en gravad lax slice på stående fot. Jo, kolhydratladda ska ju vara viktigt… Tryckte i mig två resorb, saltbrist ska då iaf inte vara ett problem denna gång ville jag försäkra mig om.
Vacker simning i Dalarna bjuder Vansbro på
Vansbro 3 km går under fem broar. Detta är en av dem. Bryggor och funktionärer längs nästan hela banan
En sak jag gillar med Klassikern är alla små samhällen som en får chans att besöka.
Gör mig redo för start
Väl vid start var det kul stämning. En speaker berättade historiska anekdoter, hade lite upprop och frågade varje startgrupp samma frågor. Hur många simmar Vansbro för första gången? Hur många för simmar för sista gången? Hur många tar sitt första simtag för året? Hjärtliga skratt. Många händer upp på första, några på andra och även sista frågan.
Ställde mig i ett hörn och bytte om till våtdräkt, lämnade in väska på släpkärra, ställde mig i min startgrupp och värmde upp till Friskis och Svettis. Bekant och kul tyckte jag. Väl uppvärmd i våtdräkten och dags att gå i vattnet. 18 grader. Inte alls så kyligt när vattnet sipprade in under dräkten som jag väntat mig.
Hejarklacken vid start
Kittad och redo
Mitt Vansbrosim
Tog mina första simtag. Tog några hundra till. Såg 2500 metersskylten och tänkte att första femhundra gick snabbt. Blev omsimmad och bestämde mig för att strunta i precis alla andra och bara simma på. Kändes lätt och kul. För en gångs skull den här klassikern tänkte jag. Sen började jag komma ikapp några i gruppen framför mig. Vitmössorna. Jag tillhörde gruppen som fått turkosa mössor utdelade till oss. Jag började räkna hur många vitmössor jag simmade om för att hålla uppe tempot. Vid 25 slutade jag räkna och då hann jag komma till den sista kilometern av loppet som går upp motströms i en annan del av älven. Tydlig skillnad att simma med- och motströms men jag var långt ifrån slut.
Träligt att veva på och komma långsamt framåt men kände mig taggad. Skymtade klockan vid målgång och såg att jag hade chans att komma under 1 timme och 20 minuter. Småpratade lite med några medsimmare. Beklagade oss över evighetskänslan. LIveband under en bro och jag försökte sjunga med i Sommartider men det var svårt. Mycket folk längs kanten som publik men ganska få som hejjade på allt och alla som det var på Vasan och Vättern.
Målgången skymtas
Nådde alla mina mål
I mål kom jag och dunkade handen på tidtagningen 1.18. Seger! Nådde alla mina mål. Inget skavsår. Bröstsim hela vägen. Inget behov av att vila mot brygga. Upp ur vattnet och fick min medalj. SKÖN känsla. Satte mig i en av de varma bubbelkopparna. Om möjligt ännu skönare! Träffade upp samma bekanta jag sprang på i början i poolen av en slump. Coolt att möta samma person två gånger av 10 000 startande. Hämtade upp väskan, duschade i utomhusduchar med dåligt vattenflöde och njöt av att stå bland 200 nakna kvinnor som alla gjort en hjälteinsats. Långt ifrån sociala medier-bilden av kvinnor. Bara vanliga kvinnokroppar. Tog en segerbild på pallen. Åt en måltid och hamnade vid ett bord med de jag småpratat med på upploppet. Vad är de oddsen? Gott med mat och väldigt trevligt!
Första selfin
Högst på prispallen såklart!
Rättmätig belöning
Sedan tog jag en Rättviksglass och gick tillbaka till bilen och körde hem i all sin enkelhet. Åt godis och kände mig väldigt bra.
Välförtjänt glass
Vansbrosimningen har jag sett som en baggis och behandlat där efter. Inte förberett mig som inför de andra loppen och det var skönt att jag inte överskattade min förmåga. Hade varit jobbigt om även detta lopp skulle vara tungt.
Nu är det bara till att ladda om Lindingöloppet. Det som är den enda grenen jag faktiskt tränat förrut och som känns kul att träna mer på. Samtidigt som många sagt. Med löpning får man absolut inget gratis. Inget vatten att vila i, inga skidor att glida på, inga hjul att rulla med. Inte ens nedförsbackarna är avlastning för benen eller flåset. Det blir en pärs och en bra avslut på denna satsning.
Här finns alla mina inlägg om En Svensk Klassiker

11 juli, 2024
Redo för sommarledighet och en snabb tillbakablick av första halvåret 2024

Sommarledighet börjar nu och jag hoppas på en somrig sommar, både under ledighet och när det är dags för augustijobb.
Idag, eller i fredags, började min semester. Det känns konstigt att säga, som egenföretagare ger jag mig ingen semesterersättning och helt nerkopplad blir jag nog inte. Jag måste öva på det här med företagarsemester! Sommarlov pratar vi om med barnen. De är glatt ovetande om att sommarlov för många är 8-9 veckor, för dom är det fyra.
Min sommarledighet 2024
Sommarledighet får bli mitt ord för de kommande fyra veckorna då jag ska hänga med mina barn och min ursprungsfamilj och barnens kusiner. Erik ska jobba en del så vi ska hänga stötvis. Det blir traditionsenligt ett ridläger och en favorit i repris av familjeläger som vi gjorde förra sommaren. Några lösa/oplanerade dagar med Strängnäs som utgångspunkt har vi i slutet av juli.
Jag gissar att tiden till i början av augusti när vi börjar jobba heltid igen kommer gå sketasnabbt och det är då jag ska dels göra sommriga saker även om jag jobbar på dagarna och dels påminna mig om att det då bara är 2,5 månader tills vi åker till Sri Lanka för maxad familjetid och ett helt annat tempo.
Varadisets familjeläger 2023, i år ska vi dit igen!
Tillbakablick över halva nr 1 av 2024
Jag känner att det är läge att se tillbaka på halvåret som gått.
Jag har prioriterat att träna till mina klassikerlopp. Jag har haft 5 minuter med bil till milslångt skidspår, 5 minuter med cykel till väldigt fina landsvägar med lite trafik och 5 minuter cykling till Mälaren för att träna att simma i öppet vatten. Få förunnat!
Ingen självklarhet alla vintrar i Strängnäs
Jag har prioriterat bort socialt umgänge under våren och det var nödvändigt men inte alls kul. Finns många att umgås och prata ikapp med.
Jag är mycket nöjd över att jag genomfört mina klassikerlopp. Tänk att jag gjort tre av fyra nu!
Jag är stolt över hur jag tagit mig igenom mitt företagshalvår som bitvis varit tufft och utmanande och bitvis varit intensivt. Aldrig tråkigt och ibland ganska svårt.
Jag är tacksam över att jag sett till att omge mig av kvinnliga företagare som hjälper till att hålla fokus, delar med sig av kunskap och erfarenheter och hejar på.
Några nya stjärnor i mitt liv, några av dem träffar jag veckovis digitalt för att sätta en bra start på veckan.
Jag gillar vårt hus och gård i Strängnäs. Det är så bra att bo här med våra barn.
Jag har saknat att ha kvällshäng med Erik, allt för många kvällar har för oss båda gått åt till att jobba eller jobba ikapp efter en dag av vab.
Jag har varvat ner genom att kolla på gamla Beckfilmer och bygga pussel. Så skönt tidsfördriv.
Jag hoppas på en somrig sommar, håller tummarna för att barnen får feeling och sover lite längre än till 05.30 om mornarna och ser faktiskt redan nu fram emot att hugga tag i höstens jobb – det bådar gott!
Jag tänker fortsätta hålla i att blogga lite mer på lust än på ”det jag önskat att jag orkat” (för det är alltid oändligt) och så ser vi vad det betyder i praktiken istället för att ha det förutbestämt. Jag tror minsann att jag måste bli bättre på att applicera mitt res-mantra (Det som blir, det blir bra) på fler områden i livet.

7 juli, 2024
När reslängtan slår till med full kraft

Reslängtan sköljer över mig och fast jag lever ett fantastiskt liv är det något som saknas. Äventyr, nya platser, upplevelser i en annan miljö.
Jag reser långt ifrån så mycket som jag vill och önskar. Framför allt mer sällan än den res-törst som finns inom mig. Det här kanske en känsla många går omkring med men från att jag var 20 år (2006) fram till pandemin 2019 reste jag precis så mycket som jag ville. Det är åtminstone min minnesbild.
Min stora reslängtan och varför den inte är tillfredsställd
Reslängtan har nog funnits varje dag sedan början av 2020 men jag har förhållit mig till att det finns rimliga skäl att inte resa som jag måste förhålla mig till och som jag accepterat. Men nu vill jag inte hålla mig hemma längre. Jag vill resa! När den här reslängtan (eller ska jag kalla det abstinens) slog till, lite från en dag till en annan, så gör jag som jag alltid gör. Jag går till bloggen och skriver för att på så sätt få syn på hur det ligger till med orsaker, tankar, känslor och i bästa fall åtgärder.
Mina största hinder att resa historiskt
2018: Flygskam men reste ändå
2019: Gravid/spädbarn
2020: Pandemi
2021: Gravid/föder barn
2022: Småbarn men sen åkte vi till Thai/Viet
2023: Nystartat företag och ekonomiskt läge i världen
2024: Nystartat företag, ekonomiskt läge i världen samt prioriterar att göra en klassiker
Jättegravid med första barnet och en kortare trip till Åbo
Varför jag inte reser mer idag
Det är skälen bakåt, men vad hindrar mig från och med nu och framåt? Jag har fått fatt i tre huvudskäl som hindrar mig från att resa så mycket som jag vill. Dessa skäl enskilt hade inte räckt för att hålla mitt resande tillbaka men i kombination blir det svårt.
Barn
Den uppenbara begränsningen som barn innebär på ett eller annat sätt. Även om vi verkligen rest med barn och haft otroligt många resdagar (när vår yngsta blir 3,5 kommer han ha spenderat 7,5 månad utomlands) så blir frekvensen betydligt lägre. Att dra iväg på egenresor gör sig inte riktigt lika enkelt när det finns en annan hemma som därmed måste ta hand om hem och två små barn. Och åka hela högen kostar mer än en slant.
Ekonomi
Att nystarta företag parallellt med inflation och högt ränteläge bäddar inte för att lägga mycket pengar på resor. Särskilt eftersom framtiden är oviss och det är svårt att satsa på resor då. Det här skälet har varit nyttigt för mig. Jag har i många år sällan behövt prioritera och även om jag fortsatt lever ett priviligierat liv har en begränsad mängd pengar fått mig att än tydligare se vad jag verkligen vill lägga pengar på och vad jag kan vara utan.
Klimatkris
Jag drar mig enormt för att göra kortare flygresor. Inrikes gör jag endast om det krävs för hemmalogistiken. Resor inom Europa skulle jag gärna göra, hemskt gärna med ett barn eller hela familjen men det tar emot inom mig att göra weekends eller liknande. Det är som att flygskammandet är över men jag är kvar i den tanken. Kanske för att jag djupt där inne är så medveten om klimatkrisen. Att resa miljövänligt blir svårt när pengarna är begränsade och barnen inte riktigt är kompatibla med flera långa tågsträckor.
Reslängtan får mig att drömma om…
Så i reslängtans tider, vad är det för resor jag drömmer om?
Afrika och allt med denna kontinent.
Göra en till egenresa till nytt land i Västafrika. Uppleva Madagaskar som Cathinka helt magiskt rapporterat från på hennes instagram. Sydafrikas komplexitet och Östafrikas rika djur- och kulturliv i kombination med sol och bad längs kusten. Äventyr, oplanerat, inte så tillrättalagt och färgstarkt.
Gospel i Ghana, så starkt att vara med om
Roadtrips med min familj gärna i Europa
Balkan igen lockar. Alperna lika så. Eller Spanien. Köra en bit, äta färsk frukt och bröd, hitta en lekplats, göra en dagsvandring, upptäcka en ny liten stad, sitta på en uteplats och prata med Erik när barnen däckat. Resfredags precis genomförda Europaresa visar mig precis vad jag längtar efter. Vara på resande fot, vara på väg. Vet att jag romantiserar detta enormt för bil med små barn är inte alltid kul men det är värt det när det är upplevelser från morgon till kväll som skapas.
Europaroadtip aka bröllopsresa 2019
Weekends som bryter av vardagen
Det måste inte vara långt, Gotland, Köpenhamn hade räckt gott eller Tallin. Men jag vill också resa till ställen jag inte besökt, gärna annat än huvudstäder och gärna under mellan- eller lågsäsong. Det är som att jag inte ens tillåter mig att tänka tanken om att göra en weekend pga utsläpp. Jag önskar mig fortfarande revansch på Innsbruck med Elton som blev inställd under pandemin när han var bebis.
En annan frukostplats än hemmavid. Italien.
USA, Japan och nästa långresa
Jag drömmer om USA. Jag vill träffa Barb och Steve och låta dom höra Elton försöka med sin engelska. Träffa Jonas och Fia som bor i Kalifornien. Vara i den amerikanska mentaliteten, uppleva naturen, köra genom landet. Här om dagen när vi åt kvalitetssushi pratade vi om Japan, att det skulle vara härligt att uppleva mer av det landet än bara Tokyo. Oklart om det är ett bra resmål med yngre barn.
Jag drömmer redan om nästa långresa med familjen som pga skolplikt är högst oklart när/om det kan bli av. Kanske USA, Sydafrika eller Costa Rica. Låt pengar regna över mig så jag kan spendera mycket tid i de länderna.
Grand Canyon med Steve, Barb och våra ungar!
Fler tankar om reslängtan och what to do about it?
Vi har en ganska ”vanlig” sommar framför oss som kommer vara fin och skön men inte stilla reslängtan. Sedan väntar en höst då fokus är vardag och arbete. Sen i slutet av oktober, då får vi vårt goda när vi behöver det som allra bäst men just nu är jag nog för svältfödd på utlandsresor för att känna att den resan täcker behovet nu. Senast jag var utomlands är i oktober 2023. Ett år mellan utlandsresor har bara skett en gång tidigare och det var under pandemin.
Kanske är en anledning som förstärker reslängtan nu, och gör att känslan av att jag kommer leva i permanent reslängtan så stark, att jag när vi kommer hem från Sri Lanka vid årsskiftet inte har någon ny resa i sikte. Det kan ju ha ändrat sig sen dess men det är helt enkelt inte ett upplägg jag trivs med. Jag vill ha resor att se fram emot. Minst en bokad, en tilltänkt och flera på tapeten.
Denna reslängtan kanske också är en del av svaret/problemet med min bloggolust som jag skrev om tidigare. Att skriva långa guider känns inte värt insatsen längre, men att få skriva om upplevelser och reflektioner, det gör jag så gärna. Men jag har ingen inspiration att skriva om. Trots att jag har många inlägg från vår långresa kvar att skriva från idélistan så känns det allt mer avlägset när det var mer än ett år sedan vi kom hem.
Okej, problem identifierat, så även orsaker. Åtgärder då? Jag tänker att de närmaste fyra månaderna så är det acceptans och se fram emot Sri Lanka som gäller och efter det se till att ha reser i pipen och hoppas att det ekonomiska läget vänder, att barnen blir större och mer självgående och att jag hittar sätt att transportera mig som känns okej med mitt klimatsamvete.

3 juli, 2024
Stories från juni 2024

Juni blev en månad att ta hem vinster för ansträngningar jag gjort under våren. Ett betydligt trevligare tempo och mer luft i livet.
Stories från juni 2024
Juniresan
Junis resa får nog ändå bli de 315 kilometrarna runt Vättern. Svårt att fullt ut kunna njuta av landskapet som periodvis är milsvitt och vackert. ”Kul” att ha ”gjort” hela västsidan, den delen av Sverige har jag aldrig varit i. Cykel är allt ett himla bra fordon för förflyttning även om jag känner mig ganska mätt på trampandet nu.
Glatt ovetande om hur tuff sista biten skulle bli. Men i mål kom jag.
Junis favoritinlägg
Jag gillade att göra mitt inlägg om det naturligt vackra Sverige. Att ge en samlad bild av utvalda delar av Sverige i ett och samma svep. Så fint land vi bor i!
Juniminne
En kväll i juni när jag och min man gick på dejt och åt sushi i en liga för sig. Vi gav oss det för att fira allt vi hade att fira och när vi gjorde listan spontant under kvällens början blev det många saker. Några avklarade jobb, andra jobb som vi är glada att vi har framför oss. Att barnen blir äldre, att vi varit gifta i fem år, att vår gård/trädgård fortsatt får uppgraderingar. En kväll att vara tacksam och prata om möjligheter.
En av Sushishos rätter, gravad äggula med tonfisktartar.
Junibild
Vi hade en dag på stranden i högsommarvärmen och det var så himla fint att bli påmind om enkelheten i beachlife som vi både kan hoppas på i sommar och har framför oss i höstens Sri Lanka-resa.
Spontant intagen position av min äldsta
Juni och privatlivet
Juni har till skillnad från många andra månader varit otroligt rimlig. Ett annat tempo, ett annat lugn. En känsla av power och befrielse att ha klarat halva Klassikern. Jag har flera kvällar gett mig någon timme utomhus istället för att direkt dyka ner i datorn och istället slökollat på gamla Beckfilmer. Ett pussel har blivit klart, bara en sån sak! Jag har pratat med vänner och familj i telefon, haft mina föräldrar på besök en långhelg. Vi har varit på bröllop. Barnen känns som att de börjat hitta nya och fler former av lek och interaktion med varandra. Jag har helt enkelt gått igenom juni med lite lättare steg.
Mamma och pappas tåliga valp och min tro under ett bord på en altan.
Nyanlagd grillplats med nya plattor, ny vedbod, ny rabatt. Nöjd!
Traditionsenlig bild efter att vi röstat i EU-valet.
Juni och företaget
Juni har varit en bra företagsmånad! Jag har fått go på flera uppdrag, några lite mindre, ett lite större. Jag har haft tid att göra många grejer som jag skjutit framför mig efter majs leveransfyllda månad. Jag känner mig vid gott mod, har hopp inför hösten. Jag har roligt och nätverket börjar sakta med säkert byggas upp.
Några av de grymma personerna i ett guldbra nätverk jag är med i Friday lab.
Junitanke om turism
När vi går in i pik-säsong blir det alltid anledning att prata om överturism och turismens negativa effekter och nödvändiga åtgärder. Det puttrar först i utlandet och sedan kommer exempel från Sverige. Det är välbehövligt med denna diskussion men den behöver pågå året runt eftersom insatserna för att inte vara i samma sits nästa år måste jobbas med sep-maj, inte under jun-aug, då är verkligheten ett faktum som bara måste hanteras.
Junis reseplanerande
Efter flera månader utan Sri Lanka snack har vi inlett samtalen om de mer konkreta frågorna. Hur vill vi leva, hur vill vi bo, vill/kan/behöver vi jobba, vad tar vi med oss från tidigare långresa och vad är relevant av det när barnen är två år äldre, vilken stad/plats vill vi sikta in oss på som vår hemmadestination? Vi har konstaterat att vi trivdes som bäst på totalen i Hua Hin, vår sista och mest chilla månad av långresan, och vi vet för lite om vår jobbsituation i höst för att ta allt för definitiva beslut. To be continue.
Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad

30 juni, 2024